Stora Harrie kyrka

Interiör
Tornets bottenvåning och vapenhus i väster har golv av kvadratiska, rödbruna tegelplattor och tunt putsade, kalkavfärgade väggar. Bakom kalkskiktet kan man ana stortegel och naturstensmurverk, och på norra sidan en igensatt öppning till torntrappan.

På östra väggen syns rester av kalkmålningar från 1400-talets andra hälft. Motiven, som togs fram 1973, föreställer Korsnertagningen. Man diskuterar om de är utförda av Harriemästaren eller Mörarpsgruppen. Vapenhuset är täckt av ett kryssvalv med kalkmålningar på valvribborna och med en tunn kalkmålad linje där valvet möter väggen. Valvet i vapenhuset vilar direkt på väggarna på tre sidor, medan den östra sidan vilar på en gördelbåge.

Från vapenhuset kommer man in i långhuset via en passage under orgelläktaren. Väggarna och taket i passagen är klädda med stående vitlaserad furupanel och golvet är belagt med samma tegelplattor som i vapenhuset. På ömse sidor om passagen finns wc med förrådsutrymme, trappa till orgelläktaren och ett väntrum.

Kyrkorummet är i stort symmetriskt med fönster i alla väderstreck. Dessa är försedda med innerbågar. Väggar och valv är slätputsade och kalkavfärgade. Långhuset består av tre travéer täckta med kryssvalv med rektangulära ribbor, och en tresidig avslutning åt öster med tre valvkappor. Tvärskeppen i norr och söder är täckta med varsitt kryssvalv av samma typ. Golven är belagda med grovslipad gotlandskalksten. I långhuset och i tvärskeppen finns öppna bänkkvarter med golv av lackade furubrädor.

Långhusets västra sida upptas av orgelläktaren. Den bärs upp av sex grågröna pelare försedda med förgyllda korintiska kapitäl. Barriären med sin framskjutna mittdel framställer ett arkadmotiv med rundbågigt täckta nischer. Läktaren, väggen under läktaren och orgelfasaden är samordnat färgsatt i vitt med förgylld utskuren dekor. Barriärens arkader är målade i grågrönt. Det på senare tid tillkomna skyddsräcket av järn, buret av G-klaver, är målat i ljusgrått. Under läktaren finns en inmurad runsten.

Sakristian finns bakom en cirka 2,5 m hög trävägg i bakre delen av norra tvärskeppet. Väggen mot kyrkorummet är dekorerad med rundbågigt täckta nischer som i sin tur är indelade i fält. Väggen är färgsatt i vitt med förgyllda medaljonger upptill på utsidan. På insidan mot sakristian är väggen klädd med stående laserad furupanel.

Innanför altarringen är golvet förhöjt cirka 25 cm. I östra korväggen bakom altaret finns en rundbågig täckt nisch med en kalkstenshylla där det förgyllda altarkorset står uppställt. Nischen minner om var ytterdörren till den tidigare sakristian var placerad.

En smal trappa, inbyggd i den norra väggen, leder till tornets övre våningar. Trapphusets väggar, steg och valv är uppförda i rött tegel av storformat. Golvet på tornets andra våningsplan utgörs av valvkapporna ovanför vapenhuset. Härifrån kan man via en stållucka ta sig till långhusets och tvärskeppens vind. Ytterväggarnas klackar bildar fundament för ett bärverk av ek och fur som bär upp klockbocken och nästa våningsplan. En smal trätrappa leder upp till tornets tredje våning där kyrkans klockbock av ek står uppställd. Golvet är belagt med brädor. I nivå med ljudöppningarnas nederkant finns ytterligare ett litet våningsplan, från vilket yttertaket är synligt upp till nock.
Långhusets och tvärskeppens takstolar är av fur med sparrar, tassar på dubbla ramstycken, ett hanband och stödben. Tornets takstolar är uppbyggda med sparrar, tassar, hanband, stödben och bindarbjälkar. Taktronen utgörs av breda ospontade bräder.

Inredning och inventarier
Altaret från 1973 är formgivet av byggmästare Nils Persson, tillverkat i rött tegel med vita fogar och med en altarskiva av polerad kalksten. I fundamentet lät man mura in en lista över församlingsmedlemmarna vid tiden och ett tidningsblad, som handlar om den då nyligen bortgångne Gustav VI Adolf och hans efterträdare.

Altaruppsats saknas. Bakom altaret står, på en kalkstenshylla i en nisch i korväggen, ett stort träkors samtida med kyrkans ursprung. Korset är på senare tid förgyllt. Mellan 1938 och 1972 var det ersatt av en altartavla av Einar Forseth, utformad som en triptyk med motiv från Kristi uppståndelse. På tavlan märks dessutom en bild av Stora Harrie kyrka. Triptyken förvaras nu i bårhuset.

Altarringen från 1973 är formgiven av byggmästare Nils Persson. Den har halvrund form med knäfall och överliggare av ljusgrön sammet. Barriären består av svarta smidesståndare formade som franska liljor i vilka kors parvis infogats.

Dopfunten är av öländsk kalksten och ritad av Gustav Widmark år 1952. Dopfunten har kvadratisk bas, konkavt skaft och oktogonal cuppa smyckad med inhuggna dekorer.

Predikstolen av trä är ritad av C G Brunius år 1851 och är uppställd framför korets södra sida. Den sexsidiga korgen vilar på en träpelare och över korgen finns en åttasidig baldakin. Fyra av barriärens sidor är sedan 1956 dekorerade med inskriptioner och symboler för de fyra evangelisterna. Både korg och baldakin har ljust grå grundton, accentuerad av förgyllning på listverk och evangelistsymbolerna, som står mot mörkt gråblått. Predikstolen nås via en rak trätrappa, som har en tät barriär på ena sidan.

Bänkinredningen fick sitt nuvarande utseende år 1955 ritad av arkitekt G W Widmark. Den äldre inredningen i nygotisk stil från år 1902 byggdes om och försågs med nya gavlar. Bänkarna är målade i gulaktig ekådring utan dekor. Gavlarna är släta och enkla. I ryggarna finns ramverk med slät fyllning. Framåt begränsas bänkkvarteren
av skärmar med ramverk av pärlspontpanel monterad vertikalt eller skråställd. På bänkarna ligger ljust gröna dynor, och det finns psalmbokshylla, krok och fotbräda.

Orgeln är från år 1862 alternativt år 1865 och är byggd av J O Lundahl. Instrumentet byggdes om 1897 och renoverades 1973 samt 2014. Orgelfasaden med synliga orgelpipor är tredelad med ett förhöjt mittparti och med ett spelbord vänt mot församlingen. Fasaden är målad i vitt med förgyllda ornament upptill i form av listverk, korintiska kapitäl, utskurna eklöv, blommor och tofsförsedda urnor.

Klockorna är gjutna av K G Bergholz i Stockholm år 1875. Storklockan åt väster och lillklockan åt öster har båda långa inskriptioner på dess norra och södra sidor.

Övrigt
Karl den XII:s vapen av trä, från år 1701, är ett krönt riksvapen omgiven av akantus och två lejon som sköldhållare. Vapnet är utfört av bildhuggaren Johannes Andrae och är monterat på södra väggen i södra tvärskeppet.

Kyrkobyggnaden
Stora Harrie kyrka härstammar från 1850-talet, då den ersatte en romansk kyrka på samma plats. Den stora folkökningen i området medförde, att kyrkan hade blivit för liten för den växande befolkningen, och domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius konsulterades av församlingen att upprätta ritningar för en ny helgedom. Genom Brunius själv, som var känd för sina systematiska uppmätningar och dokumentationer, vet man att den gamla kyrkobyggnaden bestod av ett fyrsidigt långhus, ett smalare kor, ett vapenhus mot söder, en korsakristia mot norr och ett torn.

Brunius var, i rollen som självlärd domkyrkoarkitekt, religiös akademiker, vetenskapsman och röststark debattör, tidens kanske främsta medeltidsförespråkare. Han vände sig mot den förhärskande nyklassicismen, som ivrigt påskyndades av Överintendent-ämbetet. För Brunius var medeltidens arkitektur den enda som svarade mot kyrkans rätta natur och symbolik. Den produktive arkitekten lät uppföra och därtill restaurera ett stort antal kyrkor i enlighet med de medeltida idealen, däribland Stora Harrie, som fick en allmänt hållen romansk utformning, kombinerad med klassiska drag. Brunius kyrka var axialsymmetrisk med korsformad plan. Tornets bottenvåning skonades och inkorporerades i dess efterföljare. Byggmästare var murmästaren Johan Stenberg.

1938 tas korskranket bort och en sakristia skapas bakom en avbalkning i det norra tvärskeppet. Altarkorset ersätts med en triptyk.

1955 genomförs en renovering efter arkitekt G W Widmarks ritningar. Hela kyrkan får nytt golv av ölandskalksten, bänkarna byggs om, träinredningen ommålas och predikstolen dekoreras.

1973 genomförs en omfattande restaurering under ledning av byggmästare Persson, Stävie Byggnads AB. Hela kyrkan omputsas, alla fönster repareras och förses med innerbågar, nya fönster tillverkas och taken läggs om med koppar. Dörren i koret sätts igen, golven i bänkkvarteren läggs om, nya dörrar tillverkas och läktaren ändras. Ett utrymme för toalett och väntrum byggs, och altaret och sakristian organiseras om.
Triptyken flyttas bort och ersätts med det ursprungliga Bruniuskorset.

2008 görs en ny utvändig renovering. Taket kompletteringslagas, fasaderna putslagas och målas liksom ytterdörrar, fönster och luckor.

Exteriör
Kyrkobyggnadens utbredning är oförändrad sedan uppförandet, utformad med ett fyrsidigt, enskeppigt långhus avslutat med ett tresidigt kor. I både norr och söder ansluter korsarmar. I väster finns ett torn, något indraget från långhuslivet. Via en utvändig, plåtklädd lucka kan man nå en teknikkällare under långhuset.

Kyrkans grund är byggd som en skalmur av fältsten, där man fyllt ut med småsten och kalkbruk mellan stenblocken. Sockeln är putsad, avfärgad likt fasaderna, och utformad med ett språng till murlivet. Tornsockeln ansluter till dagermuren utan förkroppning.
Ytterväggarna är utförda som skalmurar, som spritputsats med kc-bruk och avfärgats med hydraulisk kalk. Tornets väggar är av stortegel i munkförband, medan övriga murar är gjorda av gråsten, delvis av kvadersten. På bl.a. korsarmarnas gavelrösten och tornens trappstensgavlar med vardera nio spetsiga nischer finns synligt, rött tegel, uppfört som skalmurar i blockförband. Tornets sidor är förankrade med ankarslutar, som tillsammans bildar texten 1734 CB, troligen åsyftandes en reparation av den gamla kyrkan under prästen Christian Bagger.

Samtliga öppningar är rundbågiga, undantaget de smala spetsbågiga öppningarna på tornets och korsarmarnas tegelrösten. De är alla inramade av oputsat, rött tegel i två språng, och har kraftigt snedställd solbänk av tegel lagt på flatan. Fönstrens spröjsverk har en gemensam nedre del av två rundbågigt täckta partier med diagonalställda blyspröjsar, och överst en varierad del med geometriska former. Långhus- och tornfönster har en ruterform, i vilken finns ett blommotiv av färgat dekorglas inskrivet mellan bågarna. Det mittersta korfönstret är speciellt rikt utformat. I tornet finns ljudöppningar i alla väderstreck, utformade som kopplade rundbågiga fönster skilda av en tegelpelare med kraftig bas och koniskt kapitäl. Ljudluckorna är av svartmålad panel.

Kyrkan har en huvudentré i tornet och sekundära entréer på korsarmarnas gavlar. De tre portalerna är utförda som höga, rundbågigt täckta öppningar med omfattningar av oputsat tegel som vidgar sig i flera språng. De segmentbågiga ramverksdörrarna är utvändigt klädda med furupanel. Ovanför korsarmarnas portaler finns varsitt fönster, och i absidens mitt en igensatt dörröppning som blinderats med slätputs. Tornet nås utifrån via en rundbågigt täckt öppning utan tegelomfattning.

Långhusets och tvärskeppens korstak är, liksom tornets sadeltak och korets pyramidtak, belagda med grönärgad, falsad kopparplåt med måttligt förskjutna hakfalsar. Även sidorna och krönen på torngavlarnas tinnar är beslagna med koppar. Vid takfoten finns genomgående ett band av synligt tegel med en droppstenslist i sju skift.