KÄLLSTORPS KYRKA

Kyrkan består av långhus med tresidig avslutning i öster från 1860, ritat av Brunius. Tornet i väster och sakristian norr om långhuset byggdes 1897, ritat av Salomon Sörensen. Murarna är av rött tegel och taket är belagt med skiffer. Långhuset är indelat med strävpelare mellan de spetsbågiga fönstren. Torn och sakristia har trappstegsgavlar med blinderingar.

Långhusets fullmurar är uppförda av rött handslaget tegel murat i munkförband. Mellan fönstren indelas fasaden med slanka strävpelare som trappas. Murarna avslutas uppåt med en spetsbågsfris av tegel och en gesims med tre utkragande tegelskift. Långhusets sockel av gråsten är putsad. Torn och sakristia är till skillnad från kyrkan i övrigt uppförda av maskinslaget tegel murat i kryssförband, dvs vartannat skift med löpsten och vartannat med koppsten. Tornet nedre del är bredare än långhuset. På tornets norra och södra sida finns utbyggda trapphus som kröns av trappgavlar med blinderingar. Tornets övre del är slankare och kvadratiskt. Det avslutas på alla sidor med höga trappgavlar med blinderingar. Tornspiran är åttkantig, täckt med skiffer och kröns av ett kors. Även sakristian har en trappstegsgavel mot norr.

Långhuset och korets fönster sitter i spetsbågiga nischer med omfattning av ett språng. En murad tegelpelare delar fönstren i två spetsbågiga öppningar. De blyinfattade diagonalspröjsade glasen är inmurade i smygen och förstärkta med horisontella järn. Korets tre fönster är försedda med glasmålningar, det östra med motiv av Kristi uppståndelse, och målad av Svante Thulin. Solbänkarna är inklädda med rödmålad plåt. Tornets fönster är av spröjsat gjutjärn och sitter i olikformade öppningar, lansettformade, runda och segmentbågiga. Tornet har dubbla spetsbågiga ljudöppningar med brädluckor i alla väderstreck. Kyrkans huvudingång är i tornets västra fasad och omges av en segmentbågig omfattning med tre språng. Pardörren är klädd med stående panel på utsidan med stora dekorativa gångjärn med bladmönster av järn. I sakristian finns en prästingång samt en dörr till källaren. Båda sitter i segmentbågiga öppningar.

Kyrkans sadeltak och spira är täckt med mörkgrå skiffer. Takavvattningen på tornet var tidigare genom utkastare utformades som drakhuvuden gjutna i cement som inte längre används. Numera finns delvis invändiga stuprör i tornet. Avvattning är med fotrännor av koppar och röda stuprör. Trappgavlarnas tinnar samt strävpelarnas avtrappning är klädda med koppar.

Den nuvarande kyrkan från 1860 föregicks av en medeltida kyrka på samma plats. Den medeltida kyrkan byggdes till på 1700-talet med korsarmar mot både norr och söder. Kyrkan blev under 1800-talet trots korsarmarna för liten. Tillbyggnadsförslag på kyrkan som inte förverkligades gjordes av A Törnqvist och av C G Brunius. Istället bestämdes att riva den gamla kyrkan och bygga en ny. Kyrkan uppfördes 1858-1860 av byggmästare C T Ljungberg efter ritningar av C G Brunius från 1855. Pådrivande för att bygga en ny kyrka var kyrkoherde Christian Tegnér (son till Esaias Tegnér) och baron C A von Nolcken på Jordberga gods. Den senare avled dock innan kyrkan var klar.

Carl Georg Brunius (1792-1869) var mångbegåvad och bl. a domkyrkoarkitekt, professor i grekiska, kyrkoherde, konsthistoriker och debattör. Han dominerande kyrkobyggandet under mitten av 1800-talet i Skåne. Han ritade fem helt nya kyrkor och gjorde om ett 60-tal. Källstorps kyrka är den sista nya kyrkan Brunius ritade. Brunius förespråkade medeltidsstilen och gick på tvärs mot den förhärskande nyklassicismen som Överintendentsämbetet förespråkade. Denna statliga myndighet hade ansvaret för utformningen av nya kyrkor, men Brunius tog inte alltför stor hänsyn till dem.

Brunius föredrog kyrkor med korsformad plan. Församlingen önskade sig dock en långhuskyrka och så blev det. Kyrkan som byggdes var en långhuskyrka i handslaget tegel med en tresidig avslutning i öster samt ett smalt, lågt torn med pyramidhuv i väster. De relativt tunna tegelmurarna förstärktes med strävpelare på utsidan. På taket lades skiffer. Invändigt ville Brunius ha teglet synligt men församlingens önskan om
vitkalkning uppfylldes. Inredningen målades i ekfärg. På golvet låg tegel. Sakristian i öster avdelades med ett skrank krönt av kölbågar. På altaret stod ett enkelt kors med fot av ett halvklot-symbolen för jorden.

1894-97 gjordes en omfattande ombyggnad efter ritningar av arkitekt Salomon Sörensson som var stadsarkitekt i Malmö. Det låga tornet revs och ersattes med ett högt torn med trappgavlar. Tornet är inspirerat av Allhelgonakyrkan i Lund. Det är kanske anledningen till att det i flera skrifter anges Zettervall som arkitekt till tornet i Källstorp vilket inte stämmer. En sakristia byggdes till på norrsidan med
värmeanläggning i källaren. Nybyggnaderna uppfördes i maskinslaget tegel till skillnad från det handslagna teglet i långhuset. Koret utvidgades till att också omfatta den tidigare sakristian och skärmväggen som avdelade sakristian togs bort. Korfönster med glasmålningar av Svante Thulin sattes in. Han dekormålade även valven samt målade predikstol och orgelfasad. Väggarna målades med kvaderimitation. Ny predikstol sattes in på norrsidan. Nya kyrkbänkar. Golvet belades med cementplattor, så kallade viktoriaplattor. Orgeln byggdes om och fasaden förminskades. 1929 installerades värmeanläggning med rör i golvet. Sannolikt ersattes viktoriaplattorna med tegel vid detta tillfälle.

1952-53 genomfördes en invändig renovering av Eiler Græbe på grund av fuktskador. Väggarna putsades med cementbruk och diffusionstät färg vilket senare gav upphov till omfattande skador. 1973 renoverades tornet och ca 1000 tegelstenar byttes ut. Troligen täcktes trappgavlarnas tinnar med plåt vid detta tillfälle.
2000 renoverades återigen tornet. Vattenutkastarna av betong miste sin funktion och avvattningen förändrades till delvis invändiga stuprör. Torntaket reparerades. Plåtbeslagning byttes till koppar. Sanering mot strimmig trägnagare har utförts ett flertal gånger. 2014-15 genomfördes en interiör renovering efter handlingar av Ponnert arkitekter. Alla radiatorer byttes och ny el installerades. Armaturer kompletterades och lampetterna byttes till ny modell. All tät färg och skadad puts togs ner på väggarna, putsskador lagades. Ny kvaderstensimitation målades på väggarna med emulsionsfärg. Linjer med linoljelasyr påfördes med en gummikam för att få variation i stenen. Valvmålningarna av Svante Thulin rengjordes och restaurerades av Skånes målerikonservatorer. Bottenfärgen i valven återställdes till en tidigare ljusare färgton. Golvet kompletterades med nygjorda tegelplattor med formpressat mönster från Horns tegelbruk lika befintliga. Nytt tegel lades där bänkar demonterades och delvis i mittgången. Sakristians golv hade tidigare heltäckningsmatta och belades istället med Ekebergsmarmor. Nya smidesräcke sattes upp vid trappan till sakristian. Fyra bänkar demonterades. Dessutom tillkom nya stuprör vid tornet och sockeln putsades med murimpregnering. 2018 renoverades glasmålningen i koret av Malmö Glassliperi och blyfönsterfabrik.

Interiör
Vapenhuset i tornet är ett rymligt kvadratiskt rum utan dagsljus. Innertaket är orgelläktarens undersida med inklädda bjälkar och pärlspontpanel, väggarna är putsade och vitmålade. På golvet ligger tegel. Mot norr och söder finns fyra dörrar till trapphus, förråd och orgelläktaren. Vapenhuset är möblerat med bänk, bord, broschyrställ och klädkrokar på väggen. I öster leder en pardörr i en stickbågig muröppning till kyrkorummet. Ramverksdörren är blyglasad i övre delen.

Kyrkorummet består av långhus och ett upphöjt kor i öster. I väster finns orgelläktaren. Öppna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. På golvet ligger kvadratiska röda tegelplattor med formtryckt mönster. Under bänkkvarteren ligger brädgolv. Väggarna är målade med imiterade kvadrar i sandfärger och vita fogar. Varje kvader är målad med en bottenfärg och ovanpå med smala ränder i en annan nyans. Långhuset är välvt med tre fyrkappiga valv med rektangulära ribbor som vilar på höga, kraftiga pilastrar med kapitäl. Ribborna är kvadermålade och valvkapporna är dekormålade med växtornament av Svante Thulin.

De höga fönstren med blyspröjsat enkelglas sitter högt. Predikstolen står i nordöst och en ljusbärare i sydöst i långhuset. Koret är upphöjt två trappsteg av marmor vid mittgången. Koret avskiljs på ömse sidor om trappan av ett genombrutet lågt räcke av trä med fyrpassmotiv. Koret är mycket rymligt sedan sakristian flyttades 1897. Golv och väggar är lika som i långhuset. Koret är välvt med ett dekormålat kryssvalv och ett trekappigt valv i absiden som är målat med blå botten och stjärnmönster. Altaret står mot östväggen innanför altarringen. Svante Thulins glasmålning ovanför altaret med motiv av uppståndelsen ersätter altartavla. Vid sidorna finns fönster med dekor i form av blommönster. I koret står också den medeltida dopfunten, orgel och piano. Från koret leder en marmortrappa till den tillbyggda sakristian. Golvet är belagt med marmorplattor och väggarna är putsade och vitmålade. Sakristian rymmer textilskåp, bord och två stora series pastorum på väggen. Orgelläktaren i väster vilar på kraftiga konsoler på väggen. Den nygotiska läktarbarriären har ett genombrutet räcke med spetsbågar i grågrönt.

Vinden över långhusets valv nås via en trappa intill vapenhuset. Taklaget av bilad furu består av sparrar, hanband, tassar, stödben och dubbla remstycken. Valven är oisolerade. I klockvåningen ligger brädgolv och tegelväggarna är putsade. Dubbla ljudluckor finns i alla väderstreck.

Inredning och inventarier
Altare av trä med gröngrå målat ramverk och fyllningar. Okänt år, förmodligen 1860.

Altaruppsatsen ersätts av ett målat fönster i öster ritat av Svante Thulin från 1897. Det föreställer Kristi uppståndelse och en ängel. Nedanför ligger skrämda väktare. Fönstret brändes i Innsbruck.

Altarringen av trä har en femsidig plan, förmodligen från 1897 och ritad av Salomon Sörensen. Altarringen har en genombruten gröngrå målad arkad av kolonnetter med förgyllda kapitäl. Överliggare och knäfall är klädda med röd sammet.

Dopfunten är från 1100-1200-talet. Cuppan av sandsten har fyrpassform. Den är dekorerad med reliefer av rundbågar och en bred palmettfris. Undersidan är så kallad godronnerad, med avlånga bladskivor. Dopfunten hänförs till Dagstorpsgruppen av Lars Tynell. Foten är rund, timglasformad, med lister och en vulst.

Predikstolen av trä i nygotik tillkom 1897 och ritades av Salomon Sörensen. Korgens fyra sidor har ramverk med trepassformer. Profilerade listverk och friser med förgyllda blad dekorerar korgen. Undersidan är sexkantig, avsmalnande som vilar på ett sexkantigt skaft och fot. Brunbetsat trä med detaljer i gult, rött, grönt och svart.

Bänkinredningen är öppen och tillkom 1897. Ryggstöden från de äldre bänkarna återanvändes. Gavlarna i ramverk är sirligt figursågade. Gavlarna kröns av en rundad överdel. Bänkarna är målade i olika gröngrå toner med detaljer i gult och mörkgrått.

Orgel 1 och fasaden byggdes 1864 av J N &Co Söderling i Göteborg. Orgel och fasad byggdes om av S Molander i Göteborg 1896 i samband med att tornet byggdes. Fasaden i nygotik är indelad i fyra fält med trepass och synliga pipor. Fälten delas av kolonner med kapitäl. Mörkbetsad fasad med flerfärgade detaljer. Orgeln står på läktaren. Orgel 2, kororgel, har fasad av furu med fem rektangulära fält med synliga pipor med ett perforerat träraster i bakkant. Orgeln står i koret.

Storklockan och lillklockan är gjutna 1736 av Andreas Wetterholtz. Klockorna pryds av inskriptioner, växtbårder och figurer.