Hardeberga kyrka

Hardeberga kyrka uppfördes under senromansk tid, sannolikt under 1200-talet. Troligen utgjordes kyrkan av långhus med ett lägre och smalare kor med absid. Kyrkan hade då såväl syd- som nordportal i grå och röd sandstenkvader samt tegelomfattade fönster efter romanskt mönster.

Under 1500-talet revs korabsiden och kyrkan byggdes ut åt öster med ett fullbrett och rakslutat kor. Det äldre långhusets murar höjdes och nordportalen sattes igen. Sannolikt tillkom både valven och vapenhuset i söder vid samma tillfälle. De två västligaste valven kan möjligen vara något äldre.

1842 genomfördes en restaurering av kyrkorummet som fick ny sluten bänkinredning bestående av 13 bänkar på den södra sidan och 16 på den norra. Kyrkan försågs även med ny orgelläktare och ny predikstol. All inredning skulle enligt arbetsbeskrivningen strykas tre gånger med perlefärg och välkokt linolja. Detaljerna på predikstolen och orgelläktaren skulle därtill förgyllas. Arbetena utfördes av snickargesällen och hemmansägaren Sven Olsson Grundström på Flyinge nr 10.

1896 inleddes diskussioner kring en nybyggnad eller alternativt en omfattande restaurering av kyrkan. Tre förlag för nybyggnad upprättades av A. W. Lundberg i Lomma. Det första innebar en kyrka i romansk stil och de två senare en kyrka i gotisk stil. Inget av förslagen realiserades och arbetet att restaurera kyrkan gav istället till domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. 1909 omgestaltades kyrkan som förlängdes åt öster. En tillbyggnad med ny sakristia och underliggande pannrum uppfördes norr om koret. Kyrkans spåntak ersattes med svartglaserat tegel som lades på öppen läkt. Tornet höjdes och en ny huvudingång togs upp i tornets västra mur där ett tidigare fönster suttit.

1955 försågs koret med nya korfönster föreställande Jesus i Getsemane. Fönstren utfördes av Malmökonstnären Carl O. U. Andersson.

2002 genomfördes en exteriör restaurering under ledning av Wikerstål arkitekter. Restaureringen gällde främst puts och måleriarbeten, men även vissa reparationsarbeten av takstolarna utfördes, och sakristians tak lades om med nya svartglaserade takpannor. De äldre pannorna används som reservpannor för kyrkans övriga takfall. Ett år senare restaurerades kyrkans interiör under ledning av samma arkitektkontor. Kyrkans valv och väggar rengjordes av konservatorer och två bänkrader längst fram togs bort samt en bänkrad på södra sidan närmast vapenhuset. På den norra långhusväggen påträffades en runinskrift vilken frilades.

Dagens kyrkobyggnad är enskeppig och består av långhus med rakslutet kor i öster, vapenhus i söder och sakristia i öster samt torn i väster. Det ursprungliga långhuset utgörs av de två västliga valvtravéerna. Norra och södra långhusmuren samt tornet stöttas av stödpelare.

Murarna i det ursprungliga långhuset är uppförda i skalmursteknik med hardebergasandsten. Även murarna i långhusets västra gavelröste och tornet utgörs av hardebergasandsten. Den del som byggdes på tornet 1909, från ljudöppningarna och uppåt, är murad i tegel. Vapenhuset är murat i gråsten med medeltida handslaget tegel i gavelröstet mot söder. Sakristian och kortillbyggnaden, som tillkom 1909, är uppförda i rött flamtegel. Den norra fasaden samt de nedre partierna av korets och sakristians fasader utgörs av frilagd, fogstruken hardebergasandsten. Övriga fasader är spritputsade och vitkalkade. Långhusets murar avslutas upptill av en fritt murad gesims med två språng. Även korets gesims är tvåsprångig men har ett sågtandskift underst. Sakristians gavelröste har rundbågiga och vertikalt betonade blinderingar, vilka markeras med dubbla sågtandskift underst.

Tornet återfinns i väster och har en kvadratisk grundplan. Takfallen vetter åt väster och öster. 1909 byggdes tornet på med en klockvåning från ljudöppningarna och uppåt. Tornet har stöd från två diagonalställda stödpelare åt väster. Den nordvästra tillkom 1909 medan den sydvästra är äldre. Tornets samtliga fasader har tre stickbågiga ljudöppningar och mindre blinderingar. Gavelröstena åt söder och norr är mönstermurade med avtrappande, svagt spetsbågiga blinderingar och sågtandsfriser. 1909 ersattes en äldre utanpåliggande trätrappa med det nuvarande trapptornet som återfinns på tornets södra sida.

Utöver trapptornet har kyrkan fyra ingångar. Två i sakristian, en i vapenhuset samt tornets västportal. Samtliga dörrar är av ek och härrör från restaureringen 1909. Alla dörrar utom vapenhusets har svartmålade, smidda gångjärn. Kyrkans fönster härrör till största del från Wåhlins ombyggnad och är utförda i brunmålat trä i ytterbågarna och har blyinfattade innerbågar i ek, vilka troligen ursprungligen varit fernissade. I koret finns tre blyinfattade fönster från 1950-talet. Fönstren är utförda av konstnären och kyrkovaktmästaren Carl O. U. Andersson (19132008) från Malmö och föreställer judaskyssen, Jesus i Getsemane samt Jesu fängslande. Solbänkarna är utförda i komstadkalksten.

Kyrkans samtliga takfall är avtäckta med svartglaserat enkupigt tegel. Pannorna är av tyskt fabrikat och är maskinpressade och falsade. De ligger på öppen läkt och är understrukna med kalkbruk, vilket senast restaurerades 2002. Sakristian och vapenhuset har emellertid brädat och pappat undertak. Trappstegsgavlarna är avtäckta med rött maskinslaget munk- och nunnetegel. Allt taktegel härrör från Wåhlins ombyggnad 1909. Kyrkans avvattningssystem utgörs av kopparplåt med skarpvinklade och falsade krökar på stuprören samt rännstenar i granit.

Kyrkans huvudentré återfinns i tornets västra fasad och leder in i tornets entréplan. Golvet ligger två trappsteg lägre än marknivån och består av slipade kalkstensplattor. Taket utgörs av bremervalv. Innan restaureringen 1909 hade tornets entréplan bänkinredning och utgjorde på så vis en förlängning av kyrkorummet. Väggarna är avfärgade i vitt. Här finns även trappan som leder upp till orgelläktaren.

Kyrkorummet består av det ursprungliga långhusets två travéer, de två västliga travéerna som tillkom under 1500-talet samt av kortillbyggnaden från 1909. Bänkraderna är placerade utmed mittgångens respektive sidor med 16 bänkar på norra sidan och 14 på den södra. En runinskrift från 1300- eller 1400-talen av medeltida typ påträffades vid restaureringen 2002 på långhusets norra mur. Översatt till nutida svenska har inskriften tolkats som: Jag Niklis Tues av Hardeberga och Knut Has. Jag betraktar allt.

Långhusets golv är belagt med röda och grå ölandskalkstensplattor från 1909. I mittgången finns gjutjärnsgaller, vilka var en del av Wåhlins luftburna värmesystem från samma år. Långhusets tak är välvt med kryssvalv. De två västligaste travéerna har sex ribbor medan de två västliga har åtta ribbor, vilka vilar på konsoler i gråmålad natursten. Kapporna är i halvstenstegel och vilar på sköld- och gördelbågar, vilka liksom ribborna är dekorerade med jugendmålerier i rött och grönt med inslag av grått och blått. Nivåskillnaden mellan mittgången och korsmitten markeras med tre kalkstenstrappsteg. Koret markeras med en triumfbåge med rik limfärgsmålning i jugendstil. Koret är välvt med ett stjärnvalv vars dekormålning är rikare än de övriga valvens. Samtliga jugendmålningar utfördes av Gottfrid Pettersson. Valvribborna vilar på pilastrar. Väggarna är avfärgade med kalk i bruten vit kulör.

Sakristian uppfördes 1909 och nås genom en ingång i korets norra mur och hyser en mindre hall samt ett kassaskåp och en garderob med förvaring för mässhakar, stolor och skjortor. Golvet är av trä och väggarna är putsade och vitmålade. Vapenhuset tillkom sannolikt på 1500-talet och har likt kyrkorummet en golvbeläggning av grå och röd ölandskalksten från tidigt 1900-tal. Taket utgörs av vitmålade brädor och de putsade väggarna är vitkalkade. Längs väggarna finns låga, vitputsade sittbänkar i sten.

Orgelläktaren är från 1842 och återfinns i kyrkorummets västra del. Läktaren bärs upp av sex toskanska kolonner med förgyllda kapitäl och har en konvex form. Barriären utgörs av en balustrad med tätt ställda balusterdockor som vilar på en arkitrav dekorerad med förgyllda lyror och blommor. Den ursprungliga färgsättningen med perlefärg och förgyllda detaljer restaurerades senast år 2003 under ledning av Wikerstål Arkitekter. Läktaren kortades och gjordes lägre vid Wåhlins restaurering 1909. Tidigare sträckte sig läktaren över ingången till vapenhuset, vilket syns på de bevarade konsolerna i de södra och norr långhusmurarna.

Tornets tredje våning och klockvåningen nås från det utanpåliggande trapptornet som uppfördes under Wåhlins ombyggnad 1909. På klockvåningen finns klockbocken av trä och kyrkans två klockor. Murverket i tornets tredje våning har en delvis bevarad äldre fogning. En öppning försedd med en plåtbeslagen lucka leder in till långhusvinden. Takstolskonstruktionen är till största delen utförd i handbilad ek och utgörs av högben försedda med dubbla hanband. Högbenen fäster i knäbockar som vilar på dubbla murremmar av fur som ligger på långhusmurarna. Bindbjälkarna bör ha sågats av när valven slogs under senmedeltiden. De östra takstolarna är numrerade med romerska siffror och är sannolikt äldst. Troligen är de bevarade sedan medeltiden.

Inredning och inventarier

Altaret från 1909 i grå kalksten är försett med en centralt placerad dekor med ett runt motiv innehållande kristusmonogrammet IHS, (Iesus Hominem Salvator: Jesus, människornas frälsare). Den elliptiskt formade altarringen tillkom vid samma tillfälle och har en genombruten balustrad samt knäfall klätt med ljust linnetyg. Ovanför altaret sitter Carl O. U. Andersson blyinfattade korfönster från 1950-talet.

Kyrkans äldre altaruppsats finns placerad på den norra långhusväggen och är från tiden kring 1600. Uppsatsen är av ädikulatyp och är utförd i renässansstil. Altartavlan har en oljeduk med nattvardsmotiv och är placerad i en rundbåge som flankeras av två kopplade och marmorerade kolonner av jonisk typ samt förgyllda volutvingar. Predellan är dekorerad med två svarta textfält. Typen är sällsynt i Skåne. Konsthistorikern Uno Otterstedt anser att lekmannaaltaret från 1577 i Lunds domkyrka bör vara förebilden för Hardebergaaltaret.

Dopfunten är medeltida och är utförd i sandsten. Den runda cuppan är slät och avsmalnar nedåt. Den är försedd med två vulster, en vid övergången till det avsmalnande parti mot foten och en upptill. Foten är kvadratisk och utförd som pendentiv med pilliknande dekor samt en vulst upptill i mötet med cuppan.

Predikstol och ljudtak är från 1842 men förändrades vid ombyggnaden 1909 och är målad i en grå kulör med detaljer i guld. Korgen är hexagonal och delas in av pilastrar. Fälten är dekorerade med förgyllda blomsterkransar bestående av korgblommor, band och rosetter. Vid ombyggnaden 1909 tillkom en ny trappa och en hexagonalt formad pelare. Predikstolen flyttades då även från den norra sidan till dess nuvarande placering i långhusets sydöstra hörn.

Orgeln byggdes år 1910 av Olof Hammarberg och har 11 stämmor fördelade på två manualer samt pedal. Fasaden är utförd i nyklassicistisk stil med synliga pipor placerade i fasadens mittparti som avslutas uppåt av en segmentbåge. Färgsättningen är densamma som för orgelläktaren, dvs. ljusgrå perlefärg med förgyllda detaljer. Orgeln är sammanbyggd med två mindre flankerande dörrar. Orgeln byggdes om år 1943 av Hammarberg.

Bänkinredningen tillkom vid Wåhlins ombyggnad 1909 och ersatte då en äldre, sluten, bänkinredning från 1842. Den nuvarande bänkinredningen är utförd i jugendstil och är målad i en blå kulör. Gavlarna är dekorerade med ett mindre fält av kannelyrer och har ett snidat kors i dess övre del.

Övrigt
Kyrkan har ett runt dopfat i punsad mässing med ett bottenmotiv föreställande syndafallet. Fatet har daterats till sent 1500-tal eller tidigt 1600-tal.

Kyrkklockorna härrör ursprungligen från medeltiden. Den lilla kyrkklockan i malm är från 1200-talet och saknar dekor. Den stora klockan var troligen från 1100-talet men omgjöts 1846 i Kristianstad. Enligt fornminnesinventeringen ska den ursprungligen ha haft en runinskrift på latin, vilken idag inte är synlig.