Petersgårdens kyrka

Petersgårdens församlingshem och kyrka består av flera byggnadsvolymer som arrangerats runt den tidigare öppna innergården, vilken byggdes över med tak 1994. Byggnaderna är placerade sydväst om Trollebergsrondellen och döljs från Ringvägen av träd och buskage. Parkeringen nås från Trollebergsvägen och ligger väster om kyrkan. Den som anländer till fots passerar över den nyligen anlagda Petersplatsen som ligger framför församlingshemmets entré. Platsen är stenlagd och omges av rabatter och träd. Entrén är markerad med ett svartmålat skärmtak från 1994, vars form lånats från kyrkans klockstapel i öster. Norrfasaden består av fyra radstående gavlar där de två yttersta är konvexa och brutna i mitten.

Fasaden åt väster har en enkel utformning där den övre våningen är utkragad med omkring en halvmeter. Här finns även varuintag i anslutning till en mindre asfalterad vändplan. Den stängselomgärdade utemiljön söder om byggnadskomplexet fungerar som lekpark för de båda förskolorna. 2010 omgestaltades utemiljön med gummibelagda slingrande stigar och kullar. I sydvästra hörnet finns den gamla ceremoniplatsen som ritades av trädgårdsarkitekten von Platen i Malmö. Förskolorna är belägna i källarvåningen och nås från ingången i söder.

Kyrkan utgörs av den östra byggnadsvolymen som vetter åt en gräsmatta och rabatter. Två tredjedelar av fasaden består av ett fönsterparti med högstående fönster som delas av med plåtinklädda betongpelare. I den södra delen återfinns det kopparinklädda klocktornet, vilket pryds upptill av ett kors.

Samtliga fasader i rött tegel är murade i löpförband med en halv stens förskjutning. Fönstren är svartmålade och utförda i en mängd olika former, från fönsterband till smala glasslitsar. Taken i de yttre byggnadsdelarna är avtäckta med skifferimiterande eternitplattor. Taket över kyrktorget från 1994 och anslutande takfall är belagda med falsad plåt. Merparten av mötena mellan tegelmurar och tak samt takavvattningssystem är tillverkade i kopparplåt.

null, Olof Sundby som var ny kyrkoherde i Sankt Peters klosters och Norra Nöbbelövs församling (sedermera ärkebiskop) berättar om en bilresa som han gjorde 1960 tillsammans med sin företrädare prosten Ernst Erling. Efter rondellen vid Trollebergsvägen stannade Erling bilen och pekade söderut samtidigt som han tittade uppmuntrande på den nye prästen och sa: Här har kyrkorådet och jag skaffat en tomt. Nu får du bygga ett församlingshem här!.

Behovet av ett nytt församlingshem för S:t Peters församling hade varit aktuell en tid när kyrkorådet behandlade frågan i slutet av 1950-talet. 1962 ändrades församlingsgränserna i Lund, vilket innebar att S:t Peters klosters församling ökade från att ha haft 3 300 till att plötsligt omfatta över 10 000 församlingsmedlemmar.

Den 27 augusti 1963 presenterade Sundby tillsammans med arkitekterna Hans Westman och Fritz Österlin samt ordföranden för Lunds kyrkliga samfällighet ingenjör Håkan Ander, förslaget för det nya församlingshemmet på Väster.

Westman menade att förslaget var tänkt att ge känslan av en liten stad med medeltida drag, vilket delvis gestaltades genom att huset organiserats kring en grön atriumgård med klosteromgång. Formen hänsyftade på klosteranläggningen vid S:t Peters klosterkyrka som revs vid reformationen. Byggnaden delades upp i tre plan, två ovan mark och ett under. Expeditionerna, kyrkoherdens rum, arkivet, samtalsrum och vissa hobbylokaler samt kyrksal förlades till bottenplanet. På andra plan inrymdes konfirmandsalar, syföreningens rum och kyrkorådets sal. Källaren projekterades med stora utrymmen för ungdoms- och scoutverksamhet, även om ungdomarna också hade tillgång till lokalerna på bottenvåningen.

Förslaget antogs och den 27 februari 1965 invigdes det nya församlingshemmet av biskop Martin Lindström. Kyrksalen som förlagts i anläggningens östra del utgjordes av ett asymmetriskt sadeltak i brädgjuten betong, vilket målats mörkt rött. Väggarna som klätts med håltegel var vitmålade. En viktig aspekt av kyrkorummets gestaltning var att det skulle kunna användas även för profana ändamål. Arkitekterna skapade därför ett altarskåp vars två flygeldörrar kunde öppnas eller stängas beroende på salens användning. Bänkinredningen utgjordes av lösa stolar organiserade i rader mot den södra väggen, mot vilken altaret var placerat. Trädgården planerades av trädgårdsarkitekten Magnus von Platen i Malmö. I sydvästra delen anlades en nedsänkt ceremoniplats och i den södra en lägerbålsplats.

1975 genomfördes de första mer omfattande förändringarna i kyrkorummet. För att skapa en större gemenskap lät man omorganisera stolsraderna så de placerades i en halvcirkel kring ett nytt altarbord som placerades framför glasväggen i söderfasaden. Den gamla altarskivan avlägsnades för att lämna plats åt en ny orgel från Mårtenssons orgelfabrik i Lund.

Den tidigare vaktmästarbostaden gjordes 1979 om till församlingslokaler. 1987 startade den ekumeniska förskolan Duvan sin verksamhet i källaren. I slutet av 1980-talet projekterades ny bebyggelse i Värpingeområdet, vilket skulle innebära att församlingsantalet ökade med omkring 600 personer. Det framlades flera förslag för hur församlingen skulle kunna skapa plats för de nya medlemmarna. Ett alternativ som diskuterades var att avyttra Petersgården och istället låta bygga en ny kyrka på Värpinge tillsammans med EFS. Förslaget avslogs emellertid av kyrkorådet.

1987 tillkom mosaikglasen i överljusfönstret vid dörren åt öster. Fönstret komponerades av konstnären och teckningsläraren Tore Ekelin vid Katedralskolan. Glasmosaiken kallas Störst i hela himmelriket och är en hyllning till Petersgårdens barnverksamhet.

1990 avgjordes en arkitekttävling för hur folkparksbyggnaden av Bengt Edman på Väster skulle kunna användas. HSB:s arkitekter, som vann tävlingen, hade föreslagit att byggnaderna skulle göras om till kyrka och församlingshem och förhörde sig om församlingen intresse att överta folkparken för att skapa en Folkkyrka. Förslaget avslogs emellertid av församlingen som istället valde att utveckla sina egna lokaler i
Petersgården.

Olof Meiby anlitades som huvudarkitekt och 1994 invigdes den ombyggda församlingsgården och kyrkan av biskop K. G. Hammar. Den tidigare atriumträdgården hade byggts över med ett tak så att ett kyrktorg skapades. Kyrktorget fylldes med mötesplatser i form av caféstolar, bord och soffgrupper. En gångbrygga byggdes mot kyrktorget längs den andra våningens västra sida, vilket gjorde att syföreningens salar inte längre var genomgångsrum. Utöver den nya överbyggnaden tillkom exteriört även taket framför den norra entrén.

1994 genomfördes också en restaurering av kyrkorummet. Syftet var bland annat att renodla salen till ett kyrkorum och ge det en mer sakral prägel. Olof Meiby som ritat ombyggnaden för församlingshemmet ledde arbetena. Taken målades om i en ljust blå lätt skiftande kulör och väggarna målades ljust tegelröda med laserande färg. Gardinerna som hängt framför fönsterpartierna i söderväggen togs ner.

1996 anlitades glaskonstnären Bertil Vallien för att skapa ett krucifix till kyrksalen. Tanken var att ett krucifix skulle ge ytterligare kraft till rummets sakrala prägel. Det nya korset göts på Åfors glasbruk och invigdes på Trettondagen 1996.

2013 kläddes stolarna i kyrkan om och ett antal stolsrader i det nordöstra hörnet togs bort för att göra plats för en barnhörna med en stora matta. Längs väggarna placerades sittbänkar i vilken ett nytt inblås från ventilationssystemet doldes. De tidigare ventilerna som suttit högt upp på väggarna, murades igen. Caféstolarna och borden på kyrktorget byttes ut mot nya från Gärsnäs AB. Akustikplattor sattes upp på den östra och den södra väggen och pelarna och limträbalkarna som bär upp taket målades i en grönblå kulör. Även de nya möblerna var särskilt tillverkade för att förbättra akustiken.

2015 anlades den stenlagda platsen framför församlingshemmets norra fasad som av församlingen skämtsamt kallas Petersplatsen.