IVÖ KYRKA

Interiör
Kyrkans huvudingång går via entrédelen i väster. Västportens pardörrar av trä har
invändigt blåmålat ramverk och gråmålade fyllningar. Väggarna är putsade och vitmålade,
golvet är lagt med stenplattor. Åt öster leder en trappa ner till pardörren
som leder in i kyrkorummet. Längs norra väggen går en smal trätrappa upp till
orgelläktaren samt upp till tornet och långhusvinden. Trappan döljer delvis ett
fönster åt norr, ett likadant fönster i söder ger dagsljus åt entrédelen. Innertaket är
ett vitmålat brädtak med låg höjd.

Entrén till kyrkorummet ligger i tornets bottenvåning, under orgelläktaren. En
rundbågig muröppning öppnar upp mot det medeltida långhuset som utgörs av två
travéer. Taket över orgelläktaren är slätt, vitmålat och brädklätt. Långhusets tak
utgörs av två breda och relativt låga kryssribbvalv som vilar på knippepelare mot
ytterväggen. Väggarna är slätputsade och vitmålade undantaget korets östra vägg
med medeltida målningar av bland andra S:t Ursula och S:ta Katarina. Bakom altaret
finns spår av måleri föreställande S:ta Gertrud och S:ta Barbara samt ett textband
med svårtydd text.

Golvet är belagt med rött, kvadratiskt golvtegel, innanför altarringen och längs österut
i koret förhöjt någon decimeter. Orgelläktaren i långhusets västra del vilar på
kvadratiska pelare i alla fyra hörn och läktarens golv är byggt så att det lutar mot
kyrkorummet. Mot läktarens bakre vägg finns pilastrar av trä. Läktarbarriären är av
trä med ramverk i blågrå kulör, fyllningarna är marmorerade i en svagt gulbeige
kulör med ramar i rött. Mittpartiet av barriären bryts upp av orgelfronten med vit
bas och synliga pipor.

Kyrkorummet domineras av två sammanhållna bänkkvarter längs ytterväggarna,
åtskilda av en mittgång täckt med kvadratiska tegelplattor, likt kyrkorummet övriga
golv. Bänkkvarteren har samma färgsättning som läktarbarriären. Predikstolen är
placerad mellan de två travéerna längs norra väggen. I koret finns altare med altaruppsats
och altarring, inom vilken golvet är upphöjt. Söder om altaret finns en
bevarad nisch i korväggen med en ålderdomlig gråmålad trälucka. I korets norra
vägg finns en raksluten muröppning med dörr till sakristian.

Via entrédelens vind leder en stege till en raksluten, låg öppning i tornmuren som
leder till tornets andra våningsplan. I tornmuren under öppningen finns en fördjupning
i murverket som delvis är raserad av dörren till orgelläktaren. Denna kan
ha haft arkitektonisk betydelse för tornets västra fasad, eventuellt som en putsmarkering
ovan en tidigare entré. Takstolen över långhuset består av furu och undertaket
av brädor är oisolerat. Från tornrummets tredje våning leder ytterligare en
raksluten, låg öppning försedd med plåtdörr till vinden över långhuset. Även över
långhuset består takstolen av furu. På murkrönet vilar högbenen på en stickbjälke
som i sin tur ligger på dubbla remstycken. Ett stödben går mellan högben och
stickbjälke. Takstolen har enkla hanband. Vinden är svårtillgänglig utan landgång
eller plankor över hanbanden. Gavelväggen är murad i munkförband. Tornets
bjälklag liksom klockbock och golv är av furu. Murarna är putsade och vitkalkade
ända upp till murkrönet. Klockorna är i nivå med tornets fjärde våning, där ljudluckor
vetter åt samtliga väderstreck. Takstolen till torntak och lanternin förefaller
i sin helhet vara av furu, tyvärr är tillgängligheten mycket dålig och det var vid
besöket inte möjligt att ta sig högre upp i tornet.

Inredning och inventarier
Kyrkans altare är tillverkat av skivmaterial som spikats på en enkel stomme, utvändigt
målat i grågrön kulör. Altarskivan är en brunmålad träskiva.

Altaruppsatsen är klassicistiskt uppbyggd med marmorerade kolonner på höga
socklar som håller upp ett kraftigt listverk. Ovan listverket är två guldfärgade klot
i kanterna och en tempelgavel krönt av en krona i mitten. Texten SIC DEUS DI
LEXIT MUNDUM är målat på listverket. Uppsatsen ramar in två snidade motiv
som båda tillhört tidigare altaruppsatser i kyrkan. Den äldsta, föreställande nattvarden
kom till kyrkan 1726. Den andra, föreställande Frälsaren på korset, har utgjort
del av en altarpredikstol som införskaffades 1820.

Altarringens sockel är av kalksten och sammanbyggd med trappsteget till korets
förhöjda golvnivå. Balustraden är av ek med svarvade och glest placerade dockor.
Knäfallet är klätt i rött sammetstyg. Altarringen är ritad av arkitekt Torsten Leon-
Nilson 1960.

Predikstolen tillverkades i samband med kyrkans inre renovering 1920. Den fyrsidiga
korgen med trappa mot koret är delvis inbyggd i bänkarna. Korgen har brunmålat
ramverk och beiga, marmorerade fyllningar åtskilda av smala doriska kolonner
med förgyllda detaljer.

Dopfunten är av sandsten, daterad till 1200-talets första hälft och enligt kyrkans
underhållsplan tillverkad av den regionala Maglehem-Vitabygruppen. Foten har
formen av ett upp- och nervänt tärningskapitäl med en vulst på vilken cuppan balanserar.
Cuppan har en bred sarg och nedåt avsmalnande underdel med mycket
enkel godronnering. Cuppan saknar urtappningshål.

Bänkinredningen tillkom vid en renovering på 1920-talet. De slutna kvarteren,
ett längs vardera långväggen, avslutas strax före koret och står på ventilerade trägolv.
Bänkarna bär stora likheter med kyrkans tidigare bänkinredning som även
upptog delar av koret. Bänksidorna har blåmålade ramverk med marmorerade fyllningar
i beige och accentkulör i rött. Invändigt är bänkarna målade i ljust grått
liksom en träbröstning som löper utmed väggarna. Bröstningen tillkom vid en renovering
på 1990-talet.

Kyrkans orgel är en elorgel som köptes in till kyrkan 1997. På orgelläktaren står
även den äldre orgeln från 1952, tillverkad av Wilhelm Hammersam i Köpenhamn.

Den lilla kyrkklockan, ursprungligen från 1701, omgjuten 1758, gjöts återigen om
år 1958 och en ny storklocka köptes in genom en donation till församlingen. Storklockan
är gjuten hos M & E Ohlsson klockgjuteri i Ystad 1958 och pryds av en
relief av S:ta Ursula.

Övrigt. På Lunds historiska museum finns ett rökelsekar från 1300-talet samt ett
relikskrin med reliker från S:ta Ursula vilka återfunnits i en murad relikgömma i
kyrkans gamla altare. Relikerna omtalas i prästrelationerna 1726. 1911 kom fynden
till LUHM och då återfanns i gömman en liten blydosa och rester av linnetyg som
ursprungligen varit vitt med röda rutor och sägs komma från S:ta Ursulas dopdräkt.

Den medeltida kyrkan var liten, sannolikt med två likadana gavlar murade med
tegel i strömskift, nischer och dekorativa tinnar vid mötet med långväggen samt
vid sadeltakets nock. Korväggen försågs under perioden 14301460 med målningar
av fyra kvinnliga helgon; S:ta Ursula, S:ta Katarina, S:ta Gertrud och S:ta
Barbara. Målningarna har tillskrivits Fjälkingegruppen som även smyckat kyrkorna
i närliggande Gualöv och Fjälkinge kyrkor. När kyrkan valvslogs med två kryssribbvalv
under 1500-talet murades målningarna delvis för. Under århundraden var
målningarna överkalkade för att år 1940 återigen tas fram.

En karta från 1731 visar att kyrkan hade ett litet vapenhus i söder. Ett visitationsprotokoll
från 1798 vittnar om att en västlig tillbyggnad av kyrkan påbörjats 1785
men att ekonomiska medel att slutföra och inreda denna fattats. En ritning på tornbyggnaden
godkändes av Kungl. Maj:t 1786. Det var först år 1820 som kyrkans
torn med en lägre, västlig entrédel stod färdig. Murverket var av gråsten. En fristående
klockstapel ska ha funnits strax sydväst om kyrkan innan tornet stod klart,
men uppgifter förekommer även om att kyrkklockan tidvis hängde mellan två träd
på kyrkogården. När tornbygget slutfördes 1820 renoverades även resten av kyrkan.
Mot tornets västra mur uppfördes en lägre entréhall med kyrkport åt söder. I
tornets bottenvåning gavs utrymme åt fler sittplatser och i tillägg till detta byggdes
en läktare med ytterligare sittplatser, uttalat avsedda för ungdomar och tjänstehjon
som inte fick plats i bänkarna. En trappa innanför de glasade och spröjsade dörrarna
till kyrkorummet tog upp nivåskillnaden mellan kyrkorummet och entréhallen.
Två symmetriska trappor gick från mittgången upp till läktaren. Koret delades
av med ett skrank så att en sakristia rymdes i östra delen. Altaruppsatsen med en
så kallad altarpredikstol byggdes in i skranket. Före detta fanns en predikstol från
1600-talet placerad mot södra väggen.

1889 flyttades ingången till kyrkan från entréhallens södra del till den västra. Den
tidigare öppningen ersattes med ett fönster. Samtidigt förstorades alla kyrkans
fönsteröppningar och försågs med fönsterbågar av gjutjärn. 1894 renoverades taket
över långhuset; takstolarna byttes eller renoverades och taket kläddes med papp.
Väggarna i tornet kläddes med panel.
1920 lades ett nytt tegelgolv i kyrkan. Ny bänkinredning och en ny predikstol införskaffades.
Predikstolen placerades mot mittersta valvpelaren i norr och ett fönster
togs upp i korets södra vägg.

19391940 genomgick kyrkan en karaktärsomdanande ombyggnad under ledning
av arkitekt Leon Nilson. En sakristia byggs till norr om koret. Bänkarna i långhuset
byggdes om, altarringen byttes ut och altartavlan byggdes om. En ny uppgång till
läktaren gjordes via entréhallen i väster. Sannolikt lades golvet om i entréhallen och
trappan som tar upp nivåskillnad mot kyrkorummet flyttades hit från sin tidigare
placering under läktaren. Ny orgel införskaffades och inredningen målades. Kalkmålningarna
på korets östra vägg togs fram av konservator Oswald Owald. Elektrisk
belysning och uppvärmning installerades varpå kaminen i korets södra del togs
bort. Redan 1952 köptes en ny orgel till kyrkan, men delar av den äldre orgelns
pipor återanvändes. Flygbilder visar att lanterninen före 1939 hade fönster.

1958 lades taket om med enkupigt rött tegel från Weberöds tegelfabrik. En del
uppgifter säger att medeltida takpannor ännu kan finnas kvar på östra gavelns tinnar.

1998 genomfördes en inre och yttre renovering som framförallt syftade till att
komma till rätta med en fuktproblematik i kyrkan. Ventilation, avrinning och dränering
förbättrades. Utvändigt kläddes en del solbänkar med blyplåt. En ventilerad
bröstningspanel längs kyrkorummets långväggar tillkom.

Ivö kyrka är byggd av tegel med ett kvadratiskt långhus med rakslutet kor, ett lika
brett lanterninförsett torn i väster och en något smalare entrébyggnad väster om
tornet samt en sakristia i norr. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade. Putsen på
tornet och förhallen följer murverket i gråsten och har därför en mer böljande karaktär
än putsen på långhusets tegelväggar vilka är slätare. Ingen del av kyrkan har
synlig sockel. Långhus, sakristia och torn har en takfris murad i två språng. Entrédelen
har en takfotsbräda med hålkälsprofil. Långhusets östra gavelvägg är delvis
mönstermurad med ett strömskift, horisontellt löpande i höjd med långväggarnas
takfot. Under strömskiftet finns spår av ett rundbågigt fönster och i övre delen av
gavelröstet är en rund fördjupning i murverket med ett långsmalt ljusinsläpp till
vinden. Över hela fasaden finns bomhål efter äldre byggnads-ställningar. Gavelröstet
kröns av förhöjda, tegeltäckta tinnar vid spets och takfot. Långhus och sakristia
täcks av sadeltak. Tornet har ett tälttak uppbrutet av en lanternin klädd med
locklistpanel. Lanterninen med tälttak som är klätt med falsad, rödmålad plåt, kröns
av ett förgyllt kors med en hållare av smidesjärn. Entrédelen har ett sadeltak med
valmad gavelspets mot entrén. Samtliga tak, undantaget lanterninens, täcks av rött
lertegel.

Huvudentrén till kyrkan ligger i den västra entrébyggnaden. Muröppningen är
rundbågig, murad med ett språng. De dubbla kyrkportarna är klädda med kopparplåt
och tympanonfältet rymmer ett fönster med gråmålade träbågar. Ytterligare en
ingång finns via sakristian i en raksluten muröppning som rymmer en kopparklädd
enkeldörr.

Kyrkans fönster är rundbågiga och indragna från murlivet, med plåtklädda fönsterbänkar.
Fönsterbågarna är av gjutjärn med spröjsar som bildar två symmetriska
rundbågar med krysslagda spröjs över. Fönstren avslutas upptill av en rund ruta
med färgat glas. Sakristians fönster är rakslutet med två småspröjsade lufter och
bågar av trä. Samtliga fönster är gråmålade.

I tornets övre, murade våning finns ljudluckor i stickbågeformade muröppningar.
Luckorna är av stående plank, sammanhållna med narar på insidan och utvändigt
klädda med liggande, tjärstruken träpanel. I nedre delen av lanterninens väggar
finns i samtliga väderstreck små inspektionsluckor.