BLENTARPS KYRKA

Kyrkans planform utgörs av ett runt torn i väster, långhus med fullbrett kor i öster samt vapenhus och sakristia i söder. Grundläggningen utgörs sannolikt av traditionell kallmur av gråsten. Långhus, kor och vapenhus saknar markerad sockel medan sakristian har en hög vitputsad utkragande sockel och tornets sockel som delvis är putsad kragar ut i två skift. Kyrkans murverk utgörs av skalmurar i tuktad gråsten frånsett sakristian och trappgavlarna som är murade i tegel. Sydportalens omfattning är utförd i röd sandsten. Fasaderna är putsade och vitkalkade. Putstypen varierar från kalkputs och hårdare cementhaltig puts i slevdraget, slät- och spritputsat utförande. Samtliga tak utom tornets utgörs av sadeltak som liksom trappstegsgavlarna är avtäckta med rött munk- och nunnetegel. I korets nock, intill barockgavelns röste, finns en murad och vitputsad skorsten och i långhusnocken ett skorstensrör. Tornhuven med oktagonal bas som övergår till en smalare oktagonal spira är avtäckt med tjärade ekspån. Övre delen är plåtavtäckt och kröns av ett kopparklot samt en vindflöjel med årtalet 1874.

Det runda tornet har två höga och kraftiga strävpelare i söder. I väster återfinns en port med stickbågigt dörrblad av stående brunbetsad panel med kraftiga smidesbeslag och sparkplåt i koppar. Porten sitter indragen i en stickbågig nisch. Klockvåningen har en smal ljudöppning i vardera väderstreck med djupt indragna ljudluckor av stående svartmålad panel. Ljudluckorna har ursprungligen varit försedda mittkolonnetter av vilka spåren ännu syns i öppningarna mot öster och norr.

Långhuset västra fasad avslutas på ömse sidor om tornet med en trappstegsgavel. Sydfasaden har tre rundbågiga fönsteröppningar och norrfasaden fyra. Fönstren i trä sitter djup indragna i murverket och utgörs av två stående småspröjsade lufter under en lunettformad luft med radiell spröjsning. Bågarna är målade i en ljust röd kulör och glasen är munblåsta. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Det fullbreda koret avslutas med en svängd barockgavel vars röste pryds av ett centralt placerat korsspröjsat oxöga i trä, målat likt de övriga fönstren. Kring oxögat syns tre vitmålade ankarslutar och under detta finns två fönster lika långhusets.

Det medeltida vapenhuset ansluter till långhusets sydfasads västra del. I sydfasaden återfinns kyrkans huvudentré indragen i en stickbågig nisch. Dörrbladet har snarlik utformning som porten i tornet, med stående mörkbetsad panel stora smidesgångjärn, trycke och sparkplåt i svartmålat smide. Porten nås via två låga betonggjutna trappsteg. Ovanför porten finns ett korsspröjsat mindre rektangulärt liggande fönster och ovan detta ett ytterligare mindre fönster, stående rektangulärt och med en liggande spröjs. Båda fönstren är i trä, bemålat likt kyrkans övriga fönster. Väst- och östfasaderna saknar fönster.

Sakristian söder om koret uppfördes 1911 som en pendang till vapenhuset med medeltidsinspirerad trappstegsgavel. Väst- och östfasaderna pryds av tandsnittsfriser och avslutas uppåt med en enkel takfotsgesims i två skift, medan gavelröstet i söder har två höga och smala blinderingar.

I väster finns två stickbågiga dörrar, utformade likt kyrkans övriga dörrar. Den norra dörren, som leder till sakristian, är högt placerad och nås via tre trappsteg i granit, medan den södra som leder till källaren har två nedsänkta trappsteg. Mellan dörrarna sitter ett mindre smalt stickbågigt träfönster med två liggande spröjsar, bemålat likt övriga fönster och med solbänk av grå kalksten. Syd- och östfasaderna har vardera två likadana fönster. I öster flankerar dessa ett större stickbågigt fönster med kulört blyinfattat glas. I öster finns även två källarfönster i svartmålat trä.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås vapenhuset från 1200-talet. Golvet är i mittgången belagt med kvadratisk gul cementklinker med bladmönster i relief medan det utmed väggarna ligger större kvadratiska röda tegelplattor. Framför sydportalen ligger en tröskelsten av kalksten. Väggarna är vitputsade och utmed norra och östra väggen finns murade sittbänkar inklädda med gråmålad träpanel. Rummet täcks av ett gråmålat tredingstak där profilerad panel med mellanliggande lock vilar på smala synliga takstolar med skuren dekor. Ytterdörrens insida utgörs av en ådringsmålad ramverksdörr medan dörren till kyrkorummet är klädd med panel i rombiskt mönster och har en medeltida dörrkläpp i form av en orm. Dörren sitter i kyrkans ursprungliga rundbågiga sydportal i röd sandsten, vars vederlag har huggna lejonskulpturer signifikativa för Mårten Stenmästares arbeten.

Långhusets två västra travéer är ursprungliga sedan uppförandet och täcks av vitputsade ribbvalv som vilar på profilerade knippepilastrar. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga och i valvkappornas svicklar finns skvallerhål. Den östra delen av långhuset samt det fullbreda koret, som tillkom på 1700-talet, täcks av ett valmat tunnvalv i trä av kilsågat virke målat i en bruten vit kulör med profilerad och gråmålad taklist. Mittgången och koret är belagt med samma gula klinker som i vapenhuset. Utmed bänkkvarteren, som står på såpskurade furugolv, löper friser av större röda tegelplattor som framför bänkkvarteren är lagda på större ytor. Framför dörren mot sakristian ligger en stenhäll och på motsvarande sida vid den norra väggen en gravhäll från 1779. Fönstren har gråmålade innerbågar av trä utan spröjsning. Kyrkorummet domineras av läktarinredningen, där orgelläktaren från 1600-talet som upptar västra travéen senare har byggts ut med läktare över hela det norra bänkkvarteret. Den polykromt bemålade barriären indelas av kolonnetter på höga fundament med kvadratiskt tvärsnitt. De mellanliggande fälten utgörs av två rundbågar som vilar på paneler skurna som tuppar men som i sin helhet även bildar en urnliknande form. Mellan varje rundbåge finns även en rikt skuren och delvis genombruten och svängd pilaster. Bågöppningarna täcks delvis av en bakomliggande panel som pryds av rocaillemålningar. Den profilerade överliggaren har en skuren fris av böljande rundbågar och pryds även av snidade ansikten, troligen änglar. Läktaren vilar på pelare som närmast mittgången är försedda med klassicistiskt utformade pilastrar. Norra läktarens östra del har en något förenklad utformning, där pilastrar saknas i såväl barriären som på de bärande pelarna. Läktaren nås via en svängd trappa i nordväst.

Från koret leder en gråmålad låg, bred och stickbågigt avslutad ramverksdörr till sakristian som tillkom 1911. Här nås först en hall med kalkstensgolv och vitputsade väggar där dörrar leder ut (väster), till wc (söder) samt till sakristian i öster. Rummet har vitputsade väggar, innertak av gråmålad panel och är möblerat med bland annat stolar, skrivbord och skrudskåp. Vid inventeringstillfället 2018 var golvet belagt med grön nålfiltsmatta men har enligt uppgift från församlingen efter det belagts med klinker. I söder leder en gråmålad plåtdörr till ett mindre arkiv. Det större fönstret åt öster har blyinfattad glasmålning framställande Jesus med barnen.

Den tidigare valvöppningen mellan långhus och tornets bottenvåning sattes igen i början av 1900-talet och rummet avdelades då även med en skiljevägg. De båda rummen nås sedan dess via två dörrar. Den södra, en rundbågigt avslutad gråmålad ramverksdörr med kraftiga smidesgångjärn, leder till ett utrymme som idag används som förråd. Golvet är belagt med kvadratiska kalkstensplattor och väggarna och ribbvalvet som bryts av skiljeväggen är vitputsade. Via den norra stickbågigt avslutade dörren, som är högt placerad och mindre än den södra, nås torntrappan i trä. Första tornrummet en våning upp har enkelt brädgolv och murverken i gråsten har brett utstrukna och ritsade fogar. En fristående stolpverkskonstruktion bär upp klockvåningens golvbjälklag och därmed även klockbocken i ek. Golv och väggar har här samma utförande som i tornrummet. Taket är öppet upp mot tornspirans takkonstruktion.

Långhusvinden nås via en liten lucka i en av valvkapporna över orgelläktaren. De medeltida valven är oisolerade medan tunnvalvet i trä är isolerat med mineralull. Undertaket är av spån. Takstolskonstruktionen utgörs av så kallad svensk takstol i skrätt furu- och ektimmer. Vapenhusets och sakristians takkonstruktioner är inte tillgängliga för besiktning.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett murat och vitputsat blockaltare som troligen tillkom i samband med 1700-talets ombyggnation av koret.

Altaruppsatsen i polykromt bemålat trä är ett renässansarbete från 1600-talet som inköptes från Öveds församling då den medeltida kyrkan där revs 1759. Predellan utgörs av en texttavla med förgylld test på svart botten flankerad av två fundament. På dessa vilar corpus-partiets marmorerade kopplade joniska kolonner som bär upp ett utkragande entablement. Den centralt placerade altartavlan med motivet Jesus uppståndelse är daterad 1603 och signerad E.E.S. Målningen upptäcktes under en 1700-talsmålning vid en restaurering 1967. I krönpartiet framställs Kristus på korset i en mindre målning med rundbågig ram, flankerad av pilastrar med joniska kapitäl och skurna sidovingar. Överst syns monogrammet AC, vilket troligen avser drottning Anna Cathrine.

Altarringen med oval planform utgörs av smala svarvade och gråmålade balusterdockor. Överliggaren och knäfallet är stoppade och klädda med beige plysch. Grindar finns i söder och norr.

Predikstolen är liksom altaruppsatsen ett 1600-talsarbete inköpt från Öveds kyrka 1759. På den sexsidiga korgen i ek finns snidade mansfigurer i form av de fyra evangelisterna samt Moses och (troligen) Johannes Döparen i rundbågiga fält omgivna av skuren bladornamentik. Hörnen markeras av snidade karyatider ståendes på konsoler med förgyllda lejonhuvuden. Under- och överstycket har bibelcitat i förgylld text på svart botten. Korgen vilar på en smal fyrsidig och profilerad fot. Färgsättningen går i brutet vitt med svarta och förgyllda detaljer medan de figurativa motiven är polykromt bemålade. Trappan med dörr och barriär följer samma färgställning. Dörrbladet och barriären är uppbyggda av enkla ramverk med fyllningar. Dörren flankeras av två pilastrar med karyatider och joniska kapitäl och kröns av en kartusch med Christian IV:s monogran C4 och en förgylld krona. Den överhängande baldakinen är tillverkad 1748, det vill säga innan flytten till Blentarp, av bildhuggaren Alexander Råå som samma år reparerade predikstolen. De sex synliga sidorna har textfält med latinsk text i förgyllning på svart botten. Gavlarna kröns av kartuscher med puttis och voluter. Från taket hänger en duva i vitt och förgyllning som tillkom 1976.

Den romanska dopfunten i grå kalksten antas vara huggen av Mårten Stenmästares verkstad och är samtida med kyrkan. Den tillskrivs Blentarpsgruppen vars funtar karaktäriseras av cylindriska skålar med rundbågefris. Cuppan pryds även av en repstav. Skaftet är utformat med hålkäl och vulst medan foten är kvadratisk med huggna reliefer, bland annat lejon, vädurar och en bagge.

Den slutna bänkinredningen i två kvarter flankerande mittgången är ådringsmålade i ekimitation. Dörrarna har målade rocailleornament i brunt på blågrön botten tillkomna 1759. Vissa av gavlarna extra sittplatser som går att fälla ut i mittgången. Ryggstöden utgörs av ramverk med fyllningar. Bänkarna har sittdynor, psalmbokshållare och fotstöd. I korets nordöstra och sydöstra hörn finns klockarbänkar med samma utförande. Läktaren har höga och smala sittbänkar av enkel karaktär av vilka de i väster har ålderdomlig prägel och stilistisk marmorering i rött och grönt.

Kyrkorgeln tillverkades 1914 av Johannes Magnusson, Göteborg och 12 stämmor fördelade på två manualer och bas. Den tredelade fasaden med högre och framskjutande mittparti som kröns av en rundgavel har ett enkelt klassicistiskt formspråk, med öppna pipor flankerade av kannelerade pilastrar med joniska kapitäl. Färgsättningen går i en bruten vit kulör med dekorativa detaljer i grönt, rött och grått. Spelbordet är fristående och vänt mot kyrkorummet. Orgeln beskrivs i Lunds stifts orgelinventering ha hög hantverksmässig och teknisk kvalitet, med typisk romantisk disposition. Därtill är den en av få mellanstora orglar av Magnusson bevarade helt i originalskick.

Kyrkans enda kyrkklocka är gjuten i malm av K.G. Bergholtz 1879. Redan 17 år senare, 1896, göts den om av Johan A. Beckman, Stockholm. Överst och underst löper palmettfriser medan mittstycket bär inskriptioner samt bladornamentik, girlanger och änglar.

Kyrkan har en rad övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse av vilka särskilt bör nämnas en medeltida järnbeslagen fattigstock samt mässhake och dopfat från 1600-talet. Fragment av ett sengotiskt triumfkrucifix samt en snidad apostlabild från ett sengotiskt altarskåp är deponerade på Historiska museet i Lund. Apostlabilden har likheter med relieffigurer i Kölnerdomen och anses av vissa forskare vara den enda träskulptur från Skåne som kan dateras till tiden 135075.

Kyrkobyggnaden
De äldsta delarna av Blentarps kyrka uppfördes under 1100-talets senare del. Den romanska stenkyrkan föregicks av en träkyrka och platsen kan ha fungerat som offerplats under hednisk tid. Lejonmotiven som återfinns i sydportalen och på dopfunten tyder på att kyrkans byggdes av Mårten Stenmästares verkstad. Under 1200-talet tillkommer vapenhuset med trappstegsgavel framför sydportalen och det är troligen även under denna tid som det runda västtornet uppförs. Någon gång under senmedeltiden valvslås kyrkan, inklusive tornets bottenvåning. Enligt arkivuppgifter genomfördes valvslagningen på 1460-talet, men valvslagningstekniken tyder på att de kan vara något äldre.

Under 1600-talet uppförs läktaren med rikt snidat barriär i väster. Kyrkans altaruppsats och predikstol är renässansarbeten från samma tid, men tillkommer kyrkan först 1759 då de införskaffades från Öveds församling där den medeltida kyrkan revs detta år. Blentarps kyrka hade fem år tidigare, 1754, genomgått en stor förändring som ännu präglar byggnaden, då det medeltida koret med absid revs och ersattes av ett fullbrett kor med barockgavel i öster. Koret valvslogs med tegel men ersattes någon gång under 1800-talet av nuvarande tunnvalv i trä. I samband med ombyggnationerna målades den fasta inredningen om och kompletterades. När det medeltida altaret revs påträffades två blyaskar. En av askarna innehöll en benbit samt en pergamentremsa med texten reliquiæ sanct xi milia virginum, vilket tyder på att kyrkan är helgad till Ursula och hennes 11 jungfrur som enligt legenden led martyrdöden i trakterna kring Köln på 300-talet. Under altaret ska även torsviggar eller torshammare ha påträffats vilket gett upphov till traditionen att kyrkan är uppförd på en plats för hednisk torsdyrkan.

1911 genomförs en större restaurering och ombyggnad under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, där den mest iögonfallande förändringen är tillkomsten av sakristia med källare söder om koret, utformad som en pendang till det medeltida vapenhuset. Övriga arbeten beskrivs övergripande och ofta ospecificerat i handlingarna, exempelvis murningsarbeten, rensning av sandsten, dörrar m.m. Taken, frånsett den spåntäckta tornhuven, var tidigare täckta med asfaltspapp men täcks nu om, oklart med vilket material. 20 år senare, 1931, beläggs taken med nuvarande munk- och nunnetegel, vilket på norra takfallet emellertid utförs först 1938. Samma år lagas och tjärstryks tornspiran.

1954 orsakar ett blixtnedslag svåra skador på tornspiran, varefter delar av sparrarna och hjärtstocken byts ut mot nytt virke. Även spån och tegel ersätts. Samma år påbörjas en restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Korets tunnvalv repareras och isoleras och interiören målas om. Utvändigt ersätts tjärpappsavtäckningen på tornets strävpelare av spån och solbänkarnas kopparplåt tillkommer. Två år senare installeras el i kyrkan och uppvärmning, belysning och klockringning elektrifieras. 1967 konserveras altaruppsatsen av konservator Albert Eriksson som under 1700-talsmålningen påträffar den ursprungliga målningen framställande Kristi uppståndelse. 1977 genomförs en invändig restaurering. Väggar och valv kalkas, tunnvalvet målas liksom orgelfasad och spelbord med matt oljefärg, bänkinredningen frånsett dörrarnas utsidor ådringsmålas och läktarens insida och överliggare målas om.

1985 tillkommer en wc och nytt skrudskåp i sakristian efter ritningar av arkitekt Ulrika Stenberg. Samtidigt restaureras ytterdörrarna till sakristian och den underliggande källaren. Vid arkeologiska undersökningar i samband med grävning för installation av wc påträffas 41 skelettgravar, daterade från medeltid till 1800-tal. 1992 inköps en kororgel som sedan inventeringen hösten 2018 har utrangerats. Efter inventeringstillfället har även sakristians golv belagts med klinker.