MARSVINSHOLMS KYRKA

Marsvinsholms kyrka, som skulle ersätta de tre sockenkyrkorna Balkåkra, Skårby och Snårestad, uppfördes mellan åren 1862-1867 på en helt ny plats, söder om Marsvinsholms slott, i Balkåkra socken. Kyrkobygget bekostades av slottsägaren Jules Edvard Stiernblad, som också var kyrkans patronus fram till 1922. Stiernblad drev, mot församlingarnas vilja, igenom att de övriga kyrkorna skulle rivas och att en ny stor kyrka skulle uppföras i anslutning till slottet. Kyrkan uppfördes efter ritningar, daterade 1860, av den danske arkitekten Christian Zwingmann som även varit ansvarig för en större ombyggnad av Marsvinsholms slott 1856-1857. Kyrkan, fick i likhet med slottet, en renässansinspirerad arkitektur. Zwingmann (1827-1891) var född i Riga, men utbildad på Konstakademin i Köpenhamn. Han var inblandad i ombyggnader av flera slott i Skåne, däribland Vrams Gunnarstorp och Kulla Gunnarstorp. Ritningarna till Marsvinsholms kyrka godkändes av Överintendentsämbetet 1862 efter några förändringar på framför allt tornspiran. På ritningen finns antecknat; I öfverensstämmelse med projekt af C Zwingman med förändrad tornspira af J E Söderlund, 1862. Kyrkobygget påbörjades 1863 av byggmästare Carl Ludvig Brogren från Rögla. Han hade även varit ansvarig för den stora ombyggnaden av slottet några år tidigare. I kyrkans närhet uppfördes ett tegelbruk och cement inköptes från Tyskland. Kyrkan invigdes 1867 och är en av Skånes största landsortskyrkor med bänkar i långhuset och på sidoläktarna beräknade för 1 000 personer.

År 1908 gjordes en utvändig rengöring och skadade partier i fasaderna lagades. Kyrkorummet försågs med järnkaminer och nya utrymmen i passagerna söder och norr om koret tillkom. 1926 försågs ljudgluggarna med luckor efter ritningar av Olof Lundberg i Glemmingebro. 1932 gjordes förstärkningsarbeten på tornbalkongen och 1938 utfördes invändiga arbeten i tornet till följd av omfattande fukt- och rötskador. Tornet reparerades även på 1940-talet.

År 1962 behövde tornet återigen renoveras och samtidigt utfördes en del moderniseringar, då bl. a kaminerna i långhusets nordöstra och sydöstra hörn togs bort. Samtidigt ommålades interiören i vitt. Tidigare hade väggarna haft en rosa ton, valven varit vita med kolonner och andra dekorativa detaljer målade i ljust grått. I slutet av 1960-talet utbyttes yttertakens skifferläggning mot eternitplattor.

Översyn och reparation av framför allt tornspiran har utförts vid flera tillfällen under 1990-talet. 2006 täcktes tornets balkong in med kopparplåt och skadade trädetaljer ersattes av nytt virke. Murarna högtryckstvättades och vittrat tegel ersattes med nytt.

Vid inventeringsbesöket 2018 var den södra och västra fasaden inklädd med byggnadsställningar och renovering av fasader och fönster pågick.

Marsvinsholms kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med långhus med ett smalare femsidigt kor i öster samt torn i väster. Murarna är uppförda av tegel med fasader av rött fogstruket handslaget tegel med horisontella band av hårdbränt mörkare tegel och dekorativa strävpelare. Fasaderna har dekorativt utformade fönster- och dörromfattningar samt andra detaljer av formgjuten betong och ornament av handslaget formtegel. På de ursprungliga fogarna finns spår efter en röd färg och på vissa av de gjutna detaljerna av betong finns fragment av en orange-rosa färg. Den höga sockeln är uppbyggd av formgjutna profilerade betongelement.

Långhuset täcks av ett sadeltak och koret med ett valmat takfall, båda med rikt profilerade takfotstassar. Takets ursprungliga skiffer ersattes 1969-1970 med de nuvarande grå rektangulära eternitplattorna. Det kvadratiska tornet avlutas uppåt med en balusterförsedd balkong och däröver en av tegel murad tornspira.

Långhusets fönsteröppningar är placerade i två nivåer för att interiört ge ljus åt såväl långhuset som sidoskeppen. De nedre fönstren utgörs av tre stycken avgränsade av strävpelare och däröver en enda stor och hög fönsteröppning. Samtliga fönsteröppningar är rundbågiga med omfattningar av profilerat tegel och masverk av formgjuten betong. Fönstren är blyspröjsade, försedda med stormjärn och med handblåst och delvis etsat glas. På korets östra sida utgör tre fönsteröppningar blindfönster. De är försedda med bibeltexter med förgylld skrift. På tornets västfasad finns ett stort rosettfönster. Klockvåningens ljudgluggar försågs 1926 med luckor.

Kyrkans huvudingång är via tornet i väster genom en kraftigt artikulerad rundbågig portalomfattning flankerad av kolonner. Pardörrarna är av lackerad ek med spröjsade ljusinsläpp i de övre speglarna. Ingångar finns även i norr till sakristian, som är belägen vid korets norra del, samt en ingång på södra sidan. Dessa dörrar är av svartmålad furu och nås via trappor av kalksten med fem steg.

Interiör
Kyrkans huvudentré är via vapenhuset i tornets bottenvåning.

Det rymliga vapenhuset är påkostat och takets kryssvalv bärs upp av rikt profilerade och kannelerade kolonner. I kapitälens formgjutna mönster finns förutom växtornamentik även tumlare. I släkten Marsvins vapen finns en tumlare återgiven, vilket på danska och gammalsvenska är ordet för marsvin. Vapenhuset är kvadratiskt med golvbeläggning av betongplattor med ristat mönster, som ska efterlikna klinker eller plattläggning. I söder och norr finns passager till trapphus med förbindelse till läktare och tornets övre våningar. Väggar och valv är vitmålade. I väster är entrédörren av ek med glasad överdel och i öster en brunbetsad furudörr med dekorativt smide. Trapphus till sidoläktarna, orgelläktaren och tornets övre våningar finns i långhusets sydvästra och nordöstra hörn. Under trappan i norr finns en elcentral med äldre bevarad färgsättning. Även trappuppgångarna är påkostade med trappräcken av ek med svarvade balustrar och höga pardörrar till sidoläktarna.

Orgelläktaren är inrymd i tornets andra våning. Golvet utgörs av ett betonggolv i likhet med kyrkans övriga golv. Väggar och valv är vitmålade och i söder och norr finns ingångar från trapphusen och i väster ett stort rosettfönster. Läktarens västra del upptas av det stora orgelhuset. Läktarbarriären är genombruten och utformad i likhet med sidoläktarnas barriärer. Från det nordvästra trapphuset finns en trappa till långhusets vind och vidare till tornets övre våningar. I tornets tredje våning finns den äldre trampmaskinen för mekanisk klockringning och däröver är klockvåningen samt ytterligare ett antal våningar upp i det höga tornet. På långhusvinden finns formar till kyrkans formtegel och betongornament bevarade.

Långhuset är rektangulärt och treskeppigt, mittskeppet täcks av tre kryssvalv, medan sidoskeppen täcks av tunnvalv. Sidoskeppen har en uppbyggnad i två våningar genom den kraftigt murade sidoläktaren som bärs av murpelare med däremellan rundbågiga kolonnburna arkader. Golvet är belagt med betong med ritsade kvadratiska rutor och på vissa ställen finns en ursprunglig röd infärgning bevarad. Sidoskeppens golvnivå ligger två trappsteg högre än mittskeppet. Golvet under bänkkvarten i mittskeppet har ett brunbetsat brädgolv. Väggar och valv är vitmålade och kolonner och listverk är målade i en ljust grå ton. Fönsteröppningarna saknar innerbågar och är försedda med avrinning för kondensvatten.

I väster, till vapenhuset, finns en rikt dekorerad omfattning i nyrenässans och där över orgelläktaren. Den södra läktaren har även en separat uppgång från korets södra sida. Läktarna över koret är grunda och rymmer endast en bänkrad.

Det smalare koret avskiljs mot mittskeppet med en hög rundbågig triumfbåge. Koret är kvadratiskt med en i öster absidformad större nisch med hjälmvalv, som upptas av altaruppsatsen. Korets golvnivå ligger fem trappsteg högre än långhuset, men med samma golvbeläggning som långhus och vapenhus. Väggar och valv är putsade och vitmålade. I söder och norr är sidoläktarnas bottenvåningar inbyggda. Via ådringsmålade fyllningsdörrar omgivna av rikt dekorerade omfattningar nås sakristian i norr och på södra väggen till övriga utrymmen.

Sakristian är belägen under läktaren på korets norra sida och nås via koret samt via en utvändig ingång i norr. Sakristian har betonggolv i likhet med kyrkans övriga golv. Väggar och valv är vitmålade. Mot öster finns en fönsteröppning och i den södra väggen finns en rundbågig ekådrad dörr till trappan till predikstolen.

På den södra sidan är utrymmet mot öster inbyggt till toalett och i väster finns ett utrymme med trappa upp till sidoläktaren. Utrymmet har under en period använts för lagring av koks, men är nu förråd. Trappan har ett räcke med dekorativt utformade balustrar.

Inredning och inventarier
Altaret är murat och slätputsat med detaljer av formgjuten betong från byggnadstiden. Det krönts av en tre meter hög gipskopia av Thorvaldsens Kristusskulptur.

Altarringen tillhör originalinredningen och är halvcirkelformad och tillverkad av formgjutna betongelement i likhet med läktarbarriärerna.

Dopfunten är även tillverkad av formgjuten betong med dekorativa detaljer som kolonner och änglahuvuden och tillhör originalinredningen.

Predikstolskorgen, som tillhör originalinredningen, är placerad på korets norra vägg med uppgång från sakristian. Den är tillverkad av furu med dekorativa gjutna betongelement och målad i vitt och ljust grått. Korgen är sexsidig med evangelistskulpturer av vitmålat gjutjärn i arkadfälten. Baldakinen tillkom 1921 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin.

Den öppna bänkinredningen är ursprunglig och indelad i sex kvarter i mittskeppet och avgränsas i väster och öster med samtida skärmar. Bänkarna är brunbetsade med dekorativt utformade gavlar. Sidoskeppen har tre bänkrader vända mot mittskeppet på bottenplan och lika många på läktaren. Korläktarna har endast en bänkrad.

Orgeln är byggd 1869 av Daniel Köhne, Köpenhamn och ombyggd 1876 av Carl Elfström i Ljungby samt 1913 av Eskil Lundén i Göteborg. Därefter omdisponerades den 1966 av J Kunkels orgelverkstad i Lund. Orgelfasaden i nyrenässans är ursprunglig och tillverkad av furu som är brunbetsad med förgyllda detaljer.

Kyrkan har tre klockor. Storklockan kommer från Snårestad kyrka och har inskriptioner och årtalet 1592. Mellanklockan hängde tidigare i Balkåkra kyrka och är omgjuten av Magnus Bergstet i Karlskrona 1760. Omgjutningen bekostades, enligt inskriptionerna, av grevinnan Beata Elisabeth Stenbock. Lillklockan kommer också från Snårestads kyrka och enligt inskriptionen är den omgjuten och förstorad 1747 av Andrea Wetterholtz klockgjuteri i Malmö efter att den gått sönder 1697. Omgjutningen bekostades av Baron Carl Georg Sjöbladh och grevinnan Beata Elisabeth Stenbock.

Kyrkan har fem nummertavlor av trä från kyrkans byggnadstid.

Bland övriga inventarier finns en kyrkkista av ek med järnband som tillhört Balkåkra kyrka med texten BALCKAGRA KYRCKIO-KISTA ANNO 1693.