Interiör
Kyrkorummet har en enhetlig gestaltning som är mycket medvetet gjord för att lyfta fram och förstärka kyrkans romanska karaktär. I de ursprungliga delarna, långhus, kor, och tornet, där stenmuren huvudsakligen är oputsad, har murverkets fint huggna kvadrar målats i med vita och röda fogar. De senare tillbyggda delarna som inte är uppbyggda av kvadrar har putsade och vitmålade väggar. Valven över fönsteröppningarna har dock en målad kvaderstensdekor och fönsternischerna är dekormålade. Dekormålningen som är från tidigt 1900-tal är utförd i nyromansk stil och dekor i samma stil finns även i långhustaket på kyrkans granitpelare samt i absidvalvet och triumfbågen.
I kyrkans ursprungliga sydportal sitter en invändig, sentida trädörr som inte går att öppna och dörren är inte längre i funktion. Den ursprungliga ingången i väster var kanske avsedd för kyrkans digniteter eller patronus, kanske med högsäte i tornbottenvåningen eller en läktare en våning högre upp. Alternativt har tornbottenvåningen fungerat som dopkapell då dopfunten tycks ha varit placerad där. Numera står kyrkans orgel i tornet uppställd i två orgelhus/piphus av skulpterad ekpanel i renässansstil, ett mot norr och ett i söder. Mellan orgelhusen är podiet öppet mot ett fönster i väster. Tornets bottenplan är ett mycket smalt utrymme indelat i tre välvda utrymmen avdelade med kraftiga gördelbågar i linje med tvillingtornens murar som vetter mot varandra. Samtliga tre valv är sannolikt av tegel varav det södra är genombrutet av en trappuppgång till tornets andra våning som döljs bakom det södra orgelhuset. Ingången till kyrkorummet från tornbottenvåningen består av en arkad uppbyggd av två kopplade bågar inom två större rundbågsvalv. De större valvbågarna har vederlag från sidomurarna i norr och söder samt en bred mittpelare som också bär de mindre rundbågarna i ytterkant. I mitten bärs de kopplade bågarna av en rundhuggen granitkolonn med uppåt avsmalnande form. Kolonnen avslutas med en skaftring under ett tärningskapitäl som upptill vidgas till T-formade konsoler som bär upp muren. Kapitälen är bemålade i rött och grönt och de högre rundbågarna ramas in av en röd bård. Murfältet mellan valvbågarna är putsat och vitmålat och valvbågarnas insidor är målade med en meanderbård i rött och svart. Huruvida dekoren utgår från äldre färgrester är okänt.
Det romanska långhuset samt korsarmarna är huvudsakligen möblerade med bänkar från 1980-talet stående i kvarter längs väggarna med mittgångar som möts i korsmitten. Bänkarna som är från tillhör kyrkans senare inredning och är utförda i mörkbetsat trä i stil med en äldre bröstningspanel av mörk ek utmed alla väggar. Golvet i bänkkvarteren är lagt med kvadratiska plattor av hyvlad kalksten och i gångarna ligger diagonallagda Viktoriaplattor, kvadratiska cementplattor i svart och vitt. Över långhuset finns ett plant innertak från 1880-talet bemålat som en stjärnhimmel i mörkt blått och guld. Takets synliga bjälklag är målat i träfärg med röda och gröna streck och rektanglar. Bjälklaget har sitt upplag från träkonsoller i mursidorna.
I kyrkans korsmitt, framför uppgången till koret finns en öppen yta som är fri från bänkinredning. I långhusets nordöstra hörn står kyrkans romanska dopfunt som kan vara samtida med kyrkobyggnaden och vid sydöstra hörnet kyrkans predikstol från 1600-talet. Intill dopfunten och predikstolen ligger två stora gravhällar av kalksten, den ena tillhör baron Jacob Staêl von Holstein och den andra Sophia Beck Fris. På väggen intill dopfunten hänger ett triumfkrucifix av ek från omkring 1500. På ömse sidor om triumfbågen finns höga altarnischer som tillsammans med triumfbågen bildar intrycket av en arkad mot öster. Triumfbågen är bred och hög samt djup vilket bildar en tunnvälvd öppning in mot koret. Valvbågens vederlag är av profilhuggen sten med ett nedre utskjutande skift, däröver en vulst och ett ytterligare utskjutande platt skift.
Koret nås via en trappa av kalksten i hela triumfbågsöppningens bredd. Golvet är liksom trappan lagt med kalksten. Intill korets östra sida står det murade altaret med altaruppsatsen. En altarring ramar in altargolvet och vid korets norra och södra sidor finns en väggfasta bänkar mot en bröstpanel. På norra väggen syns målningar av Länsman Ebbe Ulfeldts och riksgrevinnan Hedwig av Schleswig Holsteins vapensköldar. Målningarna är rekonstruktioner av fragment från 1651 som påträffades under renoveringen 1882. I övrigt är korväggarna behandlade som i långhuset. På norra och södra väggarna hänger två träskulpturer från 1700-talet föreställande Kristus och Moses.
Koret täcks av ett kryssvalv av tegel med klöverformade ribbor, gördel- och sköldbågar slagna i spetsbågig form med runda följdskift. Tegelpilastrarna är höga tresprångiga pelare utan markerat vederlag/kragband samt oputsade. I valvet finns målningar vilka framställer förebuden till yttersta domen enligt den helige Hieronymus, vilket är ett ovanligt motiv. I Färlövs målningar syns de första 8 förebuden. Till varje förebud är en gestalt ur Gamla testamentet framställd, vars profetia varslar om den kommande domen, och kring gestalterna finns målade bibelspråk på latin. Målningarna är livfulla utförda i kraftiga färger i rött, gult, grönt, blått med fantasifulla blommor, blomsterslingor och mer geometrisk dekor av bandslingor och zickzackdekor. Målningar har även dokumenterats på långhusets väggar. Bland motiven fanns Sankt Kristoffer med Jesusbarnet och i förhallen framställdes scenerna Kristi förklaring samt Kristi intåg i Jerusalem. Långhusvalven som revs på 1700-talet har sannolikt också varit dekorerade med målningar. I korvalvets nordöstra och sydvästra valvkappor sitter ett par inmurade ansikten vars ursprung är okänt men möjligen kan de tillhöra en äldre eller ursprunglig utsmyckning, kanske från baldakinportalen där det enligt Brunius fanns ett stenhuvud vid 1800-talets mitt.
Absiden, som utgör sakristia är avskärmad mot koret genom altaruppsatsen. Tribunbågen är inte avsatt eller markerad genom vederlag. Möjligen är delar av tribunbågen ommurad i samband med renoveringen på 1800-talet. I absiden finns en skåpinredning på baksidan av altaruppställningen och några stolar och ett litet bord. Ett inmurat skåp av ek finns i väggen mot norr, möjligen ett sakramentsskåp. Fönsteröppningarna till absiden är försedda med målade fönsterglas föreställande Sankt Petrus och Sankt Paulus. Absidens hjälmvalv som murades om på 1800-talet har en stjärnhimmelsbemålning i blått och guld och därunder en stiliserad bård med akantusstavsdekor. Den senare är en rekonstruktion av en bård som påträffades på det medeltida absidväggen innan den revs på 1880-talet. En inskription intill bården anger att denna målades av A. Persson.
Korsarmarna är öppna mot långhuset genom en pelararkad på var sida om långhuset med två pelare som bär upp tre rundbågar. Arkaden är utförd, och bemålad, i samma stil som den romanska pelararkaden till tornet men med betydligt högre pelare. Korsarmarna är inredda som långhuset med samma golv, väggpanel och bänkar. Väggarna är dock putsade och vitmålade och taken består av plana, vitmålade innertak. På väggarna hänger flera äldre inventarier. I södra korsarmen hänger ett altarskåp från 1400-talets slut tillverkat av ek med fyra flyglar och en skulpterad bild av Sankt Petrus. På västra väggen hänger ett epitafium från 1705 med en oval målning föreställande kyrkoherden Mathias Rubenius och hans första fru Anna samt andra fru Gertrud Catharina. Kring porträtten finns en rikt skulpterad ram av trä med en inskriftstavla, puttis och ett krön med Kristus världshärskaren. I norra korsarmen har några bänkar tagits bort för att ge plats för ett bord och en barnhörna. I norra korsarmen mot väster hänger ett epitafium över Söffren Hansön Skenderup daterad till 1696. På östra väggen hänger två alliansvapen från 1700-talet; det ena över Georg Bogislaus Stael von Holstein och Sophia Elisabet Ridderschantz och det andra över Carl Gustaf Bonde och Christina Ulfeldt.
Korsarmarnas gavelsidor har skärmats av från kyrkorummet med höga skärmväggar. Skärmväggarna är ekfärgade och uppbyggda som ett ramverk med fyllningar. Utsidorna, som vetter mot kyrkorummet, har ett rikt utförande med skulpterade spegelramar, pilastrar och tandsnittslistverk. Ovanpå listverket sitter skulpterade spetsar och krönstycken med målade vapensköldar. Mot entréerna är skärmväggarna enklare med en rundbågsfris och ett listverk i ovankant. Det södra utrymmet, i södra korsarmen, är inrett som entréhall med kapphängare, ett bokbord och förvaringsskåp i ekfärgat trä. En del äldre inventarier såsom en järnbeslagen kyrkokista av ek från 1693, tre gravhällar och ett par epitafium finns också i entréhallen. Den äldsta gravhällen är från 1564 tillhör riddaren Erik Axelsson Urup till Färlövsholm och hans maka Rikissa Sivertsdotter Grubbe. De andra tillhör översten friherre Carl Jacob Stael von Holstein, död 1775 och hans maka Eleonora Sopia Beck-Friis, död 1796 samt komministern magister Georg Fredrik Lundberg, död 1763 och hans moder fru Christina Lundberg f. William, död 1777. Över ingången hänger ett epitafium i rokokostil i vitt och guld med gipsporträtt föreställande fältmarkalken och landshövdingen Georg Bogislaus Stael von Holstein, död 1763. På västra väggen hänger ett begravningsvapen tillhörande ryttmästare Carl Gustaf Bonde, död 1716 på Araslöv. Begravningsvapnet är av rikt skulpterat trä målat i rött, guld och silver. På östra väggen hänger det Wrangels-Winterfeldtska alliancevapnet skulpterat i trä och under den en minnestavla över löjtnanten Carl Hindrich Radeloff begravd i Färlöv 1789.
Avbalkningen i norra korsarmen utgörs av inbyggnader för toalett, förråd och en trappa ned till ett pannrum under korsarmen med en korridor i mitten som leder in till kyrkorummet. Över norra ingången till kyrkan hänger ett Carl XI:s namnskiffer från 1689 och mot öster ett begravningsvapen för generalmajoren greve Ebbe Ulfeldt Ridderschantz samt mot väster en målning på duk med titeln Den Törnekrönte.
Från gavelsidorna har korsarmarna ingångar via de mindre vindfången som också utgör huvudingångar till kyrkan. Vindfången har identiskt utseende med golv av kalksten, putsade och vitmålade väggar samt vitmålat innertak. Ytterdörrarnas insida är ekfärgade liksom innerdörrarna till korsarmarna i form av höga rakslutna pardörrar med spegelfyllningar.
Tornets övre våningar nås genom en invändig ingång från orgelpodiet eller via ytterdörren i sydtornets södra fasad. En smal spiraltrappa av järn leder upp till det andra våningsplanet beläget över tegelvalven. Uppgången är gjord genom södra valvkappan som av den anledningen delvis rivits. Troligen har de övre planen tidigare nåtts genom en öppning till kyrkorummet, möjligen ursprunglig, som syns i andra våningsplanet. Tornets övre våningar har, liksom bottenvåningen, tredelad planlösning. I andra våningsplan skiljs utrymmena åt av tornens sidomurar med ingångsöppningar som förbinder dem. Utrymmena i andra plan upptas av trappuppgången i södra delen, en ingång till långhusvinden samt en trappa i mittdelen och ett mindre förvaringsrum i norra delen. Golvet består av ett trägolv på ett bjälklag över valven och väggarna är tunt putsade och kalkade. Trappan i mittrummet leder upp till den övre etagen mellan tvillingtornen. Norra tornet har ett taklag av ek och fur från olika byggnadsfaser varav de äldsta delarna har daterats till 1300 och 1400-tal. Takstolarna är utförda med sparrar och saxsparrar samt ett hanband. Södra tornet vars övre del byggdes om på 1800-talet har sentida taklag. I norra tornet hänger kyrkans lillklocka från 1781 och i det norra tornet storklockan från 1737. I storklockan finns rikligt med graffitti från olika perioder.
Vindarna över kyrkorummet nås från tornet andra våning och en troligen ursprunglig ingångsöppning i östra muren med omfattning av kvaderhuggna granitblock. Långhusets och korsarmarnas vindar är tilläggsisolerad och takstolarna är huvudsakligen sentida från 1800-talet och av fur. I långhustaklaget ingår dock ett antal takstolsdelar av ek som förefaller omflyttat och återanvänt i flera omgångar. Tre av hanbanden är romanska till sin karaktär och har genom dendrokronologi daterats till 1025-1040. Tolkningen är att virket har återanvänts från en äldre träkyrka. På ett av hanbanden finns också en geometrisk ristning, kanske en skiss inför tillverkningen av taklaget. I långhustaklaget ingår även delar som har daterats till 1200-talet slut och 1400-talets början.
Både i gaveln mellan långhus och kor samt mellan kor och absid finns stora bågöppningar varav den senare gaveln tolkas som ommurad i sin helhet. Korets taklag är delvis intakt och har genom dendrokronologisk metod daterats till 1155-60 vilket tolkas som kyrkans byggnadstid. Korets östra takstol är bevarad i sin helhet och består av bindbjälke, sparrar med snedsträvor och ett hanband. Urtag mitt på bindbjälken tyder på att takstolarna varit sammanfogade med en tvärgående styrbjälke. Med undantag av östra och västra bindbjälkarna har dessa kapats vid valvslagningen för att göra plats åt valvkapporna. Delar av ett ursprungligt och från början utvändigt synligt remstycke med en repstavsornering finns bevarat över norra murkrönet. På en av de ursprungliga sparrarna i korets sjunde takstol har en runinskrift dokumenterats vilken tros ha ristats före taklagsresningen. Ristningen skulle kunna tolkas som ikiætr, möjligen rör det sig om ett namn. Absidens taklag är av fur och sentida troligen från 1800-talet.
Inredning och inventarier
Kyrkans altare är murat och vitmålat med en altarskiva av kalksten med lågerhuggna sidor.
Altaruppsatsen är från 1630-talet tillverkad i Christian IV:s renässansstil av omålad ek med två tavlor målade i olja på ekpannå. Nederst i altaruppsatsen finns en predella med två inskriftstavlor och ovanför denna en större tavla föreställande nattvardens instiftande. Tavlan flankeras av skulpturer av Matteus och Markus samt rikt dekorerade vingar av skulpterat trä. Ett listverk med en inskription skiljer den nedre tavlan från uppsatsens krönparti som består av den mindre pannån föreställande Kristus med törnekronan ecce homo. Vid tavlans sidor finns snidade sidopartier med evangelisterna Lukas och Johannes och överst ett krön med en Kristusskulptur.
Altarringen tillverkades 1905 av snickare C. Lysell och är troligtvis utförd i ek. Altarringen består av en halv rundel öppen mot öster och uppbyggd av tygklätt, blått knäfall med svarvat balusterräcke och en överliggare av trä.
Predikstolen med baldakin och en dörr är från 1630-talet utförda i ek i Christian IV:s renässansstil med rikt skulpterade detaljer. Korgen har fem raka sidor med ett listverk överst och därunder fyllningar. Dessa är dekorerade med beslagsornamentik och i en av fyllningarna Christian IV:s monogram. På fyra sidor finns små nischer med skulpturer av evangelisterna och under dem anges deras namn. Mellan sidorna finns hörnkonsoler med kvinnogestalter som symboliserar dygderna. Predikstolskorgen bärs upp av en träpelare. Bakom predikstolen finns en inskriptionstavla med årtalet 1636 samt initialerna OW och F K K samt vapensköldar. Initialerna tillhör Ove Urup och Fru Kirsten Kaas till Färlöv. Dörren till predikstolstrappan är utformad med pilastrar och ett krönstycke med trekantsgavel. I dörren finns rundbågade spegelfyllningar med en målad inskription och i krönstycket målade vapen tillhörande släkterna Juel och Ramel. Baldakinen består av ett tandsnittslistverk med hörnkonsoler och inskriptionsfält kring en sexkantig himmel med en nedhängande duva, upptill dekorerat med snidade spetsar och små skulpturer.
Kyrkans dopfunt dateras till 1100-talets slut och är huggen i granit. Funten har en rundad cuppa med en huggen relief av två lejon som är förenade i ett från funten utskjutande huvud i hög relief. Skaftet är kort och smalt och försett med en vulst. Foten har fyra sidor med uppåt spetsiga trekantiga hörnflikar. Funten tros vara tillverkad av en Jylländsk stenhuggare då den har likheter med exempelvis Raarup funt och Hasle funt från Jylland. Till dopfunten hör ett dopfat från 1905.
Delar av ytterligare en dopfunt finns delvis bevarad i kyrkan och anskaffades 1706 då man ansåg att den gamla var mycket slät. Dopfunten som utfördes av Petter Normann bestod av en träskulptur av snidad björk föreställande Johannes döpare som höll i en mussla. Johannesskulpturen ställdes upp i tornet när granitfunten flyttades tillbaka in i kyrkan 1905.
Bänkinredningen i långhuset och korsarmarna ritades av arkitekten Torsten Leon-Nilson 1980 då de ersatte Zetterwalls bänkinredning från slutet av 1800-talet. Bänkarna är av mörkbetsat trä med rakt avslutade ryggstycken och rakt avslutade gavlar med räfflade sidor. I koret står två korbänkar tillverkade av ek i renässansstil från 1905.
Kyrkans nuvarande orgelverk tillverkades 1973 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund och består av ett elektromekaniskt system med 20 stämmor i två manualer. Orgelfasaden som är uppbyggd i två piphus/orgelhus är utförd av trä i nyrenässans och tillverkades 1905 av snickare C Lysell efter ritning av byggmästare Sven Svensson.
Kyrkan har två ringklockor. I södra tornet hänger storklockan av malm gjuten 1737 av Andreas Wetterholtz i Malmö dekorerad med Fredrik I:s och drottning Eleonoras porträttmedaljonger med kungliga kronor och lejon samt Ridderschantzska vapnet, SOPHIE ELISABET RIDDERSCHANTZ och inskriptioner. I klockan finns rikligt av graffitti från olika perioder. I norra tornet hänger lillklockan av malm gjuten 1781 av Åke Palmberg, Kristianstad och donerad av friherrinnan och fältmarskalkinnan Sophia Elisabeth Stael von Holstein född Ridderschantz på Areslöf. Klockan är dekorerad med krucifix, 4 keruber och tre prydnadsfriser med inskription.
Övrigt
Över dopfunten hänger en fjortonarmad ljuskrona av malm från 1655. Enligt inskription på kronan skänktes den till kyrkan av Nils Jönsson, Gummestorp 1655. I mittskeppets västra del hänger en 16-armad ljuskrona av malm utförd av klockgjutare Åke Palmberg i Kristianstad. Enligt inskription på kulan skänktes kronan 1780 av fältmarskalkinnan och friherrinnan Sophia Elisabeth Ridderskantz. Över korsmitten och i korsarmarna hänger ytterligare tre ljuskronor av mässing från 1900.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
