VITABY KYRKA

Interiör
Vapenhuset är traditionellt utformad invändigt med putsade och vitkalkade väggar och golv av kvadratiska, gula tegelplattor. Utmed väggarna finns murade sittbänkar vilka är putsade och kalkmålade med sittbrädor av mörk ek. I ena hörnet av vapenhuset är bänken betydligt djupare. Denna del har fungerat som kalkbänk där man blandade kalk och lera för kyrkans behov. Ovanför vapenhuset finns ett loft med ingång via en brädlucka i innertaket av vitmålade brädor. På väggarna hänger två tavlor. Den ena är redogör för präster som tjänstgjort i kyrkan under den katolska tiden och den andra är en series pastorum som listar kyrkoherdarna under den svenska tiden. Västra väggen upptas av en stor konstvävnad av Magnhild Lundsten med motiv av Vitaby med omnejd.

Från vapenhuset leder kyrkans ursprungliga sydportal in till långhuset. Sydportalen består av en hög rundbågig muröppning med en rak yttre mursmyg och en inre vidgande smyg. Ett hål för portens låsbom finns i dörröppningens östra sida. I dörröppningen sitter en medeltida trädörr. Utsidan mot vapenhuset täcks av järnplåtar dekorerade med järnband och nitar, samt försedd med ringhandtag och rombiskt format nyckelbeslag. Ursprungligen har hängen av järnsmide även suttit fast i järnplåtarna. Insidan täcks av liggande panel och är försedd med ett kraftigt stocklås. Innanför portalöppningen står kyrkans fattigbössa (offerstock), en järnbeslagen trästock.

Långhuset är inrett med bänkar i slutna kvarter längs sidorna och en mittgång lagd med röda, kvadratiska tegelplattor. Fyra gravstenar av svart kalksten från 1600- och 1700-talen ligger i mittgången. Bänkarna upptar i stort sett hela långhuset utom ett parti framför sydportalen och vid ingången till nykyrkan vid norra sidan. Predikstolen står i långhusets sydöstra hörn. På triumfbågsmurens norra sida hänger en psalmnummertavla av trä från 1700-talet med rikt skuren dekor. Under denna finns ett utskjutande parti i muren sannolikt en rest av ett medeltida sidoaltare. I långhusets nordöstra hörn finns också ett utkragande murparti vilket förmodligen är rester av en invändig stensockel. Invändig stensockel i romanska kyrkobyggnader är ovanligt men finns bevarat i exempelvis Simris kyrka.

Långhuset täcks av två stjärnvalv vilka är putsade och vitkalkade i likhet med väggarna. Valven vilar på tresprångiga pilastrar och kragbanden är utformade med en vulst nederst, en snedfas och ett utkragande skift. Gördel- och sköldbågarna är murade med följdskift och har spetsbågig form. Valvribborna har kvadratisk genomskärning. Vid långhusets västra gavelsida finns urtag i sköldbågen mot söder och i valvpelarna mot väster efter en läktare som tidigare stått i denna del av kyrkan. Södra sköldbågens övre del har också genombrutits av det fönster som har tagits upp mot söder till en läktare i denna del av kyrkan.

På östra muren, över triumfbågen till koret hänger kyrkans medeltida triumfkrucifix. Triumfbågen mellan långhuset och koret är en hög och relativt bred rundbåge. Dess södra vederlag av huggen sten har en ovanlig form av profilering bestående av en rundstav mellan två raka kanter. Norra vederlaget har rak profil och är kanske en senare komplettering. I norra triumfbågsmuren syns också en utstickande sten, möjligen rest av någon form av korskrank. Triumfbågens sydvästra hörn är sekundärt avfasat för att få plats med predikstolens trappa.

Altarringen löper i en båge från norra till södra muren. Altargolvet, innanför altarringen, ligger ett steg över korgolvet och består av ett brädgolv. Altaret och altaruppsatsen står mitt under valvbågen till sakristian, tribunbågsöppningen, som markeras av korvalvets östra gördelbåge. Förutom altaruppställningen står också kyrkans dopfunt i koret, intill korvalvets nordvästra valvpelare. Ett urtag i valvets pelare har gjorts för att få plats med dopfunten.

Koret täcks av ett kryssvalv och utgår från tresprångiga pilastrar med samma typ av kragband, gördel- och sköldbågar som till långhusets stjärnvalv. I tre av valvets fyra svicklar sitter ringar av smidesjärn. I korvalvet finns kalkmålningar från 1400-talets slut bevarade. Målningar från samma period finns också bevarade i långhusvalven under senare kalkfärgskikt men har inte tagits fram. Korvalvets täcks av ett rankverk av röda växtslingor mot vit botten medan valvpelarna är schackmönstrade i rött och grått. Valvribbor och valvbågar är kvadermålade i grått och rött. Södra sköldbågen avviker något genom en målad blombård i rött, gult och grått. På korets norra vägg finns en målad fris från en äldre kalkmålningsperiod, stilhistoriskt daterad till 1300-talets första fjärdedel dvs. före valvslagningen. Frisen föreställer fyra scener ur Passionshistorien: Golgatavandringen, Kristus på korset, Återuppståndelsen och Nedfärden till dödsriket. Målningen är gjord i övervägande grå, gula och röda färgtoner och avgränsas upptill och nedtill av målade band av blommor och sicksackmönster. Ytterligare målningar från samma period är synliga på långhusvinden där de bevarats ovanför långhusvalven. Målningar på norra långhusmuren tros föreställa Skaparen på den sjunde dagen och Syndafallet. På triumfbågsmuren finns ett målat band med motivet Jesu sista måltid. Längst i norr syns en byggnad med höga torn, Jerusalem, söder om denna avtecknar sig lärjungarna och Kristus på en rad. Målningarna på vinden är liksom korets 1300-talsmåleri utfört i starka färger av grönt, gult och rött och överst finns en vacker bård av blad och blommor.

Absiden är inredd till sakristia och delvis dolt från kyrkorummet genom altaruppsatsen. Utrymmet är litet och rymmer förvaring bakom altaruppsatsen. Väggarna som övergår i ett hjälmvalv utan markerat vederlag är putsade och vitmålade. Golvet är lagt med röda tegelplattor.

Nykyrkan är öppen mot långhuset genom två svagt spetsbågiga muröppningar på var sida om valvens norra mittpelare. Den västra öppningen är smalare än den östra som utgör ingång till nykyrkan. Nykyrkan är inredd med bänkar i två kvarter vid sidan om ingången från långhuset. Väggarna är behandlade som i långhuset och innertaket består av ett högt, gråmålat trätunnvalv. Nykyrkans inredning omfattar en kristallkrona och lampetter av mässing, en vävnad, en oval psalmnummertavla i trä och ett votivskepp. På votivskeppet finns en inskrift: Wite Mölle / 1785, samt däröver texten: FÖRNYAD 1854 14/2.

Vid nykyrkans norra sida står en läktare vars mittparti kragar ut från sidorna. Läktarbarriären som flyttades från en läktare i långhuset vid renoveringen 1924 är uppbyggd med rektangulära speglar med målningar av 10 apostlar och en evangelist. De är framställda i ordningen från väster mot öster; evangelisten Lukas, apostlarna Petrus, Simon Zeloten, Judas Jacobi, Matteus, Tomas, Bartholomeus, Jacobus, Fillippus, Johannes och Andreas. Bland apostlarna saknas Jakob Alfaios son och Judas Iskariot. Ramverket är målat i samma blå färgton som bänkinredningen med förgyllda ramar kring apostlamålningarna. Läktarens främre del bärs upp av gråmålade träkolonner med en enkel profil. Under läktaren har inbyggnader gjorts för förvaring. En pardörr under läktaren leder ut till en entréhall till ytterdörren i norr. Dörrarna under inbyggnaden är gråmålade spegeldörrar med dekorativa, skurna meanderbårder. En trappa leder upp till läktaren från entréhallen. På läktaren finns en öppen bänkinredning på gradänger.

I långhusets västra gavelsida leder en bred, spetsbågig tornbåge in till tornet. Tornbågens vederlag är profilerade i en form som påminner om valvens kragband och valvbågens mitt och valvkrön markeras av vulster. Tornbottenvåningen är ett litet långsmalt utrymme som upptas av ett högt orgelpodium av trä med trappa upp från långhuset. Orgelverket står vid södra sidan inbyggt i ett orgelhus. Orgelhuset har en arkitektonisk utformning i en fantasifull blandstil med rusticerade hörnkedjor, listverk och en fris samt medaljongformade öppningar för ett synligt pipverk. Vid norra sidan av tornbottenvåningen finns en pendang till orgelhuset, utförd som en skärmvägg. I utrymmet bakom finns förvaring och en trappa till tornets övre våningar.

Tornets andra våning är ett oinrett utrymme med plats för en gammal mekanisk klockringningsanordning samt en del äldre undanställda inventarier. Golvet är av brädor och murarna är oputsade och ommålade. I öster finns en ingång till vinden. Öppningen är ursprunglig i murverket och murad av kvaderliknande, finhuggen granit med raka smygar till en rektangulär öppning. Intill ingångsöppningen finns en liten rektangulär murnisch, med okänd funktion.

Tornet kan ursprungligen ha haft fem våningsplan. En bit upp i murverket över andra våningsplan finns flera urtag efter äldre bjälklag. En ljusöppning, numera synlig som blindering i tornets östra sida har tidigare varit beläget i tornets 3dje våning. Mellan norra och södra muren finns en dragbjälke av ek som förefaller ha hög ålder. En trappa från andra våningen leder upp till tornets övre våningsplan, klockvåningen. Klockvåningen upptas av klockstolen av ekbjälkar fogade mellan östra och västra murarna. Urtag efter gamla klockaxlar syns i bjälkarna. Utrymmet är öppet till nock mot taklaget, väggarna är putsade och vitmålade och golvet är av brädor. Torntaklaget är av bilad ek och ska enligt kyrkans byggnadshistorik vara uppfört/eller renoverat på 1830-talet. Takstolarna består av sparrar, hanband, stödben och bindbjälke. En del bindbjälkar har ersatts av stickbjälkarna för att ge plats åt klockstolen. Takstolarna står på dubbla remstycken av maskinsågad ek. Under de valmade gavlarna har takstolarna utformats som språngstolar.

Från tornets andra våning leder en öppning i östra muren in till vindarna över långhuset och nykyrkan. Ingång till korvinden saknas från långhusvinden och kor och absidvindarna är därmed inte tillgängliga. Långhusets taklag har medeltida ursprung och består av takstolar uppbyggda av sparrar, hanband och bindbjälke vilande på remstycken vid murkrönen. Mellan sparrarna och bindbjälkarna finns snedsträvor och stödben. Snedsträvorna är endast delvis bevarade. Takstolsvirket är av ek med senare kompletteringar av furu. Enligt Otto Rydbeck som besökte kyrkan på 1920-talet kan långhuset ha haft en öppen takstol då spår av en eventuellt ornerad mittbjälke syntes på två av bindbjälkarna. Spår av spikar från ett undertak saknas också på bindbjälkarna. Vapenhusets och nykyrkans taklag är av fur.

Inredning och inventarier
Det nuvarande högaltaret är från 1800-talet och är uppbyggt som en fyllningsförsedd låda av trä med altarskiva av trä. Sidorna är blålaserade med spegelfyllningar marmorerade i svart och blått och lister i svart och grått. Dess inre är dolt. Ett äldre träaltare fanns vid 1800-talets början och beskrevs då som uppmurknat.

Altaruppsatsen är av skulpterat trä och dateras till 1620-talet. Uppsatsens centralmotiv består av en målning av Golgata på en predella. Vid sidan om målningen finns nischer med senmedeltida gråmålade skulpturer föreställande ett helgon och Johannes döparen. Delvis framför nischerna finns marmorerade pelare på skulpterade baser och ytterst, på sidorna av altaruppsatsen, beslagsvingar. Pelarna bär upp ett listverk och överstycke med en målad Agnus Dei inom en tempelgavel och skulpturer på sidorna. Hela altaruppsatsen är gråmålad med förgyllda dekorelement i form av beslagsornamentik. En inskrift på predellan berättar att altaruppsatsen reparerades 1753 då den befintliga bemålningen tillkom. Texten lyder: År 1753 blev denna Altar Tavla på kyrkans kostnad förnyad. Då varder prost och kyrkoherde PGU (Petrus Georgsson Unge). På krönet av altaruppsatsen finns texten: Jesu Christi Guds Sons blod renar oss av alla synder.

Altarringen har något rundad form och sträcker sig från korets norra vägg till söder. Räcket är genombrutet och uppbyggt av kontursågade balusterdockor av blåmålat trä mellan ett knäfall och ett listverk. Knäfallet är klätt med vinrött tyg. Den nuvarande altarringen byggdes 1924 som en kopia av en äldre altarring. Denna hade dock en mer sfärisk form.

Predikstolen tillverkades enligt en nu försvunnen inskription före 1614, men byggdes om kraftigt 1847. Predikstolskorgen har en polygonal form med fyra fyllningsförsedda sidor. Dessa är dekorerade med en rundbågsformad kedjefris mellan marmorerade kolonnetter. Korgen är gråmålad med blå och förgylld dekor samt polykroma bemålade vapensköldar. Vapensköldarna tillhör Anders Sinclair och hans hustru Kirsten Kaas. Längst ned på korgen finns ett draperi av skulpterat trä målat i rött och guld och korgen har en åttkantig fot. På korgens undersida finns inskriptionen C.L.S. = t snick. ...1847. d. 13. I. 7. Från mittgången leder en blåmålad dörr in till predikstolen med en vitmarmorerad spegelfyllning inramad med gul list och krönt av en halvmåneformad strålsol. Vid sidorna om dörren finns höga mäklare, träpelare, i blått med gula svarvade knoppar. En trappa leder upp till korgen från östra sidan, med genombrutet räcke av marmoreringsmålat trä med dekor av ett gulmålat Oscar I:s monogram och årtalet 1847.

Dopfunten dateras till 1100-talets slut eller omkring 1200 och tillhör stilmässigt Vitaby-Maglehemsgruppens funtar. Funten är tillverkad av sandsten med urtappningshål. Cuppan har godronnerad, veckad, undersida och en palmettfris upptill. Skaftet är uppåt avsmalnande med en vulst under cuppan och foten är fyrsidig med lejonskulptur utförda i kraftig relief. Rester av blå, vit och röd bemålning finns på cuppa och fot. Dopfunten står på en naturstensplatta som tillkom på 1920-talet.

Bänkinredningen består av slutna bänkkvarter från omkring 1750-talet med dekormålning i rokokostil utförd av målarmästaren Torsten Wennerberg. Bänkarna är rakt avslutade upptill med profilerat listverk längs gavlar och dörrar. Ryggstycken, bänkskärmar och dörrar är utförda med spegelfyllningar. Bänkarnas insidor är gråbrunmålade medan utsidorna är blå med detaljer av framför allt grått och rött. Dekoren i dörrfyllningarna består på långhusets bänkar av fantasifulla arabesker och stiliserade blomster och bladmotiv målade på grå botten. Nykyrkans fyllningar är marmorerade i blått och rött. Stilen på bänkmålningarna i nykyrkan skiljer sig från de övriga bänkarna och kan möjligen vara målade av en annan mästare än Wennerberg. Upptill på dörrarna finns en målad numrering och på gavelsidorna finns utfällbara pallar med balusterformat sågade ben. På läktaren i nykyrkan finns en enklare form av öppna bänkrader målade i gråbrunt och blått. Bänkarna har rakt avslutade gavlar och spegelfyllda, rakt avslutade, ryggstycken.

Orgeln tillverkades 1987 A Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund. Orgeln. Orgelfasaden är från den föregående orgeln byggd 1927 av Åkerman & Lund i Stockholm efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld. Fasaden är utförd i en eklektisk stil i en fantasifull blandning av nyklassicism och rokoko. Den består av ett sidoställt orgelhus i tornets södra sida och en skärmvägg i en motställd pendang till detta vid tornets norra sida. Hörnen mot mitten är konkava. Stommen är grågulmarmorerad och orgelhuset är indelade med rusticerade pilastrar, listverk, spegelfyllningar och olika dekorelement. I sidorna finns ovala öppningar för patinerade blindpipor av zink med pålödda labier. Mellan orgelhusen hänger en putti med trumpet från taket.

I tornet hänger två klockor. Stora klockan dateras till 1400-talet och dekoreras med stavar och ett flätband. Kring halsen finns ett textband: Anerre + sancte + + til lof oc + maria + oc + frve + sancte anne + oc verrede hebin. Lilla klockan dateras till 1638 och är dekorerad med textbårder, lister, och ornament. På kockan finns inskriften: SIOMN: IAKOPSEN: WELB: CHRISTIAN: BY-LOFFS: RIDEFVGT: LADET: STÖVE: DENNE: KLOKE:/THIL: HVI-DEBY: KARKE: ANNO: 1638: COS: MICH: M: ANTONI: WISE:

Övrigt
Över kyrkans triumfbåge hänger ett triumfkrucifix av skulpterat och bemålat trä. Krucifixet har en romansk utformning med Kristus framställd med parallella fötter, något hängande huvud och drag som konsthistoriker Lena Liepe förknippar med skulturarbeten från norra Tyskland och Rhenområdet. Liepe daterar krucifixet till 1100-talets första hälft eller mitt. Kristusfiguren har en krona av förgylld koppar vilken tros vara ett senare tillägg då den tycks dåligt anpassad till huvudformen. Vid en undersökning av krucifixet 1926 påträffades reliker i kristusfigurens hjässa vilka enligt en inskription utgör del av Kristi kors. På korets norra vägg hänger ett krucifix av skulpterat trä utfört i gotisk stil vilket Liepe daterar till 1400-talets första hälft.

Långhuset har rektangulär form och koret är lägre och smalare med en halvrund absid i öster. Tornet är bredare än långhuset och sekundärt förstärkt med tre kraftiga strävpelare. Vid långhusets södra sida ansluter det lägre vapenhuset medan nykyrkan har samma höjd som långhuset. Kyrkans fasader är i sin helhet spritputsade och vitmålade. Murarna på de äldsta romanska delarna är uppförda utan sockel och listverk. Längst ned på tornfasaden finns en skråkantad sockel vilken är putsad och vitmålad som övriga fasader. Tornets strävpelare är utförda på olika sätt. Den norra strävpelaren är uppmurad vid tornets nordöstra sida och når ett stycke in på långhusets norra sida. Den övre delen trappas av i fyra steg upptill. En strävpelare i tornets nordvästra hörn är murad som en strävbåge som trappas av upptill likt den nordöstra pelaren. I sydvästra hörnet finns en lägre strävpelare murad mot södra och västra sidorna. Strävpelaren når ungefär upp till klockvåningens underkant och har en sluttande avtäckning. I höjd med klockvåningen utmed tornets sydvästra och sydöstra hörn finns också järnband som håller ihop murarna.

Vapenhusets murverk består sannolikt till stora delar av gråsten medan trappstegsgaveln är murad av tegel. Östra och västra mursidorna har ett profilerat listverk och mot söder, under gavelröstet finns ett sågtandsskift. Ingång till vapenhuset är från söder. Vid sidan om ingången till vapenhuset finns två rundbågiga blindnischer som tillsammans med ingången till vapenhuset bildar en rundbågsarkad. Nykyrkans murverk är uppbyggt av gråsten med inslag av tegel.

Fönsteröppningarna till kyrkorummet har ett enhetligt utförande i form av rundbågiga muröppningar murade med ett språng. Fönsterbågarna är av trä och indelade i flera lufter med mitt- och tvärposter. Både fönster och ytterdörrar är utvändigt målade i en sandgul kulör. Inga ursprungliga romanska fönsteröppningar finns bevarade till kyrkan. Däremot finns ett litet, sekundärt upptaget fönster i södra muren, alldeles ovanför vapenhusets västra takfall. Fönstret har rektangulär form med korgbågig omfattning. Muröppningen bryter igenom valvribborna inne i kyrkan och bör därmed vara gjord efter valvslagningen på 1400-talet. Troligen har öppningen tillkommit för att ge ljus till en läktare som i kyrkans västra del. Till vapenhuset finns endast två små kvadratiska ljusöppningar i blinderingsnischerna mot söder. Till tornets bottenvåning finns ett stort fönster av samma slag som till kyrkorummet mot väster samt ett mindre rektangulärt fönster mot söder. I andra våningsplan finns en liten rektangulär ljusöppning mot väster. Klockvåningen har fem stickbågiga ljudöppningar; två mot öster, samt vardera en mot norr, söder och väster. Den västra öppningen är förskjuten mot norr och ytterligare en öppning kan tidigare ha funnits i sydväst. Mellan ljudöppningarna i tornets östra sida ett stycke över långhusets nock syns också en blindering, efter en äldre igensatt öppning, Ljudluckorna är träpanel och målade i svartbrun kulör.

Kyrkan har tre ingångar med ytterdörrar målade i samma gula nyans som fönsterbågarna. Huvudingång är genom vapenhuset i söder och ingång till nykyrkan är från dess norra sida. En prästingång finns också i absiden från öster. Vapenhusdörren sitter i en rundbågig öppning murad med ett språng. Ytterdörren är klädd med liggande brädpanel. Prästdörren är belägen högt upp i fasaden i en stickbågig muröppning med en hög kalkstenstrappa framför. Ytterdörren är rakt avslutad och täckt av en träpanel med dekor av grekiska kors i relief. Över dörren sitter ett stickbågigt överljusfönster. Ingången till nykyrkan är också högt belägen med en bred trappa av gråsten och huggen granit som leder upp till en murad plattform framför ytterdörren. Dörröppningen är korgbågig och omges av en rusticerad slätputsad omfattning med ett kraftigt utkragande listverk upptill. Ytterdörren har två dörrblad, utvändigt plåtbeslagen med ett ringhandtag. Ovanför porten sitter en naturstensplatta med inskriptionen: ÅREN 1924-1925 GENOMGICK KYRKAN YTTRE OCH INRE RESTAURERING. Väster om porten finns en mindre minnesplatta av natursten med texten: NÄR GUSTAF DEN III GAF SVEARNE STYRCKA GAFS DETTA NYBYGGE TILL HVITABY KYRCKA. ANNO 1781.

Med undantag av absiden täcks kyrkans yttertak och tornets strävpelare av rött enkupigt falstaktegel. Tegeltaket är murat över gavelmurarna utan vindskivor. Långhuset och koret täcks av sadeltak medan torntaket är ett pyramidtak med fall i alla väderstreck. Nykyrkans tak är valmat mot norr och i norra takfallet finns ett halvmåneformat takfönster vilket utgör ljusöppning till nykyrkans läktare. Absidtaket har ett smäckert konformat tak av kopparplåt lagt med ståndfalsar som sammanstrålar uppåt i nock. Alla delar utom absiden är försedda med hängrännor och stuprör av zink. Vindflöjlar av smidesjärn från 1924 finns över korets östra gavelkrön och över tornets norra och södra takfall. Korets vindflöjel är format som en liten flagga medan de två tornflöjlarna är utformade med tuppar.

Den nuvarande kyrkan består av långhus med torn i väster, vapenhus vid dess södra sida, kor och absid i öster samt en korsarm i norr. Utifrån murverksundersökningar tros absiden, koret och långhuset vara uppförda samtidigt och tillhöra kyrkans äldsta delar. Murverket består av skalmurar av kluven gråsten. Genom dendrokronologisk teknik har av takstolsvirke från kyrkan daterats till omkring 1160 vilket också skulle kunna vara kyrkans ungefärliga byggnadsår. Till 1100-talet dateras också kyrkans äldsta inventarier, ett triumfkrucifix och kyrkans dopfunt. Västtornet har tvärrektangulär form och är bredare än långhuset. Murverket består av kluven gråsten men saknar förband med långhusmuren och är sannolikt uppfört något senare. Tornet är också murat med sockel utvändigt vilket saknas på de östra delarna. Ingång från tornet till långhuset består av en svagt spetsbågig tornbåge. Med utgångspunkt från tornbågens form har man velat datera tornet till senromansk period, 1200-talets första hälft. Möjligheten finns dock att tornbågen kan vara ommurad i samband med valvslagning inne i kyrkan. Tornbågens vederlag är nämligen utförda med samma typ av profil som valven från 1400-talet.

Kring 1300-talets första fjärdedel dekorerades kyrkan invändigt med kalkmålningar. Målningar från denna period är bland annat bevarade på korets norra mur. I nästa skede byggdes ett vapenhus utanför kyrkans sydportal och långhus och kor valvslogs. Valven kan grovt dateras till 1400-talet. Vid 1400-talets mitt dekorerades valven med kalkmålningar av Fjälkingegruppen som delvis finns bevarade i korvalvet. I början av 1600-talet fick kyrkan en predikstol sannolikt bekostad av länsmannen på Gladsaxehus Anders Sinclair och hans hustru Kirsten Kaas. En altaruppsats tillkom några år senare. Kyrkans bänkinredning är från omkring 1750. År 1781 byggdes kyrkan till med en korsarm i norr, den så kallade nykyrkan.

På 1830-talet uppfördes nytt taklag över tornet och 1835 byggdes en läktare inne i kyrkorummet för Vitemölles fiskarbefolkningen. Virke till torntaklaget och läkta-ren skänktes av greve Piper på Christinehofs slott. Ytterligare en läktare byggdes 1846 vid långhusets västra sida. Läktaren bekostades av Vitemölleborna själva och gick under namnet Videmullingaskunken. Vid mitten av 1800-talet hade kyrkans äldsta delar, långhuset, koret och absiden, yttertak av kopparplåt medan övriga delar hade tegeltak. Någon gång mellan 1905 och 1922 gjordes yttertaken om på delar av kyrkan. Vapenhuset, långhuset och koret täcktes om med tegel medan tornet täcktes med tjärpapp. Mellan åren 1924-1925 genomgick kyrkan en stor renovering under ledning av Knut Nordenskjöld, arkitekt vid Kungliga byggnadsstyrelsen. Utvändigt sågs murarna över och samtliga yttertak utom absidtaket lades om med tegel. Ingången till nykyrkan gjordes om och fönsterbågarna av gjutjärn byttes till nya fönsterbågar av trä. Inne i kyrkan installerades elektrisk belysning och värme, nytt taklag gjordes till vapenhuset och övriga taklag förstärktes. Golvet som var mycket ojämnt på grund av många begravningar inne i kyrkan lades om på en betonggjutning. I samband med golvåtgärderna undersöktes gravarna i kyrkan. Läktaren vid långhusets västra sida togs ned och nykyrkans läktare byggdes om med återanvändande av läktarbarriären från långhusläktaren. I tornet byggdes ett orgelpodium till en ny orgel, bänkarna byggdes om och altarringen byttes ut. En del av kyrkans äldre medeltida inredning återplacerades i kyrkan såsom triumfkrucifixet, dopfunten och den medeltida dörren till sydportalen. År 1926 togs medeltida kalkmålningar fram i koret och restaurerades av konservator Yngve Lundström.

År 1947 inreddes ett förvaringsutrymme under läktaren i nykyrkan efter ritningar av arkitekt Helmer E. J. Persson, Malmö. Undersökningar av långhusets medeltida valv gjordes av Skånes Hembygdsförbund under 1962. Medeltida kalkmålningar av samma typ som i koret påträffades under putsen men ansågs för fragmentariska för att friläggas. År 1989 togs altarskranket från 1924 bort och ersattes av en ny altarring efter en äldre förlaga. Under 1992 sågs kyrkan över invändigt och utvändigt. Fasaderna putsrenoverades och absidtaket byttes ut. Yttre och inre renoveringsåtgärder utfördes också 2004 under ledning av arkitekt Hans Ponnert. Vid renoveringen noterades äldre färgspår på tornets fasader i en gulrosa färgton och grå kulör på strävpelare. Ytterligare renoveringsåtgärder utfördes 2012 då värmesystemet ändrades och bland annat två kristallkronor i långhuset ersattes med två malmkronor. I samband med renoveringen hittades också en liten träfigur i en hålighet i altaret, vilken hängdes upp på triumfbågsmurens norra sida. Som tolkning till att figuren låg i altaret har framlagts att figuren föreställer S:t Petrus till vilkens ära kyrkan är invigd.