KYRKHEDDINGE KYRKA

Kyrkheddinge kyrka är till i sina äldsta delar uppförd under 1100-talet. Ursprungligen var den utformad som en traditionell romansk kyrka med långhus, kor och absid. I väster fanns ett torn av samma bredd som långhuset. Av den romanska kyrkan kvarstår idag västra delen av långhuset och nedre delen av tornet. Spår finns av tidigmedeltida fönsteröppningar och av syd- och nordingångar. Kyrkan präglas av den stora om- och tillbyggnad som gjordes 1869. Då tillkom långhusets östra del, koret, den femsidiga sakristian och tornet. Bottenvåningen i det medeltida tornet behölls och utgör nu långhusets västligaste parti. Kalkmålningar upptäcktes 1894 i tre av valven. De var i dåligt skick och överkalkades. En tidig medeltida gravhäll, den s.k. biskopsstenen, finns sedan omkring 1900 inmurad i långhusets nordöstra vägg.Kyrkan har genomgått vissa förändringar efter den stora ombyggnaden 1869. I samband med att valvsprickor lagades 1894 upptäcktes kalkmålningar från 1400-talet. Snickerier och inredning målades i ekådring 1895. Orgelläktaren byggdes 1937 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. 1941 lades taket om med rött tegel. Interiörens nuvarande utformning är från 1974 då de främre bänkarna togs bort, golvet lades delvis om och väggar, valv och snickerier målades om samt inventarier konserverades. 1981 och 1986 gjordes yttre arbeten bl.a. togs putsen ned och ersattes med ny KC- och kalkputs och tornet fick koppartäckning.

Källor och litteratur, ett urval
Underhållsplan för Kyrkheddinge kyrka 2005-10-14, Restaurator, Malmö
Fernlund, Siegrun: Ett herranom värdigt tempel. Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912, 1982
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008
Projektrapport under utgivning, Skåne. Landskapets kyrkor. (red. M Dahlberg)

Kyrkan är enskeppig och täcks av fem valv med fyrdelade ribbvalv. Sakristian finns i den femsidiga utbyggnaden i öster. Vapenhuset är förlagt till tornets bottenvåning. Härifrån leder en trappa till tornets övre våningsplan. Bänkinredningen är öppen och uppdelade i två kvarter, åtskilda av mittgången. Vita och svarta s.k. viktoriaplattor täcker långhusets mittgång och delar av korgolvet, som även har kalkstensplattor. Sakristians golv har röda tegelplattor. I bänkkvarteren ligger gråmålat brädgolv. I västra delen finns läktaren med orgel, som nås via en trappa i långhusets sydvästra del.

Kyrkans fasta inredning och inventarier
Altare, från 1950, murat i sten.
Altarprydnad, ett kors i trä.
Altarundeln, från slutet av 1800-talet, har halvrund form med genombruten barriär med balustrar. Målad i grått med förgyllda detaljer.
Dopfunten från 1200-talet och huggen i sandsten. Cuppan är rund och har latinsk inskription INFANS ALLATUS ERI HOC FONTE RENATUS d.ä.. Skaftet är kort och foten kvadratisk med dekorativt huggna hörn. Placerad i långhusets sydöstra del.
Predikstol, från 1878. Ritning utförd av arkitekt Salomon Sörensen i nyrenässansstil. Korgen är polygon och har rundbågiga arkadfält med skulpterade änglar. Målad i grå och blå färgtoner med detaljer i brunt, rött och guld. Placerad i nordöstra delen av långhuset.
Bänkinredningen, från 1974, är ritad av arkitekt Lennart Strömbäck och tillverkad av ek. Den är öppen och har gavlar med en enkel skuren dekor.
Orgeln, uppställd på den kolonnburna läktaren i kyrkans västra travé. Orgelverket är byggt 1968 av J Künkels orgelverkstad, Lund. Orgelfasaden, ritad av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe, har tre fält indelade i ramverk med synliga pipor och gallerverk i trä. Spelbordet är inbyggt. Läktarbarriären, är inpassad i valvbågen och utförd i ek med genombrutet gallerverk i räcket.