Lyngby kyrka

Kyrkobyggnaden stod färdig 1882 och ersatte då en liten romansk tegelkyrka som var belägen omkring 25 meter nordväst om den nuvarande kyrkan. Tegelkyrkan uppfördes sannolikt under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal och bestod av långhus, kor och absid åt öster. Långhusets fasader var dekorerade med rundbågefriser under takfoten, och hade portaler åt norr och söder. Någon gång under första hälften av 1300-talet försågs absidens hjälmvalv med kalkmålningar. Under senmedeltiden valvslogs kyrkorummet och ett vapenhus uppfördes på långhusets norra sida. Den kraftiga befolkningsökning som skedde under 1700- och 1800-talen medförde att många av landets församlingar växte ur sina små medeltida kyrkobyggnader. Diskussioner om hur platsbristen i Lyngby kyrka skulle lösas hade inletts redan under 1800-talets första hälft. Både ombyggnad och nybyggnad diskuterades. På 1860-talet framlades två tillbyggnadsförslag för kyrkan, vilka ritats av arkitekt Johan Fredrik Åbom (18171900) vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Det ena innebar en breddning av långhuset och den andra att korsarmar skulle uppföras i anslutning till kyrkans kor. Båda förslagen omfattade att ett torn skulle uppföras i väster.

1880 togs slutligen beslutet att den gamla kyrkan skulle rivas och att en ny skulle uppföras efter Åboms ombyggnadsritningar från 1869. Kyrkan byggdes 188182 i nygotisk stil med spirkrönt västtorn med rektangulärt långhus samt ett smalare och aningen lägre kor, vilket avslutas med en femsidig sakristia i öster.

Kyrkobyggnaden är sannolikt uppförd i skalmurskonstruktion och har en stomme av gråsten och tegel, byggnadsmaterial som delvis återvunnits från den äldre romanska kyrkan. Murarna bär en vit spritputs och vilar på en mörkt målad och lätt utskjutande sockel. Merparten muröppningar är spetsbågiga och är alla slätputsade. Samtliga fasader avslutas uppåt av en slätputsad trapperad bågfris och en kornisch med tre utskjutande mursprång.

Tornet har en kvadratisk plan och är smalare än långhuset. På tornets tredje våning återfinns kyrkans två klockor (se Inredning och inventarier) och klockbocken, vilken utgörs av tre bockar varav de två i väster är tillverkade i ek medan den östra är i furu. Tornspiran är avtäckt med svart plåt medan de relativt flacka sadeltaken över långhus och kor samt sakristians tredelade takfall är belagt med skiffer.

Bortsett från sakristians runda östfönster är samtliga fönster av gjutjärn med spröjs i ett diagonalställt rutmönster. Fönstren avslutas uppåt med dekorativa symboler i form av cirklar och trepass i långhuset samt grekiska kors och åttauddiga stjärnor i sakristian. Fönstrens solbänkar är av räfflat gjutjärn som målats svart. Portar och ljudluckor är av trä. Huvudingången i tornets västra del har en rektangulär kopparinklädd pardörr med ett fast, rödmålat övre fönster dekorerat med samma snedställda spröjsindelning och trepassdekor som gjutjärnsfönstren i långhus och kor. Över huvudingången finns en platta med texten UPPFÖRD UNDER OSCAR IIs REGERING.