Brunnby kyrka

Kyrkan är uppbyggd av fältsten med en del inslag av sandsten. Långhusets västförlängda del från 1300-talet har ett kraftigare murverk än dess romanska delar. Kanske var denna del försedd med tornpåbyggnad eller var det tjockare murverket en förberedelse för ett torn. Det nuvarande tornets nedre del består av fältsten medan dess övre del är murat av tegel i munkförband. De senaste tillbyggnaderna till korsarmarna är utförda av maskinslaget tegel med en del återanvänt, gammalt tegel. Kyrkans fasader är spritputsade och vitmålade. Strävpelare finns på koret samt på korsarmarna. Kyrkan har en sockel i form av ett skift frilagd kluven natursten. Listverk av tegel med olika utseende finns på koret, långhusets södra sida och på delar av korsarmarna. På norra korsarmens västra sida finns ett ursprungligt listverk av sågskift. Sågskift finns också på de nyare delarnas gavelsidor och södra korsarmen mot öster. Kyrkans gavelkrön har murade trappsteg. Murade blinderingar finns på tornets gavelsidor samt norra korsarmensgavlarna och den östra korsarmsgaveln mot söder. Södra korsarmens västra gavel dekoreras av murankare formade till byggnadsåret 1752 och över dörren i samma gavelsida finns en minnestavla från byggnadsåret.

Tornet är smalare än långhuset och dess östra mur är uppbyggd ovanpå kyrkans västra gavel. På södra sidan har tornet, som är tillbyggt och förstärkt på denna sida, samma bredd som långhuset. Tornets västra sida är förstärkt med låga stödmurar som upptar i stort sett hela tornets bredd. I tornets södra sida finns ingången till tornets övre våningar med en högt sittande stickbågig dörröppning med en murad utvändig stentrappa. Tornets ursprungliga fönsteröppningar är högt sittande i första våningsplan och har spetsbågig form. I höjd med fönsterbanden finns ett skråkantat listverk av sten mot norr och väster. Nedtill i tornets norra fasad är bomlagshål synliga och ett antal järnankare finns i fasaden. Järnankare mot söder formar årtalet 1775. Två dubblerade spetsbågiga ljudöppningar med runda blinderingar finns i varje väderstreck.

Kyrkan har fem ingångar, en ingång i varje väderstreck och byggnadsdel samt en ingång i tornets södra sida till tornets övre våningar. Korsarmarnas ingångar och tornets västra ingång är stickbågiga med spetsbågig muromfattning. Dörrarna är panelklädda med dekorativa smidda järnbeslag. Ingången till koret utgörs av en rundbågig öppning med panelklädd, raksluten dörr och överljusfönster. Ingången i tornets södra sida är en enkel stickbågig öppning och en hög stentrappa som leder upp till dörren. Av kyrkans ursprungliga fönsteröppningar finns förutom tornets gotiska fönster en fönsteröppning bevarad ungefär mitt på norra korsarmens norra fasad. Öppningen är rundbågig med en spetsbågig muromfattning. Ett par romanska öppningar är delvis bevarade i långhusets långsidor. Dessa är inte längre synliga utvändigt utan enbart från kyrkorummet och vinden. I övrigt består kyrkans fönster av stora rundbågiga fönsteröppningar med gråmålade träfönster.

Brunnby kyrka består av en romansk kyrkodel med kor och långhus som byggts till med torn i väster och korsarmar. De äldsta delarna är inte daterade men byggs troligen under 1100-talets slut eller 1200-talet. I den äldsta anläggningen kan också en absid och ett tvärrektangulärt västtorn, med samma bredd som långhuset, ha ingått. Kring 1300-talets början förlängs långhuset mot väster efter rasering av det förmodade västtornet. Västförlängningen var troligen redan från början tunnvälvd. Någon gång under 1300-talet tillkommer vapenhus utanför syd- och nordportalerna och väggarna förses med kalkmålningar. Eventuellt slås valv i kyrkan. Kring 1300-talets mitt skadas delar av kyrkan i en brand varvid triumfbågen och taklaget byggs om. Det nya taklaget anpassas till redan existerande valv eller kanske som en förberedelse för valvslagning. De befintliga valven tillkommer dock först kring 1400-talets mitt eller andra hälft och dessa dekoreras med ornamentala mönster. Valven och väggarna dekoreras återigen med kalkmålningar kring 1475- tidigt 1500-tal av den så kallade Helsingborgsmästaren som också utför målningar i Mariakyrkan i Helsingborg. Det nuvarande tornet byggs sannolikt under 1400-talet. I början av 1500-talet ersätts det norra vapenhuset med en korsarm, kanske med funktion som kapell till en början. Större delen av långhusets taklag byts ut kring 1525. Under 1500-talets andra hälft tillkommer troligen ett golv av glaserade tegelplattor med ros och liljemotiv. Golvtegel med detta utseende har påträffats vid grävningsarbeten inne i kyrkan. Under 1500 och 1600-talen verkar kyrkan främst varit föremål för mindre reparationer och komplettering av inredningen. År 1750 görs en ny ingång till kyrkan i tornets västfasad och 1752 rivs det södra vapenhuset och ersätts med en korsarm. Under 1774 görs omfattande reparationer på tornet till följd av ett blixtnedslag. Blixtnedslaget var så kraftigt att det även orsakat skador framme i koret. Tornets övre del byggs om och murförstärkning görs på tornets södra sida och senare också på koret. Kyrkan genomgår en större renovering 1831-32 då bl.a. nya stora fönsteröppningar tas upp till kyrkorummet, golvet läggs om och ny bänkinredning tillverkas.

Kyrkan erhåller sin nuvarande yttre gestaltning i samband med en större renovering 1911-1912. Ritningar upprättas av arkitekt Isak Gustaf Clason och renoveringen leds av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Korsarmarna utvidgas mot öster och valv tillkommer i både de gamla och nya korsarmarsdelarna. Nytt tak av tegel läggs och trappgavlar muras på kyrkans gavelpartier. Äldre muröppningar återupptas, två gotiska fönster i tornets bottenvåning samt en dörröppning och ett fönster i norra korsarmsgaveln. Nya fönster sätts in i hela kyrkan. Invändigt rivs en orgelläktare i tornet och en ny orgel installeras i norra korsarmens nya tillbyggnad. I långhuset och koret tas medeltida kalkmålningar fram av konservatorerna Berg och Erlandsson från Lund. Altaret flyttas till långhusets östra sida och koret inreds till sakristia. Under långhusets östra del och södra korsarmen grävs en källare för kyrkans värmeanläggning.

Kalkstensgolv läggs också i hela kyrkan och ny bänkinredning tillkommer. Nästa inre renovering sker 1957-58 med Eiler Graebes som ansvarig arkitekt då bland annat snickerierna får sin nuvarande färgsättning. Under 1990-talet sker invändiga och utvändiga renoveringsarbeten under ledning av Forsberg och Wikerstål arkitekter AB 1993-94. Invändigt konserveras kalkmålningarna och murverksdokumentation utförs utvändigt.