KATSLÖSA KYRKA

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset vars golv är belagt med handslaget rektangulärt rött tegel. Utmed södra väggen avviker teglet som tillkom när den ursprungliga inbyggda torntrappan revs 1992 något i kulör. Väggarna är putsade och vitkalkade utom mot öster där en vitmålad brädvägg och skåp av skivmaterial återfinns. Innertaket utgörs av ett brädtak målat i vit alkydoljefärg. Fönstren, vars övre delar avskiljs av taket och ger ljus åt första tornvåningen, saknar innerbågar och har ljust gråmålad insida. Kyrkportens insida är utformad likt utsidan och målad i en ljust grå kulör. Mot kyrkorummet i öster har den delvis glasade och gråmålade pardörren hängts av från karmen och flyttats österut i samband med att läktarunderbyggnader för ny trappa och väntrum m.m. tillkom 2011.

Kyrkorummets golv är i mittgången belagt med rektangulärt rött tegel som tillkom vid det tidiga 1950-talets restaurering. Koret, med ett steg högre golvnivå, bevarar ursprungligt oktagonalt rött golvtegel med gula låsstenar förutom närmast de slutna bänkkvarteren där en rad rektangulära kalkstensplattor adderades när bänkarnas placering justerades vid samma restaurering. Golvet i bänkkvarteren utgörs av ett upphöjt brädgolv av lackad gran. Kyrkorummets tre travéer, där den östra utgörs av koret, är slagna med ribbvalv som liksom väggarna är slätputsade och vitkalkade. Ribbvalven vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga. Fönstren med gråmålad insida sitter i djupa nischer och saknar liksom i vapenhuset innerbågar. Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar på tio kolonner med oktagonalt tvärsnitt och förgyllda bladkapitäl. Barriären med framskjutande mittparti är uppbyggd som ett ramverk med fyllningar av stående panel och enkelt profilerade över- och understycken. Sedan 1991 nås läktaren via en svängd trappa i trä i långhusets sydvästra hörn. Orgelläktaren är liksom merparten av kyrkans fasta inredning i trä färgsatt i två grå kulörer.

Sakristian i absiden avskiljs från kyrkorummet av ett skrank i trä utformat med rundbågigt arkadmotiv, vilket upptill avslutas med ett profilerat överstycke och en krönlist med trepass. De yttre rundbågarna är försedda med dörrblad. Skranket är målat i två grå kulörer. Absidgolvet utgörs av ett brädgolv av gran. Hjälmvalvet är liksom väggarna slätputsade och vitmålade och fönstrens utformning går igen från kyrkorummet. Östentréns inre ljust gråmålade dörrblad är utformat med stående brädor med tvärslå och hänger i kraftiga bandgångjärn av smide. Absiden är möblerad med ett textilskåp samt två brunmålade svängda sittbänkar, samtida med kyrkan.

Första tornvåningen nås från orgelläktaren genom en rundbågig murverksöppning med brädad vägg närmast tornrummet. Golvet utgörs av ett obehandlat äldre brädgolv och tak och väggar är vitputsade. Rummet får dagsljus av de övre delarna av vapenhusets fönster. En enkel trätrappa utmed västra väggen leder upp till andra tornvåningen som har obehandlat brädgolv, putsade väggar och tak som utgörs av klockvåningens golvbjälklag. I öster leder en ståldörr in till kyrkvinden. Klockvåningens golv utgörs av obehandlade bräder och väggarna är grovt putsade. Rummet upptas av klockbocken av bilad furu i vilken kyrkans två klockor hänger. I tornspiran har flera vilplan med fasta stegar i furu tillkommit i samband med reparation av hjärtstock m.m. 2018. Takstolskonstruktionen över kyrkorummet utgörs av saxsparrar i bilad och dymlad furu. Även absidens takkonstruktion är i furu. Valven är oisolerade.

Inredning och inventarier
Katslösa kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan.

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä i ramverkskonstruktion med fyllningar.

Altartavlan med ådringsmålad och förgylld ram är en oljemålning på duk framställande Jesus i Getsemane. Tavlan ersatte på 1950-talet ett träkors som nu förvaras i tornvåningen.

Den halvrunda altarringen i ljust grå kulör med förgyllda detaljer är uppbyggd av smala svarvade balusterdockor med oprofilerade över- och underliggare. Grindar finns i söder och i norr, där halvcirkelformen bryts och balustraden ansluter till predikstolen. Sockeln har träimiterande bemålning i mörkbrunt brunmålad och knä- och handfall är klädda med röd sammet.

Predikstolen i renässansstil är placerad i korets nordöstra hörn och vilar på en brunmålad fot med oktagonalt tvärsnitt med karnisformat överstycke marmorerat i brunt. Korgen har hexagonal planform och på de fyra sidorna framställs de fyra evangelisterna med respektive attribut i skuren relief ståendes i rundbågiga tempelgavelmotiv där frontonerna flankeras av puttis. Korgens hörn markeras av kolonnetter med kompositakapitäl och skurna änglaansikten och frukter som vilar på maskaronförsedda postament. Det förkroppade överstycket som bland annat pryds av en tandsnittsfris återfinns även på trappbarriären, vilken är uppbyggd som ett ramverk med en fyllning. Under korgen och trappbarriären löper en mindre zig-zagformad lambrekäng. Färgsättningen går i två grå kulörer, grå marmorering samt detaljer i blått och förgyllning. Enligt källmaterialet ska en (möjligen liknande) predikstol från den medeltida kyrkan initialt ha varit tänkt att återanvändas i den nya kyrkan, men uppgifter i en materialförteckning anger att det istället kom att tillverkas en ny. Delar av predikstolen har emellertid en ålderdomlig karaktär som skulle kunna tyda på att vissa delar, exempelvis sidornas reliefer, skulle kunna härstamma från den äldre predikstolen.

Kyrkans brunmarmorerade dopfunt är troligen tillverkad i sandsten och samtida med den medeltida kyrkan från 1100-talet. Den runda cuppans överdel är odekorerad medan den undre delen pryds av godronnering. Foten med hörntappar och oregelbunden timglasform vilar på en kvadratisk sockel. I cuppan finns ett dopfat i mässing från 1500-talet.

Den slutna bänkinredningen är indelad i två kvarter som flankerar mittgången. Dörrarna och skärmarna mot koret är liksom ryggstöden uppbyggda som ramverk med fyllningar medan gavlarna sedan 1950-talets restaurering pryds av pålimmade pilastrar. Överst löper ett enkelt profilerat listverk. Färgsättningen går i fyra grå och grågröna kulörer. Bänkarna har psalmbokshylla, fotstöd och klädhängare. Vid restaureringen på 1950-talet glesades antalet bänkrader ut och sannolikt justerades även ryggstödens lutning. När trappa till orgelläktaren tillkom i kyrkorummet 1992 avlägsnades två bänkrader. En bänk står sedan dess i vapenhuset.

Orgeln med åtta stämmor plus pedal tillverkades 1896 av orgelbyggaren Rasmus Nilsson i Malmö och ersatte då det harmonium som använts sedan invigningen av den nya kyrkan. I den medeltida kyrkan fanns en orgel byggd 1758 av Ch. Hardt, Malmö. I Lunds stifts orgelinventering beskrivs orgeln på följande vis: En av Skånes viktigaste och klangskönaste orglar från 1800-talet, jämte Bösarp den viktigaste orgeln i vår lokala historia. Helt unik med sin eleganta kägellåda. Rasmus Nilssons sista orgel, efter denna ägnade han sig endast åt service och stämning. Den ursprungliga tredelade fasaden med högre mittparti har ett rent och enkelt klassicistiskt formspråk, där de synliga piporna omfattas av rundbågar. Färgsättningen går i två grå kulörer och de få dekorativa detaljerna är förgyllda.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Lillklockan som överfördes från den romanska kyrkan har medeltida ursprung och pryds av en inskription i minuskelskrift samt tre mindre reliefer, varav en framställer den korsfäste Kristus medan de övriga två är svårtydda. Storklockan tillkom 1928 genom en donation från kyrkoherdens änka Emilia Wadstein till minne av hennes make och son. Den är gjuten av M&O Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Upptill finns bibelcitat i en bård av fyrpass, repstav, liljor och blad. Inskriptionerna på klockstycket berättar om klockans tillkomst samt att den ringdes för första gången på påskdagen 8 april 1928.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett golvur från 1700-talet som är placerat i korets sydöstra hörn samt två psalmnummertavlor som tillhör den ursprungliga inredningen.

null, Katslösas medeltida kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet och följde den romanska kyrkobyggnadstraditionen med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Senare under medeltiden adderades västtorn och vapenhus i söder. 1700- och 1800-talens befolkningsökning ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybygge. I närbelägna Solberga revs den medeltida kyrkan och en ny började 1865 uppföras av byggmästare H.F. Möller efter ritningar av Peter Boisen, stadsarkitekt i Ystad. 1868 tecknar Katslösa församling avtal med Möller om uppförandet av en ny kyrka, som trots att Peter Boisen inte nämns i handlingarna måste anses ritad av honom då den i det närmaste utgör en direkt kopia av Solberga kyrka. Utöver färgsättning och taktäckningsmaterial är den enda skillnaden mellan de båda kyrkornas exteriör att Solbergas tornvåning har tre rundfönster medan Katslösas har ett rundfönster och två mindre stickbågiga fönster. Till och med minnestavlorna över västentréerna har samma texter sånär som på årtalet för uppförandet. Även beträffande interiören och den fasta inredningen är utformningen genomgående påfallande lik och inte sällan identisk.

Den nya kyrkan som stod färdig 1870 uppfördes på platsen för den romanska kyrkan, från vars murverk gråsten sannolikt återanvändes. Gestaltningen var typisk för tiden, där fokus låg på ett rymligt och ljust kyrkorum, med långhus och fullbrett kor under gemensamt sadeltak, halvrund absid i öster samt kvadratiskt västtorn. Av entreprenadkontraktet framgår bland annat att kyrkans fasta inredning i trä skulle målas vit med förgyllda detaljer, att gjutjärnsfönstren skulle målas svart utvändigt som invändigt samt att taket skulle beläggas med furuspån. Andra källor och äldre bilder tyder dock på att taken istället belades med falsad plåt.

1883 införskaffas två järnkaminer för kyrkans uppvärmning och 1896 tillkommer en orgel byggd av Rasmus Nilsson, Malmö, vilken ersätter det harmonium som dittills använts. 1899 förnyas tornspirans plåtavtäckning och underbrädning och tornet förses med takrännor och stuprör. 1928 doneras storklockan till församlingen och mekanisk klockringning installeras i första tornvåningen.

195253 genomförs en invändig restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, då bänkinredningen glesas ut och byggs om och interiöra ytskikt målas om. Ett äldre odaterat fotografi visar att kyrkans väggar varit dekorationsmålade, möjligen är det nu som dessa övermålas. Mittgångens tegelplattor byts mot handslaget rött tegel och de äldre plattorna återanvänds i viss utsträckning i koret, där även kalkstensplattor tillkommer närmast bänkkvarteren som flyttats västerut. I vapenhuset avlägsnas golvets övre cementskikt och ersätts av rött tegel. 1958 installeras elektrisk belysning och uppvärmning varpå de båda kaminerna inklusive skorstensstock kan avlägsnas.

Kyrkans ombyggnadshistorik är bristfälligt dokumenterad och för ett antal större förändringar saknas fastslagen tidpunkt. Bland dessa kan nämnas byte av taktäckningsmaterial till sinuskorrugerad plåt samt omputsning med cementhaltig puts och ändrad färgsättning av fasaderna som av äldre bilder att döma gissningsvis kan ha varit grå eller gula. De senare arbetena kan antas ha utförts under decennierna kring 1900-talets mitt, medan delar av den sinuskorrugerade plåten framstår som mycket gammal. Korrugerad plåt började tillverkas redan vit mitten av 1800-talet och det är därmed inte omöjligt att denna taktäckning tillkommit tidigt i kyrkans historia.

1992 genomförs en större invändig och utvändig restaurering under ledning av arkitekt Eva Retzner, där all puts utom viss stark cementhaltig puts på långhusets gavlar knackas ner. Omputsning sker med rent kalkbruk som kalkavfärgas. Sockeln avfärgas kimröksgrå, en kulör som byts ut till vit någon gång innan upprättandet av kyrkans underhållsplan 2005. Nya hängrännor, stuprör och vindskivor i fabrikslackad plåt tillkommer. Trasiga rutor och floatglas ersätts av gammalt glas och gjutjärnsfönstren inklusive solbänkarna i gjutjärn rensas från rost och målas om med alkydoljefärg, medan träfönstren skrapas trärena och målas med linoljefärg. Minnesstenen över västentrén konserveras och ett antal äldre gravstenar uppges avlägsnas från norra muren, troligen avses norra fasaden. Invändigt rivs den befintliga trappan i vapenhuset till tornet och orgelläktaren inklusive dess inklädnadsvägg. Ny trappa förläggs under läktarens södra del och en bänk som tas bort i kyrkorummet flyttas till vapenhuset. På västentréns dörrblad avlägsnas en invändig plåtbeklädnad. Vapenhusets väggar kalkas och taket, där det tidigare hålet för trappan satts igen, målas med vit alkydoljefärg.

2018 sker reparationsarbeten i tornspiran där delar av hjärtstocken och underbrädningen byts ut och nya vilplan med fasta stegar samt belysning tillkommer. Utvändigt genomförs en renovering som främst är av underhållskaraktär. Arbetena omfattar bland annat mindre putslagningar och kalkning av fasader, ommålning av plåten på tornspiran inklusive partiellt plåtbyte samt ommålning av fönster. Plåtavtäckningen mellan långhus och torn byts ut mot blyplåt.

Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor, halvrund absid i öster samt kvadratiskt torn i väster. Murverken är utförda som skalmurar av gråsten, åtminstone delvis återanvänt från den medeltida kyrkan, och vilar sannolikt på en traditionell kallmurad grundsättning av fältsten. Listverk och omfattningar är murade i tegel, slätputsade och vitkalkade, medan fasaderna är spritputsade med till största del kalkbruk och vitkalkade. Samtliga byggnadsdelar har en utskjutande och skråkantad spritputsad sockel avfärgad i en grå kulör. Fasaderna avslutas upptill av en vitmålad rundbågefris med överliggande takfotsgesims i tre språng. Långhusets och korets gemensamma sadeltak täcks av gråmålad sinuskorrugerad stålplåt medan den oktagonala spiran med kvadratisk bas och absidens hjälmtak är avtäckta med stålplåt i skivtäckning, i det tidigare fallet med förskjutna tvärfalsar och i det senare med parallella. Fotrännor, vattkupor och stuprör är utförda i grå fabrikslackad plåt.

Huvudentrén i väster utgörs av en rundbågig muröppning med en rakt avslutad pardörr med sekundär kopparbeklädnad på de ursprungliga dörrbladen av ramverkstyp med två fyllningar per dörrblad. Ovan dörren återfinns en minnestavla med den huggna och förgyllda inskriptionen GUDI TILL ÄRA OCH HANS FÖRSAMLING TILL GAGN BYGGDES DETTA HERRANS HUS ÅR 1870 UNDER KONUNG CARL XV:DES REGERING. BEVARA DIN FOT NÄR DU GÅR TILL GUDS HUS OCH KOM TILL ATT HÖRA. Omfattningen är tresprångig, där övre delen av fasadlivets rundbåge är svagt framskjutande. Entrén nås via en sex steg hög trappa i granit och kalksten med handledare i svartmålat smide. Tornets södra och norra fasader har vardera ett rundbågigt fönster i svartmålat gjutjärn med kors- och diagonalställd spröjsning. Solbänkarna är av svartmålat gjutjärn och omfattningarna är utförda enligt samma princip som i västentrén. Övre tornvåningen har ett rosettfönster i gjutjärn med ensprångig omfattning i väster samt ett mindre stickbågigt fönster med diagonalställd spröjsning i söder respektive norr, även dessa i svartmålat gjutjärn. Klockvåningen har ljudöppningar i varje fasad utom den östra, vilka utgörs av rundbågiga smygar med parställda högsmala och rundbågiga ljudöppningar med ljudluckor av liggande svarttjärad panel.

Skeppet med långhus och kor har tre stora rundbågiga gjutjärnsfönster i söder respektive norr. Spröjsningen är uppbyggd som två rundbågar med snarlik gestaltning som i tornets rundbågefönster, med ovanliggande dekorativa cirklar och kvadrater.

Samtliga fönster har en vädringslucka. Omfattningar och solbänkar följer samma princip som i tornet. Absiden har ett fönster i sydväst och ett i sydöst, utformade likt tornets rundbågefönster. Prästingången rakt i öster nås via en tre steg hög trappa i kalksten. Det rakt avslutade enkla dörrbladet, som inte är ursprungligt, är klätt med kopparplåt. Ovan dörren finns ett rundbågigt överljus i gjutjärn vars spröjsning utgår från samma princip som i övriga fönster.