Interiören har undgått stora ombyggnader före 1953. Ett cementmosaikgolv lades i kyrkan omkring 1900 och den befintliga orgeln och orgelfasaden tillkom 1916. En skärmvägg mellan kor och absid kan vara från samma tid medan orgelläktaren är något äldre. Under 1953 genomgick kyrkan en invändig renovering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Renoveringen omfattade nya bänkar, nytt golv av tegel och golv av brädor i bänkarna, nytt murat altaret istället för ett träaltare från 1800-talet, nytt dopaltare, ommålning av den fasta inredningen samt väggar och valv. I absiden togs medeltida kalkmålningar fram av konservator Hans Erlandsson. Vid utgrävning för det nya golvbjälklaget påträffades äldre golvtegel och en murad senmedeltida gravkammare med två skelett i långhusets nordöstra hörn.
Från huvudentrén i väster kommer man in i ett vindfång i tornets bottenvåning. Tornets bottenvåning upptas i sin helhet av orgelläktaren som når in ett stycke i långhuset. Mellan torn och långhus finns en spetsbågig tornbåge och tornet täcks av ett kryssvalv som utgår från murarna utan pilastrar eller markerade gördel- eller sköldbågar. Både tornbåge och tornvalv bör vara samtida med tornet. Orgelläktarens östra del kragar ut i långhuset med en tresidig läktarbarriär. De främre läktarpelarna utgörs av två gjutjärnskolonner. Läktaren är målad i grått och rött.
Långhuset är möblerat med en sluten bänkinredning i två bänkkvarter. Bänkarna har samma färgsättning som läktaren, i rött och grått. Golvet i kyrkorummet är lagt med röda kvadratiska tegelplattor och väggar och valv är vitmålade. Predikstolen står i långhusets sydöstra hörn och i nordöstra hörnet finns dopaltare och dopfunt. Koret är upphöjt ett steg från långhusets golv. Triumfbågen, valvbågen, mellan kor och långhus, har tolkats som ursprunglig. I triumfbågens södra vederlagssten finns en träbit infogad. Denna saknar motsvarighet på den norra sidan varför det troligen inte är rester av en trabesbjälke. En tolkning har varit att den utgjort fäste för en primklocka.
Altaret står i korets östra del med altaruppsatsen indragen ett stycke i absiden. En tresidig altarring omger altarplatsen. På ömse sidor om altaret finns en gråmålad skärmvägg med två spegeldörrar som delar av absidutrymmet från koret.
Kor och långhus täcks av kryssvalv som är murade på pelare med två utkragande skift i kragbanden. Gördel- och sköldbågar är murade utan följdskift. Valven i koret och långhuset kan sannolikt dateras till 1400-talet och är kanske samtida med tornvalvet. Kalkmålningar har påträffats i korvalvet och har sannolikt funnits även i långhusets valv. Dessa är dock inte framtagna. Ovan valven på kyrkvinden finns medeltida putsyta kvar på väggarna från tiden före valvslagningen. Inga målningar syns på denna putsyta.
Absiden täcks av ett hjälmvalv och tribunbågen har rundbågig form. Tribunbågen är högre än korvalvens östra gördelbåge som därmed döljer den ursprungliga bågöppningen från koret. I absidens hjälmvalv togs målningar fram 1953. Dessa har daterats till mellan 1300-1325. Målningarna består av en Majestas Domini-framställning med Kristus sittande på en regnbåge. Intill denna syns evangelisterna Markus och Johannes och fragmentariska bilder kring Kristusbilden ska eventuellt föreställa Adam och Eva i paradiset samt helgonen S:t Olof, S:t Laurentius, S:ta Dorotea och S:ta Margareta. En möjlig donatorsbild har också dokumenterats.
Kyrkans vindsutrymmen nås via en lucka i tornvalvet från orgelläktaren. Valvens ovansidor är oisolerade och väggarna till stora delar fria från puts. I tornets andra våningsplan syns den äldre öppningen till det murade trapptornet. Ingången till torntrappan i nedre plan var från bottenvåningen och en murnisch från denna stickbågiga ingång är ännu synlig bakom ett elskåp under orgelläktaren. Klockvåningen är tornets översta våning och här står klockbocken från 1699. Från klockvåningen kan även de igensatta ursprungliga ljudöppningarna beskådas. Tornets taklag är relativt sentida och av fyrkantsbilad fur.
I andra tornvåningen finns en sekundärt upptagen ingång till långhusvinden. På långhusvinden kan man ännu se ursprungliga öppningar med sandstensomfattningar i form av norra fönsteröppning och smala ingångsöppningar till kor och absid. Långhusets taklag består av en långstol av sågad och bilad ek vilken delvis kan dateras till 1500-talet utifrån dendrokronologiska prover. Takstolen är inte helt homogen bland annat finns märkning på takstolarna från minst tre olika perioder. Ett par cigarrformade inmurade bjälkar mellan långhusets yttermurar kan däremot dateras till 1100-talets slut. Det går dock inte att säga om dessa ligger i ursprungligt läge. Korets taklag består av sparrar, två hanband, stödben och tassar på två remstycken. Delvis har taklaget samma konstruktion som långhusets taklag. Äldre återanvänt virke förekommer i konstruktionen.
Inredning och inventarier
Altaret är från 1953 och murat av rött tegel med skiva av oslipad kalksten. Dopaltaret är från samma tid och utfört i liknande stil av tegel som återfanns vid utgrävningar inne i kyrkan 1953.
Altaruppsatsen tillverkades 1749 av Johan Ullberg. Uppsatsen är utförd i renässansstil med för denna stil typiska ornament av änglamasker, beslagsvingar, hermpilastrar och karyatider, kolonner och listverk. Mittavlan är en olja på pannå och föreställande nattvardens instiftande.
Predikstolen tillverkades 1626 och är utförd av snidad ek i renässansstil. Korgen har sexsidig form med fyra sidor. I sidorna finns olika snidade figurer inom rikt utsirade rundbågsomfattningar och bildfälten avdelas av pilastrar med änglabyster. Predikstolen är målad i grått, rött, svart och guld. Trappan och korgens underdel är från 1953.
Dopfunten tillverkades 1938 och skänktes av bröderna Barth, Viaköp vilket står ingraverat på cuppans mynningskant. Cuppan är cylinderformad och står på en kvadratisk sockel. Kyrkans gamla dopfunt såldes och står numera på gården Balderup. Dopskålen är av mässing och är ett Nürnbergarbete från 1500-talet.
Bänkinredningen ritades av domkyrkoarkitekten Eiler Graebe och tillverkades 1953. De gråmålade bänkarna är slutna, upptill rakt avslutade och försedda med röda spegelfyllningar.
Orgeln tillverkades 1916 av Eskil Lundén. Orgelverket är helt intakt och består av ett pneumatiskt system med 13 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgelhuset tillverkades till den nuvarande orgeln efter ritning av arkitekt Gustaf Holmdahl. Fasaden är utförd i renässansstil med polykrom bemålning. Den är uppbyggd av tre sektioner med synliga pipor indelade mellan pilastrar och krönt av en trekantsgavel. Sidorna är försedda med beslagsvingar.
Kyrkklockan är av malm och gjuten av Hans Kemmer 1636.
Övrigt
I kyrkan hänger tre ljuskronor som skänkts av Lars Andersson i Viaköp. Enligt berättelser hade Lars lovat att skänka en ljuskrona för varje barn han fick. Den första ljuskronan med åtta armar skänktes efter det åttonde barnet den andra med 10 ljusarmar efter det 10de barnet och den med 12 ljusarmar efter det tolfte barnet. På väggarna finns också ljuslampetter av mässing och en form av lampetter i utmärkande art deco-stil.
Ett tidigmedeltida bronskrucifix av mycket hög kvalitet har hittats i en brunn i Farhult. Krucifixen kan ha hängt på ett nu försvunnit träkors kanske ett processionskors. Krucifixet har jämförts med andra liknande arbeten från omkring 1100 och därmed troligtvis äldre än den nuvarande kyrkan. Krucifixet förvaras på Lunds historiska museum.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
