Ottarps kyrka

Från västporten kommer man in i tornets bottenvåning, som fungerar som vapenhus.
Golvet är belagt med brun skrombergaklinker, väggarna är slätputsade och vitfärgade. Rummet täcks av ett fyrkappigt, halvstens, spetsbågigt kryssvalv med fyrsidiga ribbor, som vilar på tresprångiga pilastrar. Kragbanden utgörs av tre platt. Tornbågen mot långhuset är spetsbågig med släta imposter vid båganfangen. Genom valvet löper en bjälke och ett dragstål. I den sekundärt murade tegelväggen mot långhuset sitter en raktäckt, grågrönmålad ramverksdörr. Långhuset nås genom en trappa i kalksten.

Långhusets västligaste travé täcks av ett spetsbågigt, halvstens kryssvalv med fyrsidiga ribbor, som vilar på tresprångiga pilastrar. Travén skiljs från övriga kyrkorummet genom en spetsbågig öppning. Korsarmarna täcks av varsitt tunnvalv, som förenas i långhusets och korsmittens kryssvalv. Väggar och valv är putsade och vitfärgade. I mötet mellan vägg och tak finns en profilerad gesims. Gångarna är belagda med brun skrombergaklinker, bänkkvarteren med ett brunmålat brädgolv. I klinkergolven finns infällda stenhällar, och i norra korsarmen en lucka ner till den gamla gravkammaren.
I södra korsarmen finns ett vindfång, utformat som en gråmålad box av ramverk, framför entrén. Orgelläktaren (se under inventarier) på motstående sida är underbyggd med förråd, sakristia, kapprum och toalett, samtliga enkelt utformade. Väggen mot kyrkorummet är täckt med gråmålad träpanel. Väster om underbyggnaden finns en trappa till orgelläktaren, i öster ett litet arkivrum för förvaring av lösa inventarier.

Korets golvnivå är förhöjd tre steg relativt långhusets. På korets framskjutna del står mot söder predikstolen och en ambo, mot norr dopfunten och Ramuskororgeln.
Golvet är belagt med klinker av samma typ som i långhuset. Altaret står mitt i den spetsbågiga triumfbågen, vars profilerade imposter efterliknar korvalvets kapitäl. Korvalvet är kryssvälvt med fyrsidiga ribbor, som vilar på tresprångiga pilastrar. Dess kapitäl har tre kragband i form av platt, karnis och vulst. Ribborna är prydda med blåa och röda band. De spetsbågiga gördel- och sköldbågarna är försedda med följdskift. Bakom östra bågen syns den ursprungliga tribunbågen, som är rundbågig med vederlag av sandstenskvadrar. På norrsidan finns den profilerade imposten kvar. På tribunbågen och resterna från den numer rivna absiden finns fragmentariska kalkmålningar, som ingått i en Majestas Domini- framställning.

Delar av Kristi gloria kan anas, och runt honom Matteus och Johannes med sina attribut. Svaga spår märks även av de andra evangelisternas symboler. Även korets norra och södra väggar lär ha varit rikt utsmyckade med scener i flera nivåer. Bland dessa syns fragmentariska spår av vad som tros vara en skildring av Jesu frambärande i templet. Den östra, sekundära korväggen skiljer ut sig med en grövre putsstruktur än på övriga ytor. I väggens mitt sitter ett rundfönster med en glasmålning av Ralph Bergholtz. Den föreställer Kristus som ärans konung ställd på en regnbåge.

Från dörren till trapptornet på kyrkans norra sida leder en murad spiraltrappa till tornets övre våningar. Först når man ett vilplan ovan tornvalvet, från vilket en trätrappa leder vidare till klockvåningen. Under dess golv syns dragbjälkar i flera nivåer, som sammanbinds av en vertikal stötta. Klockvåningen har brädgolv och väggar av natursten med tegel kring ljudöppningar och gavelröstenas övre partier. Större delen av utrymmet upptas av klockbocken, som är uppbyggd i tre sektioner av blandat fur- och ekvirke. Tornets takstolar av fur och ek består av högben, dubbla hanbjälkar och bindbjälkar/tassar på dubbla remstycken, som ligger på murkrönen. Under dessa finns dragbjälkar i väst- östlig riktning. Golvet i långhusvindens västra del utgörs av västra travéns kryssvalv. En tegelmur avgränsar västra travén från den högre nivån österut. Takstolarna över långhuset är uppbyggda med högben, hanbjälke, snedsträvor, stödben och tassar, som vilar på yttre murremmar. Takstolarna över korsarmarna består av högben, saxsparrar, snedställda stödben, tassar och hanbjälkar. Varannan takstol är förstärkt med kors av rundjärn. Korets takstolar består av högben, hanbjälkar och bindbjälkar/tassar. Underlagstäckningen består genomgående av brädpanel.

Inredning och inventarier

Altaret, möjligen från 1973, består av ett murat fundament och en skråkantad toppskiva. Fram-, sidostycken och krönskivan är av kalksten medan baksidan är putsad.

Altaruppsatsen i ek, från 1924 i antikiserande stil, är formgiven av Theodor Wåhlin. Den består av underst en predella, indelad med pilastar, och däröver en svart texttavla med förgylld text. På predellan står korintiska, kannelerade pelare, som bär upp ett entablement med förgylld inskription på frisen, änglahuvuddekor och en kraftigt förkroppad kornisch. På denna står ett överstycke, avslutad av en fronton och med en texttavla i mitten. Mitt- och överstycket flankeras av beslagsvingar dekorerade med bl.a. blommor och druvor. I uppsatsens centrum finns en oljemålning från 1924 av Georg Hansen. Den föreställer Kristus som den gode herden, knackandes på en dörr.
Altaruppsatsen är monterad på väggen i södra korsarmens nordvästra hörn.

Altarringen från 1973 består av fyra raka, flyttbara delar i vitmålat trä med förgyllda inläggsränder. Överliggaren är oklädd medan knäfallet är klätt i ett blått tyg. När altarringen inte används förvaras den i södra korsarmen.

Dopfunten från 1100-talet är tillverkad i sandsten. Cuppan och foten är utförda av olika mästare, troligen Munkarpsgruppen resp. Össjögruppen. Foten är fyrsidig med ett profilerat, uthugget listverk och smalnar av mot den fyrsidiga cuppan. Dess sidor, avskilda av runda hörnstavar, är dekorerade i nederkant med rundbågar. I funten ligger ett runt dopfat av mässing, vars äldsta delar (fatets botten) är från 1400-talet.

Predikstolen består av en korg i polykromt trä från 1624, som står på ett murat och vitputsat fundament med sockel av tandhuggen kalksten, och ett ljudtak från 1928 formgivet av Theodor Wåhlin. Predikstolen restaurerades 1922-23 och ommålades då troligen av C Erlandsson i Lund. Korgen är uppbyggd av fem sidor prydda med rundbågiga bildfält. I dessa syns fyra kvinnor, Spes med ankare och fågel, Caritas med två barn, Justitia med en våg och en okänd figur med avbruten kolonn, som symboliserar fyra av dygderna. Det femte fältet, som ingår i trappbalustraden, utgörs av en tavla med ett förgyllt bibelcitat. Sidorna avskiljs av pilastrar, utformade som rikt smyckade hermer, ställda på postament. Korgen avslutas i nederkant av fruktgirlander och överst av ett förkroppat listverk prytt med bl.a. en pärlfris och kymation. Till predikstolen leder en rak trätrappa. Ljudtaket består av sex sidor, dekorerade med ett listverk med bl.a. inskriptioner och kymation. På taket står kartuscher med bokstäverna INRI och i hörnen korskrönta klot. Under baldakinen hänger en förgylld duva.

Bänkinredningen är från 1922 och gestaltad av Theodor Wåhlin. Enligt uppgift i Vård- och underhållsplanen (2005) byggdes den befintliga inredningen då om kraftigt och fick nya gavlar, medan dörrarna till största delen återanvändes. Bänkarna, som är indelade i åtta slutna sektioner, är uppbyggda med grågröna gavlar och dörrar av ramverkstyp. Speglarna är omväxlande målade i rött och blått. Även ryggarna är utförda av ramverk medan sitsarna är av bräder. Bänkarna har fotstöd och psalmbokshylla.

Orgeln är byggd 1990 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund, genom att det mesta av pip-materialet till Walcher orgeln från 1922 återanvändes. Orgeln har 16 stämmor, 2 manualer och pedal. Orgelfasaden från 1922 är ritad av Theodor Wåhlin. Den är uppbyggd kring tre rundbågiga pipfält indelade av pilastrar, som bär ett entablement prytt med en marmoreringsmålad fris, blommor, tandsnitt och en kornisch med fyra urnor.

Orgelläktaren från 1922 är gestaltad av Theodor Wåhlin. Den bärs av sex åttkantiga, grågrönlaserade pelare. Barriären är samgestaltad med bänkinredningen, uppbyggd av grågrönt ramverk med omväxlande röda och blå fyllningar. Mittpartiet är framskjutet. Läktarens undersida är klädd med vitmålad panel.

Kororgeln från 1847, byggd av Frederik H. Ramus, står i norra korsarmen. Instrumentet fanns mellan 1922-2006 på Historiska Museet i Lund, och återlämnades 2007 i ospelbart skick. Orgeln restaurerades av Bergenblad& Jonsson orgelbyggeri i Nye och återinvigdes 2010. I stort sett all den ursprungliga orgelsubstansen ska finnas kvar.

Klockorna av malm är från 1691 av okänd klockgjutare. Lillklockans mantel pryds av en textbård och på sidorna ett kristusmonogram resp. Karl XI:s namnchiffer. Storklockan är smyckad med ett kristusmonogram, Karl XI:s monogram och en textbård.
Övrigt
Kalk, av silver med utvändig förgyllning från sent 1500-tal, med tillhörande paten. Kalkens cuppa, som är förhöjd 1758, är prydd med Fredrik Bennets och Hedvig Louis Sacks vapen samt inskriptionen Hedvig Louis Sack.

Gravhällar, 2 st romanska av sandsten från 1100-talet, av sandsten från 1551 resp 1555, och av granit från 1674. Hällarna är infällda i kyrkgolvet.

Mässhake, från 1630 av röd mönstrad sammet. Framsidan är odekorerad medan ryggen pryds av ett applicerat krucifix i hög relief med en detaljrik Kristusfigur. Korset står på en golgatakulle och flankeras på ömse sidor av Axel Urup och Sissela Grubbes vapen. Urup var bl.a. dansk överbefälhavare, kommendant över Köpenhamn och riksmarsk.

Mässhake, från 1760 i blått sidentyg med guldbrokad. På ryggen finns Fredrik Bennets och Hedvig Louis Sacks vapen. Familjen har även skänkt ett antependium i blå sidenbrokad från 1760 och en kalkduk i vit sidendamast, båda prydda med släktens vapen.

Ottarps kyrka uppfördes under senare delen av 1100-talet. Den fick en romansk grundplan med långhus, lägre och smalare kor och en halvrund absid. Korväggarna och absidvalvet pryddes med kalkmålningar, som daterats till 1100-talets andra hälft.

Under senmedeltiden, förmodligen under mitten på 1400-talet, förlängs långhuset mot väster med en travé. Den södra muren görs av återvunna sandstenskvadrar, medan norrsidan muras av oregelbundet lagd marksten. Ett västtorn i liv med långhuset och med utanpåliggande trapptorn uppförs. Även ett vapenhus tillkommer framför den ursprungliga sydportalen, kanske vid samma tillfälle. Koret täcks av ett kryssvalv, och troligen något senare valvslås även långhus och tornets bottenvåning.

Kyrkans tillbyggnadshistoria mellan 1400- och 1800-talet är i flera delar oklar. Tornets övre delar förändras vid flera tillfällen, något fasadernas ankarslutar vittnar om. Vid något tillfälle byggs en sakristia, och under 1700-talet en gravkammare åt patronus Bennett på långhusets norra sida. Vapenhuset rivs, kanske då huvudentrén 1797 flyttas till tornets västra sida. På en ritning från runt denna tid, signerad av murmästare B. Lundgren, syns kyrkan med långhus, ett brett västtorn med entré och trapptorn och norrutbyggnader för gravkammare och sakristia. Fönstren har förstorats och försetts med rundbågiga träbågar. Koret är rakt utan absid, med en dörr mot sakristian i norr och med fönster i öster. Enligt andra uppgifter ska dock absiden rivits och korets östvägg omgestaltats först i samband med 1860-talets ombyggnader.

Under 1800-talets mitt börjar kyrkan bli för liten som en följd av Ottarps befolkningstillväxt. På patronatsgården Bälteberga följer generationsskiftena och försäljningarna av godset tätt, och under 1860-talet ägs det av greve Carlos Natividad Adlercreutz. På hans initiativ beslutas om en stor utbyggnad av kyrkan efter Johan Fredrik Åboms ritningar. 1867 rivs långhusets tre östligaste travéer och Bennetts gravkor och ersätts av breda korsarmar i norr och söder. Även sakristiautbyggnaden försvinner och istället inreds en sakristia i koret, som avskiljs från långhuset med ett skrank. Ett fönster upp-tas vid något tillfälle i södra korväggen.

1922-23 görs en stor renovering under Theodor Wåhlins ledning. Vapenhuset och långhuset avbalkas med en murad vägg, istället för den trävägg som fanns tidigare. Den befintliga orgelläktaren rivs och ersätts av en ny i norra korsarmen. I dess nordöstra hörn byggs ett arkivrum. Korsarmarnas entréer förses med vindfång. Golven förnyas och beläggs med brun klinker på undergolv av betong. I bänkkvarteren läggs brädgolv. Innertaket i tvärskeppet byggs om med valvstomme av trä. Bänkinredningen förnyas, predikstolen förändras och altaranordningen görs om. Till sist rivs skranket mellan sakristia och långhus och ersätts av en murad vägg med två dörrar.
1929 förstärks korsarmarnas takstolar med hanband och rundjärn efter förslag av N Royen på Kungliga byggnadsstyrelsen, sedermera bearbetat av arkitekt Svante Lech. Korsarmarnas papptak byts till tegel lika övriga takytor. Vid något tillfälle avlastas tornet med en strävpelare på tornets sydsida; olika uppgifter förekommer när denna byggs, men den finns inte med på Wåhlins ombyggnadsritningar från 1920-21.

1973 restaureras kyrkan efter Torsten Leon- Nilssons handlingar. Dörröppningen i korets norra mur blinderas på insidan och korets östfönster ersätts av ett rundfönster med glasmålning. På nytt öppnas upp mellan långhuset och koret, och sakristian flyttas till en underbyggnad med toalett, förrum, förråd m.m. under orgelläktaren. Kyrkorummet ommålas i dagens färger.

1988 görs en utvändig renovering med Kyrkorestauratören i Vinslöv AB som entreprenör. Samtliga fasader omputsas och kalkavfärgas, fönstren byts eller renoveras och både in- och utvändiga snickerier ommålas. Väggar och valv målas med kalkfärg resp. alkydoljebaserad färg. Av oklar anledning spänns strukturpapp över tunnvalven.

2003-04 renoveras kyrkan under arkitekt Hans Ponnerts ledning. Fasaderna putslagas, takstommen repareras och underbrädningen kompletteras, snickerier och smide målas och dräneringen förbättras.

2009 rivs pappspänningen i tunnvalven. Den gamla putsytan tas fram och kalkmålas.

Kyrkobyggnaden består av ett långhus, ett rakt avslutat kor, ett brett västtorn i liv med långhuset och korsarmar i norr och söder. Tornet stagas av två strävpelare, där den norra även fungerar som trapptorn till tornets övre våningar.

Kyrkan är troligen grundlagd på en kallmur av gråsten. Vid en arkeologisk undersökning 1967 uppmärksammades, att absidmurarna var satta på ett sand- och lerlager med stora gråstenar som stabil grund för absiden. De romanska murpartierna i koret är uppbyggda som skalmurar med i yttre skalet kvaderhuggen skånsk sandsten lagd i jämna skift och i inre muren tuktad marksten. Hörnkedjorna är av sandstenskvadrar, medan den förkroppade sockeln och, bakom putsen helt dolda, takfotsgesimsen är av skråkantad sandsten. Ovan gesimsen är murarna förhöjda vid två tillfällen. De norra fasadpartierna i långhusets västra travé och tornets nedre del består mest av gråsten med inslag av sandsten i t.ex. hörnkedjor, medan de västra och södra delarna till största delen är av återvunna sandstenskvadrar, troligen från långhusets ursprungliga västfasad. De inre murarna består av omväxlande gråsten och sandsten med inslag av tegel. Ovan långhusets nivå är tornet murat av gråsten med inslag av tegel från olika perioder. De översta delarna är av maskinslaget tegel. Både tornets och långhusets sockel är av gråsten, uppåt avslutad med ett skift av skråkantsprofilerad sandsten. Tornets trapptorn och norra strävpelare är murad i handslaget rött tegel, medan den södra är av gråsten. Korsarmarnas murar är utförda som skalmurar med i yttre muren gråsten i oregelbundna skift. Gavelröstena är murade av återvunna sandstenskvadrar.

Murar och socklar är spritputsade, förutom omfattningar, smygar och korsarmarnas hörn som är slätputsade. Hela kyrkan är kalkavfärgad. Längs korets takfot finns en kraggesims, på södra strävpelaren en enkel gesims och på korsarmarna tresprångiga gesimser som övergår i hörnlisener. Övriga takmöten är enkelt utformade utan profilerade gesimser. I murverket, framför allt i tornet, märks ett flertal ankarslutar, både raka, böjda, x- och liljeformade.

Kyrkan har fyra entréer, huvudentrén genom tornet, dörren till trapptornet och sidoingångar genom korsarmarna. I koret finns ytterligare en dörr som är blinderad in mot kyrkorummet. Både korporten och dörren till torntrappan är stickbågiga och utvändigt panelklädda. Västportalen har en raktäckt kalkstensomfattning, ovanför vilken sitter ett rundbågigt, lunettformat överljus med en blyspröjsad träbåge. Den rödmålade pardörren är byggd av plankor, invändigt sammanfogade med narar, och utvändigt klädd med rombiskt lagd panel. Beslagningen i smide är till stor del i original med årtalet 1797 synligt på nyckelskylten. Invändigt är dörr och överljus förenade med en korgbågig smyg. Korsarmarnas portaler består av varsin rödmålad fyllningsdörr, utvändigt klädd med panel i rombmönster, innanför rundbågiga och tvåsprångiga omfattningar. Dörrarna flankeras av pilastrar utan bas. Ovanför portarna finns inskriptionstavlor med patronus namn och korsarmarnas byggnadsår 1867.

Frånsett västportalens överljus och korets rundfönster är alla fönster rundbågiga, av rödmålat trä och indelade i fyra lufter. De är försedda med gråmålade innerfönster med samma postindelning. Korsarmarnas höga gavelfönster har ett ortogonalt spröjsverk, medan övriga fönster har ett diagonalt spröjsverk i de nedre lufterna och ett radiellt i de övre. I tornet finns ljudöppningar i alla väderstreck. Mot norr och söder finns varsin öppning, och mot väster och öster två resp. tre öppningar i två nivåer.
I öppningarna sitter luckor av tjärade träplank.

Alla tak är sadeltak täckta med enkupiga, röda tegelpannor, till största delen av fabrikat Minnesberg. Avvattningen är av zinkplåt.