DJURRÖDS KYRKA

En gammal sägen berättar att den nuvarande kyrkan föregåtts av en äldre träkyrka
som legat på samma plats. Träkyrkan byggdes av en mäktig man som hette Halde
Röd. Traditionen säger också att kyrkan uppfördes på platsen för en källa. Inget av
detta har dock kunnat bekräftas. Kyrkans äldsta delar uppfördes under den romanska
stilperioden, 1100-tal-1200-talets första hälft. Någon närmare datering av
kyrkan finns inte men avsaknad av en markerad stensockel på kyrkans fasader samt
kyrkans relativt tjocka murar kan tyda på att den tillhör senare delen av perioden,
från 1100-talets slut eller 1200-talet. Kyrkan saknar också absid vilket kan vara ett
tecken på att den tillhör sen romansk tid. Kyrkans äldsta delar är uppförd av obearbetad
fältsten med breda, utstrukna fogar. Ingångar till kyrkan var ursprungligen
genom syd- och nordportalerna. I början av 1300-talet var kyrkans långhus och kor
sannolikt täckta av ett invändigt brädtak, väggarna var putsade och vitkalkade upp
till murkrönet på långsidorna. På norra väggen finns en monumental målning av
Sankt Kristoffer bevarad vilken dateras till omkring 1300-1325. Sankt Kristoffer
var ett populärt motiv under medeltiden då traditionen sa att den som sett bilden
av Sankt Kristoffer skyddades från ond bråd död under hela dagen. Hans porträtt
var därför ofta det första som mötte kyrkobesökaren när man trädde in genom
sydportalen. Under 1400-talet slogs kryssvalv av tegel i både långhuset och koret.
Samtidigt kan en ingång ha tagits upp mellan korvinden och långhusvinden som
då blev tillstängd från kyrkorummet. Målningen av Sankt Kristoffer hamnade ovan
valven vid valvslagningen och ny målningsdekor utfördes kring 1450-75 vilken brukar
attribueras till Vittskövlemästaren. Ett par målningar är ännu synliga i triumfbågens
mursidor. Vid något tillfälle före kalkmålningarnas tillkomst har triumfbågen
vidgats mot sidorna. Möjligen kan skadorna i triumfbågens sidor hänga samman
med nedrivningen av ett förkorskrank eller lektorium som skärmat av koret
från långhuset.

Från 1665 finns en beskrivning av kyrkan. Vid denna tid fanns ett vapenhus inrett
med brädloft och en klockstapel av trä. Kyrktaket var täckt med bly och vapenhuset
med steen. Sannolikt avses tegeltak. År 1705 tillkom ny inredning till kyrkan i
form av en predikstol och altaruppsats tillverkade av Petter Norrman i Kristianstad.
År 1788 utvidgades kyrkan mot väster vilket tyder på att det var ont om plats
i gamla kyrkan. En valvöppning togs upp i murens nedre del vilket förenade långhuset
med den nya delen. Vid västförlängningen revs sannolikt den gamla västgavelns
övre del. Den nya delen fick innertak i form av ett trätunnvalv och året efter
kompletterades med en läktare.

År 1852 byggdes kyrkan till ytterligare med ett torn. Ritningarna till tornet är daterade
1847 och signerade av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson (1799-1848). I
samband med tornets uppförande revs klockstapeln på kyrkogården, som lär ha
stått väster om kyrkan, liksom det medeltida vapenhuset på långhusets södra sida.
Ekvirket från klockstapeln återanvändes i det nya tornet. Invändigt inrättades en
sakristia bakom altaruppsatsen och en prästingång togs upp i östra korväggen. Den
gamla sydportalen murades igen och ersattes av ett fönster medan ny huvudingång
till kyrkan förlades till tornets västra sida. Ett vapenhus inrättades i västra delen av
tornets bottenvåning vilken avskildes från östra delen med en trävägg. Den östra
delen av tornbottenvåningen inkorporerades med kyrkorummet genom en hög och
vid tornbåge som nådde upp över andra våningsplan. Både tornets bottenvåning
och andra våningsplan möblerades med bänkar. 1865 täcktes kyrkans tak om med
skiffer. Två år senare fick kyrkan en orgel byggd av Lundahl och Olsen.

En stor renovering genomfördes 1934 under ledning av Torsten Leon Nilson.
Brädväggen i tornets nedre våning revs och hela tornbottenvåningen togs i anspråk
som vapenhus med undantag för en inbyggnad som gjordes i söder för torntrappan
och ett förråd. Mellan långhuset och tornet murades en vägg upp. Golvet inne i
kyrkan renoverades, bänkarna byggdes om och några bänkrader togs bort. Konservator
Osvald Owald tog fram ursprungligt måleri på ett par bänkgavlar samt på
predikstolen och altaruppsatsen. Kalkmålningar på kyrkans väggar och valv påträffades
också. Ett par motiv lämnades framme medan övriga som var i dåligt skick
kalkades över. I samband med golvarbetena påträffades ett gravvalv tillhörande
Öllestorps säteri under golvet. Enligt en beskrivning från 1800-talet fanns i gravvalvet
vid denna tid tre kistor utan inskription. Dess tillhörde Revisions Secreteraren
Törne Brandt samt Lieutnant Brant och en tredje okänd person. Gravvalvet
är numera igenfyllt.

Endast några år senare, 1939, renoverades kyrkan igen under ledning av Manne
Carlman då golvet angripits av hussvamp. Trägolvet byttes ut till ett tegelgolv och
skadade delar av bänkar och läktarinredning byttes ut. Väggar, valv och snickerier
målades om. Utvändigt renoverades fasader och yttertak och nya fönsterbågar sattes
in. En del invändiga arbeten gjordes 1978 då bland annat orgelläktaren restaurerades
och bänkarnas färgsättning ändrades. Tornets yttertak som var täckt med
tegel lades om med kopparplåt 1985. Fasaderna putslagades och målades om
samma år. År 1991 lades skiffertaket på långhuset och koret om med kopparplåt. I
samband med detta reparerades också taklaget och dokumenterades av arkitekt Peter
Sjömar. 2005 inreddes utrymmet under läktaren med sakristia och barnrum efter
ritningar av arkitekt Mats Svensson, Sesam arkitekter AB. Ursprunglig färgsättning
i grått på orgelläktarens undersida togs fram. Under 2020-2021 byggdes vapenhuset
om med nytt WC-utrymme efter handlingar av Andreas Månsson, Lunds
stift.

Den nuvarande kyrkan består av det romanska långhuset och koret, västförlängningen
från 1788 samt tornet från 1852. Koret är smalare och lägre än långhuset.
Västförlängningen har samma bredd som det ursprungliga långhuset men är något
snett placerat mot det gamla vilket framför allt märks i södra fasaden som buktar
ut något på mitten. Västtornet från 1800-talet har kvadratisk grundplan och är
smalare än långhusdelen. Tornets östra mur är uppbyggd från långhusets västgavel.

Utvändigt finns inga synliga medeltida öppningar eller finhuggna stendetaljer bevarade.
Samtliga ursprungliga fönster och ingångsöppningar är igenmurade och fasaderna
är spritputsade och kalkvittade. En tunn ristning i korets norra fasadputs
markerar läget för en rundbågsformad fönsteröppning. Nord- och sydportalen bör
ha varit belägna ungefär intill de mittersta fönsteröppningarna på långhusets norra
och södra sidor. Nederst utmed delar av den romanska kyrkan syns en utskjutande
rad obearbetade gråstenar tillhörande kyrkans grundläggning. Längs korets södra
sida finns en murhylla av fogad gråsten med okänd funktion. Möjligen kan den
utgöra någon form av förstärkning av kormuren som tillkommit i samband
med grävning för gravvalv i koret. I murhyllan finns några sekundärt inmurade
gravhällar.

Långhusets och korets fasader avslutas upptill utan listverk. Takfoten är intäckt
med vinklade brädor och gavelsidorna har en spetsig, gotisk form som
kanske är ursprunglig eller en anpassning utförd i samband med valvslagningen.
Torngavlarna från 1852 mot söder och norr är murade i trappsteg med spetsbågiga
blinderingar. Under gavelpartiet finns ett utkragande tandsnittslistverk
med glest sittande tänder. I murkrönet mot öster och väster består
listverket av ett par utkragande skift. Samtliga delar av kyrkan täcks av sadeltak av kopparplåt i skivtäckning med förskjuten tvärfals. Vattenavledningen är också av koppar, i form av takfotsränna
på tornet och hängrännor på kor och långhusdelarna.

Fasaderna är uppbrutna av rakt avslutade fönsteröppningar som har olika storlek
och sitter på olika höjd. Fönsterbågarna sitter nästan i liv med fasaden. Fönsterbågarna
är av brunmålat trä med småspröjsat glas i fyra lufter med tvär och mittpost.
Kring samtliga fönster- och dörröppningar finns en slätputsad omfattning. Tre
fönster finns på vardera långhusets sidor, en i korets södra sida samt ett fönster
vardera i tornets norra och södra sidor. Västförlängningens två fönster och tornfönstren
är större än övriga fönster och sitter något högre upp i fasaderna. I tornet
finns även ett rundfönster till andra våningen mot väster, med korsformad spröjsning.
Till tredje våningsplanet finns tre små rektangulära ljusgluggar. Klockvåningen
har sex rundbågiga ljudöppningar, två öppningar vardera åt öster och väster
samt en öppning mot norr och söder. Luckorna är av brädor och utvändigt täckta
med brunmålade skivor.

Huvudingången till kyrkan är belägen i tornets västra sida och har enkel uppbyggnad
med rakt valv och däröver en stentavla från 1934 med inskriften: TORNET
UPPBYGGT ÅR MDCCCLII I KONUNG OSKAR DEN I:S ÅTTONDE REGERINGSÅR
SONE JACOBSSON OCH OLA JÖNSSON KYRKOVÄRDAR.

Porten är sannolikt från 1852 och består av två dörrblad av plankor täckta av liggande,
brunmålad pärlspontspanel utvändigt. Insidan av dörrbladen är brunmålad.
Ingången till koret från öster består av en liten rakavslutad dörröppning med en
modern ytterdörr utvändigt klädd med brunmålad panel. Innanför denna dörr
finns en äldre träport som kan vara ursprunglig, dvs, från 1852 då dörröppningen
togs upp. Liksom västra ytterporten är den panelklädd och brunmålad.

Interiör
Från kyrkogården kommer man genom västportalen in till tornets bottenvåning.
Ett litet vindfång är ordnat i muröppningen med en gråmålad innerdörr. Innanför
ytterdörren finns en entréhall eller vapenhuset inrett med kapphängare, bokbord
och ett toalettutrymme vid nordöstra hörnet . Södra delen är avdelad från vapenhuset
och inrymmer trappuppgång till tornets andra våning samt förråd och elcentral.
Golvet i tornet är lagt med rött murtegel, väggarna är vitmålade och snickerierna
är grå eller grågrönmålade. Vapenhuset har en rätt låg takhöjd och innertaket
består av andra våningens bjälklag. Före renovering var både bottenvåningen och
tornets andra våning öppen mot långhuset genom en hög tornbåge och således en
del av kyrkorummet. Tornbågen är numera igenmurad med dörröppningar till
långhuset i både nedre plan och från andra våningen. I andra våningsplan leder en
dörr i öster in till en orgelläktare.

Från vapenhuset leder en dörröppning vidare till långhusets västförlängda del som
längst i väster upptas av orgelläktaren och dess underbyggnader. Läktaren bärs upp
av fyra åttkantiga pelare längs mittgången och ett par pelare längst i väster. Pelarna
och läktarens undersida är målade i ljust grått och läktarbarriären i beige. Läktarens
mittparti skjuter ut från sidorna som är indragna mot väster för att inte dölja fönsteröppningarna.
Läktarbarriärens mittparti är sammanbyggd med orgelfasaden.
Orgelpiporna är ordnade i tre sektioner över barriären vars nedre del är indelad
med pilastrar och har en gråmålad grisailledekor i renässansstil. I mittfältet finns
en målning av en harpa och ett svärd och i nederkanten av läktaren en inskription
som lyder: Efter Konungens nådigast faststälte ritning är kyrkan tilökt år 1788. Läktaren
bygd 1789, prydd 1791, hof camrer Brooves enka fru Helena Grytting ägde Öllestorp och
magist Carl f: Cronholm kyrkoherde.

Under läktaren finns sedan 2005 två inbyggnader för sakristia och barnrum vid
sidorna av mittgången. Inbyggnaderna är gjorda genom en beige träpanel med lodräta,
smala glaspartier. Mellan västförlängningen och kyrkans romanska långhusdel
finns en spetsbågig valvöppning vilken förenar de olika delarna till ett långhus. Förr
var även läktaren möblerad med bänkar, trots att sikten var dålig därifrån. En del
bänkar står, förutom orgeln, ännu kvar på läktaren. Läktaren täcks av ett högt,
gråmålat trätunnvalv av breda, kilsågade brädor.

Långhusets äldre romanska del täcks av två travéer tegelvalv. Det östra tegelvalvet
är ett kryssvalv medan det västra är en form av stjärnvalv, och till synes relativt hårt
renoverat. Tegelvalven utgår från låga pilastrar murade med tre språng. Kragbanden
har ett, för senmedeltiden, typiskt utförande med en vulst, snedfas och ett
utkragande skift överst. Valvribborna har fyrkantig genomskärning och är nedåt
avsmalnande till kragbanden. Gördel- och sköldbågarna är vida och svagt spetsbågiga.
Det östra stjärnvalvet har, förutom de fyra ribborna som strålar ut från
valvkrönet, ytterligare fyra ribbor som löper fram till gördel- och sköldbågarnas
mitt och delar in valvet i åtta valvkappor. Både ytterväggarna och tegelvalven
är putsade och vitkalkade utan synliga dekormålningar.

Långhusets fönsternischer har vida, skrånande smygar med tre fönster på
både norra och södra sidorna. Golvet är lagt med rött, handslaget murtegel i
munktegelsformat och lagt på flatsidan liksom i vapenhuset. Tegelgolvet bildar
en enhetlig golvnivå i både långhuset och koret medan torngolvet ligger något
högre. Även bänkkvarterets golv är lagt med tegel men har en syll av trä i
ytterkant mot mittgången som bänkarna är fästade i.

Bänkarna är målade i gröna, grå och beige färgtoner och är slutna med raka gavelsidor,
dörrar och ryggstycken. Bänkinredningen upptar nästan hela långhuset och
västförlängningen, med undantag av inbyggnaderna under läktaren och ett parti
längst fram vid triumfbågens båda sidor. Nordöstra delen av långhuset upptas av
en dopplats med dopfunt och ett litet dopaltare, intill triumfbågsmuren. Dopaltaret
har enkel form och är tillverkat av trä, täckt med ett antependium. I samma hörna
står också en nummertavla i trä på golvstativ och ett ljusträd i järnsmide. Nummertavlan
är från 1792 och krönt av Gustav IV Adolfs monogram. I långhuset sydöstra
hörn står predikstolen samt ett piano. En gråmålad trätrappa med spegelfyllningar
leder upp till predikstolen från mittgången. Under golvet intill predikstolen finns
gravvalvet tillhörande Öllestorps säteri där medlemmar ur familjen Brandt begravdes
på 1700-talet. Två stora ljuskronor, båda kompletterade med elektriska ljusringar
hänger över mittgången.

Från långhuset kommer man in i koret genom triumfbågen. Triumfbågen har en
ovanlig form. Dess övre del består av ett smalt rundbågsvalv och under den finns
utkragande imposter med romanskt utseende och karaktär medan nedre murpartierna
har en oregelbunden, något insvängd, konkav form. Mursidorna verkar skadade
eller delvis nedbrutna och en tolkning är att triumfbågen ka ha varit indelad i
två valvbågar i en form av korskrank eller lektorium. Eftersom mursidorna är
dekorerade med kalkmålningar som utförts någon gång kring
1400-talets tredje fjärdedel bör ändringen av triumfbågen ha skett
strax före eller kanske i samband med, valvslagningen i kyrkan. I
det övre rundbågsvalvet skymtar konturerna av tegelsten vilket antyder
att även valvbågen har murats om vid något tillfälle. Kalkmålningarna
i triumfbågens sidor föreställer helgonkungarna S:t Olaf och S:t Knut (eller S:t Erik)
vilket är ett vanligt förekommande motiv i triumfbågsöppningen vid denna tid. Måleriet
som anses vara utfört av Vittskövlegruppen är de enda synligt bevarade
målningarna från denna tid inne i kyrkan men bör ursprungligen ha varit målade
på både väggar och valv.

Koret är valvslaget med ett lågt kryssvalv vars tegelpilastrar ligger ännu lägre än
långhusets. Valvets gördel- samt sköldbågar är spetsbågiga och slagna med platta,
breda följdskift . Det senare kan tyda på ett de är något äldre än långhusvalven.
Valvribborna är inte nedåt avsmalnande som i långhuset utan har kvadratisk genomskärning.
Valvpelarnas kragband har i övrigt samma utseende som långhusvalvens.
Gördelbågen mot långhuset är belägen nedanför triumfbågsöppningen och
bildar en spetsbågig öppning innanför denna. Koret upptas till största del av altaret
med altaruppsatsen samt en altarring av trä framför. Golvet innanför altarringen
är lagt på samma vis som i långhuset men beläget ett par steg över detta. Altaret är
murat av rött tegel och altaruppsatsen står på dess bakre kant. Utrymmet bakom
altaret har tidigare varit använt som sakristia och en enkel skåpsinredning i 1950-
talsstil står mot altaruppsatsens baksida.

Trappa till tornets övre våningar är belägen i den södra inbyggnaden vid vapenhuset.
Trappan är sannolikt från kyrkans byggnadsår. På andra våningsplanet har en
del avställda inventarier sin plats. Bland annat ett fundament (eller en bas) av huggen
sandsten vilken tillhört kyrkans medeltida dopfunt. Den gamla dopfunten blev
förstörd under renoveringen av kyrkan på 1850-talet och endast denna del finns
bevarad. Golvet är av brädor och väggarna är putsade och vitkalkade. Innertaket
över västra delen utgörs av golvbjälklaget till tredje våningen medan resten täcks
av ett vitputsat trätunnvalv. I öster finns en ingång till läktaren. En enkel trätrappa
leder vidare till tornets tredje våning. Tredje våningen saknar inredning och golv,
väggar är utförda som i andra våningsplanet. Fjärde våningens golvbjälklag utgör
innertak. En plåtdörr i öster leder in till kyrkvinden och en trätrappa leder vidare
till klockvåningen. En stor kryssförsträvad klockbock av upptar större delen av
utrymmet. Klockbocken är av ek som enligt en äldre beskrivning av kyrkan ska ha
återanvänts från den gamla klockstapeln. Klockvåningen är öppen till nock, väggar
och golv är utförda som andra och tredje våningsplan.

Kyrkvinden är tillgängliggjord med landgångar av brädor. Den västra långhusdelen
har kryssförsträvade takstolar vilka medger plats för det höga trätunnvalvet.
Takstolarna är av ek med återanvända, äldre virkesdelar. Valven över den romanska
långhusdelen är lägre belägna än trätunnvalvet och mellan dessa valv finns därför
en avskiljande vägg murad av tegel. Trävalvet är tilläggsisolerade medan valven ligger
bara. Taklaget över den romanska långhusdelen består av olika typer av takstolar,
framför allt medeltida och av ek. Takstolarna är uppbyggda av sparrar och stickbjälkar
fogade till två remstycken vid murkrönen samt stödben och två nivåer hanband.
Några takstolar har även kryssförsträvning och takstolarna mellan valven är
utförda med bindbjälke istället för stickbjälkar. Delar av konstruktionsvirket är återanvänt
med spår av äldre urtag. Eventuellt kan en del av taklagsvirket ha romanskt
ursprung och den norra murremmen kan möjligen vara ursprunglig. Nyare förstärkningar
och lagningar i fur finns också.

Valven i långhuset är slagna i halvstens tjocklek och utan överribbor. Murarna har
bevarad puts upp till långsidornas murkrön och på norra sidan syns målningen av
Sankt Kristoffer, från tidigt 1300-tal. Sankt Kristoffer har en stor kullig hatt på
huvudet och bär Jesus på ryggen. I handen har han en grönskande stav. Målningen
går framförallt i röda och gula färgtoner. Inga spår av romanska fönsteröppningar
syns från vinden.

Ingången till korvinden är sekundärt uppbruten i långhusets östra gavelmur. Korets
taklag är av fur med återanvända delar av ek och uppbyggt med bindbjälkar
och hanband fogade till sparrar med ett stödben samt två remstycken vid murkrönet.
Liksom i långhusdelen är ekvirket återanvänt och sannolikt av medeltida ursprung.
Kalkade putsytor finns bevarade upp till sidornas murkrön. Gavelmurarnas
synliga stenmurverk är utfört med brett utdragna fogar.

Inredning och inventarier
Kyrkans huvudaltare är ett sentida blockaltare murat av rött tegel med en altarskiva
av kalksten. Altaret kan vara från 1934.

Altaruppsatsen i snidat trä står på altaret och tillverkades 1706 av bildhuggaren
Petter Norrman, Kristianstad. Bemålningen och förgyllningen utfördes av Hindrik
Hindriksson, även han från Kristianstad. Altaruppsatsen har en rik dekor i senbarockstil
med en centralt placerad altartavla med motiv föreställande den sista måltiden.
Vid sidorna av tavlan står två helskulpturer föreställande Moses och ytterligare
en figur. Längst ut på sidorna finns ett rikt skulpterat akantusbladverk. I överstycket
framställs Kristus med korsfanan och två trumpetblåsande änglar. Carl
XII:s monogram med krona kröner altaruppsatsen. Bemålningen går i rött, grönt,
vitt och svart med förgyllda partier.

Altarringen har nästan rund planform med öppningar i norr och söder. Räcket är
uppbyggt av kontursågade, balusterformade brädor med en enkel överliggare.
Räcket är målat i brunt och överliggaren i mörkgrönt. Knäfallet är murat av rött
tegel och ovansidan täckt med ett stoppat, ljusgrönt tyg.

Predikstolen är av snidat trä och har samma upphovsmän och tillverkningsår som
altaruppsatsen. Predikstolskorgen har fyra sidor uppbyggda med rundbågsinfattade
bildtavlor och kolonnetter som bär upp ett kraftfullt listverk. I tavlorna framställs
de fyra evangelisterna. I sidorna finns också två vapensköldar tillhörande familjerna
Beck och Morman. Predikstolens undersida har en karnissvängd form.
Dekoren är utförd i senbarockstil med typiska detaljer såsom änglahuvuden, lejonmaskaroner,
svarvade knoppar, olika listverk och beslagsornament. Bemålningen
går i grönt, rött, vitt och svart samt marmorering och förgyllda detaljer.

Dopfunten i grå västkustgranit tillverkades 1942 av bildhuggare Christoffer Keppner
i Malmö efter ritning av professor Otto Rydbeck. Dopfunten har en enkel form
med kvadratisk fotplatta, rund fot med hörnflikar, profilerat kort skaft med skaftring
och en rund cuppa med raka sidor.

Bänkinredningen består av slutna bänkar med rakt avslutade ryggstycken och sidopartier.
Dörrarna är utförda med rektangulära, grönmålade speglar och beigemarmorerade
ramar. I två av dörrspeglarna finns målade vapensköldar av Mormans
och Becks familjer. Bänkarna i övrigt är ådringsmålade i beige färgton, samt
grönt och grått. Den nuvarande färgsättningen är från 1939.

Kyrkans nuvarande orgel tillverkades 1952 av Grönlunds Orgelbyggeri AB i Gammelstad.
Orgelfasaden är från 1867 då kyrkan fick sin första orgel byggd av Lundahl
och Olsen.

Två klockor av malm hänger i tornet. Storklockan från 1738 och lillklockan från
1950.

Övrigt
Intill ingången till långhuset står fattigbössan av järnbeslaget trä. Fattigbössan har
smal pelarform med profilerad sockel nedtill. Möjligen kan den vara återanvänd
från en äldre katolsk inredning exempelvis ett ciborium.

På Lunds universitets Historiska museum förvaras fem medeltida träskulpturer
som tillhört Djurröds kyrka. Skulpturerna består av ett krucifix från 1500-talets
första hälft, en odaterad Mariaskulptur, en skulptur föreställande Sankta Annasjälv-
tredje från 1500-talets första del och två manliga helgonfigurer (Sankt
Dionysos och ett biskopshelgon). Ytterligare en träskulptur från Djurröds kyrka
fanns tidigare på museet men stals 1992. Skulpturen föreställde ett kvinnligt helgon.