SIMLINGE KYRKA

Kyrkan består av långhus, smalare lägre kor och halvrund absid i öster samt ett torn i väster. Absid, kor och de två östligaste travéerna i långhuset är från omkring 1200 medan torn och långhusets förlängning är från 1852. Murarna är vitputsade, ekfönstren är spetsbågiga, fasaden artikuleras av lisener och takfotsgesimser. Taken är täckta med tegel och plåt.

Murarna är uppförda av tegel, både de romanska och 1800-talsmurarna. Murarna är spritputsade och vitkalkade. På de medeltida delarna är putsen tunnare och teglet delvis synligt. Långhuset har hörnlisener och en takfotsgesims av tandsnitt, sågskift och utkragande skift på både den romanska och 1800-talsdelen. Bara sockeln skiljer ut långhusets förlängning där den nyare delen har en högre och tydligare sockel. Absid
och kor har en takfotsgesims av rundbågsfris, sågskift och utkragande skift. Gavelväggarna på långhus och kor mot öster sticker upp över taket och är plåtavtäckta.

Tornet har samma bredd som långhuset i sin nedre rektangulära del och en smalare kvadratisk övre del. Visuellt rider tornet på sadeltaket. Tornets övre del avslutas med gavelspetsar i alla väderstreck. Varje gavel har tre spetsbågiga blinderingar, nischer. I varje blindering finns två mindre blinderingar. Under gavlarna finns spetsbågiga ljudluckor i alla väderstreck. Kyrkans enda ingång är i väster genom tornet. Ingången sitter i ett utkragande dekorativt spetsbågigt parti med flera språng omgivna av lisener vid sidorna och blinderingar ovanför. Både dörr och andra våningens fönster omfattas av portalen. Den stickbågiga pardörren är av ek från 1987.

Fönstren i torn, långhus och kor sitter i spetsbågiga spritputsade öppningar och har fasta bågar av gråmålad ek. Bågarna är blyspröjsade i diagonalt mönster. Små blyrosetter sitter i skärningspunkterna. Solbänkarna är slätputsade, gråmålade och kraftigt sluttande.

Långhus och kor har sadeltak belagda med röda enkupiga tegelpannor. Tornets nedre del täcks av en fortsättning på långhusets tegeltak. Absiden har ett halvt kägeltak täckt med rödmålad skivtäckning av plåt. Tornets fyrsidiga spira täcks med gråmålad skivtäckning av plåt. Avvattningen är med hängrännor och stuprör av vit plåt.

Interiör
Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning. Det är ett rektangulärt rum med putsade vitfärgade väggar, rött tegelgolv och plant lågt trätak med furupanel. Det finns fyra kraftiga murklackar som stöd för tornets övre smalare del. Rummet har dagsljus från ett fönster. Vapenhuset ändrades 1972 då sakristia och ny spiraltrappa byggdes. Sakristian i söder avskiljs med en trävägg mellan murklackarna. Väggen är klädd med furupanel fäst med handsmidd spik. I norr finns en gråmålad spiraltrappa med eksteg till andra våningen. En grå pardörr av ramverk och fyllningar leder in till långhuset.

Kyrkorummet består av långhus, smalare kor och absid. I långhuset är den västligaste delen tillbyggd 1852. I väster finns orgelläktaren. Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Tegelväggarna är putsade och kalkade. Golvet är belagt med rött kvadratiskt tegel sedan 1972. Under bänkkvarteren ligger brädgolv. Predikstolen står i sydöst, dopfunt och ljusbärare i nordöst. Stora, lågt placerade fönster med blyspröjsat antikglas belyser rummet. Innerfönstren har ekbågar med hel glasruta som sattes in 1972. Fönsterbänkarna sluttar kraftigt. På varje fönsterbänk står en liten ekhylla med horisontell ovansida.

Långhuset är välvt med tre putsade spetsbågiga kryssribbvalv vilande på tresprångiga pilastrar med kragband. Valven är murade med halvstenstegel. Valvribborna har rektangulärt tvärsnitt. Sköld- och gördelbågar har rektangulärt tvärsnitt med följdskift. Samtliga valv i långhuset uppfördes 1852 efter 1400-tals förlagan. Väggar och valv är slätputsade och vitkalkade. I valven hänger ljuskronor av mässing.

Triumfbågen mellan kor och långhus är hög och smal. Den har en uthuggning i överdelen som förmodligen tillkom när man satte in en läktarpredikstol på 1600-talet.

Koret är i samma nivå som långhuset och golvet belagt med samma sorts tegel som i långhuset. Koret är välvt med ett ursprungligt kryssvalv men är delvis ommurat. Det vilar på hörnpilastrar med kvadratiskt tvärsnitt utan kragband. Ribborna är rektangulära. Kor och absid upptas av altaruppsatsen innanför altarringen. Golvet innanför altarringen är av mörk kalksten. Absiden är välvd med ett ursprungligt hjälmvalv. Väggar och valv är putsade och vitkalkade, golvet av mörk kalksten.

Orgelläktaren från 1852 i väster i långhuset har en genombruten orgelbarriär med en rundbågsarkad och svarvade baluserdockor målad i grått med detaljer i grönt och guld. Läktaren vilar på fyra kolonner med kapitäl med akantusblad.

Tornets övre våningar nås från vapenhuset. På fjärde våningen står klockbocken av furu med inslag av ek med kyrkans två klockor. Spetsbågiga ljudöppningar med brädluckor finns i alla väderstreck. På golvet ligger brädor, tegelväggarna är putsade och det är öppet upp till tornets takstol. Vinden över långhuset nås från tornets tredje våning. Tegelvalven av halvstenstegel är tunt putsade. Takstolen av furu förnyades 1852 och består av högben, tassar, stödben, och hanbjälkar. En igenmurad rundbågig ursprunglig fönsteröppning syns ovan valven i södra långhusmuren.

Inredning och inventarier
Altaret från 1623 av trä har sidor med ramverk och fyllningar. Under altarskivan finns en dekorativ list med tandsnitt och äggstav. Målad i blått med ljusare marmorerade
fyllningar.

Altaruppsatsen av trä från 1623, byggdes eventuellt om på 1700-talet. En oljemålning i dova färger på trä med motiv av nattvardens instiftande omges av korintiska kolonner och snidade vingar med ansikten och fruktornament. En baldakin krönt med gavelmotiv vilar på två kolonner med postament som står på altarbordet. Baldakinens tak förnyades 1972 då även färger från 1700-talet togs fram.

Altarringen har smala svarvade balusterdockor av trä marmorerade ljusgrå. Knäfall och överliggare är tygklätt. Osäker datering 1700-1880-tal. Sockeln förnyad 1972.

Dopfunten av sandsten är troligen från 1200-talet vid kyrkans uppförande. Den runda cuppan är dekorerad med en rundbågsfris med nedhängande liljor i överkant och med rundstavar på undersidan. Foten är en attisk bas med hörntappar på en fyrkantig sockelplatta. Funten hänförs till Hallarödsgruppen av Lars Tynell i Skånes medeltida dopfuntar. Övriga funtar i denna grupp finns i Billinge, Hallaröd, Södra Åby och Perstorp.

Predikstolen i renässansstil är av snidad bemålad ek med tre sidor från 1623. Trappa, golv och korgens undersida är från 1972. Då togs även ursprunglig färg fram. Predikstolen var från början en läktarpredikstol monterad framför triumfbågen, ovanför mittgången. Eventuellt flyttades predikstolen vid kyrkans tillbyggnad 1852. De tre sidorna har skuren dekor kring målade bilder av Kristus och två evangelister.
Målningen är fragmentariskt bevarad. Tandsnitts- och äggstavsdekor i överkant.

Bänkinredningen är sluten och tillkom troligen 1852. Den förnyades 1972 för att göras bekvämare. Endast dörrarna är kvar från den gamla inredningen. Ryggar och dörrar är uppbyggda av ramverk. Gavlarna är släta. Profilerad överliggare. Målad i blått, enkel grå marmorering samt röd detaljrand och överliggare.

Orgeln är byggd 1972 av J Künkels Orgelverkstad i Lund. Orgelfasaden ritades av Eiler Græbe. Nedre delen är av oljad furu med ramverk och fyllningar av panel. Övre delen är indelad i tre fält med svängd ovankant med synliga pipor.

Storklockan är gjuten 1938 av M&O Ohlsson i Ystad. Lillklockan är omgjuten 1803 av Lars Olofson i Malmö. Klockorna av malm är prydda med inskriptioner och växtbårder.

Kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Den uppfördes av tegel med långhus, lägre kor och halvrund absid. Dateringen är med hänsyn till att teglet kom vid denna tid. Koret och absiden valvslogs vid uppförandet. Likt romanska kyrkor hade den norr- och sydportal och små högt sittande fönster. Murarna var dekorerade med lisener och takfotsgesimser. Flera tegelkyrkor finns i närheten, Maglarp och Gislöv från omkring 1200 och Dalköpinge från 1200-talets andra hälft. En tegelkista, av samma tegeltyp som i kyrkans murar, hittades mitt i koret vid en arkeologisk utgrävning 1972. Eventuellt välvdes korvalvet som en baldakin över en stormannagrav.

Under 1400-talet valvslogs långhuset och nya fönster togs upp. Ett vapenhus som revs på 1800-talet byggdes framför sydportalen under senmedeltiden. På 1600-talet försågs kyrkan med en läktarpredikstol framför triumfbågen. Det förklarar den ojämna upphuggningen i triumfbågen där prästen stod.

Den stora befolkningsökningen gjorde den medeltida kyrkan för liten. 1852 förlängdes långhuset åt väster. Ett torn byggdes i väster som ersatte klockstapeln på kyrkogården. Tornet hade samma bredd som långhuset i nedre delen och smalare överdel. Sydportalen murades igen och en ny ingång gjordes genom tornet. Valven i långhuset revs och tre nya kryssvalv murades upp. Förmodligen fick fönsteröppningarna sin
nuvarande utformning. En läktare byggdes i väster. Hela taklaget förnyades. Taket täcktes med tegel. Ritningarna utfördes av arkitekt H J Strömberg. Han har bland annat ritat Akademiska föreningens hus i Lund 1848. Senare blev han stadsarkitekt i Göteborg.

Kyrkan har flera gånger reparerats, nedan följer ett urval från underhållsplanen.
Under andra halvan av 1800-talet gjordes en prästingång i absiden.
1916 byttes tegelgolvet till cementmosaik.
1971-72 gjordes en omfattande restaurering efter handlingar av Eiler Græbe. Samtliga golv lades om med nytt tegel, vilket var en återgång till tidigare golvmaterial. En tegelvägg murades upp i tornbågen. Sakristia inrättades i tornet. Ny trappa i tornet. Ny orgel och bänkinredning. Ny värmeanläggning. Fönstren renoverades eller förnyades. Nya innanfönster sattes in. Prästingången i absiden som var upptagen på
1800-talet ersattes med ett litet fönster. Altaruppsats och predikstol var övermålade med vit färg. Tidigare färglager togs fram.
1987 förnyades ytterdörren i väster.
2016 putslagades och kalkades fasaderna. Partiell omläggning av takpannor.