ÖSTRA HERRESTADS KYRKA

Kyrkan består i sin nuvarande skepnad av de romanska delarna; långhuset, koret och absiden, en västförlängning i form av nedre delen till det medeltida tornet och västtornet från 1800-talet. Kyrkans murar är höga med branta takfall av gotisk karaktär och fasaderna är slätputsade och vitkalkade med undantag av naturstensdetaljerna. De romanska delarna är byggda av komstakalksten med finhuggna detaljer i samma sten. Kring hela kyrkan finns nederst en rikt profilerad sockel med skråkant och rundstav med repstavsbehuggning. De västra sockeldelarna nytillverkades när kyrkan byggdes om på 1880-talet men är identiska med de ursprungliga delarna. Fasaderna avslutas upptill med en kalkstenslist och ett litet taksprång. Sydportalen är ursprunglig och uppbyggd av huggen kalksten med huggen dekor av hög kvalitet. Portalomfattningen är utformad med tre mursprång av runda kolonnetter, en större innerst och två mindre i de yttre sprången. Kolonnetterna är dekorerade med huggna kedjemönster, repstavar och tärningskapitäl. Dessa bär upp ett listverk och tre halvcirkelformade valvbågar kring en tympanonsten över dörröppningen. Tympanonstenen har en dekor i låg relief med en tolvbladig ros i mitten omfattad av ett inskriftsband med palmettliknande bladutväxter. Inskriften lyder: CARL: STENMESTER: SCAR: THENNA: STEN. Bågomfattningen har en dekor av växtslingor. Bladdekorationerna täcker endast halv delen av den övre dekorerade bågen. Möjligen kan detta förklaras med att stenmästarens arbete blev avbrutet och inte färdigställt. Ingångsöppningen har ett brett yttre anslag för en inåtgående dörr. Anslaget avslutas upptill med konsoler under tympanonstenen. Porten i dörröppningen är uppenbarligen inspirerad av en äldre dörr som finns avbildad från 1800-talet. Dörren är brädtäckt med utvändiga beslag av järnsmide målade i silverfärg. Beslagen består av vågräta järnband och två runda sköldar eller knappar i mitten med bladformade utväxter i ett kors från mitten. I korets norra fasad finns en ursprunglig romansk fönsteröppning med vida putsade och vitkalkade smygar. Läget för ett romanskt ursprungligt fönster har också ristats i långhusets södra fasad. Fönsteröppningens invändiga omfattning är delvis synlig från vinden men döljs nedtill av valven.

Långhusets västra del, västförlängningen är uppbyggd av gråsten och kalksten. Det nuvarande västtornet är något smalare än långhuset. I höjd med långhusets takfall smalnar tornet av till ett mittkvadratiskt torn så att den lägre våningen täcks av tak i samma nivå som långhuset. Klockvåningen utgör den sista kvadratiska torndelen med murade gavelspetsar i alla fyra sidor. Tornet avslutas av ett pyramidformat tak med rombiska takfall som är neddragna mellan gavelspetsarna. Högst upp i torntaket finns en spira av järn.

En portalöppning i tornets västra sida utgör kyrkans huvudentré numera. Denna har tydliga influenser från sydportalen med omfattning i flera språng, huggna kolonnetter och en dekorerad tympanonsten med en huggen inskrift i form av ett bibelspråk. Även porten har liknande utseende som södra porten. Ytterligare en ingång finns till kyrkan till absiden i öster. Omfattningen till dörren är enklare än övriga ingångsöppningar och är formad som kyrkans fönsteröppningar med rundbågigt valv i kalksten och utåt vidgande smygar. Merparten av kyrkan fönsteröppningar har denna form vilken tillkom med 1889 års ombyggnad. Fönsterbänkarna är liksom fönstervalvet av kalksten och oputsade. Fönsterbågarna är av järn med mönsterlagd spröjsning och är liksom ytterportarna sannolikt från 1889. Till tornet finns också några mindre fönsteröppningar med rombisk form. Klockvåningen har tre dubbla ljudöppningar med mittpelare inom en större rundbågsnisch i huggen kalksten.

Yttertaket över kor, långhus och torn är lagt med gråsvart skiffer med små trekantiga takkupor i korets och långhusets takfall. Absiden täcks av ett svartmålat plåttak. I samband med den senaste renoveringen sattes hängrännor och stuprör upp på kyrkan.

Interiör
Tornets bottenvåning upptas av ett litet vapenhus med dörrar till trapputrymmen i norr och söder. En större dörr leder in till kyrkorummet i öster. Kyrkans träinredning är av mycket hög kvalitet, enhetligt tillverkad av ek vid kyrkans ombyggnad på 1880-talet. Även snickerier såsom dörrar är från denna tid med bevarade trycken och beslag. Dörren till kyrkorummet är en spegeldörr med trepassornerade fyllningar. Över dörren finns en inskriftstavla där kyrkans ombyggnadsår anges. Väggarna i vapenhuset är putsade och vitmålade. Vapenhuset täcks av ekbjälklaget till andra våningen som delats in i kassetter med brädfyllning mellan bjälkarna. Golvet i kyrkan består av mönsterlagda klinkerplattor i brunt, gult och svart. En viss skillnad finns i mönsterläggningen mellan kor och långhus. I bänkkvarteren som står på ömse sidor om mittgången ligger ett brädgolv. Bänkarna upptar större delen av långhuset och västförlängningen med ett litet avbrott längst fram intill triumfbågen med plats för predikstol vid södra sidan och dopfunt på norra sidan. Bänkarna står också framför sydportalen som inte längre är i bruk. I långhusets västra del finns en läktare med uppgång via spindeltrappor i huggen kalksten i tornets södra och norra mur. Orgelhuset står på läktaren, indragen i tornbågen mot väster, mellan torn och långhus. Läktarbarriären är utförd i medeltidsstil med rundbågsarkad av små kolonnetter med tärningskapitäl, och skuren dekor i listverket. Läktaren bärs upp av ett bjälklag på två rader med fyra pelare och en rad konsoler i framkant. Pelarna är utförda i samma stil som barriärens kolonnetter.

Långhuset täcks av två travéer medeltida kryssvalv av tegel samt en tredje travé från 1800-talet över den västförlängda delen. Koret täcks av ett medeltida kryssvalv och absiden av ett ursprungligt, romanskt, hjälmvalv. Det senare bör vara av kalksten och inmurat i valvet finns ursprungliga så kallade ljudkrukor. Dessa hade till uppgift att förhöja akustiken i koret. Kryssvalven är av en typ som är vanlig vid 1300-talets slut och 1400-talet med spetsbågiga gördel- och sköldbågar slagna med följdskift. Också kragbanden är av sedvanlig typ utförda med en vulst, hålkäl och ett utkragande skift. De medeltida valven är dekorerade med rikt kolorerade kalkmålningar från 1400-talets tredje fjärdedel. Upphovsmannen har enligt Knud Banning också utfört målningar till Östra Ingelstads kyrka. Absidvalvets målningar föreställer treenigheten, apostlarna, evangelisterna, sankt Christoffer och möjligen Moses. I korvalvet avbildas Jesse träd, bebådelsen, Marias besök hos Elisabet och Jesu födelse och i svicklarna olika helgonfigurer, bland annat de nordiska kungahelgonen. På norra korväggen har tidigare funnits en framställning av Sankt Erasmus martyrdöd. Långhusets östra valvkappa föreställer yttersta domen med de rättfärdiga vid himmelens port, de orättfärdiga och Jungfru Marie kröning. De rättfärdiga i ytterstadomenmotivet tros föreställa målningarnas donator och familj. Västra valvkappan föreställer skapelseberättelsen, syndafallet och Kain och Abel. I svicklarna framställs olika helgon och på södra långhusväggen i västra valvtravén har det funnits en målning med Judaskyssen och Jesu i Getsemane trädgård. Kring figurerna finns textband och mellan figurerna schablonmålade rosor och åttor, en evighetsymbol. Valvbågarna och ribborna är rikt dekorerade med fantasifulla växtornament liksom valvkrönen och längst ned i svicklarna. Västförlängingens valvtravé har målningar från 1888-1889 utförda av Jacob Silvén. Centralt i varje valvkappa finns en texttavla omgiven av fantasiblommor som har sina förlagor i det medeltida bokmåleriet. Över valvkapporna är schablonmålade blommor strödda och bågar och ribbor täcks av stiliserade växtornament utförda i senmedeltida stil.

Övergången till koret markeras av en rund valvbåge, triumfbågen. Valvbågen saknar listverk vid vederlagen vilket annars är vanligt men istället finns infällda kolonnetter vid triumfbågens sidor vilka tidigare ingått i ett korskrank. Kolonnetterna har vridna skaft och skulpterade kapitäl. På det södra kapitälet avbildas en man som håller i två ormliknande odjur, kanske en framställning av Daniel i Ormgropen. Korgolvet är beläget ett steg över långhusgolvet och innanför altarringen finns ett trägolv som kan ha legat på en högre nivå tidigare. Nära golvet i södra och norra muren finns två små murnischer, så kallade sakramentsnischer. I koret finns också en romansk fönsteröppning mot norr och intill nordvästra hörnet skymtar konturerna av ett äldre, nu igensatt fönster. I varje hörn av korvalvet sitter järnringar med okänd funktion. Altaret med altaruppsatsen står under korets östra gördelbåge med ett korskrank vid sidorna. Altaruppställningen matchar kyrkans övriga inredning i medeltidsstil och. Korskranket når upp ungefär till samma höjd som valvens kragband och två dörrar i skranket leder in till sakristian i absiden. Absiden är relativt stor och ljus med två fönster i sidorna och dörr mot öster. Sakristian är inredd med ett litet bord och stolar samt garderober från samma period och i stil med kyrkans fasta inredning.

Från vapenhuset norra och söder sidor leder spindeltrappor av huggen kalksten upp till läktaren. Från den norra trappan leder en speglande spindeltrappa vidare till tornets andra våning. I andra våningen står en äldre klockringningsanordning till klockorna i tredje våningsplan. Mot öster finns en stor rundbågig muröppning till långhusvinden med vidare ingång därifrån till korvinden. Öppningen till koret från långhuset är sekundär liksom en numera igenmurad öppning till absiden i korets östra gavel. Ingång till absidvinden saknas således. På korvinden kan man se spår av kalkmålningar på södra kormuren och på långhusvinden den igensatta romanska fönsteröppningen mot söder. I långhuset östra gavel syns också en in-murad trapetsoid stenhäll, sannolikt locket till en medeltida stenkista. Taklaget över långhuset och koret är från 1880-talet och av fur. Valvens ovansidor är oisolerade. Klockvåningen upptas av klockstolen av fur för kyrkans två ringklockor.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret från 1889 är av lackad ek, täckt av en altarskiva av kalksten. Altarets hörn är dekorerade med en skuren, stiliserad bladslinga.

Altaruppsats
Altartavlan består av en oljemålning på duk från 1700-talet med ett ramverk av ek från 1888. Målningen föreställer Jesus nedläggande i graven. Ramen består av bårder av olika bladornament, rundlar med fyrpass, kymationfris, vridna kolonner vid sidorna och en krönlist av bladakroterier. Skulpturdetaljer i form av två puttis, ett korslam och en kartusch kommer från tavlans äldre ramverk från 1700-talet. Vid sidorna av altartavlan finns ett altarskrank av ek med avlånga spegelfyllningar, kymation, fyrpassrundlar och krönande akroterier.

Altarring
Altarringen från 1888 är av ek. Den har femsidig planform och ett räcke bestående av en rundbågsarkad med små kolonnetter. Dekoren på kolonnetterna i form av halva rosor och stiliserade palmettblad känns igen från kyrkans övriga inredning. Knäfall och överliggare är klädda med ett rött tyg.

Predikstol
Predikstolen från 1888 är av oljad ek i nyromansk stil. Korgen har fyra sidor med en huggen rundbågsdekor som inramar olika kristna symboler inom en rundel, evangelistsymbolerna och tavlor med bibelspråk. Därutöver dekoreras predikstolen av typiska romanska dekorelement såsom sicksackbårder, repstav och kymation. I korgens underkant finns en rundbågslist och en kort kolonn bär upp predikstolskorgen. Trappan är samtida med korgen och utformad med rundbågig kolonnarkad som räcke. Från kyrkan finns också en gammal predikstol från 1601 bevarad.

Dopfunt
Dopfunten är tillverkad av brunspräcklig kalksten och dateras till 1300-talet. Skålen har fyrpassformad planform, nedåt avsmalnande och ornerad med fyra figurer i hög relief i dess inbuktningar. Dessa föreställer en konung, en man på en drake, en man med bok och svärd som står på en människogestalt samt en man med gloria och korsstav. Mellan varje figurpar finns två spetsbågefält. Foten är liksom cuppan fyrpassformad, uppåt avsmalnande med skaftring och placerad på en smal granitsockel. Cuppan är fylld med bruk som stöd för dopfatet.

Bänkinredning
Bänkinredningen består av öppna bänkar av lackad ek från 1888. Gavelbröstningen har skuren dekor av en halv ros samt en liten rundbågsformad spegel med fyrpassdekor. Gaveln kröns av ett kraftigt listverk. Gavlarnas ben är genombrutet med två rundbågar i mitten. På orgelläktaren finns bänkar med enklare utformning, med runda gavelavslut och armstöd av ek.

Orgel
Kyrkans nuvarande orgel är från 1934 byggd av A Mårtenssons Orgelfabrik AB. Orgeln tillhör en orgeltyp med tyskinfluerat romantiskt koncept med ett rörpneumatiskt system. Dispositionen 10 stämmor är fördelade på två manualer och pedal. Spelbordet är fristående och står framför orgeln. Orgelfasaden byggdes för kyrkans gamla orgel från 1888 och är utförd i samma stil som kyrkans övriga träinredning i lackad ek med förgyllda detaljer. Pipverket ramas in av ett trepass och två mindre rundbågar vid sidorna, omfattat av en stor rundbåge. Krönets listverk har dekor av kymation och sågtandsmönster och överst en list av uppochnedvända rundbågar.

Klockor
Två ringklockor finns i tornet. Storklockan gjöts enligt inskrift på klockan 1747 och lilla klockan gjöts 1757, båda av klockgjutare Andreas Wetterholtz.

Övrigt
Ett krucifix från 1200-talet av snidad ek som tillhört kyrkan finns bevarat på Lunds universitets historiska Museum. Bland kyrkans inredning kan också nämnas en magnifik ljuskrona i långhuset med små hörntorn runt en ring av punsad kopparplåt med ljushållare. Ljuskronan är en kopia av en ljuskrona som finns i Aachen vilken ska symbolisera det heliga Jerusalem. På läktarbarriären sitter ett par trearmade ljusstakar av mässing eller malm. Intill predikstolen och vid långhusets nordöstra sida hänger flera minnestavlor, några kan möjligen vara kistplåtar, till minne av Pehr Albrekt Georg Schönström 1705-1848, Anna Elisabeth Sjöstjärna 1757-1822 samt Holger Ulric Henric Rosenkrantz 1853-1855.

Kyrkan i Östra Herrestad är en av få som kan knytas till en namngiven stenhuggare. Carl Stenmästare och hans stenhuggarverkstad tros ha varit verksam kring 1100-talets mitt. Genom en signerad tympanonsten i kyrkans sydportal har Carl stenmästares namn bevarats för eftervärlden. Ett flertal kyrkor kan kopplas till Carl eller hans verkstad genom stilistiska jämförelser, bland annat Hedeskoga, Sjörup och Ingelstorp kyrkor. Hedeskoga kyrka har genom dendrokronologisk metod daterats till mellan 1132-1150. Typiskt för Carl Stenmästare är en schackrutig ytbehuggningsteknik och ornament som hjulkorset, flätband, repstav, stiliserade bladornament i olika variationer och relativt enkla figurframställningar. Östra Herrestads kyrka har vissa gemensamma drag med Östra Ingelstads kyrka genom tunnvalv och listverk, däremot har portalöppningarna helt olika karaktär.

Kyrkan i Östra herrestad kan ha varit helgad åt jungfru Maria eller helgonet S:t Clemens. Ett medeltida sigill märkt Clemens församlings sigill upphittat i den gamla prästgården talar för det senare. Som skyddshelgon till sjöfarare var Sankt Clemens ett omtyckt helgon under tidig kristen tid/vikingatid och de första kyrkorna är därför ofta helgade till Sankt Clemens. Kyrkan bestod ursprungligen av långhus med kor och absid. Mot väster är kronologin ännu osäker, kanske har det funnits ett ursprungligt eller tidigt västtorn vid platsen för en senare torntillbyggnad. Domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius noterade vid 1800-talets mitt en fönsteröppning i långhusets västra gavel vilken skulle kunna utgöra fönster eller dörr till en emporvåning till ett äldre torn. Ursprungliga ingångar till långhuset var via syd- och nordportalen. En fönsteröppning fanns i långhusets södra sida och en i korets norra sida. Den romanska kyrkan var utsmyckad med fint stenhuggeri i sydportalens omfattning, listverk och sockelstenar. I triumfbågen fanns huggna kolonnetter vilka ännu finns bevarade. Kolonnetterna har tidigare ingått i en korskrankskonstruktion, som vederlag för två valvbågar och en mittpelare. Kolonnetternas utseende liknar sydportalens utsmyckning vilket talar för att arrangemanget är ursprungligt. Valvöppningarna i triumfbågen har haft murade anslag för dörrar in till koret som därmed har kunnat stängas av helt till långhuset. Koret täcktes troligtvis av ett tunnvalv med tak av kalkstensflis av samma typ som tunnvalvet till Östra Ingelstads kyrka. Möjligen täcktes även långhuset av ett tunnvalv.

Kyrkan var sannolikt invändigt dekorerad med kalkmålningar. Fragment av målningar finns bevarade på södra korväggen ovan de nuvarande valven vilket date-rar dem grovt till före 1400-talet. Till 1200-talets slut dateras ett triumfkrucifix som tillhört kyrkan. Under 1300-talet begrovs de båda döttrarna till Fru Ide Pederdatter Falk i Östra Herrestads kyrka. Ide Falk var en av Skånes mäktigaste och rikaste kvinnor under 1300-talet. Det är inte omöjligt att Falk uppmärksammat kyrkan genom någon donation i samband med händelsen.

På 1400-talet byggdes möjligen ett vapenhus vid kyrkans sydportal. Vapenhuset var försett med trappstegsgavel och en rundbågsformad ingångsöppning från söder. Under medeltiden utvidgades kyrkan också med ett torn i väster byggt av kalksten. Tornet som revs på 1800-talet beskrivs om enkelt och vida yngre än kyrkan i övrigt av Brunius. En uppmätningsritning av tornet från 1885 av Henrik Sjöström visar att tornet hade kvadratisk grundplan och var något smalare än långhuset i bredd. Den östra mursidan verkar ha varit uppmurad på långhusets västra gavel. En ingång fanns från tornets södra sida medan ingång från kyrkorummet saknades. En spindeltrappa i tornets nordöstra hörn ledde upp till de övre våningarna. Ett par mindre ljusöppningar fanns i tornets södra fasad och till klockvåningen fanns dubbla öppningar mot söder, väster och troligen även mot norr. Tornet täcktes av ett sadeltak med trappstegsgavlar mot söder och norr.

Kring 1400-talets början slogs tegelvalv över kor och långhus. Dessa dekorerades med kalkmålningar vid 1400-talets tredje fjärdedel. I början av 1600-talet inreddes kyrkan med en predikstol och läktare och på 1700-talet tillkom en altartavla med flankerande änglabilder. Omkring 1750 uppförde släkten Rosenkrantz ett gravkor vid kyrkans norra sida. Gravkoret saknade förbindelse med kyrkorummet och ingång var från norr.

Innan kyrkan byggdes om vid 1800-talets slut hade den enligt äldre avbildningar fått större fönster till långhus, kor och absid. Nordportalen var igenmurad och i absiden hade en dörr tagits upp mot öster. En läktare fanns inne i långhusets nordvästra hörn utmed västra och norra väggarna. Kalkmålningarna inne i kyrkan var vid denna tid överkalkade. Vapenhuset hade murade bänkar längs sidorna. Vid 1800-talets slut började man planera för en ny kyrka i Östra Herrestad. Ett förslag till en helt ny kyrka i nygotisk stil upprättades av Claes Grundström 1884. I samband med detta gjorde hembygdsforskaren och grundaren till Kulturen i Lund, Georg J:son Karlin, undersökningar av kyrkans valv och väggar varvid kalkmålningarna återfanns. Fyndet gjorde att man istället beslöt att renovera kyrkan, sannolikt efter påtryckningar från Karlin. Uppdraget gick till Henrik Sjöström, tillförordnad domkyrkoarkitekt och tidigare medarbetare till förre domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. Sjöströms förslag är mycket likt ett förslag till ny kyrka i Hannas vilket upprättades av Överintendentsämbetet genom arkitekt Carl Möller år 1896. Om Överintendentsämbetet haft stor påverkan på ritningarna till Östra Herrestad eller om det i själva verket var det omvända är dock osäkert.

Kyrkan byggdes om mellan år 1888-89 med Hultgren från Ingelstorp som ansvarig byggmästare. Lars Månsson från Östra Herrestad utförde timmerarbete och inredningen med mera snickerier utfördes av snickaren och skulptören Nils Håkansson, Östra Ingelstad. Det medeltida tornet revs för att skapa en västförlängning och ett nytt torn byggdes väster om detta. Vapenhuset i söder och gravkoret i norr revs också. Gravkoret ersattes av en låg överbyggnad troligen över ett gravvalv. Renoveringen omfattade också nytt taklag med nytt yttertak av skiffer, nya fönster- och dörröppningar med bågomfattningar av kalksten, återupptagande av korets norra fönster och omputsning av kyrkan utvändigt med omålat cement-bruk. Invändigt gjordes en hårdhänt renovering av kalkmåleriet av Jacob Silvén. Väggarnas äldre målningar målades över och ytorna målades om bland annat med nya schablonmålningar av Silvén som också dekorerade en ny valvkappa i västförlängningen.

Under 1918 målades kyrkans gråa cementfasader i en ljusare färgton. Invändigt hade väggar och valv smutsats ned kraftigt av värmekaminer och under 1933 rengjordes och lagades kyrkans kalkmålningar av konservator Hans Erlandsson. Väggarnas 1800-talsmåleri kalkades över. Efter återkommande problem på fasaderna med avfärgningen på den hårda cementputsen beslöt man att putsa om kyrkan 1949 enligt förslag av arkitekt Eiler Graebe. Vid nedtagning av putsen återupptäcktes äldre igensatta öppningar i murverket i form av nordportalens västra omfattning och en fönsteröppning i långhusets södra sida. Kyrkan putsades därefter om utan avfärgning. En reparation av sydportalen utfördes under 1971 med cementhaltigt bruk. Vid 1970-talets början ville man återfå kyrkans vita fasader igen. Putslagning med ommålning i KC-färg gjordes under 1978. Naturstenen i västportalen reparerades 1984 av Dalby Stenhuggeri i västportalen och sydportalen sågs över av konservatorer från Riksantikvarieämbetet. Ytterligare arbeten på sydportalen utfördes under 1991 av Prolithos stenkonservering AB. År 1993 gjordes en utvändig putsrenovering och ommålning av kyrkan av Arkitekt och Restaureringskonsult, Hans Ponnert. En byggnadsarkeologisk undersökning av frilagt murverk gjordes av Helén Lilja vid Kristianstad Länsmuseum. Yttertaken lades om och reparerades. Naturstensdetaljerna i fasaden sågs över av stenhuggare David White. Under 2014 gjordes en grävning intill kyrkan för ny dagvattenledning och en arkeologisk förundersökning i samband med detta. Vid undersökningarna påträffades grundmurarna till gravkoret vid korets norra sida och vapenhuset i söder. Senaste renoveringen av kyrkans fasader gjordes 2016 under ledning av Barup och Edström arkitektkontor AB. Vid detta tillfälle markerades läget för långhusets romanska fönsteröppning mot söder i putsen.