Silvåkra kyrka

Silvåkra kyrka är en mindre sockenkyrka som uppfördes under 1100-talet. Ursprungligen utgjordes kyrkan av ett långhus och ett rakslutat, kvadratiskt kor. Tornet i väster uppfördes sannolikt relativt kort tid därefter och i början av 1500-talet tillkom ett vapenhus i söder. Under 1400-talet valvslogs långhuset och koret, vilket innebar att det romanska måleri som idag syns från vinden doldes från kyrkorummet. Innan dess hade kyrkan ett plant innertak av trä. Under slutet av 1400-talet försågs även valven med målningar. Motiven är hämtade från såväl gamla som nya testamentet.

1661 fick kyrkan nya bänkar, vilka byggdes om på 1840-talets första hälft. 1839 revs korets tunnvalv och ersattes av ett plant tak i trä. Kring 1800-talets mitt genomfördes flera reparationsarbeten för att säkra långhusets ytterväggar och korets östvägg. I mitten på 1880-talet genomgick kyrkans interiör en omfattande restaurering, då orgelläktare, orgelfasad, bänkinredning och altare tillkom. 195556 genomfördes en omfattande restaurering under ledning av domkyrkoarkitekten Eiler Græbe. De äldre gjutjärnsfönstren byttes då ut mot nya fönster i oljad ek. Vapenhusets port byttes ut. Den gamla dörren från 1923 lär sitta i ett bostadshus i Blentarp.

Kyrkan är till största del uppförd i grovt tuktad sandsten och har omkring en meter tjocka murar, vilka fogats samman med kalkbruk som strukits ut över stenarna. Vapen­husets trappstegsgavel är uppförd i rödbrunt tegel och är utsmyckad med vertikalt betonade spetsbågiga blinderingar. Även långhusets gavelspets och murkrön samt kompletteringarna kring fönstren är i tegel. Två kraftiga kontreforter finns placerade mot korets östra sida, vilka troligen uppförts i samband med korets välvning. Murarna bär en vit spritputs som följer murverkets ojämnheter och som avslutas upptill av en livfullt murad kornisch med två mursprång. Murarna vilar på en gråstensgrund som bestrukits med kallasfalt. Grunden går i liv med murarna och befinner sig till största del under mark.
Tornet uppfördes sannolikt under 1100-talet, men något senare än lång­huset och koret. Takfallen vetter mot söder och norr. Fasaderna har en ålderdomlig prägel, särskilt den övre delen av tornet som har en mängd gluggar och ankarslutar med olika utförande. I tornets gavelrösten finns två rektangulära ljudöppningar. Öppningarna har centralt placerade kolonnetter med enkel bas, släta skaft och tärningskapitäl som upptill övergår i en konsol. Dess ovanligt höga placering i gavelröstena har väckt frågan om tornet tidigare kan ha haft en annan utformning. Tornet har flertalet igensatta gluggar som inte syns utifrån.

På kyrkans västra sida finns spår av en cirka fyra meter hög portal, vilken ersattes med ett fönster vid restaureringen 1883. Samtliga av kyrkans fönster är rundbågiga och har slätputsade om­fattningar med mellan två och tre mur­språng. Fönstren i långhuset och koret har klarlackade ekbågar som tillkom vid en restaurering 195556 som leddes av dåvarande domkyrkoarkitekten i Lund, Eiler Græbe. Även huvudentréns ytterdörr i vapenhuset och dörrarna mellan långhus och vapenhus byttes ut. Den äldre dörren från 1923 lär sitta i ett bostadshus i Blentarp. I den östra gaveln och i tornets västfasad samt i vapenhuset sitter gjutjärnsfönster med cirkelmotiv. Bortsett från fönstret i den östra gaveln, som har en putsad solbänk som asfaltsbestrukits, är samtliga solbänkar av krysshamrad granit.

Under en period var kyrkans samtliga takfall avtäckta med munk- och nunnetegel. För att skydda de romanska målningarna ovan valven ersatte man i slutet av 1940-talet munk- och nunneteglet med enkupigt falstegel från Minnesberg. Det äldre teglet byttes emellertid inte ut på vapenhusets trappgavlar. Samtliga takfall har avvattningssystem i koppar med skarpvinklade falsade krökar på stuprören.

Kyrkorummet nås via huvudentrén i vapenhusets södra väggmur. Vapenhuset upp­fördes på 1500-talet och har en kvadratisk planform. Golvet är belagt med röda kvadratiska tegelplattor och taket är reveterat. I vapenhuset finns ett textilskåp från år 2000 och en öppen stenkista från 1100-talet.

Kyrkorummet sträcker sig över kyrkans fulla längd. Långhuset består av två valvtravéer och koret har en rektangulär plan och ett plant reveterat tak. Tornet har ett entresolplan som utgörs av orgel­läktaren. Ovan läktaren finns ett plant reveterat tak.

Långhuset har två fönsteröppningar i norr och ett i söder. Golvet i mittgången öster om vapenhusgången och vid dopfunten samt i mitten och norr om triumfbågen belades 1883 med oktagonala gula klinkerplattor från Tryde bruk i Tomelilla. Väggarna är slätputsade och avfärgade i en obruten vit kulör. Det kan finnas fragment av målningar på väggarna. 1954 plockade man fram målningar på triumfbågens undersida, vilka är daterade till 115075 och hänger samman med de målningar som finns ovanför valvet. Målningarna har tillskrivits den så kallade Finjagruppen. Två ärkebiskopsfigurer syns på triumfbågens undersida. Den norra är bäst bevarad och visar tydligt den röda och gula figurens färger mot en djupt blå botten (lapis lazuli). Det finns även ett antal konsekrationskors, eller invigningskors, målade på väggen.

Långhusets kryssvalv är sekundära och slogs under mitten av 1400-talet. Spår efter bjälkar på vindens södra och norra murar tyder på att kyrkorummet tidigare haft ett plant tak. Under början av 1500-talet försågs valven med gotiska målningar, vilka plockades fram 1954. Målningarna anses vara utförda av den arbetsgrupp som kopplats till målningarna i Gislövs kyrka. Ribborna och gördelbågarna har kvadermålning i rött och grått och vilar på pilastrar. Motiven för valvkappornas målningar är sannolikt hämtade ur Biblia Pauperum, de fattigas bibel. Biblia Pauperum var vida spridd vid den tiden och innehåller scener ur gamla och nya testamentet. Den östra travéns målningar föreställer den yttersta domen med Jesus tronande på regnbågen, de förtappade där syndarna drivs ner i helvetet, intåget i Jerusalem och de välsignade där Petrus står med nyckeln i låset för att öppna för de tio välsignade. Den västra travéns målningar föreställer Evas skapelse, hur Gud förmanar Eva och Adam, utdrivandet ur paradiset och Eva och Adams jordeliv.

Orgelläktaren återfinns i kyrkorummets västra del och har samma bredd som långhuset. Läktaren tillkom vid restaureringen 188384 och är utförd i eklektisk stil med snickerier i ekådrat trä med förgyllda detaljer och har en barriär av svarvade balusterdockor. Detaljeringsgraden i läktarens utförande är högre än hos den övriga inredningen från samma tid. Läktaren vilar på träkolonner som står på höga plintar. Kolonnernas kapitäl är en fri tolkning av tärningskapitäl. De två kolonner som står direkt under orgelfasaden har särskiltkraftiga kapitäl i konsolform. Möjligen kan de vara en anspelning på ljudöppnings­kolonnetters kapitäl i tornets klockvåning.

Kyrkans samtliga vindar nås genom en lucka i vapenhusets gavelröste i söder. Vapenhusets takstolar är av återanvänt virke och en hanbjälke har årtalet 1848 inristat med romerska siffror. En barriär som ingått i inredningen från 1883 förvaras på vapenhusvinden. Genom en öppning med ojämnt murad omfattning i långhusmuren nås långhusets vind. Taklaget består delvis av återanvänt, möjligen medeltida, virke i ek som sammanfogats med smidd spik. Tornet nås från orgel­läktaren vars trappa återfinns i kyrkorummets nordvästra del. Golvet utgörs av valvens ovansida, som slagits med rött och delvis svartbränt tegel med inslag av sandsten. De romanska målningarna återfinns på båda sidor om triumfbågen i öster.

Kyrkklockan från 1660 finns upphängd i klockbocken av ek, möjligen samtida med klockan, som återfinns på tornvinden. Ljudöppningen i väster har omfattningar av tegel medan den östra ljudöppningens omfattningar är utförda i sandsten. Tornets bjälklag är i ek och har ett ålderdomligt uttryck, men dess ålder är okänd. En dendrokronologisk undersökning skulle därför kunna ge intressant information om kyrkans takkonstruktioner.

Inredning och inventarier
Kyrkorummets inredning präglas till stor del av den restaurering som ägde rum 1883. Vem som utförde ritningarna är oklart.

Altaret är tillverkat i trä och tros vara samtida med korskranket, det vill säga från 1883. Altarskivan är svart och har en ekådrad sockel nedtill.

Altartavlan är en pannå föreställande Kristus som välsignar ett antal barn. Tavlan är från 1916 och bär signaturen Hübinette. Under många år stod tavlan på orgelläktaren men flyttades tillbaka till sin plats på altaret i slutet av 1990-talet.

Altarringen tillkom vid ombyggnaden 1883 och är genombruten med en kolonnettrad med tärningskapitäl som bär överliggaren i ekådringsmålat trä. Den har ett knäfall med stoppade dynor klädda i mörkblå sammet.

Kyrkans tidigare altaruppsats som tillverkades av Johan Ullberg 1738 finns sedan 1883 deponerad på Historiska museet i Lund. Där förvaras sedan dess även kyrkans triumf­krucifix.

Dopfunten är tillverkad i sandsten och är från 1100-talet. Lars Tynell tillskriver Barsebäcksgruppen funten. Cuppan är skålformad och har en palmettbård upptill och är godronnerad nertill. Cuppan vilar på en cylindrisk fot med en vulst upptill som enda dekoration.

Predikstolen är från 1578 och återfinns i långhusets sydöstra hörn. Den vilar på en konsol av en ekbjälke som är inmurad i väggen. Tidigare stod den på en fot på marken. På predikstolen finns två vapensköldar tillhörande Ove Brahe (15501587) och hans hustru Karin Thott (död 1617). 1738 restaurerade träsnidaren Johan Ullberg predikstolen som då lade till ett flertal nya detaljer. Predikstolen nås via en svängd trappa med ett räcke av balusterdockor. 1982 plockade konservator Åsa Sandberg fram predikstolens måleri från 1738.

Bänkinredningen utgörs av öppna bänkar som tillkom vid restaureringen 1883. Gavlarna har ett enkelt utförande i ekådrat trä med brunröda accenter (lik övrig inredning) och är har ett genombrutet spetsbågigt urtag nertill och ett snidat fyrpass i dess förkroppade centrum. Ryggarna är av ramverk med fyllning.

Orgeln tillverkades år 1969 av Johannes Künkels Orgelverkstad AB i Lund, men invigdes först år 1973. Orgelverket är placerat bakom en äldre fasad från restaureringen 1883. Kyrkan hade tidigare en orgel av Sven Fogelberg från 1894. Den nuvarande orgeln drivs av en elektrisk fläkt och har åtta stämmor och åtta manualer. Fasaden är tredelad och är liksom orgelläktaren rikt dekorerad med motiv i eklektisk stil. I huvudsak nygotik och nyromanik. Piporna är placerade i rundbågar som upptill kröns av fyrpass i spetsiga gavlar. Fasaden är tillverkad i ekådringmålat trä i två nyanser, vilken dekorerats med mörkbruna och förgyllda accenter.

Kyrkklockan i tornet är från 1648 och antas vara tillverkad av klockgjutaren Jeremias Ludovig.
Stenkistan som står i vapenhuset är från 1100-talet och påträffades i korets norra vägg i samband med att man rev tunnvalvet år 1839. Den hade då varit inmurad sedan valvet slogs på 1400-talet. Tidigare hade kistan ett lock, men detta sprack år 1914.

Skulpturen som finns placerad på väggen ovanför dopfunten föreställer Jungfru Maria och Jesusbarnet, och är från 1200-talet. Maria sitter i en enkel tronstol iklädd en tunika och är utrustad med en krona och en spira (vilken är avbruten). Färgrester visar att skulpturen tidigare varit bemålad.

Skulpturen som står under orgelläktaren och tros föreställa den helige S:t Martin eller möjligen S:t Göran är från sent 1400-tal eller början av 1500-talet. Figuren är idag målad i en grönblå oljefärg, men var tidigare troligen målad i röd, vit och blå.