VALLBY KYRKA (SANKT LAURENTII KYRKA)

Samtliga delar av kyrkan har spritputsade och kalkvittade fasader. Den medeltida, romanska, kyrkan representeras av långhusets västra del. Dess västra gavelsida kan vara bevarad upp till murkrönet av långsidorna medan gaveln däröver är samtida med det nuvarande tornet. Långhusets östra tredjedel utgör 1500-talets östförlängning. Murverket till den romanska delen består av fint tuktade kalkstensblock, synligt från långhusvinden. Nedtill på murarna skall enligt äldre beskrivningar ha funnits en skråkantad sockel. Denna är inte synlig längre, kanske dold under nuvarande marknivå, men en skråkantssockel syns inifrån gravkoret på långhusets norra sida. Uppgifter om ursprungligt listverk saknas. Delar av omfattningen till kyrkans romanska sydportal finns bevarad och är frilagd i södra långhusfasaden. Dess övre parti har ersatts av ett stort fönster. Nordportalen kan vara bevarad i sin helhet men är igenmurad. Endast dess yttre omfattning är synlig, inifrån gravkoret. Omfattningen har en enkel uppbyggnad av kvaderhuggna kalkstenar formade i en rundbåge kring öppningen. Tympanon har troligtvis inte funnits. Nedtill i omfattningen sitter två bildstenar av kalksten. Motivet i form av två lejon är knappt urskiljbart, hugget i låg relief. Den inre smygen är delvis synlig, och har ett murat anslag för en inåtgående dörr.

Synliga delar av murverket till gravkorets gavelmur består av obearbetad marksten. Nedtill på gravkoret finns ett ojämnt utskjutande parti av överputsade stora stenar. Det ojämna murverket skulle kunna förklaras med att grundstenarna tidigare legat under marknivå då ett höjdparti intill kyrkan planats ut. Gravkoret saknar listverk men i dess norra gavelsida finns siffror av järn som formar årtalet 1697 samt en krans i mitten med initialerna MR (Mette Rosenkrantz). Gravkoret har ett högt placerat rundbågigt fönster mot norr. Ursprungligen har även ett fönster mot ös-ter funnits vilket ersatts av den nuvarande ingången från öster. Denna består av en rakt avslutad ytterdörr med fiskbenspanel och halvmåneformat överljusfönster inom en flersprångig muromfattning. I ytterdörren finns ett titthål in till gravkoret täckt av en liten trälucka. En hög stentrappa leder upp till dörren.

Kyrkans senare delar, från 1870, är sannolikt huvudsakligen uppmurade av gråsten, delvis synligt ovan valven och från kyrkans vindsutrymmen. Återanvänd mursten från kyrkans äldre östparti kan finnas i norra korsarmen. Fasaderna är murade utan sockel och avslutas upptill på långhus, kor, absid och korsarmar av ett sågtandsskift över en slätputsad rundbågsfris. Den senare är inte förkroppad och endast svagt urskiljbar. På tornet finns ett kraftigt listverk av en hålkäl och flera utkragande skift.

Kyrkans fönsteröppningar tillkom 1873 och har ett enhetligt utseende i form av rundbågsöppningar murade med flera språng och slätputsade omfattningar. Fönsterbågarna är av järn utan innerfönster. Ett par smala ljusöppningar i korsarmarnas gavlar är utvändigt infattade i en korsformad blindering.

Huvudingång till kyrkan är i tornets västra sida. Ingångsöppningen har en omfattning i samma stil som fönsteröppningarna kring en djup rundbågig muröppning och ett halvmåneformat överljusfönster. Överljusfönstret är av järn med bågformade spröjsar med ett rundkors upptill. Dörren är en pardörr med spegelfyllningar. I fasaden över västportalen finns en inmurad stentavla med årtalet MDCCCLXX angivet. Den andra tornvåningen har två rundbågiga fönsteröppningar mot söder och norr samt ett stort rundfönster åt väster. Till klockvåningen finns dubbla rundbågiga ljudöppningar med brunmålade brädluckor i alla väderstreck. Ytterligare en ingång finns i öster till sakristian. Den är smalare än entrén till tornet men utförd med samma muromfattning. Dörren är en enkel panelklädd dörr med ett spröjsat rundbågsformat överljusfönster. En hög stentrappa med smidesräcke leder upp till dörröppningen.

Yttertaket till kyrkans lägre delar är lagt med samma nockhöjd utom till gravkoret. Långhus, kor och korsarmar har sadeltak och absiden ett halvt kägeltak. Samtliga delar är av gråmålad plåt med vertikala ståndfalsar och förskjutna tvärfalsar. Över absiden finns en liten spira med två klot. Rosencrantzka gravkoret har samma konstruktion som övriga delar men är lägre och sammanbyggt med långhustaket. Tornet täcks av ett pyramidformat tak nedtill vilket övergår i en åttkantig, spetsig spira krönt av ett kors på en kraftig kula.

Interiör
Huvudingången till kyrkan från väster leder in till ett vapenhus eller förhall i tornets bottenvåning. Golvet i vapenhuset är lagt med åttkantiga, gula tegelplattor med röda hörnstenar. Väggarna är putsade och vitkalkade och innertaket är av omålade brädor. I väggarna finns fyra stora gravhällar och en minnestavla av sten inmurade. På södra väggen sitter en gravhäll över Riksamiralen Jens Holgersen Ulfstand 1523 samt en gravhäll tillhörande prästen Jonas Holbeck, 1734 och hans hustru Christina Reeslowia, 1753. På norra väggen sitter en gravhäll över riksrådet Holger Hindriksen Ulfstand, 1485, och Birgitta Rosensparre samt en gravhäll över fru Else Laxmand till Asserbo, 1546. Över gravhällarna på norra sidan finns också en minnestavla från 1651 över Jens Holgersen Ulfstand.

En rundbågsformad öppning med en ekport av samma utseende som ytterporten, leder in till kyrkorummet. Långhuset består av den medeltida delen och förlängningen från 1560. Golvet i långhuset består av lackade brädor i bänkkvarteren och ett tegelgolv lagt på samma sätt som i vapenhuset men av rött tegel.

Den västra valvtravéen i långhuset upptas av en läktare uppbyggd på fyra rader pelare. Pelarna bär upp ett vitmålat bjälklag av korsande bjälkar och innertak mellan bjälklaget av vitmålad pärlspont. Pelarna är åttasidiga med profilerade listverk upptill och målade i grå toner. Läktarens framsida är indelad i speglar med lister och har ett profilerat listverk upptill. Barriären är målad i vitt och förgyllning. En trappa leder upp till läktaren vid södra sidan av mittgången. Vid norra sidan finns en inbyggnad för elcentral och förråd. Valvpelarna i detta hörn har en bevarad äldre målning i beige färgton med rester av marmorering och en brunmålad smal bård. Långhuset är i övrigt möblerat i två bänkkvarter längs sidorna om mitt-gången. Bänkkvarteren sträcker sig fram till korsmitten västra gräns.

Samtliga delar av kyrkorummet är valvslagna. Väggar och valv är putsade och vitmålade men rester av medeltida kalkmåleri finns i de två västra valvtravéerna. Äldst är sannolikt ett par konsekrationskors, invigningskors, målade på norra väggen i västra valvtravén. Valvtravéerna från 1400-talet längst i väster är uppbyggda med tresprångiga pilastrar, spetsbågiga gördel- och sköldbågar, slagna med följdskift, och fyrsidiga valvribbor. Kragbanden är uppbyggda av en nedre vulst och ett övre utkragande skift med fasad undersida. De östra valvpelarna övergår nedtill i en kraftig rund murning. Möjligen är detta resultatet av en förstärkning alternativt kan det vara resterna av sidoaltare som pilastrarna byggts upp från. Enligt källor från 1400-talets slut fanns vid denna tid ett altare helgat åt Sankt Jakob i kyrkan. Målningarna i valven är från 1400-talets andra fjärdedel men mycket fragmentariska och delvis kraftigt retuscherade, framför allt ornament längs ribbor och valvbågar. Valvribborna är dekorerade med röda spetsar och följdskiften randade i rött och vitt. Livfulla växtrankor är målade längs gördel- och sköldbågarna. I västra valvet finns endast växtornament bevarade. Det andra valvet har motiv i form av en kristusframställning i östra valvkappan och i de övriga framställs helgonkungarna Sankt Erik, Knut den helige och Sankt Olof. Valvsvicklarna har stora dekorativa blommor i vaser, ett motiv som är typiskt för Fjälkingegruppens måleri.

Mellan långhusets äldsta del och 1500-talsdelen finns en bred valvbåge. Den ursprungliga triumfbågen till det romanska koret är inte bevarad. I valvbågens norra sida finns en inskription som anger att valvbågen byggdes om 1560: Anno d(omi)ni 1560/blifu(e) denne mur for/niet...(t)utores ole ..lnisen/ue. Jensen. Valvet i långhusets 1500-talsdel utgår från yttermurarna utan valvpilastrar eller konsoler. Valvet är slaget utan ribbor och valvkapporna möts i en spetsig vinkel vilken överst i valvkrönet övergår i fyrsidig ribbform. Under golvet i den tredje valvtravéen, ska det Ulftandska gravvalvet ligga. En trappnedgång har lett ned till gravvalvet från väster.

Gränsen mellan kyrkorummets 1500-talsdel och 1800-talsdelen går vid den västra valvbågen till korsmitten, en djup och vid rundbåge. Golvet i kyrkans 1800-talsdel är lagt på samma sätt som den västra delen. Korsmitten utgör kyrkans kor med altaret intill ett korskrank i valvöppningen till absiden/sakristian. Skranket är integrerat med altartavlan som sitter i dess mitt med en guldram av akantusblad. Skranket når ungefär halvvägs upp i bågöppningen till absiden och från långhuset och korsmitten syns absidens himmelsvalv målat i blått med förgyllda metallstjärnor. Valvöppningen till sakristian har rundbågig form och i krönet finns en målad text herrans fruktan är vishetens begynnelse. På skrankets och altartavlans ovansidor sitter ljushållare av järn. Framför altaret finns en altarring och golvet innanför altarringen är av brädor och upphöjt ett steg från korgolvet.

Norra och södra korsarmarna upptas av bänkar i ett bänkkvarter med gångar längs alla sidor. Valven i korsmitten och tvärskeppen har liknande uppbyggnad som i långhuset. Kragbandens utseende är dock en något förenklad variant av kragbanden till långhusvalven och valvbågarna har en vid, rundbågig form som saknar följdskift. Valvribborna möts i valvkrönet i en liten profilerad rundel. Skvalerhålen i valvkapporna omfattas av liknande rundlar.

Sakristians valv består av tre valvkappor med svagt markerade spetsiga övergångar. Sakristian är enkelt möblerad med några fristående skåp och en skåpinredning vid skrankets baksida samt stolar och ett bord från sent 1800-tal. I öster finns utgången till kyrkogården som består av en stor gråmålad port med kraftigt järnlås och bandgångjärn på insidan. Uppgång till predikstolen är från en dörr i skrankets norra del.

Gravkor
Gravkoret utgörs av ett enda stort utrymme med golv av stora kalkstensplattor och putsade och vitmålade väggar. Innertaket består av vindsloftets bjälklag av ek och dess golvbrädor. På västra väggen finns en antavla av skulpterat trä, målad i vitt och guld tillhörande Holger Rosencrantz och hans fru Mette. Antavlan består av en stor vapensköld i mitten omgivet av en krans med 16 mindre vapensköldar och tre änglar överst. I gravkoret finns två stora barockformade kistor där Mette och Holger Rosencrantz vilar samt fyra mindre kistor och några barnkistor.

Vindar och tornets övre våningar
Tornets andra våningsplan upptas av en äldre mekanisk klockringningsanordning och en träinbyggnad för en gammal gjutjärnsfläkt till kyrkans orgel. Väggarna är putsade och vitkalkade med fönster åt väster, söder och norr. Innertaket består av bjälklaget till klockvåningen. I öster finns en till synes ursprunglig muröppning till vindarna över kyrkans lågdelar. En enkel trätrappa leder upp till klockvåningen vilken upptas av klockstolen för kyrkans två ringklockor. Klockstolen är av fur och sannolikt samtida med tornet.

Vindsutrymmet över kyrkan är relativt hårt renoverat med putsade murar och valvkappor vilket gör att murverket inte går att undersöka. Taklaget över långhusets äldsta delar och östförlängningen är av senmedeltida typ bestående av sparrar, kryssträvor, ett hanband samt stödben på stickbjälkar vid murkrönet. En hel del lagningar har utförts och medeltida virke är endast delvis bevarat. Takstolarna över den västra delen är bilade medan virket till 1560-års förlängning är sågat vilket gör det troligt att de tillkommit vid olika tidpunkter. Övriga delar av kyrkan har ett taklag av fur som sannolikt från 1800-talet.

Inredning och inventarier
Altare
Kyrkans altare är sannolikt från 1870-talet, då en altartavla och skrank tillverkades, eller eventuellt något äldre. Altarets sidor och altarskiva är av vitmålat trä. Sidorna är indelade i speglar omgivna av kraftiga profilerade lister.

Altartavla
Altartavlan består av en oljemålning på duk med en ram integrerad i korskranket från 1873. Skranket och tavelramen är vitmålat med förgyllda detaljer i klassicerande stil och rokoko. Skranket är uppbyggt av spegelfyllningar med förgylld dekor i form av blomstergirlander och listverk. En dörr vid södra sidan leder in till sakristian och i norr leder en dörr från sakristian till predikstolstrappan. Oljemålningen föreställer Jesus välsignar barnet och utfördes av Bengt Nordenberg 1871. En ram av akantus omger målningen och över denna finns förgyllda blomstergirlander. Målningen flankeras av pilastrar och korintiska kapitäl vid sidorna som bär upp en trekantsgavel med ett listverk.

Altarring
Altarringen är av trä målat i vitt och guld och sannolikt samtida med övriga delar av altaruppställningen från 1870-talet. Altarringen har en rundad form mot långhuset och består av ett räcke med knäfall som ramar in altargolvet. Räcket är uppbyggt av kraftiga balusterdockor, överliggare och ett knäfall klätt med grönt tyg.

Predikstol
Predikstolen är från 1700-talets slut och utförd i gustaviansk stil i antikvitt målat trä med förgylld dekor. Korgen har rund form och bärs upp av en åttakantig fot med skaftring och akantusblad. Nedtill på korgen finns en bladornamenterad krans och sidorna är dekorerade med festonger och spegelramar. I ovankant finns ett listverk och ett bokstöd med ett vapenköldsformat ornament på undersidan. Ett timglasställ med tre timglas från 1782 sitter fäst ovanpå predikstolen. En trappa med spegelförsedda sidor leder upp till predikstolen från sakristian med ingång via en dörr i korskranket.

Dopfunt
Kyrkans dopfunt är från 1630-talet utförd i barockstil och rikt bemålad i brunt, grönt, blått och rött med förgyllda detaljer. Dopfunten renoverades 1932. Cuppan har formen av ett åttakantigt listverk med fördjupning för dopfatet. Cuppan bärs upp av åtta fantasifullt utformade ben, nederst i form av lejonfötter och upptill som voluter med maskaronansikten. Benställningen står på en åttasidig fotplatta. Till dopfunten hör ett mindre dopfat av mässing med motiv av syndafallet och ett större dopfat med motiv av bebådelsen. Det mindre skänktes 1656 av arrendator vid Glimminge Lorentz Witting och fru och det större skänktes av 1696 av Holger Rosencrantz och hans fru Mette Rosencrantz.

Bänkinredning
Bänkinredningen ritades av Eiler Graebe 1953 och består av öppna bänkar i funkisstil av gråmålat trä med teakfyllningar i gavelsidorna.

Orgel
Kyrkans nuvarande orgel byggdes 1950 av Fredriksborgs Orgelbyggeri, Troels Krohn, Hilleröd Danmark. Fasaden byggdes 1878 till den gamla orgeln tillverkad av Sven Fogelberg, Lund och är utförd i nyklassicerande stil målad i antikvitt med förgyllda detaljer av blomrosetter, bladgirlanger och listverk. Den är uppbyggd med ett rundbågsformat fält i mitten av ljudande pipor samt lägre och rakt avslutade pipfält med stumma pipor i sidofält. Över det mittersta pipfältet sitter en stor förgylld lyra omgiven av blomsterslingor. Fasaden har ursprungligen suttit i läktarbarriären.

Klockor
Lillklocka är enligt en del källor från 1300-talet med inskrift i munkstil som översatt från latin lyder bed för oss salige Laurentius att vi må vara värdiga Kristus. Kyrkans stora klocka tillkom 1748 och omgjöts 1938 av M & O. Ohlsson, i Ystad.

Övrigt
I en monter i kyrkan förvaras ett ryttarstandar med Christian V:s monogram. Det sägs att ryttarstandaret skall ha förts av Holger Rosencrantz vid slaget i Lund 1676 där han också blev tillfångatagen. I samma monter finns en handske av skinn som enligt en beskrivning från 1800-talets början hängde på standaret. En kyrkkista anskaffades 1693. Denna var försvunnen under en period men återfanns och står numera i kyrkans norra korsarm. I sakristian hänger porträtt av kyrkoherde Johan Georg Alsing och hans hustru Johanna Anckersdotter. Målningarna har ursprungligen ingått i ett stort epitafium i trä daterat till 1757. En inskriftstavla som ingått i detta epitafium hänger i tornets läktarvåning. På väggen i gravkoret hänger ett par kopparstick som använts vid framställning av likpredikningarna för Mette och Holger Rosencrantz. En av plåtarna ska vara utförd av den danske kungens berömde hovskulptör Albertus Hoelweigh. Från samtliga valv utom de medeltida hänger stora ljuskronor av mässing skänkta 1931 av kyrkliga arbetsföreningen och på väggarna sitter på lampetter i mässing. På tornets andra våning står ett stort kors i trä som kan ha stått på altaret före 1873 då ny altartavla tillkom. Några svärd som tagits från den Ulftandska gravkammaren och ett sankt Laurentius sigill som tillhört kyrkan förvaras vid Historiska museet i Stockholm.

Under 1100-talet byggdes kyrkans äldsta delar i form av ett långhus med kor och absid. I kyrkans igenmurade nordportal sitter ett par inmurade kvaderstenar med lejonreliefer. Utifrån stilistiska grunder anses relieferna vara huggna av den gotländske stenmästaren Sighraf som också kan ha huggit dopfuntarna till Hannas och Hammenhögs kyrkor. De senare är dock utförda i Gotländsk sandsten och importarbeten medan lejonrelieferna i Vallby är huggna i skånsk sandsten. Sighraf tros ha varit verksam kring 1170-1200 men utifrån kyrkans koppling till biskop Eskil skulle en datering till senast 1170-tal stämma bättre. Kyrkan har också haft ett brett västtorn uppfört under romansk tid. Det är dock osäkert om västtornet är primärt eller har tillkommit något senare än långhuset. Tornet hade en rektangulär planform och var bredare än långhuset. Dess nedre våning var tunnvälvd och öppen mot långhuset genom två valvbågar med en murpelare emellan.

Vapenhus vid kyrkans södra och norra sida byggdes någon gång under medeltiden. Kyrkans äldsta bevarade inventarie, en kyrkklocka, kan vara från 1300-talet. På 1400-talet slogs valv inne i kyrkan vilka dekorerades med målningar mellan omkring 1430-1460. Kalkmålningarna anses vara utförda av Fjälkingegruppen som verkade i två områden i Skåne; kring Kristianstadslätten och i sydöstra Skåne. Dessa områden sammanfaller med premonstratenserklostren Bäckaskog och Tommarp och Fjälkingegruppen tros därför ha varit knuten till klosterorden. År 1485 avled Nils Holger Henricsen och hans gravplats inrättades i ett gravvalv under kyrkans kor. I gravvalvet begrovs också hans hustru, sonen Jens Holgersen Ulfstand 1523 och hans andra hustru Else Laxmand 1546.

Enligt ett kungligt brev 1559 var kyrkan i dåligt skick och behövde repareras. Möjligen hade anläggandet av gravkoret orsakade skador på korets stomme. Det gamla koret revs sannolikt och en ny valvtravé byggdes med samma utvändiga bredd som långhuset och valvslagen med ett ribblöst kryssvalv. Enligt undersökningar kvarstår delar av den medeltida triumfbågsmuren medan triumfbågen breddades och murades om. Ombyggnaden dateras till 1560 genom en inskrift i triumfbågen. Till den nya valvtravén fogades sannolikt också ett nytt kor med absid då ett kor med absid omtalas i kyrkans räkenskaper före nästa större ombyggnad 1778. Till minnet av Mette Rosencrantz donerades år 1696 en altartavla, föreställande nattvarden, till kyrkan, samt en mässhake, ett krucifix och en dopskål. År 1697 revs det norra vapenhuset eller byggdes om, för att anlägga ett gravkor åt släkten Rosencrantz. Ingång till gravkoret var till en början från långhuset genom nordportalen.

År 1782 byggdes kyrkan till med ytterligare en östförlängning i form av den nuvarande korskvadraten och en nykyrka mot norr vilket gav kyrkan en L-formad planlösning. Nykyrkan erhöll ett trätak med gipsloft uppburet av två träpelare. I öster byggdes en rektangulär sakristia. En odaterad ritning till kyrkans ombyggnad, upprättad före 1870, visar tornet försett med en strävpelare i norr och två i väster. Södra vapenhuset och gravkoret är utritade till samma storlek. Gravkoret hade två fönster, ett i norr och ett i öster. Från vapenhusets nordvästra hörn fanns en ingång med trappa till tornets övre våningar. Beskrivningar från denna tid berättar också att tornet hade trappstegsförsedda gavlar mot norr och söder. De dubbla valvöppningarna mot långhuset kan ha murats igen redan 1782. Därmed avskildes tornets bottenvåning från långhuset och ny ingång till tornets bottenvåning gjordes istället från väster.

Kring 1860 murades ingången till gravkoret igen från kyrkan och en ny ingångsöppning gjordes i gravkorets östra sida. Dörren till nordportalen flyttades över till den nya dörröppningen. Kyrkan besöktes och beskrevs av folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. Han beskriver bland annat tornet och gravhällar som fanns inne kyrkan. I kyrkan hade också funnits en läktare med målning av Jesus och apostlarna vilken nyligen målats över. Kyrkans gamla altartavla hade också tagits bort men ännu inte ersatts av någon ny.

År 1870-73 gjordes en stor ombyggnad varvid kyrkan fick sin nuvarande utsträckning. Ritningar till ombyggnaden upprättades av Albert Theodor Gellerstedt. Kyrkans östra delar byggdes om med en korsarm i söder och den östra tillbyggnaden revs och ersattes med en absidformad sakristia. Vapenhuset revs och sydportalen murades igen. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna kompletterades med gesimser. Invändigt tillkom nya bänkar och altaruppställning. Tornet skulle enligt Gellerstedts ritningar stå kvar men möjligen upptäcktes skador som gjorde att ritning till nytt torn skickades in till överintendentsämbetet. Ritningen omarbetades av Johan Erik Söderlund, arkitekt vid Överintendentsämbetet. Det nya tornet med kvadratisk planform, smalare än långhuset, byggdes intill långhusets gamla gavelmur med ingång från väster.

År 1895 fick kyrkan en orgel och år 1897 frilades kalkmålningar i västra långhus-valven som undersöktes av A. Nilsson. Därefter målades kalkmålningarna över med limfärg som dekorerades med schablonmålningar. Under 1929 gjordes en undersökning och dokumentation av det Ulftandska gravkoret inne i kyrkan av professor Otto Rydbeck. Mellan åren 1931-1932 utfördes en inre renovering av kyrkan under ledning av arkitekt Eiler Graebe. Limfärgsmålningen med schablonmålningar i valven togs bort och kyrkans kalkmålningar frilades av konservator Axel A. Kulle. Kalkmålningarna befanns då vara i dåligt skick.

Under 1938 utfördes enligt kyrkoherde och hembygdsforskaren Curt Wallin om-fattande renoveringsarbeten i kyrkan bland annat på gravkoret. Läktaren breddades mot öster och en ny ingång gjordes till tornet från läktaren. Vid håltagning i muren återupptäcktes den övre delen av den norra valvbågen till det medeltida tornet. Fortsatta byggnadshistoriska undersökningar gjordes under 1943. Den södra bågöppningen till tornet påträffades vid detta tillfälle och delar av kyrkans sydportal frilades i fasaden.

Ytterligare renoveringar genomfördes vid 1960-talets början under ledning av arkitekt Eiler Graebe. Renoveringen omfattade både invändig och utvändig ommålning, nya ytterdörrar till sakristian och västportalen samt en dörr i södra korsarmen byggdes om till fönster. Nya bänkar tillverkade också och ny dörr gjordes mellan långhus och torn. Under 1962 undersöktes det Ulfstandska gravkoret av museichef Gustaf Åberg. Omkring år 1979 renoverades kyrkans värmeanläggning. En del konserverings- och renoveringsarbeten gjordes i samband med detta inne i kyrkan med Torsten Leon Nilsson som arkitekt. År 1988 åtgärdades sprickor i kyrkans korsarmar genom fyra dragstag. Mellan år 2000 och 2001 lades kyrkans yttertak om med varmförzinkad stålplåt. Putsningslagningar och omkalkning utfördes både inne i kyrkan och utvändigt på fasaderna. Dräneringsarbeten gjordes också. Renoveringsarbetet leddes av Hegelund och Marsvik samt Restaurator.