DALKÖPINGE KYRKA

Gislöv och Dalköpinge kyrkor var under medeltiden knutna som prebende till domkapitlet i Lund. Gislöv och Dalköping församlingar bildade pastorat fram till 1924. Före 1590-talet var Gislöv moderkyrka och därefter annexkyrka till Dalköpinge kyrka.

Kyrkan byggdes av tegel, troligen kring 1200-talets mitt. Den bestod då av långhus samt lägre och smalare rakavslutat kor i öster. Kyrkan hade likt romanska kyrkor norr och sydportal och små, högt sittande rundbågiga fönster. Koret smyckades med sågskift och östgaveln fick blinderingar och rundbågsfris längs takfallet. Koret valvslogs med tegelvalv vilande på hörnkolonetter. 12 konsekrationskors (invigningskors) målades på väggarna. Två av dem finns bevarade i koret. Någon gång under senmedeltiden (1300-1550) byggdes ett västtorn av tegel som valvslogs på bottenvåningen. En spiraltrappa fanns i söder som nåddes från tornets bottenvåning. Numera nås trappan utifrån. Under 1400-talet valvslogs långhuset. Ett vapenhus byggdes framför sydportalen under senmedeltiden.

Kyrkan har flera gånger reparerats, nedan följer ett urval från underhållsplanen. Större fönster togs upp under 1700-1800-talet. Kanske putsades kyrkan då. 1822 revs vapenhuset framför sydportalen som gjordes om till ett fönster. En ny ingång togs upp i tornet. Bänkinredningen togs bort i tornet som gjordes om till vapenhus.

1841 förstorades sakristian genom att altaret flyttades västerut. Fönster som tillkommit 1765 i koret gjordes om till prästingång. Befolkningsökningen gjorde kyrkan alltför liten och den var dåligt underhållen. Sockenprästen ville riva kyrkan och vid biskopsvisitationen ansågs kyrkan trång och oanselig och rivning förordades. Istället föreslogs att Gislövs kyrka skulle byggas ut. Församlingens motstånd och ett utlåtande av domkyrkoarkitekt C G Brunius om kyrkans värde räddade Dalköpinge kyrka från rivning. 1906 byttes de blyspröjsade träfönstren till nuvarande gjutjärnsfönster. Tornets ljudöppning mot söder förstorades, förmodligen även de andra ljudöppningarna. 1937 togs kalkmålningar fram i korets östra valvkappa och konserverades av Osvald Owald.

1950-54 gjordes en omfattande renovering efter ritningar av arkitekt Eiler Græbe. Den innefattade bland annat att samtliga golv förnyades med nytt tegel. (Tidigare sexkantiga tegelplattor). Orgelläktaren togs bort och orgeln placerades istället inom bänkkvarteret i nordväst. Ett nytt altare murades och altarskranket togs bort. Ny trävägg byggdes mellan vapenhus och långhus. Bänkar och altarring målades om. Fler kalkmålningar på triumfbågen och i koret togs fram och konserverades. Vit övermålning på inventarier togs bort och ursprunglig färg togs fram. Ny ytterdörr sattes in i västportalen. 1970 byttes mässingskronorna från 1800-talet i långhuset mot nya takljuskronor. 1985 byttes takets gula och röda tegelpannor på öppen läkt till röda tegelpannor lagda på underbrädning. Takstolarna förstärktes. 2010 tätades med blyplåtar mellan tegelpannor och gavelmurar. 1991 lagades murverksskador och vissa partier murades om på tornets gavelrösten samt tornets taklag förstärktes och byttes delvis. 1999 förnyades dörr och fönster i prästingången efter inbrott. 2014 putslagades och kalkades kyrkan utvändigt.

Kyrkan består av långhus och smalare, lägre kor i öster som avslutas rakt samt ett kvadratiskt torn i väster. Långhus och kor är från mitten av 1200-talet. Tornet byggdes under senmedeltiden. Murarna är vitputsade, gjutjärnsfönstren är stora och rundbågiga. Fasaden artikuleras av trappgavlar, blinderingar och gesimser. Taken är täckta med rött tegel.

De romanska murarna i långhus och kor är uppförda av tegel som är spritputsat och vitkalkat. Murarna saknar sockel men har en profilerad slätputsad takfotsgesims. Koret har ett sågskift i höjd med fönstrens valvbågar. Långhus och kor har trappstegsgavlar som är avtäckta med rött munk- och nunnetegel. Korgaveln mot öster dekoreras av en rundbågsfris längs takfallet och tre slätputsade blinderingar, nischer. Ankarjärn finns på tornet och i koret. På norra sidan är två kalkstenshällar fästa mot fasaden.

Tornet har i nederdelen inslag av gråsten som delvis buktar ut, i övrigt är tornet byggt av tegel. En takfotsgesims mot norr och söder består av en utkragande sten och därunder en sågtandsfris. Mot öster och väster har tornet trappstegsgavlar med blinderingar. Tornets västgavel har även ett sågtandsskift under blinderingarna. Ljudöppningar finns i tre väderstreck. På tornets södra sida finns en smal, hög
utbyggnad till torntrappan. Kyrkan har tre ingångar, huvudingång genom tornet i väster, prästingång i koret i öster och till vinden genom torntrappan. Både väst- och östingången sitter i rundbågiga slätputsade muröppningar. Dörrarna är klädda med panel i rombiskt mönster och har spröjsat lunettformat överljus. Pardörren i väst är från 1954 medan östdörren förnyades efter ett inbrott på 1990-talet. Torntrappan har en bräddörr klädd med panel i fiskbensmönster på utsidan, öppningen och dörren är rektangulära.

Gjutjärnsfönstren från 1905 är rundbågiga, gråmålade och småspröjsade. Fönstren sitter i äldre större delvis igensatta öppningar som bildar slätputsade smygar kring gjutjärnsfönstren. Smygarna har varierande form, från rundbågig till svagt spetsbågig. Glaset i bågarna är blåst klarglas i nedre del och delvis färgat och delvis mönstrat glas i övre delen. Solbänkarna är belagda med räfflat gjutjärn. Långhus, kor och torn har sadeltak. Samtliga tak är belagda med rött enkupigt tegeltak. Anslutningsplåtar mellan taktegel och gavlar är av bly. Avvattningen är med hängrännor av koppar och stuprör av svart plåt.

Interiör
Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning. Det är ett kvadratiskt rum med ett högt valv. Rummet har dagsljus endast från portens överljus. Golvet är belagt med rött tegel lagt på flatan. Väggarna är av ojämn gråsten längst ner och därovan av tegel. De är tunt putsade och kalkade med stenarnas struktur synlig. Vapenhuset är välvt med ett kryssvalv med rektangulära ribbor utan anfang. Rummet är möblerat med bord för broschyrer och klädhängare på fot. På väggen hänger Karl XI:s monogram. Tornbågen är rundbågig. I den sitter en trävägg sedan 1954 med en pardörr med blyinfattat glas som leder till långhuset.

Kyrkorummet består av långhus och smalare kor. Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Längt bak i långhuset i nordvästra hörnet står orgeln inom bänkkvarteret. Tegelväggarna är tunt putsade och vitkalkade och tegelstrukturen är devis synlig. Golvet är belagt med rött tegel lagt på flatan i hela kyrkan sedan 1954. Under bänkkvarteren ligger furubrädor. Stora, lågt placerade fönster med klarglas belyser rummet. Långhusets fönster i sydväst sitter i den ursprungliga sydportalen. Igenmurningen under fönstret är tunnare än övriga väggar. Predikstolen står i sydöst.

Långhuset är välvt med två putsade vitkalkade kryssribbvalv från 1400-talet, vilande på tresprångiga pilastrar med kragband. Valven är murade med halvstenstegel och valvkapporna har en ojämn, levande yta. Valvribborna har rektangulärt tvärsnitt som avsmalnar mot pilastrarna. Valven är spetsbågiga medan gördelbågarna i öster och väster är rundbågiga liksom tornbåge och triumfbåge. I valven hänger ljuskronor från 1970 av mässingscirklar med glödljuslampor.

Triumfbågen mellan långhus och kor är rundbågig och djup. Den är målad i kvaderimitation i grått, rött och vitt. Koret ligger i samma nivå som långhuset med likadant tegelgolv. Koret är välvt med ett högt kryssribbvalv som vilar på hörnkolonetter av sandsten på höga baser av tegel. Ribborna liksom gördel- och sköldbågarna är halvrunda och målade med blixtmönster. Valvet är primärt, det vill säga byggt samtidigt med koret och murat av helstenstegel. I koret finns fragmentariska kalkmålningar från troligtvis två närliggande perioder omkring 1300. I östra valvkappan finns ett större Majestas Domini-motiv. Kristus sitter på en bänk omgiven av en mandorla och evangelistsymboler. En liten korsfästelsegrupp från
första perioden syns svagt under Kristus. I vissa källor beskrivs korsfästelsescenen som målad senare men konservator Osvald Owald som plockade fram målningarna beskriver att korsfästelsen låg i ett tidigare målningsskikt under Majestas-Domini. I valvkappans hjässa finns målat bladmönster. Koret upptas av altaruppsats och altarring samt dopfunten. Innanför altarringen är golvet upphöjt med trägolv och
belagt med matta. Den lilla sakristian inryms bakom altaruppsatsen. I väggarna finns fyra ursprungliga små murnischer. Två målade konsekrationskors finns bevarade.

Tornets övre våningar nås utvändigt från trapphuset söder om tornet. En smal spiraltrappa av putsat tegel leder upp till klockvåningen. Tidigare har det funnit en öppning mellan vapenhuset och trapphuset. I klockvåningen står klockbocken av ek med två klockor. Liksom i trapphuset är väggarna murade av stortegel i munkförband och på golvet ligger brädor. Det är öppet upp i nock. Det finns ljudöppningar åt tre
håll. Vinden nås genom en lucka från klockvåningen. Valven är oisolerade. Takstolen är delvis av återanvänd bilad ek, delvis av furu med högben, dubbla hanband, stödben och tassar. Eventuellt är ekvirket medeltida, hanbanden ser ålderdomliga ut.

Inredning och inventarier
Altaret från 1957 är ritat av Eiler Græbe. Altaret är murat av grå kvaderblock av kalksten med hyvlad yta. Altarskivan och sockeln av kalksten är utkragade och snedfasade.

Altaruppsatsen är ett additionsaltare från 1570-80 talet, eventuellt från Mogens Snedkers verkstad, med tre bildfält i två våningar. Från början var det text i fälten som på 1700-talet målades över med bilder från Jesu liv. Bildfälten delas av tre halvkolonner med snidade kapitäl som bär en himmelsmålad baldakin. På sidorna finns snidade beslagsvingar. Altaruppsatsen har varit övermålad med vit färg. På 1950- talet tog konservator Osvald Owald fram de ursprungliga färgerna.

Altarringen har svarvade balusterdockor av trä målade ljusgrå med orange detaljrand. Knäfallet är klätt med grönt tyg. Altarringen byggdes om på 1950-talet.

Dopfunten av sandsten är troligen från 1200-talets andra hälft kring kyrkans uppförande. Den runda cuppan är dekorerad med en palmettbård i överkant och en dubbel repstav i nederkant. Foten är timglasformad med en rundstav i mitten. Funten hänförs till Dagstorpsgruppen av Lars Tynell i Skånes medeltida dopfuntar. De kännetecknas av rund cuppa med palmettbård och rund fot med profilering.

Predikstolen är av bemålad snidad ek från 1570-80-talet, eventuellt från samma verkstad som altaruppsatsen. Vid renoveringen 1954 togs de ursprungliga färgerna fram och trappan tillkom. Korgens sidor har snidad växtornamentik inom rundbågiga och rektangulära fält. I ovankant finns en vapensköld som har tillhört Vessel Pallesen, kanik vid Lunds domkyrka. Eventuellt var han kyrkans patronus och betalade
predikstolen.

Bänkinredningen är sluten och tillkom 1849. Den byggdes om 1957 för att göras bekvämare. Avståndet mellan raderna ökades, gavlarna breddades, sitsarna nytillverkades och ryggstöden vinklades. Dörrar och ryggar är i ramverkskonstruktion med en profilerad överliggare. Sitsar och gavlar är av hela brädor. Målad grå med detaljrand i orange och grönt. Dynor ligger i bänkarna.

Orgeln är byggd 1952 av Olof Hammarberg i Göteborg. Fasaden är ritad av Eiler Græbe. Nedre delen är av ek med ramverk och fyllning av panel. Övre delen är synliga pipor av metall och trä.

Storklockan av malm är gjuten 1896 av Joh.A. Beckman & Co i Stockholm. Lillklockan av malm är gjuten 1749 av Andrea Wetterholtz. Båda klockorna är prydda med växtbårder och inskriptioner.

Övrigt
Triumfkrucifix från omkring 1300. Armar, händer och kors är förnyade. Kronan saknas. Bemålningen är inte medeltida.