Sireköpinge kyrka

Tornets bottenvåning är vapenhus men också en del av långhuset.
Vapenhuset har golv av kalksten i kvadratiskt format med en mörkare fris vid sidorna, slätputsade och vitmålade väggar. Taket (orgelläktarens golv) består av vitmålade bjälkar med panel emellan. I vapenhuset leder dörrar till orgelläktaren och till ett förråd/elcentral. Dörrarna är av grått ramverk med fyllning nertill och fönster upptill. Orgelläktaren nås med en trätrappa klädd med heltäckningsmatta. Golvet på orgelläktaren är ett brädgolv. Taket är ett kryssvalv vars sköld och gördelbågar vilar på tvåsprångiga pilastrar med kragband och vulst.
Dörren i vapenhuset till långhuset är en pardörr i ek omgivet av pilastrar som kröns av en arkitrav och en inskription, Upplyften edra hjärtan till Gud. Dörrbladen har en glasruta med ett mantuanskt kors, (likarmat kors med breda utsvängda armar).
I långhuset kommer man in under orgelläktaren som bärs av åtta pelare, sex av dem infogade i väggen mot vapenhuset. Taket (orgelläktarens undersida) är reveterat och målat.

Golvet i långhus, kor och absid är av grå kvadratiska kalkstensplattor. Väggarna är putsade och vitkalkade. Under bänkarna, på ömse sidor om mittgången ligger lackade brädor. Bänkkvarteren är indelade i tre kvarter. På sydsidan delas kvarteren av utgången till sydportalen.
Predikstolen står på långhusets södra sida och dopfunten på norra sidan.

De tre travéerna i långhuset är täckta med kryssvalv. Sköld- och gördelbågarna vilar på tresprångiga pilastrar med vulst och kragband. Valvribbornas övre del har fyrsidigt tvärsnitt medan nedre delen, närmast pilastrarna, har ett halvrunt tvärsnitt.
Valvribborna är dekorerade med ett rött och blått band. Sköld och gördelbågarna har en vågformad dekorlinje med ett kors på toppen.
Dörren till sydportalen är av ek indelad i ett rutmönster. Dörren är rakskuren i en rundbågigt täckt öppning.

Koret är täckt av ett kryssvalv som vilar på tresprångiga pilastrar med vulst och kragband. Valvribborna har rektangulärt tvärsnitt. En kalkmålad blomma och liljor markerar skärningspunkten mellan ribborna. Det finns även målade medaljonger med flikiga bladformer i valvkapporna. Ett skäggigt mansansikte är målat på korets norra sida, gjord före 1175. En bild som eventuellt föreställer Herodes då han beordrar barnamorden finns på korets norra vägg från ca 1175.
Det finns fragment från målningar gjorda under andra hälften av 1400-talet och också kalkmålningar som inte är daterade.
Golvet i koret ligger två steg högre än långhuset.

Från koret nås sakristian genom en segmentbågig öppning som sitter i en större spetsbågig nisch. Dörren är en fyllningsdörr med bandgångjärn och beslag avslutade med treklöverform. Golvet i sakristian är av grå linoleum, väggarna putsade och vitmålade. De spröjsade ekfönstren är rakt täckta mot norr och segmentbågigt täckta mot öster. Vindfånget, med utvändig entré till sakristian, har kalkstensgolv.

Tribunbågen är rundbågig. Absiden täcks av ett vitputsat hjälmvalv med kalkmålningar. En ursprunglig romansk rund fönsteröppning finns rakt i öster. Fönstret har blyinfattat olikfärgat glas med ett mantuanskt kors. I absiden finns kalkmålningar, från ca 1175, avbildande en rad med apostlar på båda sidor om det runda absidfönstret. Apostlarna på södersidan förstördes när en dörr sattes in i absiden 1839. På golvet ligger en gravhäll från 1694 över Hans Brock.

Tornets övre våningar nås utifrån med en tegeltrappa i strävpelaren på norra sidan. I trapphusväggarna finns gluggar med råglas. Andra våningen är det låga utrymmet mellan de oisolerade valvkapporna och undersidan av bjälklaget för klockvåningen, väggarna är den betongkrage som göts vid renoveringen 1917. Tredje våningen är klockvåningen där golvet är belagt med brädor och väggarna är tunt putsade tegelväggar.

Under sakristian finns en källare, med värmecentral, med ingång från norra sidan.

Takstolarna på torn, långhus och kor är av fur, resta på dubbla lejdar, försedda med tass och vertikalt stödben samt en hanbandsnivå.

Inredning och inventarier
Altaret från 1917 är ritad av Theodor Wåhlin. Både fundament och skiva består av slipad kalksten. Ett mantuanskt kors (likarmat kors med breda utsvängda armar) med strålar finns inhugget på fundamentets framsida.

Altarringen från 1917, ritad av Theodor Wåhlin, är av ek och har en femsidig planform med barriär av utsågade balusterdockor, dekorerade med utskurna hjärtan. Knäfallet är klätt med rosa tyg.

Dopfunten från 1917 är gjord av sandsten och ritad av Theodor Wåhlin. Den har en rund cuppa med skulpterade evangelistsymboler och ett kedjeornerat band och kors. Foten är fyrkantig och skaftet har spiralformade inhuggningar.

Predikstolen, från 1655, med okänd upphovsman. 1803 togs all färg bort på predikstolen och den målades i svart och vitt, inga gamla färgrester lämnades kvar. 1972 återfick predikstolen sitt förmodat polykroma utseende målat av Stina Håfström. En fristående figur finns kvar som visar hur det såg ut utan färger.
Korgen har tre rektangulära relieffält som visar Jesu födelse, korsfästelse och uppståndelse. Mittreliefen flankeras av en atlant och en karyatid som bär ett pelarkapitäl. Nedanför relieftavlorna finns utskurna änglahuvuden. Ovanför predikstolen finns en sexsidig baldakin krönt med figurer av evangelisterna. Mellan dessa finns reliefer med änglaansikten. Under baldakinen svävar en duva. En tavla hänger ner från baldakinen med vapenskölder för ätterna von Krads och Ramel.

Bänkinredningen från 1917 är ritad av Theodor Wåhlin. Ny färgsättning gjordes 1960 av Eiler Græbe. Bänkarna är öppna utan dörrar och uppdelade i tre kvarter. Gavlarna har rektangulär form och är dekorerade med en utskuren förgylld blomma i en kvadrat av girlander. Bänkryggarna är ramverk med fyllningar. Fotstöd, psalmbokshylla och väskkrok är integrerade. Bänkarna är målade i grått med accenter i rött, blått och förgyllning. Dynor med randigt rött tyg ligger i bänkarna.

Orgeln, från 1952, av danske orgelbyggaren Th Frobenius & Co, har femton stämmor fördelade på två manualer och pedal.
Läktarbarriären upptas i mitten av orgeln indelad i fem rakslutna fält med varierad höjd och synliga pipor. I överkant på lådorna finns ett gitterverk. Vid sidorna finns ett staket, ett genombrutet diagonalställt gitterverk med infällda stjärnor. Fasaden som omger spelbordet är indelad i fyra rakslutna fält med synliga pipor. Mittpartiet går att stänga med luckor. Orgelfasaden är formgiven av arkitekt N A Blanck.
Framför orgeln står ett votivskepp.
Orgeln kompletteras av ett modernt piano som står framför första bänkraden.

Klockorna i tornet är båda av malm, gjutna 1916 av K G Bergholtz i Stockholm och bekostade av Nils Nilsson, ägare av Köpingebergs gård. Lillklockan har en änglabård och inskription. Storklockan har en bladfris och inskription.

Övrigt
Ljuskronan av malm är från 1300-talet. I kronans mitt finns en stående skulptur av Johannes döparen under en gotisk baldakin. Från mitten utgår ljusarmar i två våningar, där den nedre raden har bilder av S:t Göran och draken. Den nedre raden är ursprunglig. Kronan avslutas nedtill med ett lejonhuvud och upptill av en korsblomma. Denna krona ansågs så unik att den visades på Världsutställningen i Paris 1867 och Baltiska utställningen i Malmö 1914.

Predikstolskläde av Barbro Nilsson hos Märta Måås Fjätterström. Motivet är ett stiliserat träd i färgerna grönt, orange och gult.

Triumfkrucifixet, från 1969 har skurits av bildhuggare Bertil Nyström, och är en kopia av kyrkans 1200-tals krucifix som finns på Lunds historiska museum.

Tavla. En oljemålning av Martin Emond, född i Sireköpinge församling. Motivet är från psaltaren 23 och bilden hänger i sakristian. Emond är representerad på bl a Nationalmuseet. Han har även målat kyrkfönster i St:a Maria kyrka i Helsingborg och väggmålningar på Malmö Operas foajé. Han var inspirerad av tysk expressionism.
Tavla. En oljemålning av Martin Emond, gjord i ungdomen, föreställer kyrkan före renoveringen.

Kyrkobyggnaden består idag av ett torn i väster, ett långhus med samma bredd som tornet, ett lägre och smalare kor samt en absid åt öster. På korets norra sida finns en sakristia. Tornet har på norr- och södersidan strävpelare, på norrsidan innehåller den bredare strävpelaren ett trapphus.
Murarna i kor och absid är av grå sandsten, huggna i små block, medan långhuset är byggt av sandstensblock och större granitblock. Långhuset och absiden är kalkfärgade direkt på fasaden medan övriga fasader är spritputsade, samtliga fasader är vitkalkade. Fönsteromfattningarna är slätputsade.
Koret och absiden har en sockel som avslutas av skråhuggen sandsten. Långhuset har en sockel som är en förkroppning av murverket, oputsad mot söder, tunt putsad mot norr. Tornet har ingen utformad sockel men här syns oputsade kluvna fältstenar. De nyare delarna av Wåhlin, alltså sakristian och strävpelarna, har sockel av granitkvader.

Fönsteröppningarna på långhus, kor och torn är spetsbågigt täckta, vidgar sig i språng och är slätputsade. Fönstren i kyrkorummet är av sammanbultade gråmålade plattjärn med diagonalställda blyspröjsar. Fönster i sakristia och trapphus har karmar, bågar och spröjsar i ek.

Huvudentrén, på tornets västra sida, är en spetsbågigt täckt öppning med två språng. Längs valvbågen finns ett sågtandskift och ovanför dörren finns en sandstenstympanon.
Dörrarna till sakristian, källaren, tornuppgången och södra portalen sitter i rundbågigt täckta öppningar. Dörrarna är klädda med stående lackad panel med ett kvadratiskt gallerförsett fönster i övre delen. Järngallret avslutas med treklöverformer. Dörren i sydportalen skiljer sig från de andra dörrarna. Den är klädd med stående ekpanel som hålls samman med horisontella svarta järnband som nitats mot panelen.

Det finns tre romanska öppningar kvar. Ett rundbågigt täckt fönster finns på långhusets norra sida ovan valven, fönstret sitter i en ram av vitmålad ek med blyinfattat råglas. På absidens östra sida finns en rund öppning som vidgar sig utåt slätt, fönstret har blyinfattat mångfärgat glas. Sydportalen i sandsten, kompletterad med nya block, finns på långhuset. En gravsten fungerar som trappsteg framför sydporten.

Tornet har två segmentbågigt täckta ljudöppningar åt varje väderstreck. Mot norr och söder finns en rundbågefris och en gesims över ett sågtandsskift. Tornet har trappgavlar med elva tinnar dekorerade med blinderingar och sågtandsskift åt öster och väster. De tre mittersta blinderingarna har i nedre delen raka smala ljusöppningar med råglas.

Norr och söder om tornet finns strävpelare, trappade i fyra steg. Varje steg har ett litet tegelsadeltak. Gesims och sågtandsskift finns under takfallet. Strävpelarna är genombrutna med svagt spetsbågiga öppningar. Den norra strävpelaren är bredare och innehåller trapphus till tornet.
Ett flertal ankarslut i olika former finns på kyrkan. De är utformade som armborst, kors i en cirkel, X-form, raka och som siffror.

Taken är täckta av rött enkupigt falstaktgel utom på absiden som har tak av ekspån. Trappgavlar som finns på torn, långhus och kor är avtäckta med munk och nunnetegel.

Den nuvarande kyrkan började byggas på 1100-talet med kor och absid vilka fick kalkmålningar. Under 1200-talet uppfördes långhuset. På 1400-talet byggdes kyrkan på med ett lågt torn med samma höjd som långhuset med en spira av trä där klockorna hängdes. Kryssvalv välvdes över långhuset och kyrkan fick fler kalkmålningar. Sannolikt uppfördes nu vapenhus på norra och södra sidan framför portalerna.

Förmodligen revs vapenhuset mot söder och ingången murades igen på 1700-talet.

1839 byggdes kyrkan om, norra ingången murades igen och norra vapenhuset revs, ny västingång togs upp istället. En ingång togs upp i absiden. 1858 byttes blytaket mot zinkplåt som 1894 byttes till järnplåt.

1917 gjordes en mycket stor förändring av kyrkan efter domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlins ritningar. Tornet byggdes på och fick sitt nuvarande utseende med trappgavlar. Dessutom göts en två meter hög betongkrage ovanpå murverket för att hålla samman tornpåbyggnaden. Sakristian flyttades från koret till en nybyggd sakristia mot norr med värmeanläggning i källaren. Förstärkning av tornet gjordes med två strävbågar, i den norra finns uppgången till tornet. Den södra portalen togs fram liksom ett romanskt fönster på norrsidan. Korets takresning höjdes och korväggens södra sida fick stöd genom en strävpelare. Trappgavlar tillkom på långhus och kor. Nya tegeltak lades och absiden tak fick ekspån. Interiören omgestaltades. Kyrkan fick nya golv av kalksten och nytt trägolv i bänkkvarteren. Ny inredning ritades, såsom bänkinredning, altare, altarring och dopfunt. Bänkarna målades ljust blågrå. Nytt glasfönster i absiden sattes in och en ingång i absiden som tagits upp 1839 murades igen. Den gamla altaruppsatsen togs bort, ny läktarbarriär och orgelfasad gjordes. Kalkmålningarna togs fram och konserverades.
Wåhlin var domkyrkoarkitekt i Lunds stift 1902-42. Han hade stort intresse för kyrkorestaureringar och har gjort ett stort antal sådana i Skåne. Han omgestaltade ofta kyrkor till att motsvara bilden av den medeltida kyrkan. Wåhlin hade en mycket stark ställning i Skåne i och med att han var både domkyrkoarkitekt och knuten till Överintendentämbetet som granskade och godkände kyrkoritningar. Wåhlin gjorde noggranna byggnadsarkeologiska undersökningar av kyrkan innan han påbörjade sitt förslag.
1960 målades bänkinredningen och altarrundeln om efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Kyrkovärdsbänkarna i koret togs bort.
1967 sattes en kopia av kyrkans senmedeltida krucifix upp.
En omfattande restaurering av väggmålningarna gjordes 1991, övermålade kalkmålningar togs fram. Utvändigt gjordes puts- och målningsarbete, liksom 1995 0ch 2000.