TULLSTORPS KYRKA

Kyrkan från 1848 har planformen av ett grekiskt kors uppbyggd av fem kvadratiska travéer. Den östra korsarmen avslutas med en tresidig absid för sakristia. Den västra korsarmen har ett markerat entréparti med portal och trapptorn. Över korsmitten reser sig ett åttasidigt torn. Tegelfasaden artikuleras av en mängd blinderingar, friser och strävpelare.

Väggarna är murade som tjocka skalmurar av tegel med fyllning däremellan av natursten och kalk. Teglet är handslaget, murat i kryssförband och med varierande olika rödbruna toner. Vissa dekorationer är murade med formtegel. Muren avslutas uppåt med en rundbågsfris och tvåsprångig gesims. Rundbågarna överlappar varandra och bildar smalare spetsbågar. Kyrkan har en slätputsad sockel. Strävpelarna i korsarmarnas hörn är avtäckta med kalkstensskivor. Korsarmarnas gavelrösten är dekorerade med blinderingar och rundbågsfriser. I gavelröstet mot väster finns en blindering i form av ett klöverbladskors.

Fönsteromfattningarna är mestadels stora rundbågiga med två tegelsprång. En murad mittpost av tegel delar fönstret i två smala rundbågiga öppningar. Gjutjärnsfönstren har dekorativa diagonala spröjsar och fyrpass. Glaset är färgat gult i ytterkanterna och övrigt är klarglas. Solbänkarna är cementputsade. Absidens fönster är mindre utan mittpost och har flerfärgade glas.

Kyrkan har tre ingångar samt torningång och ingång till pannrum. Huvudentré i väster, prästingång i öster och en sekundärt upptagen dörr i söder. Entrén i väster omges av en rikt artikulerad framspringande symmetrisk portal med två trapptorn med blinderingar vid sidorna och ett rosettfönster med blyinfattat färgat glas ovanför porten. Porten är rundbågig med två språng och har en pardörr av ramverk med dekorativa fyllningar. Även prästingången omges av en rundbågig öppning med två språng. Dörren är en fyllningsdörr med glas. Söderportalen togs upp 1892 och är rundbågig med en pardörr av ramverk med dekorativa fyllningar. Torningången är en smal rundbågig öppning med en bräddörr. Samtliga dörrar är målade i gulbrunt.

Det åttasidiga centraltornet har åtta gavlar med blinderingar och en fris med trepass. Fyra av gavlarna har dubbla rundbågiga ljudöppningar täckta med brädluckor. Övriga gavlar har dubbla rundbågiga blinderingar.
Kyrkans sadeltak är täckt med rött enkupigt taktegel. Tornet är täckt med ljusgrå plåt i skivtäckning med liggande format. Takavvattningen är av röd plåt.

Den nuvarande kyrkan från 1848 hade en medeltida föregångare. Kyrkan från 1100-talet bestod av långhus, kor och absid. Under senmedeltiden byggdes ett vapenhus framför södra ingången och en klockstapel uppfördes på kyrkogården. Långhuset var valvslaget med sex ribbvalv fördelade på två skepp. En mittpelare fanns i västra delen men saknades i östra delen vilket förmodligen orsakade sprickbildningar i murarna. Befolkningen ökade mycket under 1800-talet. Kyrkan var i dåligt skick och för liten konstaterades vid biskopsvisitationen 1837. Brunius dokumenterade den gamla kyrkan och fick uppdraget att rita en ny. Många diskussioner följde om platsen för den nya kyrkan. De boende i Stora Beddinge tyckte kyrkan skulle placeras närmre deras by men till slut bestämdes att kyrkan skulle placeras på samma plats som den gamla.

Nya kyrkan byggdes 1847-48, efter ritningar av Carl Georg Brunius (1793-1869) och uppfördes av byggmästare Magnus Cederholm, som var ofta anlitad av Brunius. Brunius var mångbegåvad och bland annat domkyrkoarkitekt, professor i grekiska, kyrkoherde, konsthistoriker och debattör. Han dominerande kyrkobyggandet under mitten av 1800-talet i Skåne. Han ritade fem helt egna nya kyrkor och gjorde om ett 60-tal. Brunius förespråkade medeltidsstilen och gick på tvärs mot den förhärskande nyklassicismen som Överintendentsämbetet förespråkade. Denna statliga myndighet hade ansvaret för utformningen av nya kyrkor, men Brunius tog inte alltför stor hänsyn till dem. Brunius studerade äldre tegelbyggnaders valvslagningsteknik och återupprättade hantverkskunskapen med att slå valv. Brunius ritade även den närbelägna Källstorps kyrka.

Kyrkan byggdes av oputsat tegel med planform som ett grekiskt kors med fyra lika stora armar och över korsmitten reste sig ett centraltorn. Brunius utgick från cirkeln och kvadraten för både planens och sektionens form och proportioner. Fönstren var av trä med blyinfattade rutor. Kyrkan valvslogs och på golvet lades tegel. Bänkinredningen var sluten. Ett stort altarkors stod på altaret och ett dekorativt altarskrank målat i ekådring avskärmade sakristian i öster.

Kyrkan har flera gånger reparerats, nedan följer ett urval från underhållsplanen.
1854 tillkom orgeln och läktaren byggdes.
1889 byggdes norr om norra korsarmen ett pannrum med koleldad panna för varmluftsuppvärmning.

1892 genomfördes en omfattande inre renovering efter ritningar av arkitekt Henrik Sjöström. Han var elev till Helgo Zettervall och övertog senare hans verksamhet. Tegelgolvet byttes till cementplattor, så kallade Victoriaplattor. Ny inredning i ådringsmålad nygotik tillkom. Altare, altarring, altaruppsats, samt altarskrank förnyades. Den nya inredningen ansluter i stil till predikstolen av Brunius. Den slutna bänkinredningen byttes till öppna bänkar. Predikstolen renoverades. Ny läktarbarriär uppfördes med nya pelare under. Ny vägg byggdes mellan vapenhus och kyrkorum. En ny ytterdörr togs upp i södra korsarmen. Träfönstren byttes till gjutjärnsfönster. Kyrkan har senare bytt värmesystem, fått el, kalkats och målats om invändigt. Den ekådrade inredningen bättringsmålades och sanerats från skadedjursangrepp.

1992 byttes 400 tegelstenar i fasaden till maskinslaget tegel. Torntaket belades med plastisolbelagd zinkplåt och takavvattningen förnyades.
2002 genomfördes en yttre och inre renovering med bland annat omfogning av tegel, målning, byte av ljudluckor.
2018 gjordes en inre renovering med putslagning, kalkavfärgning och utbyte av elen.

Interiör
Ett litet vindfång föregår vapenhuset i västra korsarmen. Vindfånget avgränsas med en rundbågig pardörr av trä med smårutigt ramverk med metallgaller i hålen. Vapenhuset har en smal rektangulär planform. Golvet är belagt med Victoriaplattor i rutmönster, väggarna är slätputsade och vitfärgade, taket som är orgelläktarens undersida är klätt med vitmålade brädor. Det finns inbyggda nischer för el och förråd. Kyrkorummet avdelas mot vapenhuset med en ådringsmålad trävägg med sex smala spröjsade gjutjärnsfönster och en pardörr. Golvet och träväggen är från ombyggnaden 1892.

Kyrkan är uppbyggd av fem kvadratiska travéer som är välvda med fem lika stora kryssribbvalv. De vilar på tresprångiga hörnpilastrar med kragband. Ribborna är rektangulära. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga och har följdskift. Kor och sakristia finns i den östra korsarmen och orgelläktaren i den västra.

Inredningen är genomgående i nygotik av brunt ådringsmålat trä med förgyllda detaljer medan väggar och valv är slätputsade och vita. Öppna bänkar står på ömse sidor om en mittgång i norra, södra, västra korsarmen och korsmitten. De två senare har bänkarna vända åt öster och upplevs som långhus. På golvet i mittgångarna ligger stjärnmönstrade Victoriaplattor, under bänkkvarteren ligger gråmålat brädgolv. I norra korsarmen ligger dekorativa gjutjärnsgaller infällda i golvet. De var tidigare till för att distribuera varmluften. De smala parställda gjutjärnsfönstren sitter högt. Vid sidan om fönstren finns rundbågiga nischer i väggarna med tre- och fyrpass. Predikstolen står i sydöst och en ljusbärare i nordöst i korsmitten.

Koret ligger två steg högre än övriga kyrkorummet. Golvet är belagt med Victoriaplattor med blommönster. I koret står altaruppsatsen innanför altarringen. Två sjuarmade golvljusstakar står på ömse sidor om altarringen och Helgo Zettervalls dopfunt i norr. Koret är välvt med kryssribbvalv och har nischer i murarna likt övriga kyrkan. Sakristian i den trekantiga absiden avdelas med ett skrank på ömse sidor om altaruppsatsen. Klädskåp och bord står i sakristian. Ett vindfång av ådringsmålat trä finns framför ytterdörren.

Orgelläktaren i väster bärs av åtta kolonner med förgyllda bladkapitäl. Den täta läktarbarriären i nygotisk stil är ådringsmålad och dekorerad med en gyllene harpa.

Vinden nås utifrån via trapphuset norr om huvudingången. En smal murad spiraltrappa leder upp. Taklaget av bilad fur består av högben, hanband, tassar och stödben på dubbla remstycken. Stickspån ligger som underlag för takteglet. Valven är oisolerade.

Inredning och inventarier
Altaret av ådringsmålat trä från 1892 är ritad av Henrik Sjöström. Altaret är uppbyggt av ramverk med smala stående fyllningar.

Altaruppsatsen från 1892 är arkitektoniskt uppbyggd i nygotisk stil av ådringsmålat trä med förgyllda detaljer och ritad av Henrik Sjöström. Mittpartiet har en mandorla med ett krucifix. Det omges av pilastrar med småtorn och kröns av ett spetsbågigt gavelparti.

Altarringen i nygotisk stil av ådringsmålat trä från 1892 är ritad av Henrik Sjöström. Planen är femsidig och har ett räcke med kolonettburna rundbågar. Knäfall och överliggare är klädda med rött tyg.

Dopfunten av sandsten ritades av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall och tillverkades av stenhuggare Grönvall 1876. Den åttkantiga cuppan vidgar sig uppåt. Den är dekorerad med reliefer och inristningar. Den medeltida dopfunten finns på Lunds historiska museum.

Predikstolen med baldakin i ådringsmålat trä är från 1848 och ritad av Brunius. Den renoverades 1892 och fick ny trappa. Korgens sidor är dekorerad med rundbågar, trepass och växtornament.

Bänkinredningen i nygotisk stil av ådringsmålat trä från 1892 är ritad av Henrik Sjöström. Bänkarna är öppna med snirkliga gavlar med femuddig överdel och armstöd. Ryggstöd av ramverk och fyllningar. Fotstöd och psalmbokshylla är integrerade. Bruna lösa dynor ligger i bänkarna.

Orgel 1 från 1925 är byggd av A. Mårtenssons orgelfabrik bakom en äldre fasad. Den ursprungliga orgeln byggdes 1854 av J. N. Söderling och fasaden ritades av L. Hedin. Fasaden i nygotisk stil med tre piltfält indelas med lisener, rundbågar och trepass. Målad i ekådring och detaljer i förgyllning. Denna orgel på läktaren används för närvarande inte. Orgel 2 är en Allen digitalorgel från 1987 som står i norra korsarmen.

Storklockan av malm är gjuten 1789 av Magnus Kelström. Lillklockan är gjuten 1619 av Wilhelm Riebb i Malmö.