STORA HERRESTADS KYRKA

Stora Herrestads kyrka anses tillhöra en av Skånes äldsta stenkyrkor. Enligt professor Carl Georg Brunius skulle kyrkan vara uppförd år 1102 enligt en uppgift i ett brev, som skulle vara utfärdat av ärkebiskop Birger Gunnersen i Lund. Det har senare diskuterats att det kan röra sig om ett förfalskat brev, skrivet så tidigt som i slutet av 1600-talet eller under 1700-talets början.

Kyrkan uppfördes av kvaderhuggen köpingesandsten sannolikt under 1100-talets början med långhus och rakslutet kor utan sockel. Det senare har konstaterats genom murverksdokumentation och arkeologiska utgrävningar. Vid grävningar har även gravar som är äldre än kyrkan påträffats, vilket kan indikera att den nuvarande stenkyrkan har föregåtts av en träkyrka. Vid den senaste murverksdokumentationen som utfördes 2016 kunde det även konstateras att kor och långhus är murade i förband och har tillkommit i samma byggnadsskede. Kyrkan hade ursprungligen syd- och nordportal, vilka var placerade nära västmuren. I slutet av 1100-talet tillkom ett brett västtorn av kalksten med profilerad sockel samt med två rundbågiga valv med mittpelare mot kyrkorummet. Även andra våningen, som inrymde en emporvåning, hade en liknande utformning. Det finns flera olika teorier om emporens användningsområden. Den kan ha uppförts som ett avskilt utrymme för kyrkans byggherre eller för kringresande kungligheter att kunna övervaka mässan. En annan tolkning är att den varit en del i en liturgisk procession. Kenth Hansen, doktorand i historisk arkeologi i Lund, har delat in emporen i fyra typer, arkadempor, fönsterempor, läktarempor och kapellempor.

Under 1300-talets första hälft valvslogs kyrkorummet och försågs med kalkmålningar, som har daterats till 13251350 och tillskrivits den s.k. Snårestadsgruppen. Namnet kommer från att målningarna i den nu rivna kyrkan i Snårestad hade en datering 1347. Målningarna karaktäriseras av en enhetlig stil och en ljus färgton.

Sannolikt under senmedeltiden uppfördes ett vapenhus vid den södra ingången, vilket revs 1821.
På 1750-talet, 1751, uppfördes en nykyrka eller korsarm av gråsten och återanvänd sandsten på långhusets norra sida och 1765 byggdes en ny läktare på södra sidan och koret försågs med draperimålningar.

1791 togs trappstegsgavlarna på tornet och vapenhuset ned. 1799 uppgjordes ritningar av arkitekt P W Palmroth, Överintendentsämbetet.

1821 revs vapenhuset i söder och en ny huvudentré togs upp på tornets västra sida. Den tidigare södra portalen ersattes av ett fönster. Tornets bottenvåning och första våning byggdes om och mittpelaren och de dubbla valven mot kyrkorummet revs.

1854 försågs kyrkan med sin första orgel, byggd av J L Larsson, som även ritade orgelfasaden. Johan Lambert Larsson (18181877) var son till amatörbyggaren Anders Larsson och tog examen 1840 och övertog därefter faderns verkstad i Ystad. Han har tillverkat ett stort antal orglar till skånska kyrkor.

1881 togs blytaket ned och taket täcktes med skifferplattor och takstolen förnyades med återanvändning av äldre delar. 1881 eller 1896 revs tornets tunnvalv och korets kryssvalv och ett nytt kryssvalv slogs över koret. Långhusvalven murades delvis om. 1887 upptäcktes de medeltida kalkmålningarna, som var i mycket fragmentariskt skick och 1892 kalkades de över. Kalkmålningar från 1300-talet i långhuset och från 1500-talet i koret dokumenterades dessförinnan av signaturen J.C.

1896 utfördes en omfattande interiör renovering efter ritningar av Peter Boisen, då eller redan 1881 bl. a långhus och kor delvis försågs med nya högre kryssvalv, tornets tunnvalv revs och en ny orgelläktare byggdes i tornets andra våning. Kyrkorummet fick nytt golv av viktoriaplattor samt nya öppna bänkar. Ny värmeanläggning med pannrum under långhusets östra del. Kyrkan försågs även med nya spetsbågiga järnfönster. Peter O Boisen (18361908) var stadsarkitekt i Ystad och har bland annat utfört ritningar till en rad profana byggnader, däribland Ystad teater och ett flertal stationsbyggnader. Han har även ritat några kyrkobyggnader, bland andra Öja och Glemminge kyrkor.

1911 fick kyrkan ett nytt orgelverk byggt av orgelbyggaren J Magnusson i Göteborg.

1927 utfördes ytterligare en omfattande renovering efter ritningar av arkitekt Einar Lundberg, som samtidigt var engagerad i återuppbyggnaden av Borrie kyrkoruin. Kyrkan i Stora Herrestad försågs med nya lägre fönsteröppningar med träbågar, som ersatte järnfönstren. Norra korfönstret murades igen och nya ytterportar insattes. Interiört avdelades nykyrkans norra del till sakristia och det tidigare sakristieutrymmet bakom altaret byggdes om. Kyrkorummet försågs med nytt golv av komstadkalksten och nya slutna bänkar, koret fick nytt altare och altarring. Orgelläktaren förlängdes mot öster och fick ny barriär av bänkgavlarna eller framskärmarna från 1896. Inventarierna konserverades av konservator Hans Erlandsson, Lund. Pannrummet fick ingång från korets östra sida.

19591960 utfördes invändiga förändringar efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Den norra delen av nykyrkan som fungerat som sakristia sedan ombyggnaden 1927 gjordes om till bårhus och en ny sakristia inreddes i den södra delen och en ny vägg murades mot kyrkorummet. Orgelläktarens undersida försågs med nytt undertak och interiören ommålades. Den fasta inredningen och inventarierna konserverades av konservator Våga Lindell.

Under 1970- och 1990-talen genomfördes flera omputsningar av kyrkans fasader. I samband med putsrenovering 1983 dokumenterades murverket. 1993 togs en ny dörröppning upp mellan sakristian och bårhuset.

2016 utfördes en utvändig renovering med omläggning av yttertak med nya skifferplattor, rötskadat virke i takstolen byttes mot friskt virke, putslagning, ommålning av fasaderna, dörrar och fönster. Framtagning av ett igenmurat fönster på korets norra sida med originalglas. Murverksdokumentation utfördes samt konservatorsundersökning av tornets sandstenskolonetter. Nya kalkmålningar på korvinden upptäcktes.

Under åren 20172018 utfördes en invändig renovering, då bänkarna togs bort och ersattes av lösa stolar, nytt kalkstensgolv i kyrkorummet. Bårrummet i korsarmens norra del togs bort och lokalerna byggdes om för hwc, pentry och förråd. I vapenhuset togs en tidigare torrklosett under trappan till orgelläktaren bort.

Stora Herrestads kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus med rakslutet kor i öster, brett torn i väster samt en korsarm på norra sidan.

Tornet har en kraftig profilerad sockel, som dock är överputsad och gråmålad. Övriga byggnadsdelar saknar sockel. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt med ett flertal ankarjärn. Tornet har i södra gavelröstet blinderingar i form av vertikala rektangulära rundbågiga nischer samt däröver en rundel, vilken även förekommer på norra gavelröstet. Kyrkan täcks av sadeltak belagda med skifferplattor, varav nykyrkans tak är valmat mot norr.

Kyrkan har spetsbågiga fönsteröppningar som sedan 1927 är försedda med spetsbågiga träfönster indelade i nio lufter. På korets norra sida återupptogs vid renoveringen 2016 ett igenmurat gjutjärnsfönster, vilket utvändigt försetts med ett skyddsglas. Tornet har i söder på västra fasaden små kvadratiska ljusöppningar, som ger ljus till torntrappa. Solbänkarna är täckta med gråmålad plåt. Tornet har ljudöppningar mot alla väderstreck, tre mot öster, två mot väster samt en på norra och södra sidan. De dubbla ljudöppningarna är ursprungliga och avskiljs av kolonnetter. De åttkantiga tornkolonnetterna är av kalksten med kapitäl av sandsten. Vid en undersökning i samband med renoveringen av kyrkan 2016 framkom att de troligen varit behuggna med växtornamentik, enligt uppgift finns liknande i Dalby kyrka. Ljudluckorna består av stående tjärade brädor.

Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även på korsarmens norra sida, till tornet på södra sidan samt till källaren på korets östra sida. Porten i väster omges av en spetsbågig portal i tre språng med en överliggande dekoration av ett trepass. Entrépartiet består av en gråmålad dubbeldörr med spegelindelning, troligen från 1927. Ingången till korsarmen består av en sidohängd enkeldörr med gråmålad profilerad panel lagd i fiskbensmönster, även källardörren på korets östra sida har en liknande panel. Dörren till tornet utgörs av ett äldre spetsbågigt dörrblad med profilerad panel i fiskbensmönster. På långhusets södra och norra fasader mot väster finns frilagda tröskelstenar till de tidigare syd- och nordportalerna.

Interiör
Kyrkorummet består av östra delen av tornet, som är inkorporerat med långhuset, långhus och kor. Predikstolen är placerad på långhusets sydöstra sida och dopfunten på den norra. Huvudentrén är via vapenhuset i väster.

Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och har ett golv av äldre kalkstensplattor, vitputsade väggar och ett vitmålat paneltak. På södra sidan löper en öppen gråmålad trätrappa till orgelläktaren och i söder finns sedan 1927 en gråmålad spegeldörr med antikglas i blyspröjs i övre fyllningen, som leder till ett förrådsutrymme. Dubbeldörrarna i väster och öster har en spegelindelning samt på ytterportarnas insida finns monterade enkla träkonstruktioner med nät.

Långhuset täcks av två travéer med kryssvalv med valvribbor med fyrkantsprofil, delar utgörs av de ursprungliga medeltida valven. Golvet är sedan 20172018 lagt med kvadratiska kalkstensplattor, väggarna och valven är putsade och avfärgade i vitt. Fönsteröppningarna är sedan 1927 försedda med träfönster med dubbla bågar med innanfönster med antikglas i blyspröjs. Den från tornets östra del utskjutande orgelläktaren i väster bärs upp av åttkantiga gråmålade pelare och undertaket består av en enkel gråmålad panel. Läktarbarriären är gråmålad med en spegelindelning och lär bestå av gavlarna från 1896 års bänkar, som monterades ner 1927.

Korets golv ligger två steg högre än långhuset och är täckt av ett äldre kalkstensgolv. Väggarna och kryssvalvet med profilerade valvribbor, som nymurades i slutet av 1800-talet, är putsade och avfärgade i vitt. På södra sidan finns en fönsteröppning med träfönster från 1927, medan det på norra sidan 2016 framtogs ett igenmurat gjutjärnsfönster, tillverkat vid Ystad Metallverkstad. På östra väggen, bakom altartavlan finns en rundbågig nisch och därunder en uppbyggd putsad nedgång till källaren, vars dörr är utifrån på korets östra sida.

Korsarmen eller nykyrkan nås via en gråmålad enkeldörr med fyllningar på långhusets norra sida samt från en utvändig port i norr. Korsarmen täcks av två travéer med kryssvalv och består av en sakristia i södra delen, medan det bårrum som inreddes i norra travéen 19591960, ombyggdes 20172018 till hwc, pentry och förråd. Golvet i norra delen består av rött tegel och väggar och valv är vitputsade. Ytterporten i norr är stickbågig, sidohängd samt med sex fyllningar, sannolikt från 1927.

Sakristian har ett kalkstensgolv, vitputsade väggar och kryssvalv och en fönsteröppning i öster. Dörren i norr är en enkel stickbågig spegeldörr.
Orgelläktaren nås via en trappa i vapenhusets södra del. Stora delar av läktarvåningen är inklädd med grönmålad pärlspontpanel från renoveringen 1896.

Tornets övre våningar nås via en utvändig dörr på tornets södra sida. Dörren var inte öppningsbar vid inventeringstillfället. Men i Vård- och underhållsplanen beskrivs tornet noggrant. Trappans plansteg består delvis av äldre gravhällar och väggarna består av kalkstensmuren. Från första våningen syns tornbågen mot öster. I tornets takkonstruktion finns återanvända medeltida ekbjälkar. Över valven på långhusvinden syns på den södra sidan den övre delen av en rundbågig romansk fönsteröppning. Fragment av medeltida kalkmålningar finns bevarade över korvalven.

Inredning och inventarier
Altaret är murat av tegel och vitslammat och tillkom i samband med renoveringen 1927.

Altaruppsatsen är daterad till 1684 och utförd i två våningar med mittpartiet framställande Nattvarden i en stor relief flankerad av kvinnliga hermer och beslagsornamentik, däröver den segrande Kristus omgiven av fristående änglaskulpturer. Altaruppsatsen restaurerades 1960 av konservator Våga Lindell, då de ursprungliga färgerna togs fram. På altaruppsatsens baksida finns Series Pastorum målat i guld.

Altarringen med raka sidor och gråmålade sågade balusterdockor tillkom vid renoveringen 1927.

Dopfunten är placerad i långhusets nordöstra hörn och är sannolikt från 1100-talet och huggen av sandsten med en cylindrisk cuppa och kvadratisk fot med en för området ovanligt huggen dekor i form av en rundbågefris, rundlar och godronnerad undersida.

Predikstolen med tillhörande ljudtak eller baldakin är daterad till 1602 och är placerad på långhusets södra sida med uppgång från norr. Den femsidiga korgen pryds av de fyra evangelisterna med tillhörande symboler i mittfälten, vilka avskiljs av kolonner. Räcket till trappan förnyades 1927. Predikstolen restaurerades 1960 då de ursprungliga färgerna togs fram. Kyrkorummet är sedan 2016 möblerat med lösa stolar. Delar av den slutna bänkinredningen från 1927 finns kvar under läktaren i väster. En äldre öppen bänk från 1896 finns bevarad i källaren.

Orgelverket är ursprungligen byggt 1911 av Magnusson Orgelbyggeri, men senare ombyggt vid flera tillfällen. Orgelfasaden uppfördes ursprungligen 1854 efter ritningar av orgelbyggaren Johan Lambert Larsson, Ystad. Den är gråmålad med förgyllda sirliga goticerande detaljer. Den flyttades upp till den nuvarande orgelläktaren i samband med kyrkans ombyggnad 1896.

Kyrkan har två klockor. Storklockan med inskriptionen I HERRENS ÅR 1418 och lillklockan är gjuten av Berent Bodeman i Lybeck 1625.

Kyrkans ena nummertavla hänger på norra sidan om triumfbågen med en profilerad ram och målad i guld, rött och grått. Den andra förvaras, enligt uppgift, i tornet.

Bland kyrkans övriga inventarier finns ett triumfkrucifix från senmedeltiden med den lidande Kristus med hår av tagel under törnekronan. Krucifixet restaurerades 1907 av Anna Wåhlin och även 1960 av konservator Våga Lindell. Två ljuskronor från 1787 med inskription att de är skänkta av kyrkans patronus högvälborne herr grefve och general adiutant C L Hårdh. Dessutom bör kyrkans textilier tillverkade av Hillevi Nilsson-Kjellhard, Tomelilla nämnas.