TOLÅNGA KYRKA

Tolånga kyrka uppfördes sannolikt under sent 1100-tal efter traditionellt romanskt kyrkobyggnadsmönster med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Fynd av gravkistor och kalkstensplattor tyder på att en äldre kyrka med en placering något längre norrut kan ha föregått den nuvarande kyrkan. Det har även påträffats vad som tolkats vara så kallade tornstiftargravar, det vill säga gravläggningar i tornet, vanligen för kyrkans patronus. Troligen utgjorde långhusets idag västra travé ursprungligen ett torn som var öppet mot långhuset och vars övre del revs i samband med att det nuvarande tornet uppfördes senare under medeltiden. Det senmedeltida tornet hade ingång i norr och saknade förbindelse med kyrkorummet. Kyrkan hade ingångar i norr och söder, av vilka åtminstone det norra försågs med ett vapenhus som ännu syns på en avmätningskarta från 1794. Under 1400-talet slogs kyrkorummet med valv, vars kalkmålningar tros ha kalkats över under 1500-talet i spåren av reformationens bildfientlighet. På 1600-talet tillkom kyrkans nuvarande predikstol.

Den kraftiga befolkningsökningen under 1800-talet ledde till att flertalet av Skånes medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. Tolånga kyrka försågs 1854 med korsarmar i norr och söder för att skapa plats för den växande församlingen efter ritningar av byggmästare C.F. Ljungberg. Korsarmarna upptar det ursprungliga långhuset fulla längd, och dess yttermurar kom därmed att rivas, liksom vapenhuset i norr. Den nuvarande västentrén i tornet togs upp liksom en muröppning mellan tornet och långhuset och absidens prästingång i öster. Kyrkans nuvarande fönster härstammar sannolikt från denna tid, liksom bänkinredningen som emellertid genomgått vissa förändringar sedan dess.

Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin tog 1917 fram ett förslag till restaurering av kyrkan, ett projekt som påbörjades långt senare och färdigställdes först 1931. Till följd av kyrkans låga taknivå, inte minst under orgelläktaren, sänktes golvet cirka 30 centimeter. Den tidigare beläggningen av tegel ersattes av kalkstensplattor. Orgelläktaren byggdes om och nytt orgelverk installerades, tornet försågs med ny trappa och en ny entrédörr togs upp i norra korsarmen på platsen för ett tidigare fönster. Bänkkvarteren glesades ut och ryggstödens lutning justerades. Värmeugnar och skorstensstockar fick ny placering och elektrisk belysning installerades. Konstnären A. Kulle återställde predikstolens ursprungliga bemålning och konserverade altaruppsatsen. Diskussioner fördes även kring att frilägga valvens medeltida kalkmålningar, vilket emellertid inte kom till stånd. Eventuellt var det även vid denna tid, alternativt tidigare under 1900-talet, som långhus, kor och korsarmar försågs med skiffertak. I slutet av 1930-talet installeras vattenburet värmesystem.

Under sent 1950-tal och tidigt 1960-tal utfördes en rad konserveringsarbeten på fast inredning och inventarier i trä, delvis föranledda träförstörande insekter, men även av kyrkvärjorna från 1700-talet. 1972 tillkom en ny dopfunt efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson och det äldre dopfatet restaurerades. 1977 fick den tidigare grönmålade bänkinredningen sin nuvarande färgsättning. I slutet av 1970-talet genomfördes en utvändig restaurering där fasaderna lagades med cementhaltigt bruk och trappstegsgavlarnas plåtavtäckning förnyades.

Nästa utvändiga restaurering skedde 1990. Insatserna var riktade mot tak, fasader och fönster och var i största utsträckning av underhållskaraktär. Under sent 1990-tal fick altarringen ny klädsel och ny högtalaranläggning installerades. 20012002 genomfördes en ny utvändig restaurering där skiffertaket delvis lades om och skadat skiffer byttes ut, plåtavtäckningar och avrinningssystem lagades eller förnyades och fasaderna rengjordes och putslagades partiellt med hydrauliskt kalkbruk. Norra korsarmens ytterdörr kompletterades med ny panel, gjutjärnsfönster och tornluckor målades om och solbänkarna beströks med kallasfalt.

20132014 genomgick kyrkan en invändig renovering som initialt omfattade komplettering av det vattenburna värmesystemet med bergvärme och ny eldragning. Under arbetets gång tillkom renovering av brädgolvet i delar av långhuset och korsarmen, borttagning av i norra korsarmens bänkrader, ommålning av bänkinredningen, komplettering av belysning, samt iordningställande av utrymme för wc i vapenhuset. I samband med arbetena återupptäcktes medeltida kalkmåleri vid trappuppgången till orgelläktaren, vilka undersöktes av Skånes målerikonservatorer som också tog fram åtgärdsprogram. Installationen av bergvärme föranledda även arkeologiska undersökningar, bland annat påträffades murrester som tolkades som delar av en tidigare bogårdsmur som bör ha rivits i samband med korsarmarnas tillkomst.

Kyrkans planform utgörs av långhus, korsarmar i norr och söder, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster samt fullbrett västtorn. I tornets sydvästra hörn finns en kraftig kontrefort. Murverken är uppförda av tuktad gråsten. I korsarmarnas murverk har sten från de rivna delarna av långhusmurarna sannolikt återanvänts. Korsarmarnas gavelrösten och tornets trappstegsgavlar är liksom dörr- och fönsteromfattningar utförda i rött tegel. Tornet har hörnkedjor av kalksten, vilket tyder på att de ursprungligen varit frilagda. Idag är emellertid alla kyrkans fasader inklusive korets och absidens svagt utskjutande socklar spritputsade och vitkalkade. Dörr- och fönsteromfattningar är slätputsade. Absiden avtäcks av ett hjälmtak medan övriga byggnadsdelar har sadeltak. Absid- och torntaken är klädda med förzinkad och svartmålad plåt i skivtäckning medan övriga tak och tornets strävpelare är belagda med grått rektangulärt skiffer. I tornets norra takfall återfinns ett mindre takfönster och i norra korsarmens nock en skorsten i tegel. Nockplåt och vinkelrännor är utförda i förzinkad plåt medan ståndskivorna är av blyplåt. Avvattningsanordningar är av svart- eller vitmålad plåt, delvis fabrikslackerad.

Kyrkans huvudentré i väster utgörs av en hög rundbågig nisch indragen i tre språng med en rundbågigt avslutad träport klädd med stående mörkbetsad panel under ett rosettfönster i järn. Dörrbladet pryds av nitade mässingsrosetter och har ringformad portklapp och trycke i mässing. Tornet saknar i övrigt fönster. Klockvåningen har rundbågiga ljudöppningar i varje väderstreck med ljudluckor av svartmålad stående panel långt indragna från fasadlivet. Trappstegsgavlarna åt väster och öster pryds av mönstermurade detaljer. I samtliga fasader syns ett flertal svartmålade ankarslutar och i östra och södra fasaderna även flera större dragjärn.

Långhus, korsarmar och kor har rundbågiga fönster i svartmålat järn med rundbågiga omfattningar i tre språng. Absiden saknar fönster. Korsarmarnas gavelrösten har vardera två rundbågiga nischer i vilka parställda trappstegsavslutade nischer inramar smala rektangulära ventilationsgluggar till vinden. De rundbågiga nischerna flankeras av mönstermurade kors i högrelief och över nischerna finns en rund blindering med fyrpassform i lågrelief. Korsarmarnas fasader pryds även av dekorativa ankarslutar, medan övriga fasader saknar utsmyckning. Det västra av norra korsarmens gavelfasads två fönster byggdes vid Theodor Wåhlins restaurering om till dörr, där den övre rundbågiga delen av fönstret sparades som överljus. Den stickbågigt avslutade pardörren är likt västporten klädd med stående mörkbetsad panel och sitter indragen i ett språng. Under norrgavelns östra fönster leder en trappa i betong med räcke av svartmålat smide ner till pannrummet i källaren. Kyrkans tredje entré utgörs av absidens prästingång som är placerad rakt i öster och nås via en tre steg hög trappa av kalksten. Dörrbladet är klätt med diagonalställd mörkbetsad panel och är liksom dörröppningen med slätputsad omfattning stickbågigt avslutad.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset vars golv är belagt kvadratiska grå kalkstensplattor. De slätputsade yttermurarna är liksom taket vitkalkade. Vapenhuset domineras av flera inbyggnader med paneler i trä och spröjsade glaspartier. I de nordvästra och sydvästra hörnen bildar inbyggnader för vindstrappa respektive wc ett långsmalt vindfång, ifrån vilket det egentliga vapenhuset nås genom en pardörr. Pardörrens dörrblad är liksom ytterportens insida och inbyggnadernas väggar och dörrar uppbyggda som ramverkskonstruktioner med fyllningar som likt glaspartiernas bågar och spröjs är kammålade i en gulgrå kulör. Även vindfångets innertak är klätt med panel i ramverkskonstruktion som är vitmålad. Vindfångets och inbyggnadernas dörrar flankeras mot vapenhuset av gråmarmorerade pilastrar. I vapenhusets östra del skjuter orgelläktaren ut. Läktaren vilar på gråmarmorerade träpelare med oktagonalt tvärsnitt. Dess övre del har mot väster en vägg med panel och glaspartier i samma utförande som inklädnaderna i väster. Läktarens underbyggnader för förråd som tillkom på 1970-talet är utförda i locklistpanel målade i en ljust grå kulör. Kyrkorummet nås via en pardörr i ramverkskonstruktion, även denna kammålad i gulgrå kulör.

Kyrkorummet utgörs av det ursprungliga långhusets tre travéer samt de på 1800-talet uppförda korsarmarna var tillkomst medförde att murarna i långhusets två östra travéer revs. Golvet är belagt med kvadratiska grå kalkstensplattor och väggar och valv är slätputsade och vitkalkade. Bänkkvarteren, som i långhuset och södra korsarmen flankerar mittgångarna, står på gråmålade brädgolv. I norra korsarmen avlägsnades bänkkvarteren vid renoveringen 201314 till förmån för lösa bord och stolar samt textilförvaring och ett mindre pentry. De tidigare bänkkvarterens utsträckning markeras ännu av det gråmålade brädgolvet. Långhusets 1400-talsvalv har ribbor med kvadratiskt tvärsnitt och vilar på knippepelare med profilerade imposter. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Korsarmarnas fyra valv har utformats likt långhuset men är till följd av dess större spännvidd något flackare. Fönstren har svartmålad insida och saknar innerbågar. Norrentréns port och överljuset, som utgörs av en den övre delen av det tidigare fönstret, omges av en gemensam hög rundbågig nisch. Portens insida har samma utförande som beskrivits för vapenhuset. Övergången till det tre steg högre koret markeras av en rundbågig triumfbåge.

Korets golv, väggar och kryssvalv har samma utförande som i långhuset. Golvytan upptas till största del av altarringen vars trägolv är upphöjt och belagt med heltäckningsmatta. Dopfunten är placerad i korets norra del och från den södra delen nås predikstolen. Utmed väggarna står två äldre karmstolar. Den spetsbågiga tribunbågen mot absiden i öster upptas av altaret och altaruppsatsen.

Sakristian i absiden har ett gråmålat brädgolv, ett steg högre än korets golvnivå. Väggarna och hjälmvalvet är slätputsade och vitkalkade. Den stickbågigt avslutade östentréns inre dörrblad är liksom ytterdörrens insida utförd i ramverkskonstruktion och målad i en ljusgrå kulör. Mot altaruppsatsens baksida står ett modernt träskåp med textilförvaring och sekretär.

Orgelläktaren som upptar hela långhusets västra travé vilar förutom i murverken på pelare med samma utförande som beskrivits för vapenhuset, men här med förgyllda detaljer. Läktaren är sannolikt samtida med orgelfasaden från 1866, vilken innan utbyggnaden av läktaren vid Wåhlins restaurering var integrerad i läktarbarriären, men det finns även uppgifter om att en läktare ska ha uppförts på 1600-talet. Wåhlins läktarbarriär är uppbyggd som ramverk med fyllningar som indelas av pilastrar, även dessa med fyllningar. Ramverken är målade i en ljust grå kulör medan fyllningarna är marmorerade med förgyllda profiler. Överliggaren är försedd med en sentida förhöjning av smide.

Nedre och övre tornvåningen, som nås via trappan i vapenhuset, har obehandlade brädgolv och väggarna utgörs av yttermurarnas mestadels oputsade naturstensmurverk med brett utstrukna fogar. I nedre tornvåningen förvaras en del äldre inventarier och inredning, bland annat ett antal bänkdörrar. I öster har rummet en slammad brädvägg mot ett rum som inrymmer orgelfläkten, vilket har cirka två meter lägre golvnivå än tornvåningen och nås via en stege. Även klockvåningen har obehandlat brädgolv och yttermurarna är till största del oputsade. I den östra gaveln naturstensmurverk finns en igenmurad ljudöppning i rött tegel i form av två högsmala rundbågiga öppningar i en stickbågig nisch. Klockbocken med kyrkans två klockor upptar större delen av rummet. Tornets takstolskonstruktion av dymlad furu och ek är av gotisk typ med så kallad långstol, en längsgående takstol med kungsstolpar som kompletterar den tvärgående konstruktionen för att ta upp torntakets stora spännvidd. Flera bjälkar har timmermansmärken och spår av återanvändning. Kyrkvindarna nås från övre tornvåningen. Långhus och korsarmar har takstolar av romansk typ kompletterad med stödben i dymlad furu, sannolikt samtida med korsarmarnas tillkomst vid mitten av 1800-talet. Långhusets takstolar har inslag av äldre, troligen medeltida, återanvända delar i ek. Även korets och absidens takstolar är i furu och härrör sannolikt från 1800-talet. Takets skifferbeläggning har på vissa takfall fått en sentida underbrädning medan den på andra takfall ligger på öppen läkt. Valven är oisolerade.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare av murad och putsad sten med en utanpåsittande träram.

Altarskåpet i form av en triptyk med skulpturer i polykromt bemålad ek och furu är ett nordtyskt arbete från 1400-talets senare del. Det kom till Tolånga kyrka på 1600-talet och sägs vara ett krigsbyte. Liknande altarskåp finns i Västra Ingelstad, Åhus och Everöds kyrkor. Centralmotivet framställer madonnan med barnet flankerad av de fyra kyrkofäderna och i flyglarna de tolv apostlarna.

Den halvrunda altarringen är uppbyggd av svarvade balusterdockor marmorerade i gulgrå kulör med detaljer i rött och förgyllning och en överliggare av oljad ek. Knäfallet är stoppat och klätt med ljustrött vävt tyg.

Predikstolen som är placerad i mötet mellan koret och södra korsarmen är ett renässansarbete från 1601 i polykromt bemålad ek. Korgens synliga sidor pryds av de fyra evangelisterna med respektive attribut i relief ståendes i rundbågemotiv. Hörnen markeras av marmorerade kolonnetter med joniska kapitäl. Korgens övre och undre listverk bär text på latin i guld på svart botten. Nedtill syns skurna eller figursågade lambrekänger och korgen har skålformat understycke som avslutas med en knopp. Färgsättningen går främst i rött, grönt svart, grått, gult och förgyllning. Liknande färgställning har den sexsidiga baldakinen som är uppbyggd av förkroppade listverk och kröns av frontoner. Undertaket utgörs av ett kassettak med en centralt hängande förgylld duva.

Dopfunten i sandsten som tillverkades 1972 efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson är placerad i korets norra del. Den åttasidiga och uppåt avsmalnande foten avslutas under cuppan med en åttasidig vulst. Cuppan är rund men övergår genom avfasningar i överkant till åttasidig form, där den inhuggna texten EDER GÄLLER LÖFTET OCH EDRA BARN APG 2:36 framställs. Till dopfunten hör ett dopfat av mässing.

Den slutna bänkinredningen flankerar långhusets mittgång och upptar större delen av södra korsarmen. Bänkarna är sannolikt samtida med korsarmarnas tillkomst 1854. Fram till restaureringen 1931 hade korsarmarna två kvarter vardera, som i de västra travéerna var riktade mot koret och de östra mot norr respektive söder. När norrentrén togs upp 1931 omordnades kvarteren med gångar i axel med dörren och utmed väggarna. Samtidigt glesades bänkraderna ut och ryggstödens lutning justerades. Norra korsarmens bänkkvarter bort vid renoveringen 201314. Bänkryggar, dörrar och bänkskärmar är uppbyggda som ramverk med fyllningar, medan bänkgavlarna är släta. Bänkarna är laserade i en rödbrun ton med svartmålad enkelt profilerad överliggare. Dörrarnas och bänkskärmarnas speglar är marmoreringsmålade på gul botten med svartmålade profiler. Färgsättningen tillkom 1977.

Orgeln med 16 stämmor fördelade på två manualer plus pedal är tillverkad 1931 av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund. Den idag stumma orgelfasaden i nygotiskt stil härrör från den tidigare orgeln byggd av Lundahl och Olsson 1866. Den tredelade fasaden med högre mittparti är uppbyggd med svagt spetsbågiga pipfält som indelas av pilastrar utformade likt fialer och pryds av för nygotiken typisk ornamentik som tre- och fyrpass. Färgsättningen går i grått med inslag av marmorering och förgyllda detaljer.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Storklockan göts 1551 av L. Neilson och pryds överst av teckenfris samt inskriptionen ANO 1551. Lillklockan är gjuten av Magnus Kiellström i Malmö 1796 och bär dekor i form av akantus- och bladbårder, inskription samt tecknet för Jehova omslutet av en strålsol.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett epitafium av smidesjärn med reliefdekor över änkefru Petronella Gyllenpalm, två värjor från 1700-talet, två klassicistiskt utformade psalmnummertavlor av trä, en kombinerad kyrk- och fattigstock i form av en kista med två myntinkast samt ett antal äldre metallföremål och belysningsredskap.