Hässleholms kyrka

Kyrkans planform utgörs av ett långhus med utanpåliggande trapphus i norr och söder, ett fullbrett och rakt avslutat kor i öster samt ett västtorn som i sin nedre del är bredare än långhuset. På tornets sydfasad finns ett halvrunt trapptorn. Samtliga fasader indelas av grunda strävpelare. Under koret finns en källare som bland annat inrymmer sakristia och konfirmandrum.

Grundmuren är gjuten av betong med utanpåliggande sockel av krysshamrad och skråkantad granit. Murverken är utförda i handslaget rött tegel, med schatteringar från ljust rött till nästan svart, murat i tvåskifts munkförband med stående kopp. Fönstren är med vissa undantag spets- eller stickbågiga och tillverkade i järn med blyspröjsat råglas. Solbänkar är utförda i huggen granit. Majoriteten av byggnadsdelarna har sadeltak. Undantagen utgörs av tornets nedre delar med pulpettak, trapptornets
halva kägeltak och den oktagonala takryttarens spira. Samtliga tak är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Även avvattningssystem och övriga avtäckningar är utförda i kopparplåt.

Västportalen utgörs av ett gavelmotiv placerat mellan två strävpelare, med en spetsbågig perspektivportal i sandsten och vimperg i tegel med profilerad takfot i sandsten. Vimpergen pryds av ett ringkors i lågrelief och kröns av en korsblomma i kalksten. Perspektivportalens arkivolter i fyra språng har huggen akantusornamentik och tympanonfältet upptas av en bildrelief med Kristusmotiv.
Kyrkporten utgörs av en trifoliebågig murverksöppning med sekundär rakt avslutad pardörr klädd med stående lackad panel. Ovanför västportalen finns en stor spetsbågig nisch med omfattning i tre språng, vilken innefattar tre spetsbågiga fönster stående på rundbågiga blinderingar. Tornets bottenvåning har åt väster ett litet spetsbågigt fönster direkt söder respektive norr om strävpelarna.
Norra fasaden har i bottenvåningen två spetsbågiga mindre fönster bredvid en enkelport med stående ekpanel och kraftiga smidesgångjärn. Det rakt avslutade dörrbladet sitter i en
stickbågig muröppning med spetsbågig omfattning i två språng. De två övre våningarna sammanbinds av tre spetsbågiga nischer med vardera två smala på varandra stående stickbågiga fönster. Södra fasaden är utformad lika den norra, frånsett att den centrala fönsteraxeln ersatts av ett trapptorn med tre små spetsbågiga fönster. Klockvåningen har parställda rundbågiga ljudöppningar i gemensam spetsbågig nisch, två i varje väderstreck. Ljudluckorna har rödmålad panel på förvandring. Nord- och sydfasaderna avslutas med rundbågefriser som centralt bryts upp av mindre trappstegsgavlar, i vilka urtavlor är placerade i rundbågiga nischer. Väst- och östfasadernas urtavlor flankeras av mönstermurade friser under trappstegsgavlar med vardera fem spetsbågiga blinderingar, där de tre mittre är försedda med små och smala lågt sittande fönster.

Långhusets norra och södra fasader bryts upp av sex höga spetsbågiga fönster som indelas två och två av strävpelare. Fasaderna kragar ut under fönstren och avslutas vid takfoten av rundbågefriser. Östra delen upptas av utskjutande trapphus med trappstegsgavlar, rosettfönster i gavelröstena, små ljusgluggar åt väster och öster samt sidoställda entréer utformade lika tornets sidoingångar men med gallerförsedda glaspartier i dörrbladen.

Korfasaderna bryter igenom långhusets och korets gemensamma sadeltak med vardera två trappstegsgavlar, vilket närmast ger intrycket av två indragna korsarmar. Vardera gavel har tre höga spetsbågiga fönster med gemensam spetsbågig omfattning vilka indelas av strävpelare. Gavelröstena är dekorerade med runda mönstermurade blinderingar. Under fönstren kragar murverken ut och pryds av friser av smala stående blinderingar med trappad avslutning. I marknivå ger sex fönster i vardera fasade ljusinsläpp till källarutrymmena. Fönstren i söder är spetsbågiga och av rödmålat trä med trifoliebågig spröjsning. I norr finns dels tre små stickbågiga fönster i rödmålat trä, dels sex rektangulära fönster i järn. Korets östfasad indelas av strävpelare och upptas centralt av de tre högresta och spetsbågiga korfönstren under ett stort rosettfönster med masverk i formtegel. Under korfönstren finns tre rektangulära fönster lika norrfasadens. I norr och söder finns vardera ett smalt och högt spetsbågigt fönster under vilka murverken kragar ut och är försedda med runda blinderingar och entréer lika tornets sidoingångar. Östfasaden avslutas med en trappstegsgavel. I gavelröstet finns tre smala och stickbågiga fönster i spetsbågiga nischer.

Källa: Hässleholms kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-08-30.

Uppförandet av en kyrka hade diskuterats redan i samband med att Hässleholm blev municipalsamhälle 1888. Det kom dock att dröja till 1910 innan planerna realiserades, i samband med att Hässleholms församling bildades genom en utbrytning ur Stoby och Vankiva församlingar. Uppdraget att rita kyrkan gick till dåvarande stadsarkitekten i Landskrona, Fredrik Sundbärg. Ansvaret för inredningen övertogs av arkitekt Axel Lindegren efter att Sundbärg avlidit 1913, knappt två år innan kyrkans invigning på Luciadagen 1914.

Hässleholms kyrka, som kom att bli den sista nygotiska kyrkan i Skåne, uppfördes med långhus, fullbrett rakt avslutat kor samt ett lågt och brett torn som avslutas med trappstegsgavlar och sadeltak. Den traditionella väst-östliga riktningen försköts så att tornet hamnade i sydväst och koret i nordost, allt för att maximera upplevelsen av kyrkan som fond till paradgatan Första avenyn. Även i det spatiösa kyrkorummet särskilde sig materialvalen från de typiskt nygotiska, med golvbeläggning av kalksten snarare än mönsterlagd klinker och enhetligt vitputsade kryssvalv utan nygotikens karaktäristiska polykroma dekorationsmålerier.

Sedan uppförandet har kyrkan genomgått relativt få förändringar. 1935 sker en invändig restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Korets norra och södra fönster förses med gult antikglas, nummertavlor flyttas från triumfbågen till långhuset, de två första bänkraderna närmast koret tas bort och en dopfunt i marmor tillkommer. Enligt kyrkans vård- och underhållsplan (2005) ska fast inredning i trä ursprungligen varit utförd i ljus ek eller ljus ekimitation och vid detta tillfälle getts en mörkare ton, medan sidoläktarnas barriärer målades grå. Den ljusare kulören ska sedan ha återställts på 1960-talet. Ett fotografi från 1927 visar emellertid att inredningen var utförd i mörk ekimitation och/eller mörkbetsad ek. Troligen blir inredningen ljus 1935 alternativt målas bänkinredningen grå liksom läktarbarriärerna, två alternativ som båda överensstämmer bättre med Græbes många restaureringar av andra skånska kyrkor.

1948 installeras ny varmvattenpanna och 1950 tillkommer elektrisk klockringning liksom nya hängrännor och stuprör. 1953 införskaffas ny orgel. I mitten av 1950-talet sker den enda påtagliga förändringen av exteriören, då taktäckningen av tegel byts ut mot kopparplåt efter förslag av Græbe.

I samband med kyrkans 50-årsjubileum 1964 genomförs en större restaurering under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson, Ignaberga. I kyrkorummet tas det nygotiska korskranket bort, vilket Græbe föreslagit redan 1935, och altaruppsatsen placeras på norra väggen. Fönstren i öster förstoras ned till golvet och kortrappan breddas. Norra korläktaren tas bort och under koret inrättas ny sakristia och konfirmandsal. Ytterligare två bänkrader tas bort närmast koret och predikstol och bänkinredning får senast vid detta tillfälle sin nuvarande gestaltning i ljus ek/ekimitation. De tidigare kalkavfärgade murverken målas med vit plastfärg. Fönstrens glas ersätts av antikglas. Väggen mellan långhus och vapenhus rivs och i vapenhuset tillkommer kapprum och wc i sidorummen. Därtill sker uppdatering av el- och vvs-system.

Enligt varierande uppgifter i vård- och underhållsplanen tillkommer glasmålningarna i korfönstret av Halmstadsgruppens Erik Olson 1970 eller 1972. 1980 förhöjs läktarbarriärerna. 198588 sker en rad förändringar, åter under ledning av Torsten Leon-Nilsson. Fönstren byts ut mot nya med bibehållen spröjsindelning och långhusets fönster förses dessutom med innerbågar. Interiörens plastfärg (polyvinylacetet) från 1960-talet tas ned och ny målning sker med alkydfärg.
Altaruppsatsen nedmonteras för förvaring på församlingshemmets vind medan altartavlan hängs upp i konfirmandrummet. 1989 får kyrkklockorna nya kläppar av brons och 1996 förses glasmålningarna i koret med skyddsglas. 2004 sker ombyggnader av wc och kapprum för tillgänglighetsanpassning efter ritningar av
arkitekt Torsten Thuresson. Sedan upprättandet av kyrkans vård- och underhållsplan 2005 har bland annat ljudluckor och träfönster bytt kulör från ockra till rött och en pardörr i ek innanför vindfånget i väster har ersatts av glasade automatiska skjutdörrar.

Källa: Hässleholms kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-08-30.

Genom huvudentrén i väster nås ett vindfång som utgörs av ett vitmålat tunnvalv i yttermuren. Mot vapenhuset avgränsar automatiska helglasade skjutdörrar. Vapenhuset utgörs av ett tunnvälvt utrymme utan avgränsning mot långhuset. Golvet belagt med grå och röda rektangulära kalkstensplattor i fallande längder. Väggarna och valvet är slätputsade och vitmålade. I norr och söder finns välvda trappuppgångar där trappor i kalksten leder upp till långhusets sidoläktare och orgelläktaren. Öster om trapploppen finns utrymmen för kapprum, wc, vaktmästeri och förråd. Utrymmena bevarar delvis ursprungliga byggnadsdetaljer men präglas främst av 1960-talets restaurering.

Långhusets golv är i mitt- och sidogångar belagt med kvadratisk röd och grå kalksten i mönsterläggning. De öppna bänkkvarteren står på upphöjda furugolv. Väggar och valv är slätputsade och vitmålade. Valvtrycket från de tre travéernas ribbvalv försträvas med invändiga kontreforter som sammanbinds av tvärställda spetsbågiga valv, vilka bildar ett slags förkrympta sidoskepp som upptas av läktare och sammanbinds av rundbågigt välvda öppningar utmed långhusväggarna. Valvribborna med rundad profil vilar på små konformade och vitmålade konsoler medan de spetsbågiga gördelbågarna vilar på dekorativt huggna sandstenkonsoler i höjd med läktarvåningen. De utskjutande gråmålade läktarbarriärerna har ett utpräglat nygotiskt formspråk med detaljer som genombrutna trifoliebågar och hörnposter utformade som fialer med skurna trepass och korsblommor. I väster öppnar en stor spetsbågig tornbåge upp sig mot orgelläktaren i tornets andra våning som täcks av ett ribbvalv. Orgelbarriären utgörs av en på murverket vilande profilerad överliggare i ek samt ett dekorativt utformat smidesräcke. Centralt bryts barriären av orgelns ryggpositiv. Långhusets östliga grundare travé upptas av den nio steg höga kortrappan i kalksten, vilken inramas av snedställda väggar som i norr rymmer predikstolen och i söder ett övre galleri som är en förlängning av sidoläktaren under vilket nedgången till utrymmena under koret återfinns.

I murverket ovan den rundbågiga triumfbågen finns tre små spetsbågiga valvöppningar kopplade med stenkolonnetter. Triumfbågen flankeras av två smala och höga rundbågar som mot koret fortsätter i spetsbågiga blinderingar. Koret har ytskikt lika långhuset och är slaget med två centrala ribbvalv flankerade av mindre ribbvalv i sidoskeppen, med utformning lika långhusets valv. Sköld- och gördelbågarna bärs centralt upp av två monoliter i granit utformade likt knippepelare med attiska baser vilande på kubiska postament samt korintiska kapitäl i sandsten. Utmed norra och södra väggarna finns stickbågiga nischer med plats för en sittbänk vardera. Sidoskeppens östväggar har rundbågiga nischer som inrymmer en Madonnan och barnet-skulptur respektive kyrkans andra dopfunt. I sydöstra hörnet finns en piscina i slipad kalksten som tillkom 1964. De tre högresta korfönstren i öster och det ovanliggande rosettfönstret pryds av polykroma glasmålningar. Rosettfönstrets målningar med framställan av Agnus Dei omgivet av blomstermotiv är ursprungligt medan korfönstrets modernistiska målning- ar av Erik Olson föreställande de tolv apostlarna samt nattvardssymboler, bröd och fiskar tillkom 1972.

Tornets övre våningar och vindarna nås via trapptornets gjutna spiraltrappa. Trapphuset avslutas vid en liten vind över tornets södra utsprång där en hög och brant trätrappa leder till tornrummet över orgelläktaren. Rummet upptas till största del av två isolerade valvkappor. Väggarna är tunt slammade. Bjälklaget mot klockvåningen är förstärkt med I-balkar. I söder leder en trätrappa till klockvåningen som har brädgolv, och slammade väggar. Klockbocken är byggd i furu. En trappa i norr leder upp till tornvinden med brädgolv, slammade väggar och öppen takstol i furu. På tornvinden finns urverksmekaniken. Kyrkvindarna nås från tornvåningen via en plåtdörr i rundbågig öppning. Takstolskonstruktionen är i furu. På bindbjälkarna över de isolerade valvhjässorna ligger gångbryggor. En murad rundbåge avskiljer långhusvinden från den högre korvinden, där takryttarens underkonstruktion vilar på murade upplag.

Inredning och inventarier

Kyrkans fasta inredning är om inte annat nämns samtida med kyrkan och ritad av Axel Lindegren.

Altaret i koret utgörs av ett bordsaltare i ek med sex kraftiga ben utformade som kolonnetter med bas och volutkapitäl. Tillverkat 1914 men delvis förändrat vid restaureringen 1964.

Den nygotiska altaruppsatsen är sedan 1986 nedmonterad och förvaras på församlingshemmets vind. Två träskulpturer föreställande Petrus och Paulus som tillhörde altaruppsatsen är bevarade i koret och i konfirmandrummet hänger Georg Hansens altartavla med motivet Jesu uppståndelse.

Predikstolen av ek har fem sidor åtskilda av strävpelare. Centralt framställs korsfästelsen i en relief skuren av Henry Nilsson som förgylldes på 1930-talet. Övriga sidor pryds av träskulpturer föreställande de fyra evangelisterna tillkomna 1991 och utförda av Erling Asbjörn Sörensen. Det svängda understycket vilar på en stenkonsol. Den nygotiska baldakinen har rektangulär planform och är uppbyggd som ett gavelmotiv med fialer och krabbornamentik.

Kyrkan har två dopfuntar. I koret står den ursprungliga dopfunten i sandsten
med oktagonal planform, utkragande bas och överstycke samt raka sidor prydda
av medaljonger med blomstermotiv. På 1930-talet tillkom en dopfunt i marmor med rund och låg cuppa dekorerad med kristna symboler i relief mot förgylld bakgrund. Cuppan bärs upp av ett runt kannelerat skaft med kvadratisk fot.

Orgeln med 42 stämmor fördelade på tre manualer plus pedal tillverkades 1955 av Marcussen & Son Orgelbyggeri i Danmark och ersatte den ursprungliga orgeln byggd av Olof Hammarberg. Den femdelade fasaden med ryggpositiv i läktarbarriären med fasad ritades av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och är tillverkad i ek med kopparpipor och chamader. 1963 införskaffades en kororgel tillverkad av Grönlunds orgelfabrik.

Kyrkan har två kyrkklockor. Lillklockan som tillverkades 1906 av Joh. A. Beckman & Co i Stockholm pryds av växtornamentik, fyrpass och inskriptioner. Storklockan är sam- tida med kyrkan och göts av M. & O. Ohlsson, Lübeck. Utöver inskriptioner i form av bibelcitat och text kring klockans tillkomst löper vid kronan en bård med festonger medan slagringen har tre enkla lister.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas kyrkorummets ljuskronor i smide.

Källa: Hässleholms kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-08-30.