Vombs kyrka

Vombs kyrka lär ha uppförts på 1200-talet och kyrkorummet valvslogs under 1400-­talet med kryssvalv som försågs med kalkmålningar. Under 1980-talet återupptäcktes kalkmålningarna och de har sedan dess plockats fram partiellt, ett arbete som vid platsbesöket 2014 ännu inte var avslutat. Vid en restaurering 1986 påträffades även spår av romanska målningar på den norra långhusväggen. Vid samma tillfälle lades även golvet om. Golvet visade sig då innehålla bjälkar som kan ha ingått i kyrkans tidigare klockstapel.

Ursprungligen utgjordes kyrkan av långhus, rakslutat kor och västtorn. Under senare tid tillkom ett vapenhus i söder, vilket revs under 1800-talet. Exteriören präglas idag till stor del av den restaurering som företogs i början på 1870-talet under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. Kyrkan gavs då ett mer enhetligt stilmässigt utförande i nyromanik. Nya korsarmar och nytt torn uppfördes samt nytt kor med absid. Vapenhuset och ett äldre klocktorn i trä som stod söder om kyrkan revs. Fönsteröppningarna förstorades och kyrkans huvudingång förlades till tornets västra sida.

Kyrkans yttre präglas av restaureringen 187071. Att långhuset är äldre än övriga delar avslöjas enbart av sockeln som har ett mer oregelbundet uttryck i grovt tuktad sandsten. Murarna i långhuset och tornets nedre del hör till kyrkans äldsta partier och är uppförda i gråsten, vilka sammanfogats med kalkbruk som strukits ut över stenarna. Bortsett från kormurarna som restes som fullmurar i återanvänt rött handslaget tegel byggdes övriga murar vid restaureringen 187071 i gult tegel (sannolikt i skalmursteknik). Samtliga gavlar kröns av trappstegsgavlar som är avtäckta med svartmålad smidd plåt. Murarna bär en vit spritputs och avslutas upptill av en rundbågig gesims. Kyrkans samtliga sockelpartier är svarta av asfaltsbestrykning.

Tornet i väster har takfall åt öster och väster. En kraftig relief med cirkelmotiv finns placerad i centrum på dess västra fasad. Klockvåningens ljudöppningar vetter år norr, söder och väster. De norra och de södra är placerade parvis och har slätputsade rundbågiga omfattningar. Den västra utgörs av fyra rundbågiga öppningar med enkla omfattningar. I tornets norra mur återfinns ett trapptorn. Trappan är murad i gult stortegel ställt på högkant. Tornets grund utgörs av resterna av ett äldre torn.

Kyrkans samtliga fönster är av gjutjärn med diagonalställt rutmönster och är placerade i rundbågiga muröppningar med två till fyra mursprång. Omfattningarna kring muröppningar och blinderingar är slätputsade. De slätputsade partierna var tidigare avfärgade ljust röda, men kalkades vita 1928. Fönstrens solbänkar är dels av tegel, dels av betong. Samtliga är svarta av asfaltsbestrykning. Samtliga kyrkans dörrar och fönster tillkom vid Zettervalls restaurering 1870-71.

Takfallen över långhus, korsarmar och torn är sedan 1908 belagda med röda tegel­pannor från Cimbris tegelbruk i Simrishamn. Vid en besiktning 1991 konstaterades att tornet tidigare varit belagt med tjärade furuspån. Absiden är avtäckt med rödmålad dubbelfalsad plåt. Avvattningssystemet består av äldre rödmålad plåt med skarpvinklade falsade krökar på stuprören.