Västra Sallerups kyrka

Västra Sallerups kyrka uppfördes i mitten av 1100-talet, det vill säga under romansk tid, med långhus, fullbrett torn i väster, kor samt troligen en absid i öster. Sannolikt stod innehavarna av närbelägna Ellinge slott bakom kyrkbygget, vilka räknades till de mäktigaste ätterna i Danmarks under medeltiden. I tornet fanns en emporvåning med triforium (galleri försett med tre kolonnetter) mot kyrkorummet inredd för kyrkans patronus på Ellinge. Byggmästare för kyrkan var Mårten stenmästare som även högg lejonskulpturen och dopfunten i vilken han ristade in sitt namn.

I slutet av 1100-talet försågs kyrkan i Västra Sallerup med kalkmålningar. Kyrkorummet hade vid denna tid antingen öppen takstol eller ett platt innertak av träplank. I mitten på 1200-talet tillkom ytterligare kalkmålningar på bland annat triumfbågväggens västra sida.

Omkring år 1300 revs absiden och koret förlängdes med en valvtravé österut och fick en rak gavelvägg. Samtidigt valvslogs såväl långhus som kor och försågs med kalkmålningar. Kryssvalven placerades på konsolkolonnetter inmurande i väggarna. Under hög- eller senmedeltiden murades triforiet igen och patronus fick nya sittplatser i koret. Målningarna som idag syns i triforiet tillkom 1448.

Under senmedeltiden byggdes koret till med en utbyggnad åt norr. Troligen användes tillbyggnaden som gravkor åt herrskapet på Ellinge gods. Fram till 1940-talet användes kortillbyggnaden som sakristia men revs i samband med restaureringen på 1950-talet.

I början av 1600-talet restaurerades kyrkorummet som fick ny bänkinredning och predikstol tillverkade av den namnkunnige träsnidaren Jacob Kremberg från Lund. Samma sekel höjdes tornet som även försågs med ny tornhuv. Kyrkan skadades delvis i samband med det dansk-svenska kriget i slutet av 1670-talet.

1724 anmälde Wilhelm Bennet vid Ellinge till domkapitlet i Lund att kyrkan var förfallen. Några år efter senare störtade tornet in och raserade långhusets västra valv. I mitten av 1700-talet restaurerades kyrkan och 1793 byggdes den till norrut med en korsarm i rött tegel för att rymma den växande församlingen. 1797 återuppbyggdes tornets övre del som kröntes med nuvarande tornhuv.

1819 uppfördes en orgelläktare i långhusets västra del med orgel tillverkad av organisten Carl Grönvall i Hyby. 1850 revs korsarmen som redan var i dåligt skick och ersattes av en ny korsarm i rött tegel.

På 1860-talet rymde inte den gamla medeltidskyrkan längre sin församling som därför började planera för en ny kyrka. 1891 invigdes Västra Sallerups nya kyrka, senare kallad Eslövs kyrka, en nygotisk helgedom i rött tegel. Västra Sallerups gamla kyrka ansågs då både obehövlig och i saknad av all arkitektur och lämnades att förfalla.

I över 50 år stod kyrkan öde, och trots planer på rivning restaurerades den 194753 under ledning av domkyrkoarkitekten Eiler Græbe i samarbete med Riksantikvarieämbetet. 194647 togs kyrkans medeltida kalkmålningar fram i långhus, kor och vapenhus av konservator Hans Erlandsson i Lund. Vid restaureringen reparerades murverken och putsen, kyrkan försågs med nya fönster och ny entrédörr samt nytt taklag över långhus och kor. Valvet i långhusets västra travé slogs om med lättegel och korsarmen från 1793 revs och ersattes av en sakristia. 1600-talsbänkarna byggdes om och en ny häll placerades över gravkoret.

1975 konserverades kalkmålningarna av konservator Albert Eriksson, som då även upptäckte de romanska målningarna på vinden som dolts från kyrkorummet sedan det valvslogs på från kyrkorummet när det valvslogs på 1300-talet. Samma år installerades gångbrädor, räcken och stegar på vinden.

Interiör
Kyrkan nås via tornets västportal som leder in till vapenhuset i tornets bottenvåning. Kyrkporten är tillverkad i brunfernissad ek med fem fyllningar i varje dörrblad. Rummet är rektangulärt och välvt med ett vitkalkat kryssvalv med synliga ribbor, troligen tillkommet på 1400-talet. Åt söder vilar valvet på inställda knippepelare med profilerade kapitäl. De norra valvribborna vilar på väggen vilken döljer stentrappan som leder upp till emporvåningen och vidare upp i tornet. Golvet är belagt med kvadratiska röda tegelplattor. Mitt på den södra väggen står en gravhäll över kyrkoherden Segud Langvagen, död 1753. På golvet framför hällen står en romansk lejonskulptur som liksom de två kolonnbaserna som också står i vapenhuset sannolikt huggits av Mårten stenmästare. Kolonnbaserna hör sannolikt till de kolonnetter som ursprungligen satt i tornets ljudöppningar. I det spetsbågiga fältet över ingången till långhuset finns en kalkmålning
från 1400-talet föreställande Jesu korsfästelse.

Långhuset har rektangulär planform och består av två valvtravéer. Golvet i mittgången är belagt med röda tegelplattor medan bänkkvarteren placerats på ett lackat furugolv. De slutna bänkkvarteren från Eiler Græbes restaurering på 1950-talet är placerad på ömse sidor om mittgången. Två rundbågiga fönster i sydmuren förser långhuset med dagsljus. Ritsningen i sydväggens puts markerar kyrkans ursprungliga ingång. Träbjälken som avlastade murverket över ingången syns ännu i muren. På norra väggen finns en ritsning som visar en äldre fönsteröppning. Över ingången från vapenhuset syns den romanska emporvåningens kolonnettgalleri, vilket sattes igen under medeltiden och i mitten av 1400-talet dekorerades med kalkmålningar. I den vänstra arkadbågen återges Sankt Göran och draken och i den mittersta ärkeängeln Mikael. I den högra arkadbågen återfinns ett odjur som räcker ut tungan.

Långhuset domineras av valvens kalkmålningar från 1448. Den mest iögonfallande är Maria kröning där Kristus kröner Maria till himladrottning. I valvkappan norr om Maria kröning återges Olof den helige med en yxa i sin ena hand och ett klot i den andra. Olof, som var kung i Norge i början av 1000-talet, helgonförklarades efter sin död och blev då Nordens första helgon. Bredvid Olof står den heliga Dorothea, trädgårdsmästarnas skyddshelgon som i Västra Sallerups kyrka återgivits med en kvist med blommor
i ena handen. Stora delar av 1400-talets bildsvit gick förlorad när tornet störtade ner och förstörde det västra valvet på 1700-talet, och vem som skapat dem är okänt.

Även triumfbågväggen som delar av koret från långhuset är dekorerad med kalkmålningar. På den norra sidan om valvöppningen står Mattias som blev halshuggen, på yxan som han håller i sin vänstra hand finns ett bomärke. Triumfbågväggen dekorerades liksom koret redan under romansk tid med kalkmålningar. När långhuset valvslogs på 1300-talet doldes de delar av väggen som sitter ovanför valven. Bevarade delar av
målningar daterade till 1250-talet återupptäcktes 1975. På vinden syns på den norra sidan av triumfbågväggen Sankt Kristoffer med Jesusbarnet, och på den södra sidan står Sankt Mikael.

Koret utgörs av två valvtravéer. I det östra korvalvets östra valvkappa återges Kristus och de fyra evangelisterna med sina respektive attribut: Johannes med örnen, Matteus med ängeln, Markus med lejonet
och Lukas med oxen. Motstående valvkappa framställer Paulus med sitt svärd lutat mot axeln och en bok i den andra handen. Det franska helgonet S:t Qvintinus återfinns i den södra valvkappan, och i den norra och västra valvkappan finns helgonnamnen S:t Blasius och S:ta Katarina angivna. Under den västra delen av koret finns ett gravkor som brukats av patronus på Ellinge åtminstone sedan 1600-talet. Gravkoret täcks av en stor kalkstensskiva.

Inredning och inventarier
Altaret tillkom sannolikt vid Eiler Græbes restaurering 194753 och är av blocktyp, murat i rött tegel som lagts i munkförband. Upptill ligger en skiva av grå kalksten med enkelt profilerad kant som beslagits med rostfritt stål.

Altarringen utgörs av en halvrund balustrad tillverkad i trä. Över- och understycket är målade blå medan balusterdockorna är ljusblå. Knäfallet har klädsel av rött tyg.

Dopfunten är placerad vid den mittersta gördelbågens norra sida och tillverkades på 1100-talet i sandsten av den skånske stenhuggaren Mårten stenmästare. Cuppan är dekorerad med palmettmotiv,
livsträd och repstav. Överst finns runor med orden Martin mik giarde: Mårten gjorde mig. Foten är kvadratisk med accentuerade hörn och vilar på en cirkulär stenplatta. Dopfunten stod mellan 1891 och 1953 i Eslövs kyrka.

Orgeln byggdes 1962 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund och har tio stämmor fördelade på manualverk och pedal. Orgelhuset är tillverkat i ek och ritades av Eiler Græbe. Orgeln är placerad mot långhusets norrvägg till vänster om ingången till sakristian.

Bänkinredningen ritades på 1950-talet av Eiler Græbe och ersatte då en äldre sluten bänkinredning från 1700-talet. Dagens inredning består av slutna kvarter som utvändigt
marmorerats i grönblått. Insidorna är brunmålade och dörrarna försedda med nummer. Kyrkan hade tidigare en bänkinredning tillverkad av Jacob Kremberg i början av 1600-talet. Idag återstår enbart fyra rikt snidade herrskapsbänkar som är placerade i koret. Den skulpterade övre delen bär donatorn Eskil Billes vapen. Bänkdörrarna är dekorerade med rundbågemotiv. På bänkgavlarna i norra raden finns längst fram släkten
Gjöes vapen och där intill familjen Krabbes vapensköld.

Predikstolen är placerad i långhusets sydöstra hörn och tillverkades i renässansstil av bildhuggaren Jakob Kremberg 1615. Korgen vilar på en snidad kolonn och har fem bildfält föreställande Jesu födelse, korsfästelsen, uppståndelsen, himmelsfärden och pingstundret. Bildfälten är det enda som återstår från den ursprungliga korgen sedan predikstolen byggdes om i samband med att den flyttades från Västra Sallerups kyrka till Eslövs kyrka i slutet av 1800- talet. Även baldakinen tillverkades av Jakob Kremberg
och är rikt snidad i renässansstil. Fyra av sidorna är dekorerade med adelsvapnen för släkterna Bille, Brok, Gjöe och Krabbe.

Stora kyrkklockan göts i malm 1753 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Lilla kyrkklockan göts ursprungligen 1840 av G.O Fredriksson i Kristianstad och omgöts 1930 av M och O Ohlsson i Ystad.

Den polykromt bemålade minnestavlan som sitter på väggen är samtida med predikstolen och berättar om dem som bekostade träsnideriarbetena. Sidorna består av två hermener med änglaansikte som vilar på postament. Arkitraven är dekorerad med äggstav och tandsnittsfris.

Kyrkan är uppförd med västtorn, rektangulärt långhus stött av kraftiga strävpelare längs den södra sidan, smalare och lägre rakslutat kor i öster och en mindre sakristia åt norr. Sannolikt vilar den på en kallmurad naturstensgrund, vars stenar lär ha hämtats från Stehag. Tornets nedre delar samt långhus och kor är uppförda med tuktad gul sandsten. De övre delarna av tornet härrör till största del från 1700-talet och består av tegel och gråsten. Samtliga fasader är slätputsade och vitkalkade, bortsett från tornet som avfärgats med vit KC-färg. Takfallen på långhus, kor och sakristia är avtäckta med rött enkupigt tegel medan tornhuven är avtäckt med skivtäckt kopparplåt.

Tornfasaderna pryds av flertalet dekorativt utformade ankarslutar, vars tekniska funktion är att hålla samman konstruktionen. Ankarslutarna år norr, väster och söder bildas texten ANNO 1751, och på västfasaden står de romerska siffrorna MDC (1400). Båda årtalen markerar omfattande ombyggnader av tornet. På den södra fasaden finns ett solur från 1700-talet i kalksten och i den norra fasaden en nisch som markerar en tidigare dörröppning. Klockvåningen har stickbågiga ljudöppningar i samtliga väderstreck.

Långhusets södra sida bryts upp av två rundbågiga fönster placerade i djupa nischer med sluttande solbänkar i kalksten. Två kraftiga tegelavtäckta strävpelare stöttar långhusets i hörnen. En ritsning i den norra fasaden markerar en tidigare fönsteröppning. Även koret stöds av kraftiga strävpelarna i hörnen. Koret har två rundbågiga fönster åt söder samt ett centralt placerat fönster i östfasaden. Korets gavelröste är ornerat med treklöverformiga nischer med tunnputsat tegel lagt i fiskbensmönster samt nedanförliggande tandsnittsfris. En nisch i korets norra fasad markerar en igensatt dörröppning.

Sakristian tillkom i början på 1950-talet och har tegelavtäckt sadeltak som slutar i liv med gavelfasaden åt norr. Över mark består sockeln av otuktad natursten i liv med fasadputsen. Fönstren är placerade i inramande stickbågiga nischer. I västfasaden sitter en dörr med rombiskt utformade fyllningar.