VOLLSJÖ KYRKA

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås ett mindre vapenhus som har samma bredd som kyrkporten. Golvet är belagt kalkstensplattor och det brädade innertaket som utgörs av orgelläktarens golv är vitmålat. Mot norr och söder finns inbyggnader av vitlaserad fasspontad panel mellan läktarens brunmålade stolpkonstruktion. Här inryms bland annat wc. Kyrkportens insida med kraftiga gångjärn har samma utförande som utsidan. Till kyrkorummet leder en pardörr med blyinfattade glas. Dörren har samma färgsättning som stora delar av kyrkans övriga fasta inredning i trä, i ljust bruten bränd terra. Innanför dörren befinner man sig ännu i tornets bottenvåning under orgelläktaren. Här finns ytterligare inbyggnader för kapprum, läktartrappa och sakristia samt utrymmen som är öppna mot långhuset med skåp och hyllor för förvaring av psalmböcker m.m. Orgelläktaren, som upptar hela tornets bottenvåning, vilar på stolpar med avfasade hörn. Barriären utgörs av en spetsbågig arkad med svarvade pilastrar och enkelt profilerad överliggare. Färgsättningen går i ljust bruten bränd terra med detaljer i förgyllning.

Långhuset avskiljs från tornet genom en stor spetsbågig valvöppning. Mittgången är belagd med viktoriaplattor i svart och vitt medan de öppna bänkkvarteren står på upphöjda och lackade trägolv. Samma golvmaterial återfinns i södra korsarmen medan den norra, som saknar fast bänkinredning och istället upptas av den år 1964 tillkomna orgeln, har gråmålat brädgolv. Korsmittens golv är belagt med kvadratiska plattor av mörkgrå kalksten medan absidens ett steg högre gjutna golv innanför en fris av grå kalkstenskvadrar, är belagt med en blågrå nålfiltsmatta. Väggar och valv är slätputsade och enligt kyrkans underhållsplan vitmålade med limfärg på en tidigare målning med oljefärg. Långhuset upptar två valvtravéer medan de respektive korsarmarna och korsmitten upptas av vardera ett valv. Samtliga valv utgörs av ribbvalv som vilar på profilerade knippepilastrar. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Absiden, som har plant och slätputsat innertak, avskiljs från korsmitten av en mycket svagt spetsbågig valvöppning. Gjutjärnsfönstrens insidor är målade i grafitgrått likt utsidorna. Innerbågar saknas.

Kyrkvinden nås via en mindre lucka från tornvåningen, som återfinns en våning över orgelläktaren. Samtliga valv är oisolerade. Takstolskonstruktionen i furu med inslag av äldre återanvänt ekvirke härrör från ombyggnaden på 1860-talet.

Inredning och inventarier
Altaret som är placerat i absiden tillkom 1982 och utgörs av ett blockaltare i trä uppbyggt av ramverk med fyllningar. Färgsättningen går i bränd umbra/ljust lila med profiler i orange. Fyllningarna har tidigare varit förgyllda men var vid inventeringstillfället trärena.

Sakramentskåpet som fungerar som altaruppsats är ett italienskt barockarbete från 1600-talet som 1939 skänktes till kyrkan av Gustav Nilsson, Vollsjö. Det hade tidigare stått i en kyrka i Venedig. Skåpet är utfört i trä med riklig skuren dekor i form av bland annat voluter, bladornamentik och druvklasar och är i sin helhet förgyllt. Ovanför den korsförsedda dörren finns ett motiv i relief av en man som knäböjer framför ett kors och ett kranium. Det svängda överstycket pryds av två änglahuvuden och skåpet kröns av en skulpterad madonnan med barnet. Konserveringar har skett 1964 och 1990, vid det senare tillfället av förgyllare Bengt Kjellgren och konservator Magnus Wihlborg. Åsikterna kring skåpet har genom åren varit många och starka. Redan vid tillkomsten i kyrkan höjdes kritiska röster mot att placera ett katolskt sakramentskåp på altaret i en protestantiskt kyrka. 1975 ersattes skåpet av en altartavla av konstnären Karl-Einar Andersson och placerades istället mot altarets baksida med fronten åt öster. 2001 ansökte församlingen om att åter placera sakramentskåpet på altaret, men fick avslag av länsstyrelsen som i sitt beslut menade att skåpet inte hade någon längre historisk förankring i kyrkan samt att den fasta inredningens färgsättning var samkomponerad med Anderssons altartavla. Församlingen överklagade till länsrätten där de fick rätt 2002 och Anderssons altartavla, framställande Kristi uppståndelse, är sedan dess placerad på orgelläktaren.

Den rundade altarringen som skjuter ut i korsmitten är uppbyggd av svarvade balusterdockor. Den enkelt profilerade överliggaren och knäfallet är klädda med orange textil. Färgsättningen går i två nyanser av bränd terra/lila med förgyllda detaljer.

Predikstolen uppges i kyrkans underhållsplan ha byggts om 1929. Frånsett att korgens målningar då utfördes av konstnären Per Siegård framgår det inte på vilket sätt den ska ha byggts om. Dess ålder och upphovsman är också okända. På ett äldre fotografi av dålig kvalitet tycks hörnen markeras med pilastrar. Möjligen medförde ombyggnaden 1929 en förenkling av formspråket där dekorativa detaljer avlägsnades. Predikstolen har idag en korg med tre synliga sidor och svängt understycke som vilar på en smal hexagonal fot. Den profilerade överliggaren har förgylld text. Siegårds modernistiskt och bysantinskt inspirerade målningar framställer bibliska motiv i ljusa färger på förgylld botten. Färgsättningen går i bränd terra/lila med detaljer i rött och svart. Understycket och foten är marmorerade.

Den romanska dopfunten i sandsten är målad i grå marmorering och tillhör Bollerupsgruppen. Den runda cuppans överdel är odekorerad medan den undre delen pryds av godronnering under en rundstav. Foten med hörntappar är utformad som en attisk bas och vilar på en kvadratisk sockel. Ett tidigare uttömningshål är idag igensatt.

Den öppna bänkinredningen i nygotisk stil tillkom på 1890-talet och är sedan 1982 målad i ljust bruten bränd terra. Gavlarna är marmorerade och pryds av spetsbågiga blinderingar målade i orange. Ryggstöden utgörs av ramverk med liggande fyllningar. Bänkarna har fotstöd och psalmbokshållare och på sittbänkarna ligger dynor klädda med orange textil. På orgelläktaren finns några bänkar av samma typ samt bänkar av parkbänkstyp med sidostycken i gjutjärn, båda täckmålade i en bruten vit kulör. Utmed norra korsarmens väggar kring orgeln finns tre långa bänkar i obehandlad furu. Bänkarna är troligen samtida med orgelns tillkomst 1964. Gavlarnas formspråk är inspirerat av de nygotiska bänkarna.

Kyrkorgeln som är placerad i norra korsarmen tillverkades 1964 av Hammarbergs orgelbyggeri i Göteborg och har 16 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Den femdelade fasaden i grålaserad fur med röda detaljer har ett rakt och enkelt modernistiskt formspråk, synliga pipor samt skuren stilistisk bladdekor. Den nedre delen kring spelbordet är klätt i mahogny. På orgelläktaren finns den tidigare orgeln av Åkerman & Lund bevarad. Dess ålder varierar i källorna men troligen tillkom den 1886 medan den nygotiska fasaden adderades eller byggdes om i nuvarande utförande 1898. På tornvåningen förvaras pipor och andra delar tillhörande denna orgel. Enligt vissa uppgifter ska äldre pipor även ha återanvänts i Hammarbergorgeln.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. På storklockan från 1634 syns ett vapen med tre stående lejon, bladornamentik samt ett textband på tyska: AUS DEM FERNER BIN ICH GEGLOSEN FELIX FUCHS HAT MICH GOGESE ANNO 1634. Lillklockan från 1500-talet har dekor i form av ett Kristusmonogram krönt med en stiliserad duva samt ett kors och är enligt inskriptionen ANDREAS FECIT HAC CAPMAN tillverkad av en Andreas.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas ett större bemålat triumfkrucifix från 1400-talet som hänger i korsmitten, en järnbeslagen offerstock från 1700-talet placerad i vapenhuset samt en gravhäll över Anne Brahe, maka till den landsförvisade och 1529 avrättade Niels Nielsen Brahe på Vanås norr om Kristianstad. Gravhällen står uppställd mot norra tornväggen under orgelläktaren. I valvöppningen mellan torn och långhus hänger två delar av en tidigare altaruppsats, möjligen från 1500-talet, med målningar framställande nattvardens instiftande samt en man på väg till templet. Kyrkan har dessutom ytterligare ett äldre krucifix i bemålat trä, möjligen medeltida.

Kyrkans planform utgörs av långhus, korsarmar i söder och norr, halvrund absid i öster samt fullbrett torn i väster. Grundläggningen utgörs sannolikt av traditionell kallmur av gråsten. Tornet från 1860-talet är sannolikt uppfört på det medeltida tornets grundläggning. Sockeln är svagt utskjutande och svartmålad på samtliga byggnadsdelar men fasas till följd av marknivån ut på tornets norr- och sydfasader och synlig sockel saknas helt på dess västfasad. De medeltida murverken i långhuset är utförda av tuktad natursten i skalmursteknik med omfattningar och listverk i tegel. Även de på 1860-talet tillkomna byggnadsdelarna har naturstensmurar med inslag av tegelmurverk. Sannolikt har byggnadsmaterial från de rivna medeltida delarna återanvänts. De spritputsade fasaderna med slätputsade omfattningar och listverk är avfärgade i vitt. Putstypen varierar från ren kalkputs till kalkcement och cementputs. Runt hela kyrkan löper en profilerad takfotsgesims som på tornet utgör gördelgesims mellan de två nedre våningarna. Korets hjälmtak är avtäckt med förzinkad stålplåt i skivtäckning med parallella tvärfalsar medan övriga byggnadsdelars sadeltak är belagda med rött enkupigt lertegel.

Kyrkans huvudentré i väster utgörs av spetsbågig perspektivportal med en rakt avslutad pardörr i lackad ek. Dörrbladen är av ramverkstyp med tre fyllningar vardera. Även det övre spetsbågigt avslutade fasta ekpartiet är utformat som ramverk med fyllningar, här med spetsbågig form. Entrén nås via två låga trappsteg i granit. Tornets bottenvåning har i söder och norr vardera ett högrest och gråmålat spetsbågigt fönster i gjutjärn. Den krysställda spröjsningen indelas i två lansettbågar och överst en davidsstjärna. De slätputsade omfattningarna har två språng. Tornets övre våningar ovan gördelgesimsen är något indragna jämfört med den fullbreda bottenvåningen. Tornvåningen har en utskjutande putsad sockel som i samtliga väderstreck utom öster bryts upp av ett mindre lansettfönster i gjutjärn, medan klockvåningen har två svagt spetsbågiga ljudöppningar i vardera fasad som i väster och öster är placerade i indragna spetsbågiga partier med en central rund blindering i två språng. De djupt sittande ljudluckorna är utförda av stående gråmålad panel. Samtliga fasader pryds av liljeformade svartmålade ankarjärn och de branta gavelröstena åt väster och öster har vardera ett rundfönster av gråmålat järn med slätputsade omfattningar i tre språng.

Vid takfoten markeras hörnen av låga och kraftiga tureller och gavelröstena avslutas vid nocken med uppmurade partier som i väster kröns av ett gjutjärnskors.

Långhuset har två fönster i söder och två i norr medan korsarmarna har ett i vardera öst- och västfasader, alla lika de i tornets bottenvåning. Södra korsarmens sydfasad har tre lansettfönster av gråmålat gjutjärn med korsställd spröjsning av vilka det i mitten är högre. I gavelröstet återfinns ett rundfönster i gjutjärn med omfattning i två språng. Norra korsarmens norrfasad har liknande gestaltning men under det mittersta fönstret återfinns en rakt avslutad ramverksdörr med tre fyllningar i lackad ek. Mellan dörren och fönstret sitter en metallskylt med texten UPPBYGD PÅ SÄTERIEGARNES BEKOSTNAD ÅR 1862. Den halvrunda absiden har lansettbågiga fönster lika de i korsarmarnas gavlar i sydväst respektive nordöst. Rakt i öster finns en prästingång i form av en spetsbågig portal i tre språng med ett rakt avlutat dörrblad klätt med smal stående lackad ekpanel. Överljuset i gjutjärn har krysställd spröjsning likt fönstren.

Vollsjö kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet eller under tidigt 1200-tal som en romansk stenkyrka med långhus, lägre och smalare kor samt troligen även en halvrund absid i öster. Eventuellt tillkom ett västtorn redan på 1200-talet. Senare under medeltiden, troligen på 1400-talet, valvslogs kyrkorummet och ett vapenhus tillkom framför sydportalen.

Vid en ombyggnad på 1860-talet får kyrkan sin nuvarande gestaltning då kor, absid, torn och vapenhus rivs till förmån för ett nytt östparti med korsarmar och större absid samt nytt västtorn efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom vid överintendentsämbetet. Även dagens spetsbågiga fönsteröppningar med gjutjärnsbågar tillkommer vid detta tillfälle. Åbom, som var en mycket produktiv arkitekt, ritade främst offentliga byggnader som banker, fängelser, sjukhus. En annan gren var restaurang- och nöjeslokaler, av vilka några av de mest kända är Berns salonger och Södra Teatern i Stockholm.

1886 installeras en ny orgel och under 1890-talet sker en restaurering i nygotisk anda, då väggar och valv förses med kvader- och schablonmålningar, orgelläktaren, orgelfasaden och absidskranket byggs om, ny öppen bänkinredning tillkommer och golvet beläggs med svarta och vita viktoriaplattor.

De dekormålade väggarna och valven kalkas vita 1927 och samma är läggs enkupigt rött lertegel på kyrkans tak. Två år senare byggs predikstolen om och förses med målningar av konstnären Per Siegård. 1936 installeras vattenburen värmeanläggning för vilken en källare grävs ut vid södra korsarmens västra sida. 1940 sätts ett förgyllt italienskt sakramentskåp från 1600-talet upp som altarprydnad och ett nytt skrank mot den bakomliggande absiden tillkommer efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Samtidigt förses predikstolen med nya målningar av konstnären Per Siegård. 1943 monteras elektriska lampetter i trä på väggarna.

1964 installeras en ny orgel i norra korsarmen och konserveringsarbeten utförs bland annat på sakramentskåpet och bänkinredningen. Under större delen av 1970-talet och in på 80-talet pågår förändringsarbeten i kyrkan under ledning av domkyrkoarkitekt Carl-Axel Acking. 1974 tillkommer ny altartavla av Karl-Einar Andersson och sakramentskåpet placeras istället i absiden. Året därpå återfår kyrkan det medeltida krucifix som 1908 hade deponerats på Historiska museet i Lund, vilket hängs upp i korsmitten. Under orgelläktaren tillskapas utrymmen för kapprum, wc och städskrubb. Ny läktartrappa tillkommer liksom förvaringsmöbler på läktaren. Acking tar även fram ett nytt färgsättningsförslag för kyrkans fasta inredning i trä med utgång från den modernistiska altartavlan, vilket genomförs 1982, då även nytt altare tillkommer.

198889 genomförs byggnadsarkeologiska undersökningar av murverken i samband med utvändiga putsarbeten. 1990 konserveras sakramentskåpet av förgyllare Bengt Kjellgren och konservator Magnus Wihlborg. 2001 ansöker församlingen om att åter placera sakramentskåpet på altaret, vilket avslås av Länsstyrelsen men efter överklagan till länsrätten godkänns. Altartavlan från 1970-talet placeras därmed på orgelläktaren. 2002 sker omfattande utvändiga underhållsarbeten av fasader, tak och fönster, bland annat avtäcks absiden med ny plåt.