Norrvidinge kyrka

Från kyrkans huvudentré i väster leder en kalkstenstrappa med sex steg ner till vapenhuset. Två handledare av U-formad slipad kalksten är inmurade i väggen. Golvet är av röd och grå kalksten, taket är ett tegelmurat tunnvalv. Väggarna är putsade och vitmålade. Två dörrar leder till elcentralen och trappan till tornet. I vapenhuset förvaras en stavplanka som tillhört den föregående stavkyrkan.
Samtliga innerdörrar i kyrkan har fyra speglar och enhetliga dörrhandtag och härrör från ombyggnaden på 1950-talet.
Entrén till långhuset är genom en pardörr. Långhuset består av det romanska långhuset med två travéer med kryssvalv och den förlängda västdelen med ett tunnvalv. Kryssvalven är i gotisk, spetsbågig stil och slagna i tegel. Valvribborna är rundade. Gördelbågarna mellan valvtravéerna i långhuset är rundbågiga, övriga gördel- och sköldbågar är spetsbågiga. De utgår från pilastrar med kragband.
Bänkkvarteren, på ömse sidor om mittgången, är slutna och står på brädgolv, övrigt golv är rött tegelgolv lagt på flatan.
Predikstolen står på sydsidan, dopfunten på norrsidan. Dopfunten är placerad på återanvända golvplattor från 1500-talet. Under predikstolen finns rester av ett medeltida sidoaltare. Koret ligger tre steg högre än långhuset. Trappan och golvet är belagt med slipade kalkstensplattor. I korväggen finns tre små murnischer och en grund nisch som markerar en igensatt ingång till den rivna sakristian. Väggarna är putsade och kalkmålade. Absiden har golv och väggar lika koret.

Kyrkan har kalkmålningar från olika perioder. Äldst är de i absiden och i korets triumfbåge från 1200-talet. I absidens hjälmvalv med Majestas Domini motiv är Kristus målad sittande på en regnbåge inom en mandorla (mandelformad gloria). Han har omgivits av evangelistsymboler, kvar finns Markuslejonet och Matteusängelen. På norrsidan av absiden finns fragment av två kvinnogestalter. Målningarna har målats över och fyllts i vid olika tidsperioder.
I korvalvet finns målningar från 1300-talet av Snårestadsgruppen. Det bevarade är bladornamentik i hjässpunkterna. Vid 1400-talets slut målades korvalvet på nytt av Lilla Harriegruppen. I valvkapporna visas scener ur Skapelseberättelsen. De fyra valvkapporna visar skapandet av himlakropparna, skapandet av växter och djur, skapandet av Eva och instiftandet av äktenskapet.

Genom två rundbågiga valvöppningar nås tvärskeppet som har högre golvhöjd och förbinds med en trappa med kalkstenssteg. I tvärskeppet finns orgelpodium, plats för stolar för kören och kyrkans gamla altaruppsats, sakristia och ett förrum med ingång till vinden. En barriär skiljer orgelpodiet från långhuset. Runt orgeln ligger brädgolv, övrigt golv är av tegel lika långhuset. Väggarna är putsade och målade och taket av obehandlade furubrädor. I sakristian finns altare, skrivbord och skåp.
Från en spiraltrappa i vapenhuset nås tornets andra våning där man ser vapenhusets tunnvalv ovanifrån. En rak trappa leder till klockvåningen med klockstolen. Ytterligare en trappa leder upp till en lucka till lanterninen.

Inredning och inventarier
Altaret från 1953 är ritat av Eiler Græbe, murat av rött tegel i munkförband med sockel och altarskiva av huggen sandsten.

Sidoaltaret från 1953 är ritat av Eiler Græbe. Altaret har två pelare av rött murat tegel i sidorna, däremellan ståndare av stående murtegel med mellanrum. Sågad kalksten ligger som altarskiva på vilken kyrkans gamla altaruppsats står.
Sidoaltare av tygklädda träskivor i sakristia

Altaruppsatsen är målad av Claus Giertsson troligtvis 1694, delvis övermålad 1832. Den övre delen består av tre målningar åtskilda av räfflade kolonnetter. Bilderna föreställer Jesus i örtagården, Jesus på korset och uppståndelsen. Den nedre delen består av tre fält med inskriptioner. Till altaruppsatsen hör en förgylld strålsol med hebreiska tecken för Jahve, från 1753 av målare Weller. Strålsolen sitter nu över västingången.
Altaruppsatsen står i tvärskeppet.

Altarringen från 1953 är ritat av Eiler Græbe och består av smidesverk med mönster av voluter mellan ståndare. Överliggare och botten är av ek. Knäfallet är skinnklätt.

Dopfunten av okänd mästare från 1100-talets slut är av övedssandsten. Foten är timglasformad med en repstav i mittpartiet. Cuppan är rundad. Dopfunten har antagligen varit sönderslagen och blivit lagad.

Predikstolen från 1600-talet är målad av Claus Giertsson 1694 och ommålad av Weller 1744. 1954 och 1994 konserverades färgerna. Ursprunglig färg finns troligtvis inte kvar. En ny fot och golv tillverkades 1748. Korgens sidor har skulpterade figurer föreställande evangelisterena i rundbågiga fält omgivna av blommor, blad och fåglar. Sidorna delas i hörnen av snidade kvinnofigurer som bär kapitäl. Kvinnorna personifierar dygderna. Under evangelister och kvinnofigurer finns postament med guldskrift med namn inskrivna, som Justicia, Charitas, Prudentia och Spes. Överliggaren till korgen är ett svart inskriftsfält dekorerat med olika friser. Stilen är renässans med dragning till barock.

Bänkinredningen är troligtvis från 1860-talet. Bänkarna blev ombyggda och ommålade 1953 av Eiler Græbe. Sido-, bakstycken och dörrar är bibehållna. Bänkarna renoverades 1999 då påspikade masonitskivor på dörrspeglarna togs bort. Bänkarna är slutna med marmoreringsmålade spegeldörrar. Inredningen är grönbeige med ockrafärgad överliggare. Ryggstöden har speglar målade i gulbeige. Sittdynor finns.

Orgeln från 1977 är tillverkad av Mårtenssons Orgelfabrik. Den är helmekanisk med 14 stämmor fördelade på två manualer och pedalverk.

Orgelfasaden är från 1886 av Ludvig Peterson. Fasaden är uppbyggd av synliga pipor med ett spetsigt mittparti flankerat av två halvrunda former av pipor och lägre pipor vid sidorna. Vid sidorna finns två snidade trästolpar. Horisontellt över piporna finns ett dekorerat band av trä med sicksackmönster som har bårder av treklövermönster i över och underkant.

Klockorna. Lillklockan av malm från 1688 blev omgjuten 1811 av klockgjutare Lars Olsson. Klockan är dekorerad med öglebård och palmettfriser.
Storklockan av malm från 1487 med inskrift av gemena bokstäver.

Övrigt.
Gravsten av mörk kalksten tillhörande kyrkoherden Östman och hans hustru, placerad i korgolvet. Paret Östman finns även avbildade på två målningar på orgelpodiet.

Altarkrucifix av trä från 1400-talets slut. Lidande Kristus med törnekrona och fastsatt med tre spik på ett latinskt kors.

Stavplanka från en föregående träkyrka. Plankan är från en 200 årig ek som fälldes 1061, daterad med dendrokronologisk metod. Den hittades ovanför korvalvet 1952. Plankan finns i vapenhuset.

En stavkyrka av trä daterad till cirka 1060 har funnits på platsen. Lämningar från stavkyrkan hittades inmurade i kyrkan vid en arkeologisk utgrävning 1952. Kanske byggdes stavkyrkan på en äldre hednisk kultplats eftersom många fornlämningar visar på bebyggelse från förkristen tid. Den befintliga stenkyrkan uppfördes under 1100-talet med långhus med kor och absid.
På 1200-talet tillkom korvalvet och i absiden målades kalkmålningar, kanske byggdes absiden först nu. Korvalvet dekormålades på 1300-talet och målades om sent 1400-tal. På 1300-talet eller tidigt 1400-tal slogs valv som bemålades i långhuset.
Under medeltiden byggdes vapenhus som senare revs vid södra och norra ingången, det byggdes en förlängning av långhuset mot väster, eventuellt med höjd, tornet.

På korets norra sida byggdes kring 1630 en sakristia.
1783 förlängdes kyrkan mot väster till nuvarande längd och det gamla vapenhuset eller det så kallade tornet revs.

Den stora befolkningsökningen under 1700-talet gjorde att kyrkan behövde utvidgas.
1822 byggdes ett tvärskepp mot norr ritat av S. Enander och sakristian revs. 1854 tillkom ett torn ritat av J.P. Berglund. Året efter revs klockstapeln av trä på kyrkogården. Hela taklaget över långhuset byggdes om 1856 då taket täcktes med kopparplåt. Tidigare låg tegel och blyplåt som taktäckning.

1869 gjordes en större renovering. Golvet fylldes upp i nivå med nykyrkan och nytt tegelgolv lades. Putsen i gamla kyrkans valv höggs ner, nya kapitäler och listverk gjordes och valven putsades om. Nya gjutjärnsfönster sattes in i kyrkan. Tornet kläddes med järnplåt. I slutet av 1800-talet installerades en orgel och orgelläktare byggdes. Då fick kyrkan också en kamin.

Nästa genomgripande renovering och ombyggnad skedde 1951-52 efter Eiler Græbes ritningar. Golvet sänktes till medeltida nivå, ny trappa gjordes i vapenhuset, nytt tegelgolv lades i långhuset, kalksten i koret och trägolv i bänkraderna. En medeltida predikstol hittades när golvet grävdes ut. Kalkmålningarna togs fram och valven reparerades. Tvärskeppet byggdes om och sakristia, vapenhus och trapprum inreddes. Ett nytt östfönster i absiden ersatte en dörr och två fönster sattes igen. Alla innerdörrar byttes ut och snickerierna fick ny färgsättning. Bänkarna byggdes om. Västra porten breddades och portalerna putsades om. En ursprunglig sydportal upptäcktes. En stavplanka från den föregående träkyrkan hittades.

1999 genomfördes exteriör och interiör renovering med bla lagning av torntak, omputsning och målning av väggar, bänkar och snickerier.

Kyrkans taklag är av fur och av tämligen sent datum. Tvärskeppets takstolar är antagligen från 1822 när det byggdes. Korets takstolar är nya från 1972 och långhusets från 1856. Tornets taklag är samtida med när det byggdes 1854 men reparerat på 1950-talet då det var angripet av husbock.

Kyrkobyggnaden består idag av ett långhus med smalare och lägre kor och absid i öster, ett torn i väster och ett tvärskepp mot norr.
Samtliga fasader är spritputsade och vitkalkade med slätputs på gesimser och portalomfattningar. Fönsteromfattningarna är av oputsat rött tegel
Skalmurarna i de romanska delarna är byggda av grovhuggen sandsten/gråsten med hörnkedjor av sandstenskvader. Sockeln är av huggen sandsten och bara övre kanten syns eftersom marknivån höjts mycket jämfört med medeltida nivå. En höjdskillnad i sockeln visar var långhuset har förlängts.
Takgesimsen är av utkragande tegelskift och därmed sekundär. Absiden har ursprunglig taklist av huggen sandsten.
Tvärskeppets murar är troligtvis av gråsten med inslag av tegel, sockeln är hög och utbuktande, murad av sten, putsad och kalkvittad.
Tornets skalmurar är av kluvna stenar med inslag av huggen sandsten i hörnstenarna på bottenvåningen, eventuellt återanvända från det gamla långhusets västra hörn. Omfattningarna är murade med tegel. Tornet har en takgesims och en gördelgesims i nivå med långhusets takgesims. Mot väster har tornet en utskjutande prydnadsgavel med kyrkans huvudentré. Gaveln består av två murpelare som bär en arkitrav och en trekantsgavel i vilken det finns en rund inskriptionsplatta med året 1783. Plattan har flyttats dit från ursprunglig västgavel, stenen är äldre än tornet. Portalens utseende är från 1950-talet då öppningen breddades. Dörren av ek är klädd med profilerad träpanel i rombiskt mönster.
Nordportalen på tvärskeppet består av ett rusticerande murparti som bär en arkitrav och en svart inskriftstavla. Portalen är samtida med tvärskeppet. Dörren är en pardörr med ljusblåmålad träpanel och sitter i en raksluten muröppning med två språng.
En äldre ursprunglig sydportal finns delvis bevarad, vid långhusets andra fönster mot öster.
Kyrkans fönster sitter i enhetliga rundbågiga muröppningar med omfattningar av rött tegel i två språng. Fönsterbänkarna är av tegel. Järnbågarna är indelade med spröjs i diagonalt mönster och virvelformat masverk och har enkelglas. Dessutom finns ett litet rundbågigt fönster i absiden, ett lunettformat fönster i tvärskeppet och två rundfönster i tornet.
Långhus, kor och korsarm har sadeltak, absiden har ett halvrunt kägeltak. Taket på samtliga delar utom torn är belagt med dubbelfalsad kopparplåt. Tornet har ett fyrsidigt huvtak täckt med svartmålad stålplåt och överst en lanternin med krönkors. Takavvattningen är av koppar.