GLIMÅKRA KYRKA

Interiör
Via huvudingången i västtornet kommer vi in i vapenhuset. Rummet är något bredare än det är långt och har slätputsade, vitkalkade väggar vilka i norr och söder bryts upp av rundbågiga fönster. I rummets nordöstra hörn syns ojämnheter och utbuktningar i murverket vilket skulle kunna vara en del av det medeltida murverk som återvanns då nuvarande kyrkan byggdes på 1840-talet. Golvet är lagt med klinker och innertaket utgörs av bjälklaget till tornets andra våning, målat i en ljus grågrön kulör. Längs norra väggen leder en sentida trappa av trä upp till tornets övre våningar. Ytterdörrarna består av stående gråmålade brädor vilka hålls ihop av bandgångjärn. Ett överljusfönster bidrar med dagsljus. Ett dörrparti i klassicerande stil med dubbla dörrblad i beige kulör, fyllningar i dovt rosa samt vita detaljer leder mot kyrkorummet. Handtagen är skinnklädda med fästen av koppar. Dörrpartiet kröns av ett tympanonfält i samma dovt rosa kulör med en festong och ett runt överljusfönster. I vapenhuset finns en äldre kyrkklocka samt inredning i form av träbänkar och en järnbeslagen kista.

Från vapenhuset till kyrkorummet passeras läktarunderbyggnaden som tillkom under 1900-talets senare del. Golvet är av smala furuplankor och väggar respektive tak är klädda med ljus betsad panel. Dörrar åt norr och söder, av samma panel och kulör som väggarna, leder till wc, förråd, pentry och förberedelserum. Ytterligare ett dörrparti med dubbla dörrblad och samma färgsättning som den mot vapenhuset men med sparkplåtar av koppar, leder vidare in i kyrkorummet. Dörrpartiet har ett kvadratiskt överljus med korslagda blyspröjs. Läktaren, som vilar på åtta träkolonner i dovt rosa kulör, med kapitäl i grått, bildar ett lågt tak över entrén till kyrkorummet. Mot ytterväggen utgör halvkolonner i samma utförande stöd åt läktaren. Läktarfronten är konkav med en konvex halvcirkel i mitten, över kyrkans mittgång. Fronten har en nyklassisk uppbyggnad med en fältindelad mittdel på en bas av marmorerad slät, träpanel. Överst avslutar ett listverk. Läktarfrontens grå kulörer lyfts av guldfärgade detaljer. Mitt på läktaren är orgeln placerad. På ömse sidor om orgeln är halvmåneformade fönster i djupa smygar vilka utgör ljusinsläpp över läktaren. Ett bänkkvarter med enkelt utformade träbänkar i sluttande plan finns på var sida om orgeln. Läktarunderbyggnadens väggar är klädda med låg bröstpanel med oljemålade ramverk och fyllningar och ovan denna en stående träpanel i samma ljusa bets som i hallen i läktarunderbyggnaden. På ömse sidor om entrédörren sitter tavelskåp, tillverkade ca år 1700, vilka tillhört den medeltida kyrkan. Här finns även två tavlor av polerad svart diabas med tio Guds bud. Under läktaren finns plats för styrning av ljud och ljus samt ett par bord med stolar för samvaro och fika.

Över kyrkorummet reser sig takets tunnvalv av gråmålade, hyvlade brädor högt och ger kyrkorummet en karaktäristisk rymd. Den mittersta delen av taket är något upphöjd längs med hela rummets längd. Tunnvalvet skiljs från de murade och slätputsade väggarna av ett profilerat listverk i trä målat i grå, blå och dovt gulbruna kulörer. På var sida om den breda mittgången är bänkkvarter. Rakt fram är koret med en dominerande väggmålning i det östra gavelfältet. Målningen avbildar det allseende ögat i en triangel med stiliserade solstrålar kring. Runt detta motiv är slingrande akantus och på var sida en avbild av lammet, Agnus Dei, med ett kors från vilket den svenska flaggan, istället för den klassiska korsfanan, hänger. Mitt på den södra långväggen är ett vindfång för den södra porten. Vindfånget är uppbyggt i klassicerande stil och målat i flera grå kulörer med guldfärgade detaljer. Vindfånget har dubbla dörrblad med fyllningar och sparkplåtar av koppar. På var dörr är ett kors omgivet av en lagerkrans med guldfärgade band. Över dörrarna är ett väggfält med guldfärgade festonger och överst avslutas vindfånget av ett profilerat listverk. Över vindfånget är ett rundbågigt överljus. Undantaget vindfånget delas långhusväggarna endast upp av rundbågiga fönster i djupa smygar. Mellan fönstren sitter lampetter av mässing.

Koret är upphöjt och har golv av svart diabas vilket utgör en kontrast till långhusets golv av smala, ljusa furubrädor. Grå handledare av stål markerar trappan i mittgången. Huvudmotivet i koret är altarpredikstolen och altarringen. På ömse sidor altarpredikstolen är psalmnummertavlor. Två rundbågiga fönster med glasmålningar finns på den östra gavelväggen. I korets norra del finns en fristående ambo, dopfunt och dopaltare, vilket är placerat mot norra väggen. Ovanför dopfunten hänger en basunängel, snidad i trä, från taket. Dopaltaret är av trä, målat i en ljust grå kulör. Ovan altaret är en målning föreställande en familj på vandring i en vårskog med den heliga ande, i form av en vit duva, flygandes över dem. Här finns även ett äldre golvur samt karm- och vanliga stolar. I södra delen av koret finns bland annat en elorgel, piano och en ljushållare. På var sida om det upphöjda korgolvet har tillbyggnader gjorts i svart skivmaterial vilka utökar korets golvyta och även håller avlånga, upprättstående vita högtalare. På norra sidan om koret bildar det tillbyggda golvet en ramp.

Bakom koret ligger sakristian som nås genom en rundbågig öppning i den påtagligt tjocka, murade väggen. Sakristian har ett äldre brädgolv som är gråmålat liksom innertaket. Taket är därtill dekorerat med en målad gul bård ett par decimeter från ytterväggarna samt en brun dito jämsmed en beige taklist. Väggarna är slätputsade och målade i gräddvit kulör. En inbyggnad åt öster rymmer vindfång mot en ytterdörr, wc, förråd och textilförvaring. Rundbågiga fönster i djupa smygar ger ljusinsläpp från norr och söder. I västra väggen finns tre dörrar, varav den mittersta - en fyllningsdörr - leder till uppgången till altarpredikstolen. På ömse sidor om denna finns mer ålderdomliga dörrar, i djupa, rundbågiga smygar. Dörrbladen, med tillika ålderdomliga smideslås, är av breda brädor sammanhållna av narar. Kyrkans torn med klockvinden samt vinden över kyrkorummet nås via trappan i vapenhuset. Tornet har tre våningsplan utöver bottenplanet. Furubjälkar bär upp golven i samtliga våningsplan. På första våningsplanet är väggarna enbart slammade och vitkalkade, även takbjälklaget är vitmålat. Golvet är lagt med smala, lackade brädor. Här finns dörren till orgelläktaren i en djup, rundbågig nisch i muren. Den ålderdomliga gråmålade bräddörren hålls samman av narar, och har runda, smidda plattgångjärn. I öster är två runda, blyspröjsade fönster, med fyra lufter vardera, inrymda i djupa smygar. En brant, rödmålad trätrappa leder upp till tredje våningsplanet. Här är de kraftiga gråstensmurarna omålade. Golvet är av obehandlade plankor, liksom takbjälklaget. De kraftiga träbjälkarna vilar på en hylla i murverket. Ett stort, runt fönster vetter åt väster. En trätrappa med tre steg leder till en rundbågig öppning i muren åt öster där ingången till långhusvinden är belägen. En brant trappa av obehandlat trä, med handledare på var sida, leder i nordlig riktning vidare upp till klockvåningen. Här tar klockbocken som bär de två kyrkklockorna upp större delen av utrymmet. Ljudluckor finns i stickbågiga muröppningar i samtliga väderstreck och de är nästan lika höga som våningsplanet. Takkonstruktionen till tornets låga tälttak vilar ovanpå murkrönet. En smal trätrappa leder till en taklucka som i sin tur leder ut på taket.

Inredning och inventarier

Altarpredikstol
Kyrkans kor domineras av altarpredikstolen vilken är en kombination av altare, altaruppsats och predikstol. Grundkulören är svagt grå med guldfärgade och bruna detaljer. Altarpredikstolen är samtida med kyrkan och tillbyggd med två sidopartier år 1900. Altarpredikstolen vilar på ett sockelparti i vars mitt står altarbordet och centrerat ovanför detta är predikstolen. Sockeln är marmorerad i en svagt blå kulör. Korgen, som nås via en trappa från sakristian, är cylinderformad och indelad i fyra fält med förgyllda detaljer; i fälten avbildas stentavlorna, en kalk, en bok samt ett kors. Korgens undersida har en bukig form som smalnar av nedåt och avslutas med en bottenkula. Predikstolens överdel markeras av en rundbåge som kröns av ett kors. Från rundbågen hänger ett draperi i en starkt blå kulör vilket döljer uppgången från sakristian. Två sidopartier utgörs av oljemålningar flankerade av pilastrar med förgyllda, joniska kapitäl. Målningarna porträtterar evangelisterna Markus och Matteus och är målade av en dekorationsmålare Brink från Kristianstad. En av tavlorna är även signerad Atelier Joh. Kleman. På var sida av altarpredikstolen finns en dörr, dold från kyrkorummet, med ingång till förråd respektive sakristia.

Altarring
Altarringen är av vitmålat trä med svarvade balusterdockor. Knäfallet är kraftigt och överliggaren smalare, båda är klädda i ljusblått tyg.

Dopfunt
Dopfunten är utförd i polykromt bemålat trä av bildhuggaren Johan Menschefver år 1698. Foten vilar på tre liggande lejon. Det balusterformade skaftet pryds i sin övre del av fyra änglahuvuden och druvklasar. Ovan detta tar en skålformad cuppa, dekorerad med en snirklande vinranka, vid. Ett textband med orden Then ther troor, och warder döpt, han skal warda saligh. Ovan textbandet avslutas cuppan av en bred, utkragande kant. En baldakin tillverkades enligt kyrkans räkenskaper vid samma tillfälle som dopfunten, av samma bildhuggare men finns inte längre kvar i kyrkan.

Bänkinredning
Bänkinredningen består norr om mittgången av ett sammanhållet kvarter. Söder om mittgången är bänkarna indelade i ett kvarter på var sida om den gång som ansluter till södra entrén. Bänkarna är slutna med dörrar mot mittgången och öppna mot kyrkans ytterväggar. Längs med ytterväggarna är även väggfasta bänkar. Bänkinredningen är utvändigt målad med en ljust grå kulör samt en mörkare blågrå kulör på överliggare och sockel. Bänkdörrarnas fyllningar är marmorerade i grå toner. Invändigt är bänkkvarteren täckmålade med en dovt brun-rosa kulör, psalmbokshyllan är grå och golvet är täckt av en brunspräcklig plast- eller linoleummatta. I väster avslutas bänkarna med en platsbyggd inredning med skåp och bokhyllor.
På orgelläktaren finns enkla gråmålade och golvfasta bänkar i sluttande plan. Dörrar till en äldre bänkinredning förvaras i tornets andra våning.

Orgel
Orgeln är tillverkad av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1980. Orgelfasaden är tillverkad efter ritning av Helgo Zettervall år 1871. Fasadens uppbyggnad är klassicerande med kolonner och entablement vilka bär upp en rundbåge från vilken orgelpipor monterats likt solstrålar. Den arkitektoniska uppbyggnaden är ett formeko av kyrkans altarpredikstol.

Klockor
Storklockan är av malm, gjuten 1975 av M & E Ohlsson i Ystad. Lillklockan är gjuten 1731 och har alltså tillhört den medeltida kyrkan och sannolikt hängt i dess klockstapel. Den före detta storklockan, gjuten 1790, finns uppställd i vapenhuset. På grund av sprickbildning ersattes denna med den nya storklockan 1975.

Övrigt
I korets östra fönster tillkom år 1919 glasmålningar av Anders Nilsson i Lund. De polykroma blyglasfönstren har motiv som föreställer Jesus när han välsignar barnen respektive när han återuppstånden besöker Emmaus. Motiven omges av stiliserad dekor i jugendstil. I fönstren finns textfält som visar att de gjorts till minne av två tidigare kyrkoherdar i församlingen; Lars Cronholm och Paul Henrik Paulsson verksamma i församlingen 1746-1780 respektive 1854-1880. En basunängel, snidad i trä, hänger över dopfunten. Den är polykromt bemålad och troligtvis tillverkad under 1600- eller 1700-talen. Basunen tillverkades 1951 i samband med att ängeln konserverades. En bibel, Fredrik den II:s bibel, tryckt i Köpenhamn år 1588-89 rövades från kyrkan i krigstid år 1612. År 2001 återlämnades den till kyrkan. Bibeln innehåller bland annat anteckningar på latin från biskopsvisitationerna 1589 och 1602. Ett epitafium i snidat trä med akantusmotiv, skulpturer och pilastrar, ramar in en oljemålning av kyrkoherden Paul Enerstsen. Enertsen ska ha varit den siste danske kyrkoherden att tjänstgöra i församlingen och epitafiet tillverkades 1716 på hans
egen beställning. Den lokala traditionen säger att han lovades platsen i Glimåkra om han lyckades rida fram och tillbaka mellan Glimåkra och Stockholm på en vecka i syfte att uppvakta Carl XI om möjligheten att få tjänsten. Enertsen ska ha lyckats med företaget och detta ska vara anledningen till att han på porträttet är avbildad med en klocka i handen. Sex stycken karmstolar finns utplacerade i olika delar av kyrkorummet. I vård- och underhållsplanen står att de kan vara samtida med kyrkan. Några bär spår av ekådring vilken kan ha tillkommit när övriga kyrkans bänkar ekådrades kring år 1900.

Den första kyrkan på nuvarande platsen i Glimåkra brukar, enligt kyrkans vård- och underhållsplan, dateras till 1280-talet. Kyrkan var byggd av sten och ska ha haft ett vapenhus vid södra porten samt en tillbyggnad vid koret. Enligt räkenskaper från Rigsarkivet i Köpenhamn ska kyrkan ha bränts och plundrats av svenskarna år 1619. I bevarade bänklängder från 1682 står att läsa att kyrkbänkarna fördelades efter hemmanens storlek i socknen. Bänkfördelningen var därför en tydlig statusmarkör. Den medeltida kyrkan utvidgades med en murad korsarm åt norr år 1706. En redogörelse från år 1830 berättar att kyrkan hade en fristående klockstapel av trä med två klockor. Klockstapeln ska ha stått väster om kyrkan. Det är oklart när den revs, det finns uppgifter om att den renoverades så sent som på 1870-talet.

Den medeltida kyrkan revs och ersattes av dagens kyrka 183738. Delar av den medeltida kyrkans murverk ska vara bevarat i tornets norra del samt i koret. Enligt en redogörelse i kyrkan vård- och underhållsplan är det rimligt att anta att ritningarna till kyrkan togs fram av byggmästaren Ola Borgström i Sölvesborg. Arkitekt Axel Nyström vid Överintendentsämbetet har signerat kopior av dessa ritningar för att intyga att de överensstämmer med originalet, och han har därför ibland misstagits för att vara kyrkans arkitekt. Enligt handlingarna som togs fram inför kyrkobygget skulle stenen från den medeltida kyrkan återanvändas till det nya bygget. Åbor och torpare utförde dagsverken. Räkenskaperna vittnar om att bland annat gråsten, tegel, kalk, lera, sparrar, bjälkar och brädor, järn till ankare och järnplåt köptes in. Kyrkan skulle stänkrappas utvändigt och rappas och slipas fint invändigt. Taket skulle täckas med ekspån, och tornet med kopparplåt.

Bland de nya kyrkor som byggdes i Skåne under perioden har Glimåkra ett av de längsta och bredaste långhusen. Tornet skulle ha blivit högre, men eftersom det byggdes på en bevarad del av murarna från den medeltida kyrkan klarade dessa sannolikt inte belastningen.

Vid slutbesiktningen av kyrkan anmärktes på att bland annat bågar, listverk och gesimser förenklats och att andra material än de föreskrivna hade använts. Det fanns stora sprickor i tornets murverk och klockstolen, där de massiva malmklockorna skulle hängas upp, var byggd av klenare virke än vad som utlovats. Kyrkan
hade också fått en altarpredikstol istället för en fristående dito, vilket handlingarna antyder var byggmästarens beslut. En rättsprocess inleddes men avgjordes till byggmästarens fördel. År 1843 invigdes kyrkan. Inom fem år hade tegelpelarna som höll räcket runt torntaket vittrat sönder och fick göras om. Under följande decennier skedde en hel del underhållsarbeten och spåntaket ersattes av ett tak av skiffer
från Hästveda. Under 1870-talet renoverades kyrkan in- och utvändigt. Vid detta tillfälle tillkom en orgel på orgelläktaren med en orgelfasad efter ritning av Helgo Zettervall. Gjutjärnsräcket kring torntaket tillkom antingen vid denna tidpunkt eller kring år 1900.

Uppgifterna om när den karaktäristiska väggmålningen i gavelfältet ovanför altarpredikstolen tillkom går isär. År 1894 anges i skriftliga källor, men målningen är signerad med årtalet 1901. Målningen är gjord med oljefärg direkt på limfärg av R.N. Petersson och föreställer det allseende ögat och lammet med korsfanan, Agnus Dei. Från sekelskiftet och under en period av femtio år framåt hade kyrkan en mörk
färgsättning med kvadermålade väggar och ekådrad inredning. Altarpredikstolen
byggdes till med pilasteromslutna målningar på var sida korgen vid samma tid.

Kring 1950 genomgick kyrkan nästa stora renovering efter handlingar av arkitekterna Knut Nordenskjöld, Georg Erland Rudner och Einar Johansson samt konservator C.O. Svensson. Utvändigt vittades kyrkan, skiffertaket lagades och nordportalen ersattes av ett fönster. Sydportalens dörrar beslogs med kopparplåt och fönstren åt söder byttes sannolikt. Inne i kyrkan lades golvet om. Korgolvet höjdes ett trappsteg och fick ett golv av svart granit från Kräbbleboda stenhuggeri. Några bänkar togs bort och de som blev kvar kortades av och byggdes om i ryggstöden. Längs ytterväggarna byggdes långbänkar. Altarringen sänktes och kortades av. Vid södra entrén byggdes ett vindfång. Inredningens ekimitation målades över med pärlgrått och väggarna målades vita med avsikt att återskapa den ursprungliga färgsättningen.

1967 lades ny kopparplåt på tornets respektive sakristians tak.

Kring 1980 byggdes sakristian om och läktaren försågs med en underbyggnad. En ny orgel tillkom på läktaren. I slutet av samma decennium genomfördes en inre renovering som resulterade i en ljusare färgsättning av hela kyrkans interiör. Den främre bänkraden samt de två bakre togs bort. Kortrappans steg fick en hantverksmässig bearbetning genom lågerhuggning och till koret anskaffades en flyttbar ambo. Till samtliga dessa åtgärder hade arkitekt Torsten Leon-Nilsson gjort planerna. Under arbetets gång påträffades ett antal askar med icke-fullgångna foster under kyrkans golv. Detta är en ålderdomlig sed som grundar sig i övertygelsen om hur viktigt det var att begravas i vigd jord. Ett barn som inte hunnit döpas fick inte
officiellt begravas på kyrkogården. De barn som hastigt gick bort vid missfall eller för tidig födsel lades då i små askar eller lådor. Nattetid placerades de under kyrkans golv, ofta genom öppna ventiler i yttermuren. Detta var ett sätt för de sörjande föräldrarna att göra det bästa för det barn de förlorat.

År 2001 fick tornet återigen en ny taktäckning av koppar och gjutjärnsräcket, som troligen plockades ner under 1960-talet, renoverades och återmonterades. Fönstrens solbänkar av sten höggs rena från puts.

Glimåkra kyrka har samma grundplan som när den invigdes år 1843; ett långhus med torn i väster och en smalare, kvadratisk sakristia i öster. Byggnadens fasader är spritputsade och vitkalkade. Långhuset och sakristian har en något utskjutande grovputsad och gråmålad sockel, medan en lägre sockel på tornet endast markeras av samma grå färg. Längs takfoten och vindskivorna på långhusets gavel är ett listverk av trä som utgörs av två rätvinkliga språng med en rundstav emellan. Listverket är målat i en dov umbragrön kulör. Långhusets fönster är rundbågade och har sex lufter vardera. De yttre rutorna har stormjärn. Fönsterbågarna sitter något indragna i fasaden och är målade i en mörkgrön kulör. På långhusets östra gavel är ett fönster på vardera sida om sakristian. Dessa är försedda med innerfönster av polykromt färgat glas och har inga stormjärn i ytterbågen. Sakristians fönster har ett likartat utseende som långhusets men är något mindre i storlek med fyra lufter. Långhusets västra gavel har två små, halvmåneformade fönster på var sida om tornet vilka ger ljus till läktaren. Tornet har på norra respektive södra fasaden ett rundbågigt fönster med fyra lufter likt de i sakristian. Huvudentrén dominerar tornets västra sida. En granittrappa med handledare i rundstål leder upp till dörren. Kyrkporten har dubbla dörrblad klädda med liggande panel. En enkel nyckelskylt i plåt markerar låsanordningen som är avsedd för en äldre nyckel. I höjd med tornets första våning är två runda fönster vilka flankerar en skrifttavla i järn med texten Under Carl XIV Johans regering åren 1837 och 1838 uppfördes denna kyrkobygnad då var landshöfding Gr Axel Gabr. DeLa Gardie biskop dr Vilhelm Faxe kyrkoherde Mr Martin Elmgren Collin Bygmästare O. Borgström. Salige äro de som höra guds ord och göma det Luc. XI. 28 (sic). I höjd med tornets tredje våning är ännu ett runt fönster. Klockvåningen har två ljudluckor vardera åt väster och öster och en ljudlucka vardera åt söder och norr. Vitmålade ankarjärn finns i höjd med samtliga bjälklag i tornet. Tornets takfot är mer utskjutande än övriga vilket förstärker den låga tälttakformen. Ett räcke av gjutjärn löper längs takets kant. Taket är lagt med kopparplåt, liksom sakristians. Långhuset har tegeltak.

Mitt på den södra fasaden finns en entré med dubbla, kopparbeslagna portar. Ett överljus med fyra lufter och stormjärn sitter över dörren. Även partiet mellan dörren och överljuset är plåtslaget.

I sakristians östra mur finns en port i en slätputsad smyg. En slät granithäll utgör trappsteg. Porten har dubbla dörrblad med liggande panel. Ett snedställt draghandtag i metall och ett modernt nyckellås kompletterar en äldre låsanordning med nyckelplåt av metall. Dörrar och ljudluckor är målade i samma gröna kulör som fönstersnickerierna. Samtliga fönster och ljudluckor har solbänkar av sten.