Lilla Harrie kyrka

Interiör
Vapenhuset finns i västra delen av tornets bottenvåning, medan den östra delen ingår som en del av kyrkans långhus. Entré till kyrkan sker genom ett vindfång. Ovanför porten är uppsatt en kopia på det tympanon, som en gång suttit ovan västportalen.
Taket, som också är orgelläktarens golv, är liksom väggarna putsade och vitmålade, medan golvet är av brunrött tegel lagt på flatan i rutmönster. Väggen mot långhuset är uppbyggd med en glasad pardörr i trä, flankerad av varsitt glasparti med blyinfattade katedralglas i ett rektangulärt mönster. Under fönstren finns väggintegrerade gråmålade förvaringsskåp, och i det nordvästra hörnet en trappa upp till orgelläktaren.
Två gravhällar av kalksten står uppställda längs den västra väggen.

Den östra delen av tornet är funktionellt en del av kyrkans långhus. Tornets bottenvåning är täckt med ett kryssvalv, vars kappor vilar på sköldbågar längs ytterväggarna. Väggar och valv är putsade och vitmålade. Långhuset är täckt med tre kryssvalv, som vilar på tresprångiga pilastrar. Valvribbornas övre del har fyrkantigt tvärsnitt som övergår i en halvrund profil närmast pilastrarna. Väggar och valv är putsade, kalkavfärgade och försedda med en i rött och svart tecknad fris längs bågar och ribbor. Dekoren är ornamental och tillskrivs Tåstarpsgruppen som var verksam på 1400-talet.
I långhusets västra travé finns kompletterande ornamentala kalkmålningar som är gjorda år 1942 med målningarna från 1400-talet som förebild. Golvet är belagt med brunrött tegel, förutom bänkkvarteren som har skurgolv av spontade furubräder. Långhusets fönster, liksom korets, är försedda med innerbågar av gråmålat trä.

Predikstolen är uppställd i sydöstra hörnet och dopfunten i det nordöstra. I långhusets travéer hänger tre ljuskronor. Två oljemålningar, från 1700-talet och år 1820, hänger på långhusets norra respektive södra vägg.

Orgelläktaren bärs upp av åtta grå- och brunmarmorerade åttasidiga pelare av trä. Läktarbarriären består av svarvade, marmorerade balusterdockor av trä, som avslutas med kvadratiska partier i ovan- och nederkant, och en gråmålad överliggare i stål uppburen av lyror. Mitt på orgelläktaren finns den gamla altartavlan av Pär Siegård.
Långhuset och koret, vars golv är förhöjt motsvarande ett rullskift, skiljs med en hög spetsbågig triumfbåge. Koret täcks av ett kryssvalv med fyrkantiga ribbor, som vilar på pilastrar med dubbla kragband. Valvet är smyckat med figurativa kalkmålningar från 1500-talet utförda av Lilla Harriegruppen. Motiven tolkar Yttersta domen med Kristus, Maria och Johannes Döparen i östra valvkappan, och apostlabilder i de övriga. Apostlarna bär språkband och sina personliga attribut. Den ornamentala dekoren på valvribbor och valvkryss är äldre och brukar föras till Tåstarpsgruppen och 1400-talet. Därutöver märks olika svårtydda bildfragment på korväggarna; enligt Knud Banning föreställer dessa en naken kvinna (norr), aposteln Judas (söder) och en tolkning av Domedagen (öster). Kvinnobilden går emellertid inte att upptäcka, om den finns är den överputsad, men ett motsvarande motiv kan anas på östra väggen.

I östra korväggen finns en spetsbågig öppning i form av en partiell rekonstruktion av det östra korfönstret, och nedanför denna en rakt täckt öppning utan dörr mot den återuppbyggda absiden. Altaret står mitt framför öppningen. Absiden täcks av ett hjälmvalv som liksom väggarna är putsade och kalkavfärgade. Golvet är belagt med tegel motsvarande det i långhuset och koret. Dörr och fönster är invändigt av ek.
Tornets övre våningsplan, vinden över långhuset och koret nås via en öppning vid orgelläktarens nordvästra hörn. Takstolarna över tornet är av fur, uppbyggda med underramar, dubbla stödben, sparrar samt dubbla hanband. Taktronen utgörs av spontad träpanel. På tornets tredje våningsplan står kyrkans klockbock av fur. Takstolarna över långhuset, av fur med inslag av sekundäranvänt ekvirke, har underramar, vertikala stödben, två hanband och sparrar som underlag för undertakets inbrädning.
Valven är oisolerade. I den norra och södra muren märks spår av de ursprungliga, romanska fönsteröppningarna. Takstolarna över koret är av fur och sekundäranvänd ek, resta på dubbla lejder med tassar, stödben, sparrar och hanband. Långhusets och korets taktron består av spontad träpanel.

Inredning och inventarier
Altaret byggdes år 2013 då kyrkan renoverades och är placerat i korets bakre del. Altaret har ett vitputsat fundament med inmurade hörnstenar, som hittades under golvet vid restaureringen. Stenarna tros tillhöra den gamla absiden som revs på 1400-talet. Överst ligger en slipad gråsvart stenskiva.

Altartavlan från år 1942 av Pär Siegård är flyttad till orgelläktaren. Tavlan är en oljemålning med motivet Jesus välsignar sina lärljungar före himlafärden. Ramen är överst försedd med en förgylld duva. En äldre altartavla från år 1744 är numera placerad på långhusets norra vägg. Tavlan föreställer Frälsarens nedtagande från korset. Tavlan togs bort från altaret år 1882 och såldes till målar mästare Jonsson. Tavlan såldes vidare till konstnär Lundegård och vidare till kyrkoherde Thulin på Örtofta och placerades på pastorsexpeditionen där. Idag, liksom mellan åren 1882 till 1942, finns ingen altartavla bakom altaret.

Altarringen tog bort vid renoveringen år 2013.

Dopfunten av sandsten är ett verk av stenhuggaren Mårten stenmästare, troligen från perioden 1130-1140. Den är placerad i långhusets nordöstra hörn. Funten består av två block. Runt cuppan löper en palmettbård mellan repstavar. På kanten finns Mårtens inskription Martin mik kiardi. Foten, som saknar ornamentik, har formen av en attisk bas med hörntappar medan cuppan är cylindrisk med konisk undersida.

Predikstolen, tillverkad 1599 i renässansstil av okänd upphovsman, finns uppställd i långhusets sydöstra hörn. Korgen har en femsidig planform, där sidorna åtskiljs av korintiska kolonner på höga postament. I fälten finns pilastrar täckta av rundbågar, som ramar in Christian IV:s namnschiffer och akantusmotiv. Mellan postamenten finns texttavlor med bokstäverna LMS, AMS, SWS och årtalet 1599. Korgen bärs av en gråmålad träpelare med ett huvformat, marmoreringsmålat krön, och nås genom en rak trappa med tät barriär och förgylld text under handledaren. Predikstolen restaurerades av Hans Erlandsson 1942 och återfick då sina ursprungliga roströda, grågröna och bly nyanser. Förgyllning förekommer på kolonner, texter och listverk.

Bänkinredningen är från år 1881, men nuvarande färgsättning är från år 1942 då kyrkan restaurerades. I norra kvarteret finns 14 bänkar och i det södra 15. Längst fram i det södra kvarteret nedanför predikstolen finns en kortare klockarebänk. Kvarterssidorna, ryggarna, psalmbokshyllorna och sitsarna är alla målade i ljust grå kulör. Ryggarna är med ramverk indelade i två fyllningar. Dörrluckornas ramverk är även de indelade i två fyllningar med marmoreringsmålning i grått och listverk i ljusrött och blått.

Orgeln är från 2013. Den nya digitala orgeln ersatte då en äldre orgel från 1984. Piphuset är placerat uppe på orgelläktaren, och spelbordet står i det främsta bänkkvarteret framme vid predikstolen.

Lillklockan av malm härstammar från 1500-talet. På klockan finns en majuskelinskrift.

Storklockan av malm göts år 1395 av Harumannius enligt den latinska inskriptionen. Manteln är smyckad med en minuskelinskrift.

Övrigt
Gravhällar, av kalksten placerade mot väggen i vapenhusets sydvästra hörn. Stenarna är resta över befallningsmannen Peder Pederson Sture på Örtofta daterad 1692 och allmogekvinnan Lisbet Berns Daater daterad 1647.

Tympanonfältet som hänger över ingången till vapenhuset visar Kristus omgiven av Abel och Kain. Det påträffades vid renoveringen år 1942 och har suttit som överstycke till en av kyrkportalerna. Idag finns en kopia uppsatt, medan originalet förvaras på Lunds Universitets Historiska museum.

Kyrkobyggnaden
Lilla Harrie kyrka härstammar från 1100-talet. Kyrkan gavs ett tidstypiskt romanskt utseende med fyrsidigt långhus och ett smalare och lägre fyrsidigt kor med halvrund absid, en utformning som vid tiden var helt dominerande i Skåne. Kyrkan fick två portaler i norr respektive söder. Murarna byggdes av granit med hörnstycken och dörromfattningar av huggen, gul sandsten. Stenarbetena kring ingångarna bestod av noggrant utformade kolonner och kapitäl, rundstavar och bildframställningar.

Kyrkan uppfördes av Mårten Stenmästare, som var en av tidens absolut främsta sten-huggare. Mårten bildade skola i sydvästra Skåne under 1100-talet, då han och hans kollegor försåg flera av landskapets kyrkor, däribland det stora prestigearbetet Lunds Domkyrka, med precisionshuggna dopfuntar och byggnadsskulpturer i romansk stil. Mårten var därutöver byggmästare och antas ha lett uppförandet av flera kyrkor.

Ett vapenhus mot söder tillkommer vid något tillfälle. Under 1400-talet förses såväl kor som långhus med kryssvalv, som smyckas med kalkmålningar. Koret byggs om med en rak avslutning mot öster, och förses på 1500-talet med nya målningar. Absiden rivs av okända skäl. Någon utvidgning av koret görs inte, till skillnad från i många skånska absidkyrkor som förstoras österut under 1400-talet.

1856 står tornet färdigt, uppfört i liv med långhuset och krönt med en spira. Tornet, men även koret, förses med bågfriser längs takfötterna, och det södra vapenhuset rivs.
Troligen har kyrkan även fått sina nuvarande fönsteröppningar vid detta tillfälle.

1934 renoveras vapenhuset efter Eiler Graebes program, och får nytt golv och en glasvägg mot långhuset. Orgelläktaren byggs samtidigt om och förstoras.

1936 får Graebe i uppdrag att utreda möjligheten till en ny sakristia, och anger som förslag att denna placeras i en absid öster om koret. I samband med en renovering hittas grunden till den ursprungliga absiden 1939. 1942 byggs en ny absid på denna grund, då kyrkan restaureras under Graebes ledning. Vid detta tillfälle ombyggs taket och tornet, och bågfriserna på kor och torn rivs. Predikstolen renoveras, en ny altartavla av Per Siegård installeras och kalkmålningarna, som förmodligen kalkats över i samband med reformationen, tas fram på nytt.

1942 tillkommer några komplementära kalkmålningar i långhusets västra travé.

1956 rivs spiran och tornet får sadeltak efter Eiler Graebes ritningar.

1977 genomförs en utvändig renovering under ledning av byggmästare Persson, Stävie Byggnads AB, där fasaderna omputsas med relativt hårt, cementhaltigt bruk. En fasad-renovering görs 1998, då putsskador lagas och kyrkan avfärgas med sandkalk. 2006 görs ytterligare fasadlagningar, och tornet målas med silikatfärg.
2013 genomförs en invändig renovering. Kyrkan får nytt golv, bänkarna renoveras, fasaderna putslagas, fönstren renoveras och ett nytt altare byggs. Vapenhuset utvidgas genom att den befintliga glasväggen flyttas fram.

Exteriör
Kyrkobyggnaden består av ett fyrsidigt långhus, ett mindre kor med absid i öster och ett västtorn i liv med långhuset.

Kyrkan är troligen byggd på kallmurar av natursten. Tornet, långhuset och koret har en svagt förkroppad, vitputsad sockel med diffus övergång till dagermurarna, medan absiden har en sockel av frilagd marksten i liv med fasaden.

Kyrkans ytterväggar är uppförda som skalmurar av gråsten, framför allt granit, med inslag av sandsten i dekorativa partier och med synligt tegel kring dörr- och fönsteröppningar. På vinden märks flera senare tegelommurningar; långhusets östra gavel har förmodligen gjorts om i tegel vid något tillfälle, och murarnas övre del har försetts med några utjämningsskift som upplag för takstolarna. Även tornets övre del är av tegel, avskild från basen med en längsgående avtäckningsplåt. Långhusets och tornets fasader är spritputsade och avfärgade i vitt, medan absiden vitputsats slät. Putsen är enligt uppgift till största delen en kalkcementputs som avfärgats med sandkalk. Tornfasaderna är dock målade med keimfärg. Alla medeltida dekorer från Mårten Stenmästares tid är försvunna eller dolda, i den mån de finns bevarade under kc-putsen.

Kyrkans huvudentré är tornportalen i väster, formad som en pardörr med ett ovanför sittande rundfönster innanför en hög, rundbågigt täckt omfattning av oputsat tegel. Fönstret har en mittdel av färgat glas i fem kulörer. Den segmentbågigt täckta dörren är klädd med stående oljad träpanel. Framför porten finns en trappa av granit och sandsten med fem sättsteg. En sekundär entré finns i absidens östra sida i form av en utåtgående slagdörr klädd med stående ekpanel. En handikappramp, friställd från muren, följer fasaden upp mot dörren.

Långhuset och koret har vardera tre respektive ett fönster mot norr och söder, utformade som rundbågiga öppningar med bågar och spröjsverk av grönmålat gjutjärn. Högst upp finns i varje fönster ett runt parti med ett inskrivet klöverbladskors av färgat glas. På tornets norra och södra sidor finns högre fönster med i övrigt likartad utformning. Öppningarna vidgar sig i tre språng av rött, oputsat tegel. På långhusets och korets norra sida finns lägena för två romanska fönster markerade som en relief i putsen. I absiden finns två ekfönster med slätputsade, raka omfattningar. Bågarna är försedda med ett yttre, helt glas och ett invändigt glas, indelat i smårutor med blyspröjsar. Absidens solbänkar är av slipad kalksten, alla övriga av betong. Tornet har ljudöppningar i alla väderstreck, utformade som två höga och smala rundbågiga öppningar i en större, rundbågigt täckt och putsad nisch. Ljudluckorna är klädda med brunmålad träpanel i fiskbensmönster.

Absidens kägeltak är belagt med enkelfalsad kopparplåt i skivtäckning, lagd på en inbrädning som kragar ut utanför muren. Övriga takytor är utformade som sadeltak belagda med rött, enkupigt falsat tegel. Nockarna är bruksfogade. I mötet mellan långhus- och kormurar och takfot finns en putsad gesimslist i tre språng.