Ljungdalakyrkan

Tanken om en kyrka i Ljungdalaområdet växte fram inom syföreningen Kyrkans föräldraträff som under 1970- talet hade flyttat från församlingshemmet till en källarlokal på Gärdesvägen i den nya stadsdelen. Föreningen utvecklades så småningom till en aktivitetsgrupp kallad Levande stenar med syfte att verka för tillkomsten av en kyrka i församlingens norra del.

14 mars 1978 fattades beslut i kyrkofullmäktige om att förverkliga ett småkyrkobygge och året därpå levererade arkitekt Torsten Thuresson ritningar. Thuresson ligger bakom ett otal byggnader i Hässleholm från 1950-talet och framåt, såväl bostäder, kontorsbyggnader, kyrkor och offentliga byggnader, däribland Stadshuset. I november 1979 påbörjades schaktningsarbetena, 17 april 1980 hölls taklagsfest och 7 september samma år kunde kyrkan invigas av biskop Per-Olov Ahrén.

Kyrkobyggnaden utformades likt flertalet av landets kyrkor uppförda under efterkrigstiden utifrån en rationell tanke om att samla flera verksamheter under samma tak. Rummen gavs namn efter kvinnor i bibeln, exempelvis uppkallades kyrksalen efter Maria, samlingssalen efter Marta och barntimmerummet efter Hanna. Sedan uppförandet tycks förändringarna i kyrkobyggnaden begränsa sig till mindre renoveringar, exempelvis uppdatering av köksinredning. Exteriört har fönstren klätts in med plåt och någon gång efter 2017 har huvudentréns ursprungliga portar bytts ut.

Källa: Ljungdalakyrkan, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-07.

Genom huvudentrén i söder nås foajé med anslutande kapprum och wc. I väster återfinns ett rum för barnverksamhet. Längre norrut ligger samlingssalen med kök i öster och kyrksalen i väster, medan norra delen av byggnaden upptas av bland annat expedition och förråd. Golven är i foajén och kyrksalen samt gångstråket däremellan belagt med röd kvadratisk klinker med varierande bränningsgrad. Övriga utrymmen är belagda med melerade plastmattor. Väggarna är likt exteriört utförda i rött tegel murat i vilt förband. Taken är generellt försedda med vita akustikplattor och dörrar och fönster är laserade i mörkgrönt. Vissa fönsterbågar har en ljusare lasering, möjligen är de sekundära.

Kyrksalens vitmålade innertak är slätputsat alternativt skivklätt och bredspacklat. Väggen mot serveringssalen utgörs till sin övre del av vitmålade akustikplattor och nedtill av en vikvägg klädd med vitmålad strukturtapet. I taket hänger sex nedpendlade mässingsarmaturer. De norra och södra tegelväggarna kragar successivt ut mot altarplatsen i väster. Kyrkorgeln är placerad mor norra väggen.

Inredning och inventarier

Inredning och inventarier är om inte annat anges samtida med kyrkan.

Altaret utgörs av ett enkelt utformat bordsaltare i ljust trä med tillhörande löst knäfall.

Altarprydnaden Livets träd är skapad av skulptören och formgivaren Stig Carlsson i Nyhamnsläge. Trädets stam utgörs av två kors, ett bakomliggande svart långfredagskorset samt framtill uppståndelsekorset i furu med svängda korsarmar. Den runda polykromt bemålade trädkronan pryds av en rad kristna symboler i glas. Genom träd- kronan slingrar sig en treenighetssymbol utformad av tre stora mässingsringar.

Till altaret hör en mobil altarring med knäfall i två vinkelräta sektioner, som idag inte förvaras i kyrkorummet.

Dopstället i ljust trä är samkomponerat med altarbordet, sannolikt formgivet av Stig Carlsson. På dopstället står ett dopfat i glas.

En ambo med gestaltning samkomponerad med altarbord och dopställ är placerad norr om altaret.

Kyrkorummet är möblerat med lösa stolar i ljust trä med sitsar och ryggstöd klädda med grön textil.

Orgeln med elva stämmor fördelade på två manualer och bas är tillverkad av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1984. Fasaden i bokfanér har öppet övre pipfält med underliggande jalusier samt sidoställda subbasar i fur.

Kyrkklockan i malm som hänger i klockstapeln söder om kyrkan bekostades av aktivitetsgruppen Levande stenar. Utöver inskription kring dess tillkomst och ett Kristusmonogram bär klockan texterna KOM, TY NU ÄR ALLT REDO (LUKAS 14:17) samt HÄR EN KÄLLA RINNER (SV. PS. 303).

I kyrksalen finns även ett krucifix i bemålat trä och ett processionskors i mässing och trä av Stig Carlsson, lampetter och golvljusstakar av Hans-Agne Jacobsson samt ett dopträd i svartmålat smide. Kyrkans textilier är tillverkade av textilkonstnärerna Inger Björklund i Åkarp och Inga-Britt Jeppsson i Hässleholm medan silversmeden Maks Krizan i Lidköping och konstnären Tomaz Krukmakare står bakom delar av nattvardsredskapen.

Källa: Ljungdalakyrkan, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-07.

Kyrkan är uppförd av rött håltegel murat i vilt förband där sockel och takfot markeras av stående löpstenar. Byggnaden utgörs av en låg och bred byggnadskropp med flackt sadeltak avtäckt med kopparplåt i skivtäckning. Västra och östra fasaderna har olika takfotshöjd. Det västra takfallet bryts upp av kyrksalen, en kopparplåtsklädd högdel med pulpettak som även skjuter ut något i fasadlivet åt väster. Byggnaden har generellt fönsterband av rektangulära fönster inklädda med grönlackerad plåt, medan kyrkosalen har en sluten karaktär med fönsterlös västfasad som istället pryds av ett mönstermurat hjulkors. Ljusinsläppet utgörs dels av smala och höga fönster i det utskjutande partiet mot norr och söder, dels av en liggande fönsterrad i högdelens östfasad vid sadeltakets nock. Öster om högdelen finns fyra takfönster som utgör ljusinsläpp till det interiöra gångstråket mellan kyrksal och samlingssal.

Huvudingången återfinns i söder, där ett mindre entréparti med utskjutande pulpettak är placerat i mötet mellan den större byggnadskroppens västra och östra del, av vilka den senare är indragen. Här sitter en sekundär 1,5-dörr i ek med två glas per dörrblad, draghandtag och sparkplåtar. Personalingången i norr, med utskjutande entréparti avtäckt med ett flackt sadeltak, bevarar ursprunglig enkeldörr med sidoljus där grönmålad panel varvas med högsmal glasning.

Källa: Ljungdalakyrkan, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-07.