ÖSTRA VRAMS KYRKA

Kyrkan kan vara uppförd under 1100-talets slut har i stort sett bevarat sin medeltida
form. De äldsta delarna består av ett långhus med lägre och smalare kor och
en absid i öster. Till långhuset fanns ursprungligen två ingångar genom en nordoch
sydportalerna, ett fönster mot norr och ett eller två mot söder. Koret hade
sannolikt också ett eller två fönster och i absiden fanns ett fönster mot öster. Till
kyrkans långhus fogades, möjligen redan på 1200 eller 1300-talet, ett torn med
samma bredd som långhuset och kvadratisk planform. Ingång till tornet var via
tornbågen och till de övre våningarna nådde man genom en murtrappa med ingång
från tornets bottenvåning. Ingången från tornbottenvåningen sattes senare
igen och ersattes av en ingång från kyrkogården.

På 1200-talet målades kyrkan invändigt. I samband med att valven slogs över
långhuset och koret kom dessa delvis att döljas. Valven kan dateras grovt till
1400-talet. Under medeltiden byggdes troligtvis också vapenhuset framför sydportalen,
vilket fanns kvar fram till 1800-talets slut. Under kyrkans katolska tid
tillkom även en kostsam inredning i form av två altarskåp och triumfkrucifix. De
två altarskåpen har daterats genom dendrokronologi till 1300-talets början. Efter
reformationen kompletterades kyrkorummet med en ny inredning i form av bänkar,
daterade till 1604, en altaruppsats från 1630, predikstolen från omkring 1650
och en dopfunt av kalksten tillverkad före 1662. Vid denna tid fanns sex fönster
till kyrkan; ett i öster, ett i norr, tre i söder och ett till tornet i väster. Taken var av
bly på långhuset, koret och absiden och på tornet och över vapenhuset var taken
täckta av tegel. En klocka hängde i tornet.

Under 1700-talet var kyrkan putsad utvändigt och målad med blågrå färg kring
fönsteröppningar och hörnkedjor. Även invändigt bemålades kyrkan på 1700-talet
med gardiner kring fönstren och sannolikt även vid predikstolen, i rött, grått och
brunt och med gröna och gula tofsar och snören. Nya takstolar av ek uppfördes
till långhustaket 1708 vars blytak även lagades. Invändigt gjordes en ny altarring
kring altaret. Under 1757 murades en gammal dörröppning igen, vilket skulle
kunna vara antingen den norra portalöppningen eller den invändiga ingången till
torntrappan. Torntrappan hade möjligen redan 1740 fått en ingång från kyrkogården.
Ett fönster togs upp i absiden mot sydöst. Kring 1805 åtgärdades en
spricka i tornet med korsbjälkar som fästes med järnankare i murarna. Ytterligare
förstärkning gjordes 1834 då ett järnband slogs runt tornets sydvästra hörn.

När domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius besöker kyrkan vid 1800-talets mitt
var kyrkans ingång ännu via vapenhuset och sydportalen i långhusets södra sida.
Den norra ingången var igensatt. Vapenhuset hade en platt träbotten dvs. ett
loft av trä. Teckningar från 1800-talet visar att vapenhuset även var försedd med
en renässansgavel med voluter mot söder.

Kyrkan hade kvar sitt blytak långt in på 1800-talet men det såldes 1865 för att
bekosta ett nytt skolhus. Taket på långhus, kor och absid lades om med asfaltpapp.
Tornet liksom vapenhuset var ännu tegeltäckta. År 1871 utfördes en renovering
av kyrkan efter handlingar upprättade av arkitekt Helgo Zetterwall. Renoveringen
innebar inga större förändringar av kyrkans äldsta delar men det gamla
vapenhuset vid sydportalen, som var i ett förfallet skick, revs. Kyrkan fick också
större, rundbågiga fönsteröppningar. I absiden förstorades fönstret i öster till en
prästingång och absiden inreddes till sakristia som stängdes av från koret med en
vägg. Fönstret i sydost sattes igen. För att få mer plats för sakristian togs präst- och
klockarebänkarna i koret bort och altaret flyttades västerut. I Zetterwalls förslag
ingick också en ny ingång från väster istället för den gamla sydportalen.
Detta gjordes först 1883 då sydportalen sattes igen och ersattes av ett fönster i stil
med övriga. År 1887 installerades den första kaminen i kyrkan vilken placerades i
långhusets nordöstra hörn. I samband med detta revs ett kvarvarande medeltida
sidoaltare som fanns på platsen.

Under 1898 byttes torntakets munk- och nunnetegel ut till ett tak av galvad plåt.
Denna takplåt återanvändes senare till att täcka om absiden och torntaket täckets
om med ny galvad plåt. Under 1931 lades absidens tak om med ny galvad plåt.
Invändigt målades växtrankor kring triumfbågen och tornbågen omkring 1920.
Växtrankan togs bort redan på 1930-talet. År 1937 installerades ett vattenburet
värmesystem och ett källarutrymme byggdes om till pannrum med ingång från
kyrkogården. Långhustaket och koret täcktes om med tegelpannor 1957. Kyrkan
har också genomgått en större renovering 1954 under ledning av arkitekt Torsten
Leon-Nilson. Arkeolog Erik Cinthio ansvarade för undersökningar i golven i
samband med renoveringen då altaret flyttades tillbaka in i absiden och blottade
medeltida golvnivåer. Den västra ingången till kyrkan breddades också, ytterdörrarna
kläddes med koppar och ett fönster över dörren sattes igen. I samband med
renoveringen togs de medeltida kalkmålningarna fram av C. O. Svensson. Konservering
av kalkmålningarna gjordes 1985 av konservator Våga Lindell-
Andersson. Under 2017 kompletterades kyrkans värmesystem med en luftvattenpump
som placerades över trapploppet till pannrummet söder om kyrkan.

Kyrkan är uppbyggd av de äldsta medeltida delarna, långhuset med ett lägre kor
och absid i öster samt det något senare tillbyggda tornet i väster. Samtliga delar av
kyrkan är putsade med grovkornig puts i beige nyans utan avfärgning. Längst ned
på kyrkans äldsta delar finns en överputsad och svartmålad sockel av huggen granit
med skråkant upptill. Inget listverk finns på kyrkans lägre delar men den utkragande
takfoten täcks av en brunmålad takfotsbräda.

Absiden är stor och bred med en prästingång mot öster som nås via en gjuten
trappa. Ytterdörren i öster är plåttäckt med ett halvcirkelformat överljusfönster
av brunmålat trä. Kyrkan fönsteröppningar har rundbågig form med vitmålade
fönsterbågar av trä med fyra fönsterlufter och korspost. Koret har ett fönster i
norr och ett i söder, och långhuset har två fönsteröppningar i varje sida. Fönsterbänkarna
är täckta med kopparplåt.

Tornet är relativt lågt, med samma bredd som långhuset, och har en kvadratisk
planform. Murarna är uppbyggda av kluven, grovt bearbetad eller obearbetad
gråsten med inslag av tegel och dess övre våningar rider på långhuset d.v.s. är
uppbyggda från långhusgaveln som är bevarad i sin helhet och synlig inifrån tornets
andra våningsplan. Till skillnad från kyrkans äldre fasadmurar är tornet inte
murat med markerad sockel.

Huvudentrén till kyrkan är genom tornets västra sida, i form av en svagt stickbågig
dörröppning med en kopparklädd pardörr. Tornets övre våningar nås via en
liten, stickbågig ingångsdörr i södra tornsidan. Dörren är av plankor, utvändigt
täckta med brunmålade brädor. Två ankarjärn, belägna ungefär i höjd med långhusets
murkrön, finns i söder och två mot norr och i väster finns två ankarjärn
under klockvåningen. Ett järnband löper också runt sydvästra sidan av tornet och
ett kring tornets nordöstra hörn. Ett par små ljusgluggar finns i väster mot den
invändiga murtrappan. Till klockvåningen finns tre ljudöppningar mot söder, väster
och norr. Ljudluckorna har stickbågig form och täcks av jalusier av fasta snedställda
brädor. Mot öster finns endast en mindre rektangulär fönsteröppning belägen
alldeles över nocken till långhuset. Tornets östra och västra fasader avslutas
upptill av ett vulstformat listverk och gavlarna är murade med trappsteg avtäckta
med munk/nunnetegel. I båda gavelrösten finns vardera tre ankarjärn.

Kyrkans absidtak täcks av ett enkelfalsat, svartmålat plåttak med rektangulära plåtar.
På grund av absidtakets välvda form ligger plåtarna dels i ett stråk från öst till
väst och i två partier vid sidorna. De olika partierna av plåtar möts i två diagonala
falser längs absidtakets norra och södra sidor. Ingen takavvattning finns på absiden.
Koret och långhuset täcks av ett tegeltak av rött, enkupigt tegel och takavvattningen
består av hängrännor av koppar med brunmålade stuprör. Vindskivor
på både kor och långhus består av brunmålade brädor. I långhusets gavelsida syns
ett hanband från den takstol som ligger över gaveln, en ålderdomlig typ av
takstol. Tornet täcks av ett sadeltak med fall mot öster och väster av, sannolikt
enkelfalsad, svartmålad plåt med horisontella hakskarvar. Takavvattningen består
av fotrännor av plåt och stuprör av koppar längs tornets östra och västra sidor.
Plåtdetaljer i kyrkans exteriör såsom ståndplåten mot murgavlarna mellan långhus/
torn, kor/långhus och absid och kor, är av kopparplåt.

Vid långhusets södra sida finns en nedgång till en källare belägen under koret.

Interiör
Från ytterdörren i väster kommer man in till ett litet vindfång med en vitmålad
stickbågig innerdörr med två spegelfyllda dörrblad. Tornets bottenvåning är inte
något tydligt avgränsat utrymme från resten av kyrkorummet. Förrum eller vapenhus
saknas till kyrkan och den äldre bänkinredning har nått ända fram till tornets
västra mur. Numera är de flesta bänkarna i tornet borttagna även om gavlarna
har bevarats utmed mittgången. Innanför bänkgavlarna i söder står en orgel
med spelbordet vänt mot söder och piporna mot norr. På södra väggen sitter en
träpanel, kanske återanvänd från en äldre läktare, med tandsnittslistverk och
rocaillebemålade speglar. På norra sidan om mittgången finns en hög, vitmålad
skåpsinredning. Över ingången i väster hänger ett ramskåp från 1704 bemålad
med akantus i rokokostil i svart och vitt. Tornet täcks av ett tunnvalv med vederlag
i söder och norr. Både väggar och valv är putsade och vitmålade. Tornet är
öppet mot långhuset genom en vid tornbåge med spetsbågig form vars anfang är
markerat med ett listverk som har samma form som långhusvalvens kragband.

Golvet i hela kyrkan är lagt med ett brunt hårdbränt tegel lagt på flatan i rader,
utan förskjutna fogar. Mot koret och längst fram vid långhusets södra och norra
sidor är golvet förhöjt med ett steg. Golvet är ytterligare ett steg förhöjt kring
altaret och i absiden. I långhusets bänkkvarter ligger ett golv av lackat trä. Långhuset
är till största delar möblerat med bänkar från 1600-talet i renässansstil på
var sida om en mittgång. Bänkarna har gavelsidor utförda i renässansstil med
höga gavlar dekorerade med pilastrar och trekantsgavlar. Ursprungligen har de
troligen varit försedda med krönande klot och pinjekottar i likhet med några bevarade
gavelsidor. Dörrarna har rundbågsformade speglar och är numrerade.
Bänkarnas färgsättning går i rött, ockra, gult och blågrå toner och rundbågsfälten
i dörrarna har en sekundär rocaillebemålning från 1700-talet. Insidan av bänkarna
och dörrarna är gråmålade medan ytterväggarna täcks av en brunmarmorerad
träpanel som når upp till fönsterbänkarna.

Två altarskåp finns bevarade i kyrkan vilka står på höga socklar i västra
valvtraveernas östra hörn, ett i söder och ett i norr. Längst fram i långhuset på
södra sidan står predikstolen med en trappa murad av sten och tegel som leder
upp från mittgången. Framför trappan finns en dörr och vid sidan ett täckt sidostycke
som förefaller samtida med predikstolen. Möjligen är predikstolen uppmurad
ovanpå ett äldre sidoaltare då spår av ett sidoaltare tycks finnas vid norra sidan
av triumfbågen. Framför norra bänkkvarteret står ett piano. På norra väggen
hänger ett krucifix av trä från 1400-talet och mot östra väggen en nummertavla
från 1700-talet med ett utskuret akantusbladverk i gråblått och rödbrunt. På norra
väggen i östra valvtravéen, delvis dolt av valvets sköldbåge syns konturerna efter
ett av kyrkans romanska fönsteröppningar vilket bör ha murats igen i samband
med valvslagningen. Under fönstret finns ett målat hjulkors i grå och röda färgtoner.
Hjulkorset tillhör troligen en målningsdekor utförd kring 1200-talets mitt.
Rester av målningsdekor från samma period finns också bevarad på triumfbågsmurens
båda sidor, på korväggarna och i absiden. Målningarna på triumfbågsmuren
föreställer yttersta domen med en rad apostlar och i triumfbågen syns tre figurer,
möjligen två biskopar och Agnus Dei, gudslammet.

Långhusvalven som kan vara från 1400-talet saknar synlig målningsdekor. Långhuset
täcks av två travéer kryssvalv med spetsbågiga gördel-, och sköldbågar. Bågarna
har kraftig form, murade med en tegelstens bredd och utan följdskift. Valvribborna
har en halv tegelstens bredd. Valvpilastrarna är tresprångiga och
kragbanden har sedvanlig form med en vulst nederst, en karnis och ett utkragande
skift upptill. Ingången till koret sker genom triumfbågen, en ursprunglig
hög rundbågsvälvd öppning. Triumfbågens vederlag är markerade genom utkragande
murstenar vars undersida är fasad. Koret täcks av ett kryssvalv vars västra
gördelbåge når nedanför triumfbågen och bildar en mursida innanför triumfbågen.
På denna gördelbåge hänger kyrkans triumfkrucifix från 1450-talet. Korvalvet
är murat på liknande sätt som långhusvalven men gördel- och sköldbågarna är
slagna med följdskift vilket skulle kunna indikera att de är slagna vid olika tillfällen.

Liksom i långhuset finns träpaneler längs korets ytterväggar. Kyrkans dopfunt
från 1600-talet står intill triumfbågens norra sida. Ett par bänkgavlar i renässansstil
står uppställda intill triumfbågen. Koret är mycket rymligt då altaret med altaruppsatsen
står indraget i absiden med altaruppsatsen bakom korets östra gördelgesims.
Det förhöjda golvet i absiden når ut i en halvcirkel framför altaret i
koret och dess västra gräns markeras av en altarring med knäfall. Både på korgolvet
och altargolvet ligger röllakanmattor i blå och roströda färger.

Kalkmålningarna i koret och absiden är bevarade på väggarna och döljs delvis av
valven som har tillkommit senare, kanske på 1400-talet. På korets norra vägg
finns fragment av en oidentifierad scen, bland annat med en man i en båt och en
person i vattnet nedanför båten. Fragment av en scen med en man i båt syns även
på östra sidan av triumfbågsmuren och ytterligare oidentifierade målningar finns
på södra korväggen. På korets östra vägg ovan valven finns en framställning av
Kain och Abel och ett par gestalter på korets norra vägg kan vara en framställning
av bebådelsen. På östra långhusväggen finns en rad gestalter med glorior,
möjligen apostlarna. Målningen i absidens hjälmvalv föreställer Majestas Domini
inom en mandorla med en rad apostlar under. Under målningarna i både koret
och i absiden syns rester av en draperimålning som löpt nedtill på väggarna. Tribunbågen
är dekorerad med en rankbård. I absidfönstret som ännu är bevarat till
dess övre del finns också ett målat konsekrationskors.

Absiden är inredd till sakristia med ett litet altare av tegel uppmurat mot baksidan
av koraltaret. I golvet ligger en kalkstensskiva möjligen som kanske kan vara en
återanvänd altarskiva från något av de rivna medeltida sidoaltarna. I öster leder
dörren ut till kyrkogården. Spår av ett igensatt fönster syns på väggen mot söder.

Tornets övre våningar nås enbart från södra ytterdörren vilken leder in till en
svängd murtrappa i tornets södra och sydvästra sida som mynnar i andra våningsplan,
över tunnvalvet. Trappan till den övre våningen fortsätter från nordvästra
hörnet och i norra muren. Tornets murverk är fint murade av väl valda
gråstenar lagda i jämna skift med skolning av gråsten. Inslag av tegel finns i trapploppet.
Från andra våningen avtecknas mot öster konturerna av långhusets västra
gavel som jämnats av upptill med en rad tegelsten.

Tornets andra våning är ett oinrett utrymme så när som på ett ramverk av stolpar
som eventuellt bildat ett våningsplan mellan klockvåningen och valvets ovansida.
Klockvåningen upptas av klockstolen där kyrkans två ringklockor hänger. Över
klockvåningen är taklaget synligt utan vindsbjälklag. Taklaget kan vara tornets
ursprungliga och är till stora delar intakt.

Vindsutrymmena över långhuset, koret och absidan är oisolerade. Vinden nås via
en rektangulär öppning i långhusets västra sida. Öppningen kan möjligen vara
ursprunglig eller ha tillkommit när tornet byggdes. Rester av medeltida puts bevaras
ovan valven och fragment av bemålning anas i putsen. I långhusets östra gavel
finns en sekundärt upptagen ingång till koret som tidigare har varit helt avstängt
från långhusvinden. En sekundär ingångsöppning finns också i korets östra gavel,
till absidvinden. Taklaget över långhuset består till stora delar av ek fällda under
vinteråret 1708-1709 vilket bekräftas både av kyrkans räkenskaper och dendrokronologisk
datering. Hanbanden däremot är återanvända sparrar vilka kan dateras
till 1500-1501. Även korets bjälkar är från denna tid.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret är ett murat blockaltare med vitmålade sidor och en altarskiva av
komstadkalksten.

Altaruppsats
Altaruppsaten dateras till 1630 och är utförd av skulpterat trä i brunt, rött, blått,
grönt och guld. Uppsatsen består av ett bakstycke med tre tavlor med text i guld
på svart botten på en predella med en förgylld kalk samt årtalet 1630. Bakstycket
bär upp en baldakin bemålad som en stjärnhimmel, framtill uppburen av fyra
kolonner med beslagsornamentik. Mittpartiet med tavlorna omges av vingar med
beslagsornamentik, mans- och kvinnohuvuden. Ovanför baldakinen finns ett listverk
med initialerna O.H. och ett överstycke med två rundbågar mellan tre hermer
och sidostycken krönt av Kristian IV:s namnschiffer. I rundbågefälten finns
inskriptionen IV och FMMS över vapensköld.

Altarring
Altarringen är av rödbrunfärgat trä uppbyggt från det utbyggda altargolvet. Altarringens
räcke består av glest ställda balusterdockor ställda i en halv rundel med ett
rakt parti vid sidorna längst i öster. Balustrarna är smala och profilerad med ett
kannelerat parti. Överliggaren och knäfallet på det utstickande altargolvet är
klädda med ett gråblått tyg.

Predikstol
Predikstol från omkring 1630, med dörr och baldakin av skulpterad ek och målad
1650 i brunt, rött, svart, grönt och blått och med förgyllningar. Korgen har fyra
synliga sidor och undersidan är nedåt avsmalnande med hörnlister och en profilerad
bottenknopp. Sidorna är utformade som tavlor med reliefer av evangelisterna
inom en rundbågvälvd arkad med kolonner som bär upp ett listverk med inspriptionsfält.
Kolonnerna är dekorerade med ängla- och fruktreliefer på volutformade
socklar med lejonmaskaroner. Över predikstolen hänger en sexsidig baldakin
uppbyggd av ett listverk av tandstnittsdekor, inskriptionsfält och en genombruten
treklöverbård nederst. På ovansidan finns upprättstående torn och
kartuscher. Till predikstolen leder en trappa med en dörr utförd i renässansstil
enligt inskription stofferad (dekorerad) 1650 och målad av Malmsten 1776. Dörren
omges av kannelerade pilastrar med beslagsornamentik och över den finns ett
listverk och en arkitektonisk överbyggnad.

Dopfunt
Dopfunten är från mitten av 1600-talet huggen i rödaktig ölandskalksten. Funten
har en hög balusterformat åttasidigt skaft med en fyrsidig fotplatta och avslutas
upptill av en åttasidig kalkformad cuppa. Dopfunten är rikt dekorerad med en
stiliserad blomdekor av polerad sten mot den matta kalkstenen.

Bänkinredning
Huvuddelen av bänkinredningens dörrar och väggpanel är från omkring 1630
och utförda i renässansstil. Några av bänkar har enligt inskription tillkommit redan
1604. Gavlarna är smala och höga med dubbla kannelerade pilastrar i utskuren
relief och dekor av beslagsornamentik och diamanthuggna detaljer samt trekantsgavlar
med höga spetsar, ursprungligen försedda med runda kulor och pinjekottar.
På en av bänkarna längs fram i långhuset finns årtalet 1604 utskuret i trä
och på en av dörrarna står Anders Pedersön Kirkevere. Dörrarna har rundbågiga
speglar sekundärt bemålade med fantasifulla rocailler. På en bänkgavel finns en
inskription med året 1776 och bokstäverna JNS i spegelmonogram. Rocaillerna
har sannolikt tillkommit detta år då målarmästare Mikael Malmsten utförde målningar
i kyrka. Femton bänkar finns på varje sida och på dörrarna finns ännu en
numrering bevarad men något ofullständig då några bänkar tagits bort och flyttats.
Måleriet går i gråblått, vitt, rött, gult och blått. Rocaillerna är målade i grått
och blått och bänkarnas insidor är gråmålade. Ryggstyckena är huvudsakligen
tillverkade senare och är rakt avslutade och försedda med rektangulära fyllningar.
Bänksitsarna är släta.

Orgel
Orgeln är byggd 1952 av Olof Hammarberg, Göteborg och är en 5-stämmig orgel
med bihangspedal. Orgelhuset är av oljad ek med luckor som öppnar och
stänger för fasadpipor.

Klockor
Storklocka gjuten av malm vid M & O Ohlssons klockgjuteri i Ystad 1924.
Lillklocka gjuten av malm vid M & O Ohlssons klockgjuteri i Ystad 1960.

Övrigt
Krucifix av trä från 1400-talet med ett grönt latinskt kors. Kristusgestalten, av
snidat trä är framställd som den lidande Kristus och har beige hudmålning, förgyllt
ländkläde, grön törnekrona, svart hår och skägg samt röda blodsdroppar.

Triumfkrucifix från 1450-talet och framställer kristus som den triumferande Kristus
och har en veckrik, fotsid, förgylld dräkt med bälte, stor krona samt påmålade
handskar och skor. Korset är grönmålat med röda kanter och utfört med ändplattor
med evangelistsymbolerna och stiliserade bladknoppar längs alla sidor.
Altarskåp Mariaskåp, troligen ett nordtyskt arbete från 1300-talet av skulpterad,
målad och förgylld ek. Skåpet är uppbyggt av en mariaskulptur på en låg sockel
med ett bakstycke och ett krenelerat baldakintak samt flyglar som sluter skåpet
vid sidorna och framtill. Maria är framställd sittande på en röd tron iklädd en förgylld
klädnad med blått i vecken och förgylld krona. Jesusbarnet på hennes knä
har förgylld klädnad och krona samt håller ett klot i handen. Baldakintaket är
framtill dekorerat med en krenelering. Flyglarna eller dörrarna är dekorerade med
en målad och utskuren arkad av trepassbågar för reliefframställningar. Endast en
relief har bevarats föreställande en man med bok, en sovande man, Jesusbarnet,
en åsna och en oxe.

Altarskåp S:t Olofsskåp, troligen ett nordtyskt arbete från 1300-talet av skulpterad,
målad och förgylld ek. Skåpet består av en skulptur på en låg sockel med
bakstycke och ett krenelerat baldakintak samt två sidostycken. Skulpturen föreställer
en sittande S:t Olof som har sina fötter på en liggande man. S:t Olof är
framställd i röd klädnad med svart mönstring och med förgylld kåpa, krona och
skärp. Bakgrunden är grön med franska liljor i vitt. Sidostyckena är målade i rött,
grönt och guld med reliefer inom kölformade valvbågar. Endast två reliefer är
bevarade vilka framställer en båt med tre män och en sovande kung med soldater.