Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster stiger besökaren in det tidigare tornets nedre våning, numera införlivad i långhuset. Yttermuren fungerar som ett vindfång, klätt med stående ekådrad panel, och med ett inre dörrpar bestående av inåtgående ekådrade fyllningsdörrar. Den tidigare läktarpredikstolen som nu är placerad mot västra yttermuren skapar en förhall till själva kyrkorummet med plats för bland annat ett bokbord.
Långhuset består av tre valvtravéer, av vilka den västra utgör det gamla tornet och de två övriga det ursprungliga långhuset. I valvens svicklar finns igensatta så kallade skvallerhål, vilkas uppgift var att skvallra om läckor i taket. Valv och väggar är vitkalkade. I den södra yttermuren, strax öster om den mittersta travéens fönster finns en rundbågig, slätputsad nisch som markerar platsen för kyrkans ursprungliga huvudentré. De rundbågiga fönstren, tre i söder och två i norr, tillkom vid Wåhlins restaurering
1915 och har sex lufter vardera, med blyspröjsade råglas.
Golven är i de två västra travéerna belagda med åttkantigt gult tegel med svarta kvadratiska mellanstenar. I den östra travéen ligger istället rektangulära grå kalkstensskivor med en halv stens förskjutning. I mittgången ligger en röd ullmatta. På ömse sidor om mittgången står öppna bänkkvarter på ett upphöjt, klarlackat trägolv. De två bakre bänkraderna samt den främre har avlägsnats. Där de tidigare stod är golvet belagt med mörkgrå klinker. Utrymmena där de bakre bänkarna stod är möblerat med slagbord
och lösa stolar. I den andra travéen bryts det norra kvarteret upp av en gång till sakristian. Direkt norr om denna är kyrkans orgel placerad och framför denna har tre bänkar avlägsnats med bänkgavlarna sparade, vilka bildar ett delvis stängt kvarter med plats för kör och musiker, möblerat med lösa stolar. I taket hänger två mässingskronor och på väggarna lampetter, fyra med stearinljus och fyra elektrifierade.
Läktaren utmed västra yttermuren har en speciell historia. I Högseröds kyrka uppfördes en så kallad läktarpredikstol under 1600-talets första hälft. En sådan predikstol utgörs av en läktare som vanligen var placerad vid triumfbågen mellan långhus och kor. Så var också fallet i Högseröd, även om kyrkoherden Anders Martini i sin beskrivning av kyrkan 1830 menade att den flyttats till denna plats omkring 100 år tidigare. Det bör påpekas att Martini samtidigt medger att det inte finns några konkreta belägg för hans hypotes, och han försöker inte heller dölja att han anser placeringen olycklig ur såväl estetisk som praktisk synpunkt. Det sannolika torde vara att läktarpredikstolen var kyrkans första predikstol och faktiskt uppfördes vid triumfbågen. Vem som stod för arbetet är inte klarlagt, men med konsthistoriska referenser som argument har någon av de båda bildhuggarna Otto Skopius eller Jacob Kremberg föreslagits som
troliga upphovsmän. Vid restaureringen 1857 monterades läktaren ned, men delar av den sparades och återanvändes i den orgelläktare som 1895 uppfördes vid långhusets norra vägg mot tornet. Vid Græbes restaurering 1950 flyttades läktaren till sin nuvarande plats och omkonstruerades återigen. Av den ursprungliga läktarpredikstolen från 1600-talet återstår idag bland annat fyra fyllningar, sex karyatider och två figurskulpturer föreställande Moses och Johannes. Därtill utgörs mittpartiet av läktarpredikstolens
dörrkrön. Läktaren, som nås via en svängd trappa i norr, vilar på fyra blåmålade svarvade kolonner med skivkapitäl och dess undersida är klädd med gråmålad lockpanel.
Koret täcks av ett kryssvalv av samma karaktär som de i långhuset, medan absiden har hjälmvalv. Valv och väggar är precis som i långhuset vitkalkade. Golvet i kor och absid, som är förhöjt med ett trappsteg i förhållande till långhuset, är belagt med samma kalkstensplattor som långhusets östra travé. I korets nordöstra hörn finns en nisch med trälucka vars funktion inte är klarlagd. I absidens södra mur återfinns en piscina (utslagsvask) i sten samt en sakramentsnisch. Rakt i öster, bakom altaruppsatsen, sitter en
blåmålad ytterdörr.
Vid 1915 års restaurering påträffades en rad kalkmålningar på såväl väggar som valv och bågar i långhus, kor och absid. Målningarna, som mestadels bedömdes vara medeltida men även från 1700-talet, var fragmentariska och svårtolkade, varför flertalet åter har kalkats över. Frilagda målningar kan fortfarande beskådas på långhusets östra vägg, i korets nordvästra hörn samt norr om triumfbågen där MARIA är skrivet i runskrift. Denna plats är den traditionella för Mariaaltare inom den katolska kyrkan.
Tornets bottenvåning fungerar sedan slutet av 1970-talet som sakristia och nås via en rakt täckt öppning med pardörr. Rummet täcks av ett enkelt utformat kryssvalv vilket, precis som väggarna, är vitkalkat. Golvet är belagt med rektangulärt gult tegel med grå fogar. Rummet är inrett med skåp för bland annat textilförvaring, bord och stolar samt ett fristående altare. Inredningen samt dörr till långhus och nordportalens innerdörrar är bemålade i två blå kulörer. Via en lucka i den sydöstra valvsvickeln, och med hjälp av en fyra meter hög stege, nås tornets övre våningar samt kyrkvinden.
Plan 2 domineras av sakristians valvkappor. Väggarna består av frilagda gråstensmurar. Via en öppning i murverket nås kyrkvinden, medan en smal trappa leder vidare till klockvåningen på plan 3 där klockbocken i fur och ek med förstärkningar av H-profiler i stål återfinns. Väggarna är putsade och ljudöppningarna har partiella omfattningar i tegel.
Kyrkvindens takstolar i fur och ek består av högben, dubbla remstycken, stödben och hanbjälkar. För att avlasta hanbanden har konstruktionen förstärkts med en längsgående bjälke som vilar på en stolp- och knektkonstruktion. Virket är delvis återanvänt och delarna i ek framstår som mycket gamla. Valvkapporna är värmeisolerade.
Inredning och inventarier
Kyrkans interiör präglas av inredningen från restaureringen 1915, utformad av Theodor Wåhlin. I sammanställningen nedan härstammar om inte annat anges inventarierna från detta tillfälle. Den klarblå färgsättning som idag är genomgående i den fasta inredningen tillkom vid Carl-Axel Anckings restaurering
1979, i Wåhlins utförande användes en mer gråblå kulör.
Altaret är ett fristående blockaltare i komstadkalksten. Altaruppsatsen består av kannelerade kolonner med
kompositakapitäl, bärandes ett entablement bestående av arkitrav med devis (inskription), tandsnittsfris
samt förkroppad gesims. Uppsatsen flankeras av vingar med skuren dekor i jugendstil och kröns av ett mindre gavelmotiv, flankerat av skurna konsoler samt oljelampor. Överst en medaljong med kerubansikte. Uppsatsen är polykromt bemålad med en gråblå grundfärg och dekor ibland annat rött, grönt och förgyllning. Den centralt placerade altartavlan, framställandes Vägen till Getsemane, är målad av den lokale konstnären Herman Österlund som ligger begraven på Högseröds kyrkogård.
Ett dopaltare av ek från 1992 är placerat invid dopfunten vid långhusets nordöstra vägg.
Altarringen har halvcirkulär planform och består av en balustrad av svarvade dockor och överliggare i trä. Balustraden är monokromt bemålad i samma kulör som altare och altaruppsats, med ett förgyllt band vid dockornas vulst. Knäfallet är klätt i blågrått tyg.
Predikstolen i trä har sexsidig planform. Korgens överstycke, med tandsnitt och förkroppad gesims, går igen från altaruppsatsen. Under detta löper ett skuret listverk med dekor i jugendstil föreställandes vindruvsklasar samt kors. Korgens sidor saknar i övrigt dekoration men lär ha haft pannåer på de ursprungliga ritningarna, vilka aldrig utförts. Det sägs att en första version av predikstolen, med pannåer, brann upp på snickeriet, vilket skulle kunna vara en förklaring. Understycket har pärllist och under detta ett bevingat kerubansikte i varje hörn. Predikstolens färgsättning upprepas från altaruppsatsen, med
gråblå grundfärg och dekor i rött, grönt och förgyllning.
Baldakinens planform och färgsättning går igen från predikstolen, så även de bevingade kerubansiktena
och gesimsen i listverket. Ljudtaket kröns av korsförsedda vapensköldar samt oljelampor i samma utförande
som på altaruppsatsen.
Dopfunten i sandsten från 1200-talet utgör kyrkans äldsta inventarium och har tillskrivits Torrlösagruppen.
Cuppan är skålformad och rikt dekorerad med stora palmettornament under en repstavsbård. Foten har formen av ett tärningskapitäl och är på två sidor dekorerad med rundbågar i ett bågfält, på en tredje sida ett grekiskt kors i bågfält, medan den fjärde sidan är odekorerad. Till dopfunten hör ett dopfat i koppar daterat till 1600-talet.
Bänkinredningen har enkelt utformade, rektangulära sidostycken, med svagt bågformat krön samt en mindre skuren, förgylld relief i jugendstil. Bänkryggarna består av ramverk med fyllningar. Färgsättningen följer samma princip som övrig inredning från 1915, det vill säga gråblått ramverk fyllningar samt sidostycken i en mer kulört blå kulör.
Orgeln, som är placerad på ett cirka 60 cm högt podium vid norra långhusväggen, är tillverkad av firma Troels Krohn i Hillerød, Danmark och har 15 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Orgelhuset har en rak, modernistisk formgivning och är färgsatt i likhet inredningen från 1915. Kyrkans tidigare orgel från 1950, vars orgelverk var placerat i tornets bottenvåning, hade även den tillverkats av Troels Krohn och återköptes av firman när nuvarande orgel tillkom.
Triumfkrucifixet i triumfbågen hör till kyrkans 1600-talsinredning, men försågs med nytt korsträ vid restaureringen 1915.
Kyrkklockorna i malm är tillverkade 1680 i Malmö respektive 1744 i Kristianstad.
Kormattan av märket Kasthall tillkom precis som mattan i mittgången 1995 efter förslag av inredningsarkitekt Anna Sandberg.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
