Västra Karups kyrka

Vapenhuset i nykyrkan i söder används som huvudingång. Rummet har tegelgolv från 1876 av gula åttkantiga plattor med mörka hörntärningar emellan. Dagsljus kommer från ett lunettfönster med grönt glas ovanför ingången. Det låga taket med träpanel är orgelläktarens undersida. 1876 delades rummet av från kyrkorummet och sedan 1990 är det indelat med smårum som väntrum, wc, förråd och uppgång till orgelläktaren. Samtliga dörrar är ramverk med fyllningar och väggarna är klädda med träpanel.
Kyrkorummet består av nykyrkan och det äldre långhuset. Sedan mitten av 1800-talet står altaret i norr mittför ingången i söder. Långhuset har blivit en slags sidoskepp vid båda sidor om altaret. Rummet är välvt med trätunnvalv, hopvalmade i korsmitten. Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången i söder, väster och öster. Golvet är belagt med röda kvadratiska tegelplattor, under bänkarna ligger lackat brädgolv. Väggarna är vitkalkade, fönsterfallen är målade med blank färg. Mellan det vitmålade trätaket och väggen löper en profilerad grå kraftig trälist. I nykyrkan finns två kraftiga dragjärn för att hålla samman vägarna. I taket hänger oelektrifierade ljuskronor.
Rummet får ljus från stora rundbågiga fönster i djupa nischer. De gråmålade träfönstren från 1950-tal av Graebe är kopplade, innerbågen är indelad i sex lufter utan spröjs, den yttre bågen är småspröjsad med profilerad spröjs. Glaset är klarglas förutom vid sidan om altaret där de nedre rutorna är glasade med ogenomsiktligt räfflat glas.

Koret i korsmitten är förhöjt ett steg och belagt med tegelplattor med friser av svart kalksten. Nivåskillnaden utjämnas med en ektröskel. Innanför altarringen är brädgolvet ett steg högre och altaret står ytterligare två steg högre. I koret står dopfunt, ljusbärare, dopträd och ljusstakar väster om altarringen medan flygel och predikstol är öster om altarringen.
Sakristian finns i den halvrunda absiden i öster med dagsljus från två fönster. På golvet ligger brunmålat brädgolv, väggarna är putsade, målade och har en nedre grå bröstningspanel med ramverk och fyllningar och en vit kraftig taklist. Sakristians interiör är från Graebes renovering på 1950-talet.

I söder finns orgelläktaren som vilar på pelare dekorerade med marmoreringsmålade pilastrar med joniska kapitäl. Läktaren kragar ut med en rund del i mitten. Läktarbarriären är uppbyggd med ramverk och fyllningar och listverk i ovan- och nederkant. På läktaren ligger plastmatta på golvet. En liten lucka i taket leder till vinden. Taklaget som förnyades 1950 är inte inventerat.
Vapenhus 2 i tornets bottenvåning i väster är rymligt med högt i tak. Dagsljus kommer från lunettfönstret ovan entrédörren. Golvet är belagt med tegelplattor med hörntärningar från 1867. Väggarna är putsade och vitkalkade. Taket är klätt med grå sågad lockpanel mellan kraftiga takbjälkar. En glaslykta hänger i taket. En äldre bräddörr med gamla beslag leder till kyrkorummet. En brant trätrappa med öppna steg går till tornets övre våningar. Våning två och tre har putsade och målade gråstensväggar, brädgolv på vån tre och spånskivor på våning två. Delar av den gamla orgeln, äldre kyrkbänkar och böcker förvaras här.
Klockvåningen upptas av den kraftiga klockstolen. Väggarna är slammade gråsten med inslag av tegel runt ljudöppningarna. Stege leder till lanterninen med brädgolv och brädklädda väggar.

Inredning och inventarier

Altaret av målat trä är uppbyggt av breda plank med draperimålning och marmorering. Okänd ålder men förmodligen före 1800.

Altaruppsats från omkring 1800 i klassicistisk stil med altartavla målad av Martin Roth, Roth var utbildad på Konstakademin i Stockholm och porträttmålare. Målningen föreställer korsfästelsen. Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd med räfflade pilastrar vid sidorna som bär ett överstycke med listverk krönt av en strålsol och två urnor. Skulpterade änglar står vid sidorna. Målad i vitt och förgyllning.

Altarringen har halvrund planform och är uppbyggd av stående fyrkantiga målade träribbor. Knäfall och överliggare är tygklätt. Okänd ålder.

Dopfunten av granit eller sandsten är från omkring 1200. Cuppan är kvadratisk med avrundade hörn och har rund skålformig urholkning. Cuppan avsmalnar neråt till ett fyrkantigt skaft. Foten är fyrkantig med två nivåer. Den tillhör den nordvästskånska gruppen enl Tynell som kännetecknas av fyrsidiga funtar med rund urholkning. Dessa finns även i Hjärnarp, Hov och Båstad.

Predikstolen av bemålat trä är troligen ritad av R Brouhn 1842. Korgen är rund med en kraftigt avsmalnad botten dekorerad med bladskivor och avslutad med en pinjekotte. Korgens dekoreras av utskurna reliefer av kristna symboler. Rak trappa med tät barriär. Rund baldakin med en frans av trä. Målad i vitt och förgyllning. Tidigare har funnits en draperimålning mellan predikstol och baldakin. En liknande predikstol av R Brouhn finns i Hov.

Bänkinredningen från 1957 är ritade av Eiler Graebe. Inredningen är sluten med rak ovankant. Dörrar, fronter och ryggstöd är uppbyggda av ramverk med fyllningar. En genomgående profilerad överliggare finns ovan dörrar och gavlar. Gavlarna pryds av räfflade pilastrar. Inredningen är målad i många dova färger.

Orgeln som invigdes 1963 är byggd av firman Paul Ott i Göttingen. Orgeln har 25 stämmor, huvudverk, ryggpositiv och pedalverk.
Orgelfasaden av trä från 1963 är ritad av Otts arkitekt i samråd med Graebe. De synliga metallpiporna sitter i sju rektangulära träpartier med varierande höjd som är snett avslutade i ovankant. Ryggpositivet i samma stil som huvudfasaden, är integrerat i läktarbarriären. Fasaden är målad i grått med accenter i grönt och förgyllning.

Storklockan är omgjuten 1871 av F.M. Bergholtz i Stockholm. Den var först gjuten 1608 i Stralsund, senare omgjuten 1788 av Palmberg. Klockan har inskriptioner och växtornamentbårder.
Lillklockan är gjuten i slutet av 1700-talet. Klockan har inskriptioner och växtornamentbårder.

Övrigt
Kormatta ritad av Barbro Nilsson, från Märta Måås Fjätterström AB i Båstad.

Västra Karups kyrka har sitt ursprung i medeltiden och har senare blivit till och ombyggd flera gånger. Troligen byggdes kyrkan på 1100-talet under den stora kyrkobyggnadsperioden. Kyrkan bestod sannolikt av ett litet långhus med smalare kor som var rakt avslutat eller med absid, långhuset hade norr- och sydportal, taket var platt trätak eller öppet upp i nock. Medeltida murverk finns kvar i delar av det nuvarande långhuset.

På senmedeltiden, omkring 1400-talet, byggdes ett torn, kanske med trappstegsgavlar, väster om långhuset med samma bredd som långhuset, bottenvåningen blev en del av långhuset. Murade valv slogs i kyrkan troligen vid senmedeltiden. Ett vapenhus byggdes framför sydportalen, förmodligen under 1400-talet då många kyrkor försåg med vapenhus.
Långhuset har förlängts åt öster vid någon tidpunkt och det finns olika teorier om när. Enligt underhållsplanen skedde detta under senmedeltiden ca 1400-tal, men enligt Skåne, landskapets kyrkor på 1700-talet.

1790 byggdes en halvrund absid i öster med plats för sakristia efter ritningen 1766 av arkitekt Per Wilhelm Palmroth på Överintendentämbetet.

Den stora befolkningsökningen och kyrkplikt krävde en större kyrka. Socknen var en av de folkrikaste i Skåne. 1818 byggdes södra korsarmen, nykyrkan, efter ritningar av Axel Almfelt, arkitekt vid Överintendentämbetet. Almfelt var även karikatyrtecknare. Ritningen visar korsarmar åt både norr och söder men bara den södra blev byggd. Den uppfördes av gråsten, taket var belagt med spån, fönstren var spetsbågiga. Orgelläktaren flyttades till södra korsarmen. Innertaket var tunnvalv i korsarmen, de murade valven var kvar i kyrkan. Det tidigare vapenhuset i söder revs.

1843 uppfördes det befintliga tornet, enligt ritning av Theodor Edberg 1836, väster om det äldre tornet vars murar revs till i höjd med långhuset. Förmodligen revs de murade valven i kyrkan och taket välvdes med trätunnvalv vid denna ombyggnad. Fönstren gjordes rundbågiga i hela kyrkan. Altaruppsatsen flyttades från öster till norr mittför ingången i nykyrkan. Ny predikstol.
1876 gjordes en ombyggnad då nytt tegelgolv lades in. Ett vapenhus skapades i södra korsarmen då en brädvägg delade av långhuset. Ny öppen bänkinredning.

1902 ny orgelläktare byggdes i söder.
1936 kläddes lanterninen med koppar.

Under 1950-talet genomfördes flera stora ombyggnader efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. De omfattade bland annat nytt taklag och tegeltak, nya ytterdörrar, nya fönster efter äldre förlag, nytt tak på absiden. Nya tegelgolv i kyrkorummet, ny trappa till orgelläktaren och till tornet, ny bänkinredning, ny värmeledning.
1959 kläs alla ytterdörrarna med kopparplåt efter förslag från Manne Carlman. Samma utförande med koppar fick dörrarna i närbelägna Hovs kyrka.

1990 gjordes en ombyggnad under orgelläktaren och wc, väntrum och förråd skapades. Arkitekt var Thorsten Davidsson. Trätunnvalvet målades vitt med alkydfärg, tidigare målat grått med linoljefärg.
2005 exteriör renovering med omputsning och kalkning. Tornet målades med silikatfärg.

Kyrkobyggnaden består av ett smalare kvadratiskt västtorn från 1842, ett långt och smalt långhus från tre olika perioder, en absid från 1790 och en korsarm, nykyrkan, mot söder från 1818. Under sakristian i absiden finns ett pannrum. Kyrkan är vitputsad, har rundbågiga fönster, sadeltak med tegelpannor och torn med lanternin.
Kyrkan är troligen grundlagd på gråsten. Murarna är uppförda av gråsten med inslag av tegel i listverk och runt öppningar. Kyrkan är spritputsad och vitkalkad med vissa partier slätputsade som fönster- och portomfattningar.
De ursprungliga delarna av långhuset har en utkragande sockel medan förlängningarna av långhuset saknar sockel. Torn, absid och nykyrka har sockel som är spritputsad och kalkad. Långhus och nykyrka har en spritputsad takgesims av två tegelskift tillkommen 1818. Tornet har listverk i höjd med långhusets takfot och en takgesims. Absiden har slätputsad takgesims.

Kyrkan har fyra ingångar, huvudingången genom söderportalen, en ingång genom tornet i väster, en prästingång i sakristian i öster och en enkel ingång i långhusets östra del. Samtliga dörrar är ritade av Graebe på 1950-talet. De är utförda av ramverk med fyllningar och av Carlman klädda på utsidan med kopparplåtar med dekorativa nitar. Granittrappor leder till dörrarna. Söder och västporten sitter i rundbågiga öppningar med raktäckta dubbeldörrar med ett lunettfönster av trä ovanför. Söderporten omges av ett utkragande enkelt slätputsat parti. Västporten omges av ett slätputsat parti med pilastrar med bas och kapitäl och ett listverk. De två andra dörrarna är enkeldörrar i raktäckta muröppningar. Dörren i långhuset togs upp som handikappentré av Graebe på 1950-talet.

Kyrkan har stora mörkbruna kopplade träfönster från 1950-tal som sitter i rundbågiga muröppningar. Ytterbågen är delade i sex lufter med mittpost och tvärposter, varje luft är spröjsad i sex rutor. Fönsterbläcken är av kopparplåt. I tornets klockvåning finns en raktäckt ljudöppning i alla väderstreck. Öppningarna är täckta med träluckor klädda med kopparplåt. Öppningarna omges av slätputsade pilastrar vid sidorna och en rundbåge ovanför.

Långhuset har sadeltak täckt med rött enkupigt tegeltak sedan 1950-tal. (Tidigare spåntak sedan järnplåt.) Sakristian har ett halvt kägeltak belagt med koppar i skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Tornet har en fyrkantig lanternin med avfasade hörn inklädd i koppar. Tidigare var lanterninen öppen som en lykta. Täckplåtar och avvattningen är av koppar.