SKEPPARSLÖVS KYRKA

Kyrkan i Skepparslöv kan bland annat dateras med hjälp av ett brev skrivet av
Biskop Absalon år 1170. Av brevet framgår att kyrkan tidigare tillhört premonstratenserklostret
i Vä. År 1663 beskrivs kyrkan som murad av gråsten, med tak av bly
respektive spån. På 1800-talet beskrivs att kyrkan utöver torn omfattade långhus,
kor och absid samt ett vapenhus av tegel i söder. Valvet i tornets bottenvåning
liksom ljudöppningar med medeltida tegel i stickbågarna har bedömts vara samtida
med tornbygget. Ovanför ljudluckorna, högst upp i tornet finns väl tilltagna gluggar
som i senare tid murats igen i liv med yttermuren. Teorier om att gluggarna kan
ha tillhört ett skytteloft har dryftats.

År 1841 var medeltidskyrkan svårt förfallen och dessutom alltför liten för församlingen.
Beslut om en att bygga en ny kyrka hade fattats och ritningarna, framtagna
av arkitekten F.W. Scholander, var godkända. Den nya kyrkan behöll västtornet
och under 1841 började de nya yttermurarna att byggas utanför medeltidskyrkan.
När de nya murarna var resta revs den gamla kyrkan. En del rivningsmaterial ska
ha återanvänts i den nya kyrkan men mycket auktionerades bort för att finansiera
bygget. Den 27 augusti 1843 invigdes den nya kyrkan, med flera avvikelser i jämförelse
med de av Överintendentämbetet godkända ritningarna. Kyrkans takås låg
till exempel 2,5 meter högre än ritningarna vilket gav kyrkorummet en större volym,
korgolvet gjordes upphöjt över långhusets golv, en läktare byggdes i väster,
predikstolen placerades i söder i stället för i norr, torntrappan som var utvändig i
den nedre våningen flyttades in i vapenhuset. En kapten vid regementet i Kristianstad,
Göran af Klercker, verkade som byggmästare och ska bland annat ha bestämt
utförandet av läktarbarriären och pelarna till denna. Kyrkoherden var dock missnöjd
med af Klerckers förslag till altare och predikstol och bad därför sin personliga
vän, arkitekten Carl Georg Brunius, om hjälp. Brunius ritade altare, altarring
och predikstol till kyrkan.

Fotografier från sent 1800-tal visar att kyrkorummet var målat i ljusa kulörer, med
altarkors, altarring och bänkar i kontrasterande mörk kulör. Uppgifter finns att
bänkinredningen år 1865 målades i ekefärg vilket sannolikt var en brun ekådring.

1901 lades kyrkans tak om med plåt. En karaktärsomdanande inre renovering genomfördes
året därpå då interiören försågs med tidstypiskt måleri i flera färger.
Bland annat målades kortaket i kassettindelning i gult och grått. Listverket på altarväggen
fick en målad fris upptill medan den nedre altarväggen målades alternativt
tapetserades i purpur med medaljonger. Pelarna på sidan av altaret marmorerades
i gult. Golvet i koret lades med röda och vita viktoriaplattor och de väggfasta bänkarna
i koret revs. Altarringen och predikstolen laserades för att efterlikna ek, med
detaljer i guld och elfenbensfärg. I långhuset kvadermålades väggarna och taket
målades ljusgult. Bänksitsarna gjordes bredare och urholkades för ökad bekvämlighet
vilket innebar att antalet platser i kyrkan blev färre. Under läktaren byggdes
trapporna in med väggar av pärlspont och svängdörrar sattes in. Läktarbarriären
försågs med textfält och spegelfyllningarna dekorationsmålades.

1928 genomfördes nästa inre renovering, finansierad av en donation från en församlingsmedlem.
Församlingens önskan var ett mindre kyrkorum med färre sittplatser.
Under ledning av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin byggdes en förhall
under läktaren, sittplatserna reducerades genom att sidogångar lades längs ytterväggarna
samt i bakre och främre delen av kyrkorummet. Bänkarna gjordes rymligare
och ryggstöden ändrades så att de fick en lutning. Konstnären Karl Dahlkvist
målade friser med bibliska motiv ovanför takfrisen längs kyrkorummets långväggar.
I valvhjässan liksom på altarväggen målades änglar, ett allseende öga över altaret
samt figurer och landskap ovanför tunnvalvets listverk. Snickerierna målades i
grått, pärlgrått och lila och balusterräcken sattes upp mellan långhus och kor.

1968 renoverades kyrkan återigen, denna gång under ledning av arkitekten Torsten
Leon-Nilson. Sakristian liksom grindstolparna belades med koppar så att samtliga
kyrkans tak nu blev enhetliga. Kyrkans fönster byttes ut till nya bågar av ek. I vapenhuset
byggdes en ny trappa till tornet. I koret sänktes predikstolen och försågs
med ny trappa, ett nytt altare murades och altarkorset hängdes upp i den övre delen
av altarnischen, som målats himmelsblå. Dekorationsmåleri från 1928 bättrades.

Interiör
Entrén till kyrkan utgår från vapenhuset i det medeltida tornets bottenvåning.
Rummet har putsade och vitkalkade väggar och täcks av ett kryssvalv med fyrkantiga
ribbor som smalnar av nedåt. Valvets vederlag utgörs av den nedre delen av
tornmuren. Längs södra väggen leder en trätrappa till tornets övre våningar via en
håltagning i södra valvkappan. I väggens nedre del finns en stickbågeformad öppning
med omfattning av tegel. Dubbla ålderdomliga fyllningsdörrar i den östra väggen
leder via ett vindfång in i kyrkan. Dörren ryms i en svagt stickbågig muröppning
kring vilken finns en bredare spetsbågig öppning under valvets rundbågiga
gördelbåge. Golvet i vapenhuset är belagt med rött tegel. I vindfånget leder dörrar
i söder och norr till trappor upp till läktaren. Innerdörrarna är av typen svängdörrar
där de övre delarna är glasade med etsade bilder av Olaus Petri och Martin Luther.
Innanför vindfånget finns en förhall med förvaringsskåp, klädhängare och WC.
Väggar och tak är vitmålade och snickerier grå. Golvet är täckt med rött handslaget
tagel. Ytterligare ett par svängdörrar leder in i kyrkorummet.

Kyrkorummet är brett och högrest. Golvet är belagt med handslaget rött tegel,
utom i mittgången som är belagd med kalkstensplattor. Väggarna är slätputsade
och avslutas upptill av en rundbågefris följd av ett utkragande listverk mot det
tunnvälvda taket. Övergången mellan långhus och kor markeras vid ytterväggarna
av pilastrar och i valvet av en tunn, putsad valvbåge målad i svaga kulörer likt en
regnbåge. Väggarna är målade i en gråbeige kulör, pilastrar och listverk är vita.
Ovan listverket är tunnvalvet försett med heltäckande figurativa målningar från
gavel till gavel. På flera platser i valvhjässan finns änglamålningar i blått och grått.

Kyrkorummet upptas av två slutna bänkkvarter på var sida om en bred mittgång.
Sidogångar löper längs väggarna. I främre delen av långhuset, mot norra väggen,
står en orgel. Mot södra väggen är predikstolen placerad.

Koret är upphöjt två steg över långhuset och en balustrad markerar gränsen på var
sida om en trappa. Trappan och golvet utgörs av kalkstensplattor. Balustraden har
enkelt profilerad sockel och överliggare i grå kulör, och balustrar i form av kolonner
med baser och kapitäl. Kapitälen har förgyllda akantusmotiv. Kolonnerna är
målade i en ljust beige marmorering.

Centralt i koret finns en arkitekturbunden altaruppsats. I gavelfältet som omger
altarnischen finns väggmålningar i form av knäböjande änglar på norra och södra
sidan och ett allseende öga direkt ovanför altarnischen. Altarbordet är murat och
fristående från altarnischen. En bred altarring med nygotiskt formad balustrad i
vitt, grått och bronsfärg avskärmar altaret. På ömse sidor om altarväggen finns
dörrar till sakristian. Dörrarna är grå med ådringsmålade fyllningar. De har vitmålade
omfattningar av dubbla putsade rundbågar och gråmålade tympanonfält. Över
de båda dörrarna finns målade blomstermotiv och murade hjulkors i vitt och blått.
På korets norra vägg, i anslutning till orgeln, sitter en del av den äldre kyrkans
altaruppsats; ett snidat och polykromt bemålat motiv av nattvarden.

I västra delen av långhuset finns en orgelläktare med läktarfront med gråmålat ramverk
och marmorerade fyllningar i gråblå kulör samt ramverk i rött och förgyllning.
Läktaren vilar på kvadratiska pelare med profilerade kapitäl. Pelarna är marmorerade
i beige-bruna kulörer. Centralt placerat på läktaren är orgeln med nyklassisk
orgelfasad. På ömse sidor av orgeln finns runda fönster som släpper in ljus på läktaren.
Under läktaren finns tre dubbla, gråmålade dörrpartier som leder till förhallen,
vart och ett i linje med kyrkorummets gångar.

Sakristian är ett enkelt utformat rum med vita, slätputsade väggar och slätt innertak
samt ett brädgolv. Två fönster och en centralt belägen prästingång vetter åt öster.
Mot västra väggen finns förvaringsskåp och över dessa en väggmålning signerad
K. Dahlqvist.

Tornets övre våningar nås via vapenhuset. En trätrappa leder genom valvkappan
vidare upp till den första tornvåningen. Här finns i ytterväggen en tegelmurad omfattning
som är en rest av en äldre ingång till tornet, som då hade en utvändig
trappa på tornets södra fasad. I tornet förvaras en del äldre inventarier, bland annat
en förgylld halvglob som ursprungligen utgjorde fot åt altarets förgyllda kors. Invändigt
syns tornets grova gråstensmurverk tydligt, även om det är slammat och
vitmålat. Murade ljusinsläpp finns åt alla väderstreck, men i öster täcks det av långhuset.
Bjälklaget liksom klockbocken på nästa våning är grovt och av ek. Ljudluckorna
ryms i stickbågiga muröppningar. Strax under murkrönet finns ytterligare
muröppningar som senare murats igen i liv med fasaden. Ett rum med enkla brädväggar
finns ovanför klockbocken, i anslutning mot västra väggen och kyrkans
tornur. Tornets taklag utgörs av sex senmedeltida saxsparrade takstolar av ek.
Takstolstassarna och stödbenen har bearbetade detaljer i form av avfasningar och
vulster.

Inredning och inventarier
Kyrkans altare är murat av tegel som är vitputsat och täckt med en altarskiva av
kalksten. Altarskivan har lågerhuggna kanter med ett vitt, urfräst spår i mitten. Altaret
tillkom vid renoveringen 1968.

Altaranordningen är till stor del arkitekturbunden och samtida med kyrkans uppförande.
Anordningen utgörs av en blåmålad altarnisch med omfattning av slätputsade,
vitmålade knippepelare som fortsätter i en rundbåge kring nischen. I nischens
övre del är ett förgyllt kors upphängt. Korset stod ursprungligen på ett förgyllt
halvklot som i sin tur var placerat på ett altarbord av trä. Upphängningen av korset
skedde i samband med en renovering år 1968. Det ursprungliga altarbordet och
korset ritades av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius. Ändringarna i anordningen
gjordes av arkitekt Torsten Leon-Nilson.

Altarringen är en del av den altaranordning som ritades av domkyrkoarkitekten
Carl Georg Brunius i samband med att den nya kyrkan byggdes. Altarringen är
halvrund med en sågad balustrad i nygotisk stil, målad i grå kulör med detaljer i
bronsfärg. Överliggare och knäfall är klätt med blå vävd textil.

Predikstolen med tillhörande baldakin ritades av C.G. Brunius i samband med
kyrkans byggande. Predikstolen pryddes då av målningar förställande Kristus och
de fyra evangelisterna på var sin sida, mellan svarta kolonner. I övrigt var predikstolen
målad i vit marmorfärg medan baldakinen var målad i beige och brons.
Enligt kyrkans ritningar skulle predikstolen placeras mot norra väggen, men efter
protester från församlingen placerades den istället mot södra väggen där den står
än idag. 1902 ska den ha målats i ekimitation likt bänkinredningen. Förgyllda texter
längst ner på korgens sidor tillkom vid renoveringen 1928, utförda av en målarmästaren
Knut Brinck.

Idag har predikstolen åter Kristus och evangelisterna målade i var sitt bildfält, på
var sida av predikstolens korg. Bildfälten har alla rödbrun bakgrund. Mellan bildfälten
står kolonner som är marmorerade i grå kulörer med förgyllda detaljer. Korgen
avsmalnar nedåt och avslutas med ett förgyllt klot. Upptill avslutas korgen av
ett profilerat, utkragande listverk. Baldakinen är oktagonal och upphängd med en
tvinnad järnstång i taket. Översidan har en snidad fris med bland annat trepassformer,
längs kanten på undersidan kartuscher. Från undersidan är en guldfärgad duva
nedpendlad. Till predikstolen leder en trappa av ek som tillkom vid 1968 års renovering,
då predikstolen även sänktes 40 cm.

Dopfunten är av sandsten och daterad till 1100-tal. Vid renoveringen 1902 konstaterades
att funten varit målad, men alla färgspår höggs sannolikt bort av en stenhuggare
vid samma tidpunkt. Funten har ett rundbågemönster på sidorna. På funtens
undersida är en smal klack som passar precis i den profilerade foten. Idag står
dopfunten på en senare tillkommen stensockel.

Bänkinredningen utgörs av två slutna kvarter på var sida om långhusets mittgång.
Sittbänkar, gavlar och dörrar är gråmålade med en gråblå överliggare. Dörrarnas
fyllningar är marmorerade i bruna kulörer och har rödmålade ramar. I långhusets
främre norra del har bänkarna halverats i samband med att orgeln installerades.
Bänkarna moderniserades vid en renovering 1928 då de gjordes rymligare och försågs
med lutande ryggar. Samtidigt togs bänkar bort längs väggarna, närmast koret
och längst bak i kyrkorummet. Färgsättningen härrör från 1968 års renovering.

Kyrkans nuvarande orgel är från 1981 tillverkad av Mårtenssons orgelfabrik AB.
Orgeln är placerad mot långhusets norra vägg och har en fasad av arkitekten Torsten
Leon-Nilson. Orgelhuset är målat i blå kulör och har en form som kragar ut i
den övre delen. Piporna är indelade i tre fält varav det mittersta är det högsta med
en förgylld stjärna i toppen. Kyrkans första orgel stod på orgelläktaren och byggdes
av L. Fogelberg i Lund och A.V. Lundahl i Malmö 1878. När orgeln sattes in förstärktes
orgelläktaren i kyrkan med ytterligare bjälkar och två pelare av ek. 1950
köptes en ny orgel in, byggd av Olof Grönlund. Orgelhuset har ett lägre parti av
ramverk med luckor. På denna del vilar tre pipfält varav det mittersta är högst.
Pipfälten skiljs åt av pilastrar med förgyllda kapitäl. Upptill avslutar en utsågad fris
med flera typer av bemålning som förstärker de olika delarna. Hela orgelhuset är
målat i olika grå toner med detaljer i guld och bronsfärg. Orgeln från 1950 är fristående
från orgelhuset med ryggen mot kyrkorummet.

Kyrkans klockor är båda omgjutna i Kristianstad av Johan H. Fries. Storklockan
gjöts om 1802 och lillklockan 1820.

Skepparslövs kyrka utgörs av långhus med halvrund absid i öster och torn i väster.
Kyrkans murar är huvudsakligen uppförda i gråstensmurverk och fasaderna är
spritputsade och vitkalkade. Långhus och absid har en lätt utskjutande, skråkantad
sockel målad i grå-svart kulör, på tornet är sockeln enbart målad. Långhuset och
sakristian har en murad takfot i flera språng och med ett slätt putsband nedtill som
kontrasterar mot fasadernas spritputs. Tornet har en enkel murad taklist med två
språng längs takfoten i öster och väster. Torngavlarna är rikt dekorerade med blinderingar
och avslutas upptill med tinnar. Tornet och långhuset täcks av sadeltak,
absiden av ett flackt hjälmtak. Samtliga tak är belagda med kopparplåt.

Huvudentrén ligger i tornet i väster. Muröppningen är rundbågig, och omges av en
omfattning med slätputsade halvkolonner i fyra språng. Porten utgörs av dubbla
fyllningsdörrar med ålderdomliga beslag. Tympanonfältet är försett med ett halvmåneformat
överljusfönster. Ovanför portalomfattningen finns en rund blindering
med tresprångig omfattning. På absidens östra sida finns en prästingång med liknande
utseende. Här är omfattningen murad i två språng, likaså är tympanonfältet
murat och slätputsat. En trappa med två steg leder upp till porten som har dubbla
dörrblad med fyllningar av modernt snitt.

Kyrkans fönster är rundbågiga och lätt indragna från murlivet, med gjutna fönsterbänkar
i cement. Långhusets fönster har fyra spröjsade lufter med mitt- och korspost
samt ett halvmånefönster högst upp. Absidens fönster har samma indelning
men något mindre format. På långhusets västra gavel, på var sida om tornet, finns
runda korsspröjsade fönster som släpper in ljus på läktaren. Alla fönster har murade
omfattningar bestående av två slätputsade rundstavar. Såväl fönster som dörrar
är målade i en varmt gröngrå kulör.

I tornets andra våning finns långsmala muröppningar för ljusinsläpp. I klockvåningen
finns rakavslutade ljudöppningar i samtliga väderstreck, försedda med
brunmålade jalusiluckor av trä. I höjd med takfoten finns mindre, rektangulära hål
i muren. På västra fasaden sitter en rektangulär, svartmålad urtavla med förgyllda
visare och romerska siffror.