Bosarps kyrka

Under medeltiden låg Bosarps kyrka några hundra meter söder om den nuvarande kyrkan och bestod av långhus, lägre och smalare kor med absid i öster samt torn i väster. Under 1400-talet tillfogades ett vapenhus i söder. Den kraftigt ökande befolkningsmängden under 1800-talet ledde på många håll i landet, inte minst i Skåne, till att många medeltida kyrkor genomgick omfattande om- och tillbyggnader eller i många fall revs till förmån för nyuppförda kyrkor. Så skedde även i Bosarp där den romanska kyrkan revs 1867. Den nya kyrkan, som delvis restes med återvunnet byggnadsmaterial från den gamla kyrkan, ritades och uppfördes 1868 av byggmästaren Peter Christian Sörensen (18241887). Kyrkan försågs med brett långhus, västtorn med spira och kor i öster. Något senare tillkom sakristia och bisättningsrum (nuvarande förråd), exakt när är inte klarlagt men sannolikt relativt snart efter att den nya helgedomen färdigställts. Grunden till den medeltida kyrkan finns ännu bevarad på den gamla kyrkogården.

1884 inköps kyrkans första orgel i form av ett orgelharmonium. I slutet av 1800-talet installerades två värmeugnar och 1902 ersattes orgelharmoniet av en piporgel.

Den första stora ombyggnaden genomfördes 1913. De slutna bänkkvarteren som gått hela vägen ut till långhusmurarna revs till förmån för en ny öppen bänkinredning med gångar längs ytterväggarna. Dagens altare av polerad svart granit skänktes till kyrkan liksom glasmålningarna i koret. De sistnämnda utfördes av Anders Nilsson från Lund. Kyrkorummet fick ny färgsättning med väggar i sandstenston och dekorativt måleri i koret och på väggarnas nedre del. Den fasta träinredningen ekådrades. Restaureringen blev omskriven i pressen som Den olagliga kyrkoreparationen i Bosarp (Södra Skåne 1914-11-06) vilket kom sig av att församlingen lät genomföra arbetena utan att konsultera varken arkitekt eller berörda myndigheterna. Kyrkoherden och kyrkorådet dömdes året därpå till böter för förseelsen, men församlingen tycks ha varit nöjd med restaureringen och böterna betalades ur kyrkokassan.

Den andra stora restaureringen genomfördes 195253. Väggar och tak vitmålades och inredningen fick ny färgsättning i ljusa toner. Långhusets två främsta bänkrader togs bort och en ny värmeanläggning med radiatorer och bänkvärmare installerades, varpå de två äldre skorstenarna revs. En ny orgel införskaffades, tillverkad av Flentorp Orgelbouw Zaandam. Utvändigt putsades kyrkan om och taken, som tidigare varit pappklädda, belades med rött enkupigt tegel från Veberöd. Tornets plåtbeklädnad hade tillkommit tre år tidigare, 1949. Solbänkarna kläddes in med kopparplåt och kyrkan försågs med nya kopparbeslagna ytterdörrar.

I slutet av 1970-talet inreddes utrymmena under orgelläktaren i väster med kapprum, RWC och förrådsutrymmen. I början av 1980-talet isolerades valven med mineralull och kyrkans murar dränerades. Fasaderna putsades om med hydrauliskt kalkbruk som avfärgades med kalkfärg bortsett från tornet, som avfärgades med KC-färg. Interiört höjdes orgelläktarens barriär.

I början av 1990-talet hade kyrkan problem med mögel och dålig lukt. En interiör ombyggnad genomfördes där golvet dränerades och den fasta träinredningen återfick sin ursprungliga ekådring. Arbetena leddes av Uno Nilsson på K-Konsult.

2009 restaurerades kyrkans exteriör. Fasaderna putsades om och långhusets norra takfall lades om. Spirans dubbelfalsade beklädnad av galvad plåt ersattes av enkelfalsad järnplåt och krönkorset av ek kläddes in med zinkplåt.

Kyrkan nås via västportalen som leder in till vapenhuset i tornets bottenvåning. Kyrkportens insida är ådringsmålad och har tre fyllningar i varje dörrblad. Golvet är belagt med åttkantiga gula plattor med mindre svarta kvadrater emellan. I den södra delen står två romanska gravhällar och en gravhäll från 1700-talet uppställda. Golvet är i denna del belagt med gråsvart kalksten av varierande storlek. En trätrappa som leder upp i tornet och ingången till långhusvinden löper längs rummets norra sida. Två träbjälkar bär upp det vitputsade taket. En pardörr med tre fyllningar i varje dörrblad och glasat övre parti leder in till kyrkorummet.

Det treskeppiga kyrkorummet har rektangulär planform med öppen bänkinredning på ömse sidor om mittgången. Tolv kvadratiska träpelare med bas och kapitäl bär upp längsgående bjälkar på vilka långhusets tunnvalv vilar. Pelarsystemet är ekådrat i likhet med bänkinredning och läktarbarriär. Sidoskeppen har plana tak, vilka liksom tunnvalv och väggar är vitmålade. Bänkinredningen står på brunlaserade trägolv, i övrigt är golven belagda med åttkantigt gult tegel med mindre svarta kvadrater i hörnen. De stora rundbågiga gjutjärnsfönstren förser kyrkorummet med dagsljus. Den elektriska belysningen utgörs av tre ljuskronor i mässing som hänger över mittgången samt av sex mässingslampetter på långhusväggarna.

Orgelläktaren upptar hela långhusets bredd och vilar på pelare med kvadratisk bas, fasade kanter och enkelt utformade kapitäl med profilerad list, samt genom infästningar i vägg. Barriären består av ett enkelt ramverk med fyllningar och ett järnräcke upptill. Orgelns ryggpositiv bryter upp barriären i mitten. En förgylld list löper längs arkitravens övre del och valda detaljer är målade i rött och grönt. Under läktarens norra del finns en RWC och under den södra ett bord och stolar för kyrkkaffe.

I mittgångens ände står ett enkelt träaltare på en korsprydd matta. I det nordöstra hörnet står den medeltida dopfunten och ett dopaltare. Predikstolen är fäst i den östra pelaren mot väggen och nås från sakristian via en öppning i långhusets östmur. Två trappsteg i kalksten leder upp till koret som till största del upptas av den genombrutna altarringen. En marmorerad och förgylld rundbåge ramar in de två blyinfattade korfönstren mot öster. Glasmålningarna utfördes 1913 av konstnären Anders Nilsson från Lund och föreställer uppståndelsen till höger och bebådelsen till vänster. Två rundbågiga dörrnischer leder in till ett förråd (tidigare bisättningsrum) åt norr och till sakristian åt söder.

Inredning och inventarier
Altaret är tillverkat i polerad svart kalksten med utkragande altarskiva och skänktes till kyrkan av Bengta Hansson i Kärrstorp i samband med restaureringen 1913. Framtill finns förgylld dekor bestående av ett kors med bokstäverna IHS som omges av strålglans. Korset flankeras av två förgyllda stiliserade veteax. Mitt på altaret står ett brunmålat krucifix tillverkat av Nils Jörgen Andersson 1913.

Altarringen är kvadratisk med rundade kanter och grindar åt söder och norr. Räckverket är ekådrat och har förgyllda trepass upptill. Hand- och knäfall är klädda med vinröd sammet.

Dopfunten som är placerad i långhusets nordöstra hörn tros ha huggits omkring år 1200 av den så kallade Hylliegruppen, vars funtar karaktäriseras av runda cuppor med palmettbård och profilerad kubisk fot. Cuppans nedre del är dekorerad med repstavsornamentik. Sandstenssockeln tillverkas 1994 av stenhuggare Mats Johansson i Dalby.

Orgeln i ädelträ byggdes 1952 av D.A. Flentrop och har 18 stämmor fördelade på tre manualer och pedal. Ryggpositivet bryter upp läktarbarriärens mitt. Orgelhuset och ryggpositivet flankeras av öppna luckor dekorerade med stjärnstrålar.

Bänkinredningen tillkom i samband med restaureringen 1913 och består av ådringsmålade öppna kvarter placerade på lätt upphöjda trägolv. Bänkgavlarna har enkel utformning med voluter vid sittbänkarna och målade spår i den övre delen i rött, grönt och gult. De lutande ryggstöden består av ramverk med enkelt profilerade fyllningar.

Predikstolen är fäst i långhusets sydöstra pelare och nås från sakristian. Den polykromt bemålade korgen är utförd barockstil och snidades i ek under 1600-talet. Bildfälten föreställer de fyra evangelisterna med sina respektive attribut. Matteus med ängeln, Johannes med örnen, Lukas med tjuren och Markus med lejonet. Mellan bildfälten står så kallade karyatider. Korgen pryds nertill och upptill av förgyllda textfält.

Den stora kyrkklockan i malm göts ursprungligen i Helsingör 1655, men göts om 1810. Klockan pryds av textfält, bårder och figurer.

Den lilla kyrkklockan göts malm 1784. Klockan hängde tidigare i Gullarps medeltida kyrka vilken revs vid mitten av 1800-talet, varefter den skänktes till Bosarps kyrka. Klockan är dekorerad med figurer, bårder och textband.

Kyrkans planform utgörs av västtorn, rektangulärt långhus samt något smalare och lägre rakslutat kor i öster med sidobyggnader för sakristia och förråd. Sannolikt vilar den på en kallmurad naturstensgrund. Socken är utförd i gråputsad kluven granit och gråsten. Murverken är uppförda dels med kluvna granitblock från uppförandetiden, dels med tuktad kalk-, sand- och gråsten som återanvänts från den medeltida kyrkan. Tornets övre parti är murat med maskinslaget tegel liksom muröppningarnas omfattningar och den dubbla tandsnittsfrisen som löper längs med långhusets, tornets och korets takfot. Kortillbyggnaderna är båda uppförda med handslaget tegel.

Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar kring dörrar och fönster. Takfotsgesimsen är spritputsad och murad i tre språng med dubbel tandsnittsfris i två liv nederst.

Tornet har tre våningar och kvadratisk planform. Västentrén markeras med en trappstegsformad portalomfattning. Ovanför den stickbågiga kopparbeslagna dörren sitter en minnestavla med förgyllda siffror som bildar årtalet 1868. Mitt på fasaden finns ett runt fönster med utstrålande spröjs, strax ovanför detta återfinns tornets västra ljudöppning. Såväl den norra som den södra fasaden är försedda med runda blindfönster och rundbågiga ljudöppningar samt rundbågiga fönster nertill, det norra är emellertid ett bildfönster. Den skivtäckta tornspiran kröns av ett plåtinklätt kors.

Långhusfasaderna bryts upp av fem rundbågiga fönster åt norr och söder. Fönstren är utförda i brunmålat gjutjärn som fästs direkt i murverket. Överst bildar spröjsen ett spetsbågigt mönster med en cirkel högst upp. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt.

Korets östra gavel har två rundbågiga fönster nertill vilka försågs med blyinfattade glasmålningar 1913. Centralt på östfasaden finns ett runt blindfönster av samma typ som på tornet. De båda korutbyggnaderna saknar tandsnittsgesims och är försedda med varsin dörr i söder respektive norr, vilka saknar markerade omfattningar. Utbyggnaderna finns med på originalritningen från 1866, men vid murverksundersökningen 1989 gjordes bedömningen att de bör ha tillkommit efter kyrkans uppförande.