SÖDRA RÖRUMS KYRKA

Kyrkobyggnaden
Södra Rörums medeltida kyrka uppfördes sannolikt på 1100- eller 1200-talet och bestod av långhus, rakavslutat kor i öster samt vapenhus i söder. Nordöst om kyrkan stod en fristående klockstapel av trä med två klockor. Kyrkan som invändigt hade vitkalkade valv och läktare i väst rymde på 1800-talet 325 personer. Församlingen hade vid samma tid omkring 1200 medlemmar, varför det beslutades att en ny kyrka skulle uppföras på samma plats. Informationen om den äldre kyrkan och dess rivning är begränsad, men sannolikt har byggnadsmaterial återanvänts vid bygget av den nuvarande kyrkan, möjligen finns även bevarade medeltida murpartier.

Den nya kyrkan i nyromansk stil med oputsade gråstensfasader och vitputsade omfattningar uppfördes 188487. Som arkitekt anges allmänt Salomon Sörensen, men förfrågan tycks initialt ha gått till dennes far, byggmästaren P.C. Sörensen, och projektet i Södra Rörum framstår som ett samarbete mellan far och son. P.C. Sörensen har ritat ett flertal andra kyrkor, bland annat Västra Strös kyrka som liksom Södra Rörums har oputsade naturstensfasader. Salomon Sörensen kom sedermera att bli stadsarkitekt i Malmö och en av stadens mest produktiva arkitekter, men han ritade även ett flertal kyrkor i Skåne. Kyrkan i Södra Rörum gavs en planlösning bestående av långhus, fullbrett kor, absid i öster, torn i väster samt korsarmar i norr och söder. Korsarmarnas försågs med entréer i öster genom absidliknande trapphus. Från den medeltida kyrkan överfördes altartavla, predikstol, triumfkrucifix, dopfunt och kyrkklockor.

Den första förändring skedde 1907 då orgelläktaren som initialt var placerad i första tornrummet ansågs för trång. Arkitekt W. Eriksson i Malmö ansvarade för utformning av en läktare som uppfördes i långhusets västra del. 1911 fick interiör och fast inredning ny färgsättning. Färgskalan, som tidigare sägs ha gått i brunt och beige, förändrades på altaruppsats, predikstol och orgelfasad till den polykroma bemålning vi ännu ser idag. Bänkarna ekådrades med röda och gröna detaljer i gavelstyckena. Takbjälkarna brunfernissades och takfälten målades ljusa med rödbrun ornamentik, medan väggarna försågs med kvadermålning.

På 1930-talet genomgick kyrkan både utvändig och invändig restaurering. 1932 byttes skiffret ut på de södra takfallen samtidigt som murverkets fogar kompletterades med cementbruk, plåtavtäckningar oljemålades och putsade ytor kalkfärgades. Inför kyrkans 50-årsjubileum 1937 genomfördes 193536 en interiör restaurering under ledning av arkitekt Eiler Græbe, senare domkyrkoarkitekt. Fönstren målades och glasades om, väggarnas kvadermåleri vitkalkades och stora delar av den fasta inredningen målades om.

1948 installerades mekanisk klockringning och året därpå försågs merparten av kyrkans fönster med innerbågar av trä. 1954 elektrifierades belysning och uppvärmning, vilket bland annat medförde att de ursprungliga ljuskronorna i smide byttes ut. Nästa större interiöra restaurering skedde 1958. Konservator Osvald Owald medverkade, vilket bör betyda att just konservering av fast inredning och inventarier utfördes. Den mest påtagliga förändringen var att de ådringsmålade bänkarna täckmålades i grå kulör.

1965 var kyrkans norra takfall i dåligt skick och skiffret ersattes av ekonomiska skäl av eternit. Tre år senare restaurerades fasaderna av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Fogarna kompletterades med ett cementbruk med en tredjedels plastinblandning och putsade ytor målades med cementfärg. Utöver detta förgylldes årtalet 1887 i västportalens tympanonfält. Under 1970-talets början målades kyrkan om invändigt, vilket delvis tycks ha utförs med latexfärg trots att emulsionsfärg var föreskrivet, och kyrkorummet fick en röd heltäckande matta.

Under åren 1986 till 1991 restaurerades kyrkan på nytt, såväl ut- som invändigt. Exteriört hade merparten av arbetena samma underhållskaraktär som vid tidigare restaureringar, men genomfördes denna gång med mer lämpliga materialval. Fasadens fogar och putsade ytor kompletterades, lagades och målades med KC-bruk och KC-färg. Strävpelarnas avtäckningar samt solbänkar lagades med cementbruk. Torntakets näbbformade skiffer byttes ut mot rektangulärt skiffer och tornluckor och fönster renoverades. De tre ytterdörrarna mot öster byttes mot nya. Interiört omfogades tegelgolven, väggarna putslagades och målades med kalkfärg över bröstningslisten och linoljefärg därunder. I vapenhus, tornrum och trapplopp användes enbart kalkfärg.

Sakristian i absiden, som inte tycks ha omfattats av arbetena 198691, renoverades 199697 då tak, fönster, lister och dörren målades om. Sannolikt var det vid detta tillfälle som golvet belades med plastmatta.

Konservering av altaruppsats och predikstol genomfördes 2004. Arbetena omfattade rengöring, återfästning av flagad färg, borttagande av vissa tidigare retuscher, lagning, kittning och nya retuscheringsarbeten. 2008 var kyrkans tak i dåligt skick, vilket lett till läckage och fuktskador i murverken. Skadorna åtgärdades följande år då skiffertaket lades om och eterniten på den norra korsarmen byttes ut mot skiffer. Absidernas plåttäckning ersattes med zinkplåt och de fuktskadade murarna lagades och målades interiört. 2016 fick ett nytt fundament i betong gjutas under orgelläktarens södra pelare som hade drabbats av sättningsskador.

Interiör
Kyrkans huvudentré i väst leder in till vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med rött tegel i löpförband. Utmed de slätputsade och vitkalkade väggarna är golvteglet bitvis gult. Taket är slätputsat och vitkalkat med synliga bjälkar målade i en ljust röd kulör. Kyrkporten är en inåtgående pardörr i lackad ek med fyra fyllningar i varje dörrblad. I nord- och sydväst finns dörrar till torntrappa respektive elcentral. Dörrbladen har fyra fyllningar och är målade i blågrått, vetegrått och ljust rött. Till kyrkorummet leder en pardörr med profilerade fyllningar och samma färgställning. Gjutjärnsfönstrens insida är målade i ljust grått. Mot den södra och norra väggen står två gravhällar från 1700-talet. I vapenhuset finns även en mindre klockstapel där kyrkans lillklocka från 1300-talet hänger, en fattigstock samt en äldre järnkista.

Kyrkorummet utgörs av långhus, korsarmar och fullbrett kor i öster. Golvet är belagt med gult tegel som genom sin ytbehandling erhållit en kalkstensliknande kulör. I långhusets och korsarmarnas mittgångar samt i korsmitten ligger röda ullmattor. Väggarna är slätputsade och vitmålade, över bröstningslisten som löper i höjd med fönstrens nederkant med linoljefärg, ovanför med kalkfärg. Kraftiga pilastrar med förgyllda kapitäl bär upp det plana innertakets synliga och tätt liggande bjälklagskonstruktion. Bjälkarna är brunfernissade medan fyllningarna är slätputsade och målade i en ljust brun kulör. I korsmitten finns en flack blåmålad kupol med stjärnhimmel. Fönstren är placerade i djupa nischer. Ytterbågarnas insida är liksom i vapenhuset målade i en ljust grå kulör, medan de sekundärt tillkomna innerbågarna i trä med endast en horisontell spröjs är målade i en mörkare grå kulör.

Västra delen av långhuset upptas till sin hela bredd av orgelläktaren som vilar i murverket samt på två vitmålade kolonner i trä med kvadratisk bas och kapitäl som står i de öppna bänkkvarteren. Läktarbarriären utgörs av en arkad med profilerad överliggare målad i vetegrått med ljust röda detaljer. Barriären har senare höjts med ett svartmålat stålräcke.

I norra korsarmens nordöstra hörn finns ett sentida förråd av enkla reglade och gipsade väggar. Till korsarmarnas trapphus eller absider leder rakt avslutade dörrar med tio kvadratiska fyllningar målade i blågrått, vetegrått och ljust rött. Rummen, som används till förvaring, har snarlik gestaltning som i kyrkorummet, med gult golvtegel, vitputsade väggar och gjutjärnsfönster med ljust grå insida.

Korets högre golvnivå nås via tre trappsteg i polerad betong. Golvet är täckt av en grå heltäckningsmatta. En dörr söder om altaruppsatsen leder in till absiden som är inredd till sakristia. Här täcks golvet av en marmorerad plastmatta. Väggarna med bröstningslist är målade i ljust brunt, golvsockeln i blågrått och taket vitputsat. De två rundbågiga järnfönstrens insida är målade i ljust grått. Fyllningsdörren i öster är målad i blågrått, vetegrått och ljust rött och leder till ett mindre vindfång där en granittrappa leder ner till ytterdörren. Sakristian är möblerad med skrivbord, stol och klädhängare. Här finns även kyrkans textilförvaring i högskåp.

Torn, vindar och orgelläktaren nås via trappan i vapenhuset, vars nedre del utgörs av en gjuten spiraltrappa med putsade väggar och tak. Högre upp i tornet övergår trappan till en träkonstruktion. Tornrummen har plankgolv och vitputsade väggar. Orgelläktaren nås från första våningsplanet, medan kyrkvinden nås från det andra. Mellan dessa våningar finns mitt i rummet en lanternin. Det tredje våningsplanet inrymmer klockbocken med två klockor.

Inredning och inventarier
Altaruppsatsen är ett renässansarbete av en okänd träsnidare, enligt en numera övermålad inskription tillverkad 1663. Den är arkitektoniskt uppbyggd med kolonner, pilastrar och entablement. Sidorna pryds av vingar och överst syns danske kungen Fredrik 3:s namnschiffer, trots att Skåne varit svenskt sedan 1658. Den nuvarande färgsättningen fick altaruppsatsen 1911 av J.M. Pettersson i Hörby. Det polykroma måleriet domineras av blått, rött, grönt och förgyllning. Predellan har inskriptionsfält med latinsk text på svart botten flankerat av änglahuvuden. I corpus omger Moses och Johannes som friskulpturer altartavlan som framställer nattvarden i relief. I överstycket syns Kristus, Paulus och Petrus som friskulpturer och mellan dessa finns två fält med oljemålningar av betydligt senare datum, troligen senare delen av 1800-talet, framställande korsfästelsen och himmelsfärden. Enligt uppgift förfinades altaruppsatsen 1742 av den mycket produktive bildhuggaren och målaren Johan Ullberg. Möjligen kan Ullberg ligga bakom altartavlan, då just nattvarden är ett återkommande motiv i hans altartavlor, även om några av Ullbergs typiska kännetecken här saknas. 2004 konserverades altaruppsatsen av konservator Magnus Wihlborg från stiftelsen Skånehantverk.

Den halvrunda altarringen är samtida med kyrkan. Barriären är uppbyggd som ett ramverk målat i vetegrått med kvadratiska blinderingar med ljusröda profiler och ljusblå cirkulära fyllningar på förgylld botten. Knä- och handfall är stoppade och klädda med blått tyg.

Kyrkans medeltida dopfunt av sandsten är placerad i korsmittens nordöstra hörn. Den runda cuppan som saknar dekor och uttömningshål sammanlänkas genom ett kort skaft med en kvadratisk fot med avfasade hörn. Dess relativt enkla utformning kan möjligen härledas till att den är omhuggen.

Predikstolen är sannolikt tillverkad kring 1688 och är enligt traditionen skänkt till kyrkan av den danske kungens räntmästare Peder Viibe, vars släktvapen är ett av två som pryder korgens bildfält. Här framställs även korsfästelsen och himmelsfärden. Bildfälten flankeras av skulpturer föreställande evangelisterna samt S:t Mattias. Dagens färgsättningen tillkom vid en restaurering 1911. I den medeltida kyrkan var predikstolen monterad i väggen. Vid överförandet till den nya kyrkan tillverkades ny fot och trappa med barriär, båda av enklare karaktär. 2004 konserverades predikstolen av konservator Magnus Wihlborg från stiftelsen Skånehantverk.

Kyrkans öppna bänkinredning omger mittgångarna i långhus och korsarmar. De kraftiga bänkgavlarna har en relativt enkel klassicistisk utformning med rundad framkant och en oktagonal kolonnett som bär upp överstycket. Ryggstöden består av ramverk med tre fyllningar målade i vetegrått och ljust rött, i övrigt är bänkarna målade i blågrått. Sittdynorna är klädda med ljust rött tyg. Bänkarna har fotstöd och hylla för psalmbok.

Orgeln från 1962 är byggd av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund och har 16 stämmor fördelade på två manualer och bas. Orgelfasaden härrör från kyrkans första orgel, byggd 1888 eller 1890 av Rasmus Nilsson, Malmö. Den klassicistiska fasaden är tredelad med högre mittparti. De synliga piporna är placerade i rundbågiga öppningar flankerade av engagerade kolonnetter med förgyllda kapitäl som bär upp entablement vilka upptill avslutas med en tandsnittslist. Fasaden är målade i vetegrått med ljusröda och förgyllda detaljer.

Kyrkan har tre kyrkklockor, av vilka två härstammar från den medeltida kyrkan och då hängde i den fristående klockstapeln. Lillklockan från 1300-talet som numera hänger i en liten klockstapel i vapenhuset togs ur bruk 1968 då kyrkan fick en ny lillklocka gjuten av M & E Ohlsson i Ystad. Storklockan ansågs 1747 på grund av sin form vara äldre än lillklockan, vilket skulle göra den till en av de äldre klockorna inom Frosta kontrakt, men har sedan dess omgjutits 1767 och 1849.

På södra korsarmens östvägg hänger ett triumfkrucifix i ek som daterats till mitten av 1400-talet och tros vara ett nordtyskt arbete. Idag saknar krucifixet bemålning men i 1929 års inventarieförteckning anges att det hade färgspår. På törnekronan fanns rester av grönt med röda blodsdroppar medan håret hade blåsvarta färgfragment.

Exteriör
Södra Rörums kyrka utgörs av långhus, fullbrett kor med absid i öster, torn i väster samt korsarmar i norr och söder, vilka har entréer i öster genom absidliknande trapphus. De oputsade fasaderna är utförda i huggen gråsten, huvudsakligen granit, medan dörr- och fönsteromfattningarna är murade i rött tegel. Omfattningarna är putsade och liksom avtäckningar och listverk, som antingen är utförda i puts eller gjutna, avfärgade med silikatfärg i bruten vit kulör. Merparten av fönsteröppningarna är rundbågiga, med kvaderritsat mönster i omfattningarna, alternativt slätputsade. Fönstren utgörs av svartmålade gjutjärnsfönster med smårutsindelning. Blåfärgat glas löper som en bård utmed de rundbågiga fönstrens ytterkant. Hela byggnaden har en utskjutande sockel, murad likt fasaden i övrigt och avtäckt med en profilerad gesims. I samtliga ytterhörn samt på långhusets fasader finns strävpelare vilka i höjd med takfoten pryds av liljeformade ankarslutar. Långhusets, korets och korsarmarnas sadeltak är liksom det åttasidiga torntaket belagt med skiffer. Absidens och trapphusens hjälmtak har enkelfalsad svartmålad plåt.

Huvudentrén i väster utgörs av en perspektivportal med tre kolonner med bas och tärningskapitäl på vardera sida. Tympanonfältet har en stenskiva med det förgyllda årtalet 1887. Under detta sitter en rakt avslutad pardörr i lackad ek med fyra fyllningar i vardera dörrblad. Tornets våningsplan indelas exteriört av gesimser. Nedre våningen har strax ovanför perspektivportalen två mindre fyrpassfönster med kvadratisk snedställd omfattning, medan syd- och norrfasaden har varsitt centrerat mindre rundbågigt fönster. I södra fasadens västra del finns även två rektangulära gluggar i axel som fungerar som ljusinsläpp till torntrappan. Andra våningen har ett runt fönster med perspektivomfattning i väst och tre smala fönster med spetsigt överstycke i norr respektive söder. Tredje våningen har två rundbågiga ljudöppningar med kolonnett som mittpost i alla fyra väderstreck. Luckorna av stående spontad panel är gråmålade. Våningen avslutas upptill med en rundbågefris. Tornfasaderna avslutas med gavelfält med vardera en rundbågig ljudöppning med lucka, vilka flankeras av två enkla ventilationsgluggar utan omfattning. Torntaket kröns av en tredimensionell spira i svartmålat smide.

Långhusfasaderna indelas av strävpelare och har vardera tre stora rundbågiga fönster. Längs takfoten löper en profilerad gesims och under denna en fris med rektangulära blinderingar. Samma typ av fris återfinns i samma höjd på samtliga byggnadsdelar inklusive tornet. Korsarmarna har vardera ett rundbågigt fönster lika långhusets i väster. I gavlarna finns tre kopplade rundbågiga fönster med kolonnetter som mittposter. Gavelröstena pryds av rundbågefriser och vardera ett fempassformat fönster med rund perspektivomfattning. Entréerna i korsarmarnas absider i öster har rakt avslutade blåmålade dörrar med tio kvadratiska fyllningar och moderna beslag.

De rundbågiga omfattningarnas tympanonfält är slätputsade. I sydost respektive nordost finns mindre rundbågiga fönster. Koret har ett fönster i norr och ett i söder, lika långhusets, medan absidens fönster i sydost respektive nordost är något mindre än dessa. Entrén i öster har samma utformning som de vid korsarmarna, men med en enkel lykta i tympanonfältet.