VELLINGE KYRKA

Kyrkan består av långhus och förlängt kor, korsarmar mot både norr och söder, torn i väster och sakristia i öster. Samt ett tillbyggt pannrum vid norra korsarmens gavel och ett trapphus till tornet. Långhuset, delar av koret och delar av tornet är medeltida. Under 1700-talet förlängdes koret och tornet murades om. Korsarmarna tillkom i mitten på 1800-talet. Sakristian och pannrummet byggdes i början av 1900-talet.

Murarna är spritputsade och vitkalkade förutom gavelröstena, dörr- och fönsteromfattningar samt takgesimser som är av oputsat tegel. Enligt murverksdokumentationen från 1987 är kyrkans murar av natursten, de medeltida delarna av mestadels flintasten med inslag av sandsten och kritsten. 1700- och 1800-talstillbyggnaderna är byggda av gråsten. Sakristian och pannrummet är av tegel. Gavelröstena på koret, korsarmarna och sakristian är murade av rött oputsat tegel med flera blinderingar och är typiska Bruniusgavlar. Tornet har ett flertal dekorativa ankarslut samt årtalet 1790 då tornet murades om.

Kyrkans fönsteröppningar är mestadels rundbågiga och omfattas av oputsat gult handslaget tegel med två språng. Fönstren tillkom vid Brunius renovering 1853. Bågarna är av smitt järn med diagonal blyspröjsning. I spröjsningens korspunkter finns små dekorativa blyblommor. Glaset är till stora delar handblåst klarglas.
Solbänkarna är klädda med plåt målad ljusgrön. I tornet finns ett spröjsat välbevarat träfönster från 1700-talet. Tornets klockvåning har stickbågiga ljudöppningar med brädluckor i alla väderstreck. Östra ljudöppningen är avdelad med en kolonn.

Kyrkan har tre ingångar, i tornet, södra korsarmen och sakristian. Dessutom finns ingångar till pannrum och torntrappa. Kyrkans huvudingång är i tornets västfasad sedan 1827. Portalen består av ett slätputsat rektangulärt fält med kvaderindelning. Pardörren från 1950 är klädd med stående ekpanel med dekorativa spikskallar. I södra korsarmen finns en portal av gult handslaget tegel med en stickbågig pardörr av ramverk och fyllningar. Till sakristian leder en rundbågig dörr med ekpanel. Omfattningen är slätputsad med ett språng. Till trapptornet leder en eventuellt ursprunglig plankdörr, på utsidan klädd med svartmålade plåtskivor.

Kyrkan har sadeltak på samtliga delar. Långhus, kor och korsarmar täcks av kopparplåt i skivtäckning. Tornet, sakristian och pannrummet täcks av ljusgrön målad stålplåt. Torntaket kröns av två kyrktuppar och en vindflöjel som förr hissades upp för att meddela långväga besökare om förestående gudstjänst.

Kyrkans ursprung är en 1100-tals kyrka med långhus, smalare kor och absid i öster. Kyrkan hade platt innertak eller öppet upp i nock. Ingångar fanns i norr och söder. Ett torn tillfogades senare i väster. Under senmedeltiden byggdes vapenhus på norra och södra sidan och kyrkan valvslogs och försågs med kalkmålningar. Kyrkan har därefter renoverats, byggts till och om flera gånger. Nedan följer ett urval av förändringar från underhållsplanen.

1758 revs absiden och kyrkans kor förlängdes i öster. Det befintliga korvalvet revs och byggdes upp igen.
1766 revs tornets valv. En trappa murades till tornet.
1790 murades stora delar av tornmurarna om och tornet förhöjdes.
1827 togs en ny dörröppning upp i tornets västra mur. Det nya vapenhuset i tornet inreddes med bänkar till den växande befolkningen. Den gamla ingången murades igen.
1831 byggdes en korsarm i norr efter ritning av J.C. Serén. Norra vapenhuset revs.
1849 fick kyrkan ny takstol och nytt murat gavelröste i öster efter förslag av C.G. Brunius. Trots tillbyggnaden med korsarm i norr blev kyrkan för liten för den ökade befolkningen. En korsarm byggdes även mot söder 1853 efter C.G Brunius ritningar. Både norra och södra korsarmen försågs med murade korsvalv. Även två av de befintliga valven i långhuset revs och ersattes av ett större kryssvalv. Nya större fönster sattes in i hela kyrkan så att de äldre och nyare delarna fick likartade fönster.

1859 förnyades klockstolen.
1905 byggdes en sakristia till i öster och ett pannrum vid norra korsarmen efter ritningar av Henrik Sjöström.
1923 lades tegelgolv i kyrkan. Golvet har senare kompletterats.
1947-50 renoverades kyrkan efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Bänkinredningen byggdes om och ursprunglig färg togs fram på bänkdörrana. Orgelläktaren byggdes om, barriären förnyades och ny orgel skaffades. Ny läktartrappa tillkom. Valvet mellan vapenhuset och kyrkorummet murades igen och nytt dörrparti sattes in. Nytt innertak i vapenhuset. Ytterdörrar i tornet och sakristian förnyades. Fragmentariska kalkmålningar i valvet ovan orgelläktaren knackades fram.

1987 renoverades kyrkan utvändigt och en murverksdokumentation genomfördes.
1994 togs bänkar bort i korsmitten. Tegelgolvet kompletterades.
1996 tillkom ett nytt bordsaltare, ambo och ny belysning i korsmitten.

Interiör
Vapenhuset i tornets bottenvåning är ett kvadratiskt rum med högt i tak och ljus från ett träfönster i norr. Fönstret är från 1700-talet med ursprungliga beslag. Innanför sitter ett järngaller. På golvet ligger rött tegel, tak av lockpanel och putsade kalkade väggar. Vapenhuset var tidigare valvslaget vilket pilastrarna i hörnen visar. Valvet revs 1766 då även pilastrarna byggdes på. I tornbågens nisch är murat en vägg med en pardörr av ramverk och fyllningar som leder till kyrkorummet. I söderväggen finns en nisch med en skulptur. Tegelgolvet, trätaket och dörren till kyrkorummet tillkom vid ombyggnaden 1950 av Eiler Græbe. I vapenhuset finns bokbord, bänkar och offerstock. Mot väggen står gravhällar.

Kyrkorummet består av långhus, förlängt kor och korsarmar mot både norr och söder. Långhus och kor är ungefär lika långa. I långhusets västra del finns orgelläktaren. Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhus, kor och korsarmar. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Under bänkarna ligger brädgolv. De snidade bänkdörrarna i koret och långhuset är från 1600-talet. Golvet är belagt med rött tegel, lagt på 1900-talet. Väggar och valv är putsade och vitkalkade.

Långhus, kor och korsarmar är välvda med kryssribbvalv från olika tider. Endast det västra valvet ovanför orgelläktaren är medeltida. Det valvet har kvar mycket fragmentariska kalkmålningar från 1500-talet. Samtliga valvribbor har fyrsidigt tvärsnitt och vilar på tresprångiga pilastrar med kragband. Korets tre valv är från 1758. Korsmitten och korsarmarnas valv är från Brunius ombyggnad 1853.

I korsmitten är bänkarna borttagna. Här står ett bordsaltare, ljusbärare, digitalflygel och i söder predikstolen. Korsarmarna är möblerade med slutna bänkkvarter. I norra korsarmen hänger på väggen ett processionskrucifix från 1400-talet. Det förlängda koret ligger i samma nivå som långhuset. I korets bänkkvarter finns sitsar för att sitta vänd både framåt och bakåt. I koret står den snidade dopfunten på
södra sidan och altaruppsatsen innanför altarringen. Mot korets östvägg på ömse sidor om altaruppsatsen står gravstenar av kalksten från 1700-talet över präster i Vellinge.

Sakristian ligger öster om koret och nås bakom altaruppsatsen genom en rundbågig dörr från 1950. Väggarna är vitmålade, vitmålad panel i taket och brädgolv. I sakristian finns förvaringsskåp.

Orgelläktaren i väster i långhuset har en tät barrriär från 1950 av ramverk och fyllningar målad i grått med detaljer i rött och grönt. Barriären är förhöjd med en rundstång. Läktarens undersida är slät och vitmålad. Tornets övre våningar nås utifrån i ett trapphus med en murad tegeltrappa till första våningen, därefter en enkel trätrappa. Klockvåningen har brädgolv och putsade väggar. Ljudluckor finns i alla väderstreck. Klockbocken av ek bär två klockor. Vinden nås genom en stållucka från andra våningen. Valven över långhuset är isolerade med mineralull. På östra långhusväggen finns fragment kvar av romanska väggmålningar från tiden innan kyrkan valvslogs. Målningen består av ett brett rött band och därunder ett rutmönster.

Inredning och inventarier
Altare av trä från 1600-talet sammanbyggt med altaruppsatsen. Framsidan har ramverk med fyllningar med målningar av kvinnor. Bordsaltare av ek från 1996. Ekskiva på fyra ben. Räfflor i relief på benen.

Altaruppsatsen av bemålat snidat trä från 1608 med målningar från förmodligen 1776. Tidigare fanns texttavlor på målningarnas plats. Renoverad varje århundrande. Altaruppsatsen har troligen tillverkats av Köpingemästarens verkstad enligt A.M. Göransson. (Altaruppsatsen har tidigare tillskrivits Jacob Kremberg.) Mittpartiets tre målningar med motiv från Jesus födelse, korsfästelse och uppståndelse indelas av fyra snidade kvinnofigurer. Beslagsvingar på sidorna. Underdelen, predellan, har texttavlor på svenska. Överstycket är en snidad bild av Nattvarden.

Altarringen av ek är från 1869. Den har halvrund planform och består av slanka svarvade balusterdockor. Knäfallet är klätt med blått skinn och överliggaren är av ek.

Dopfunten är av bemålat snidat trä från 1632. Den åttkantiga cuppan har reliefer med bibliska motiv. Initialerna W v W står för kyrkans patronus Wellichius von Westhoven. Initialerna syns numera bara fragmentariskt.

Predikstolen med baldakin är av rikt snidat trä från 1607. Dörren tillhör inte predikstolen ursprungligen utan kommer från kyrkvärdens bänk. A M Göransson tillskriver även predikstolen till Köpingemästarens verkstad. Korgen har snidade reliefer av Jesu födelse, korsfästelse, uppståndelse och Pingstundret. Mellan relieferna
finns evangelisterna.

Bänkinredningen i långhus och kor tillkom 1606. De byggdes om kraftigt 1950 efter Eiler Græbes förslag för att göras bekvämare med nya sitsar och ryggstöd. Samma år togs ursprunglig målning fram. Dörrarnas målning ska efterlikna intarsia. De är omgivna av en rundbåge och ett snidat ansikte. Gavlarna mellan dörrarna är prydda med räfflade pilastrar. A.M. Göransson tillskriver Köpingemästarens verkstad
inredningen. Korsarmarnas bänkinredning tillkom vid 1800-talets mitt. Bänkarna är slutna och ekådrade. Dörrarna är av ramverk med fyllning.

Orgeln byggdes 1950 av Frederiksborgs Orgelbyggeri i Hillerød. Fasaden ritades av Eiler Græbe. Trä och metallpipor med olika höjder utan inramning. Orgeln används inte. Digitalorgel Allen står inom ett bänkkvarter i norra korsarmen.

Storklockan är omgjuten 1877 av K.G. Bergholtz, Stockholm. Dekorerad med växtbårder och inskription. Lillklockan är gjuten av Lavres Hansen vid 1400-talets slut.

Processionskrucifix av ek från 1400-talets början. Från en verkstad i Lund eller Malmö.