Döderhults kyrka

Döderhults socken ligger mitt i Kalmar län. Tidigare gränsade socknen i norr till Linköpings stift men i och med att Kristdala socken överförts till Växjö stift är det inte längre så. Bygden är rik på fornlämningar. Tidigare var jord- och skogsbruk viktiga näringar men under 1800-talet och 1900-talet har flera viktiga industrier vuxit fram, speciellt i Oskarshamn. En del finns kvar än idag medan andra har avvecklats. Exempel är kustens stenindustri, skeppsvarvet i Oskarshamn och SAAB Scanias lastbilsfabrik.

Den kyrka som idag finns i Döderhult stod klar 1772. Den föregick av en stenkyrka som kan ha uppförts redan på 1100-talet. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med tornet i väster och koret i öster. Fasaderna är putsade och långhusets tak belagt med enkupigt tegel. En av kyrkans äldsta inventarier är dopfuntens cuppa som tros vara från 1400- eller 1500-talet. Flera av kyrkans inventarier har bevarade färgskikt från den ommålning som gjorde 1822. Till Döderhults församling hör idag också kyrkorna i Påskallavik och Bockara.

Den nya kyrkans ritningar utfördes av kommissionslantmätaren Per Engström. Arbetet leddes av byggmästaren Erik Eklund och murarmästaren Jonas Zakrisson. Planen var att man skulle använda sig av den gamla kyrkans södra och östra murar men de visade sig vara i ett för dåligt skick.

Den nya kyrkan byggdes med Ryssby kyrka som förebild. Denna kyrka ritades av majoren vid fortifikationen Ulric Höjer. Ryssby kyrka kom att tjäna som förebild för flera kyrkor som uppfördes vid den här tiden t ex Madesjö, Algutsboda och Vissefjärda. Av dessa är Vissefjärda den som exteriört bäst bevarat sin ursprungliga karaktär. Typiskt för de här kyrkorna är de breda, lite satta, långhusen och de flacka taken med de stora takytorna. Ryssby, Madesjö och Vissefjärda byggdes utan torn. De båda förstnämnda tillbyggdes med tiden med torn. Algutsboda och Döderhult byggdes båda med torn. Även tornen var breda och inte mycket högre än långhusen. Båda kyrkornas torn har byggts om men Döderhult har bevarat mycket av den ursprungliga känslan i tornets utformning. Typiskt för alla fem här nämnda kyrkor är också de ursprungligen fullbreda och rakavslutade koren. Stilen är en tidig nyklassicism med drag av den karolinska tidens enkla och avskalade byggnads ideal.

Kyrkans fasader har omfärgats vid flera tillfällen. När man 1976 knackade ner putsen kunde man se rosa, gula och vita färgskikt. Idag har kyrkan en varmvit kulör som tillkom vid renoveringen på 1970-talet. När kyrkans fasader haft de olika färgerna är dock inte känt. Redan på 1780-talet upptäckte man sprickor i kyrkans östra vägg. Dessa lagades men problemen återkom. Därför satte man 1859 in stag inne i kyrkan.

Taket var ursprungligen belagt med spån. Detta var i det skogrika Kalmar län ett vanligt takmaterial på kyrkorna. År 1812 byttes långhusets spåntak mot ett tegeltak. Långhusets tak har därefter förutom ett kontinuerligt underhåll undgått två större renoveringar då man bl a bytt tegel. Den senaste gjordes 1953-54.

Även tornets tak var ursprungligen spåntäckt. Det belades 1897 med kopparplåt. Tornet saknade från början lanternin. Exakt när denna tillkom är oklart men på en teckning från 1820 kan man se den. Lanterninen hade ursprungligen luckor men 1846 byggdes dessa om till fönster. Tornets huv ska också vid okänt tillfälle ha byggts om. Vid den stora renoveringen som gjordes 1953-54 sägs nämligen att tornets huv gjorts mera lik dess ursprungliga form. Tornets spira kröntes under 1800-talet av en brinnande urna. Denna byttes 1897 mot ett förgyllt kors. Detta kors byttes 1953-54 mot ett enklare kors.

Sakristians tak var när den byggdes belagt med tegel. En svår storm 1780 skadade taket vilket ledde till reparationer. Redan 1806 var man dock tvungen att åtgärda sakristians tak på nytt. Då togs teglet som uppenbarligen varit av sämre kvalité bort och man lade ett spåntak istället. Spåntaket blev kvar till någon gång efter 1880 då det tjärströks för sista gången. Spånen ersattes med tvåkupigt tegel.

Ytterligare en större förändring av kyrkans utseende gjordes 1857-59 då fönstren byggdes om. Vid den här tiden var stickbågiga fönster- och dörröppningar vanliga men ritningar från 1770 tyder på att Döderhults kyrka redan från början hade rundbågiga. Fönsteröppningarna var dock inte så stora. Deras överkant ska ha varit den samma som idag men underkanten ska ha varit i höjd med dörrarna. När fönstren byggdes om gjordes de längre så att de når ner till halva dörren. Tornets fönster flyttades 1859 och gjordes runda. De hade tidigare varit fyrkantiga.

Dörröppningarna däremot ska ha behållit sin utformning sedan kyrkan byggdes. Det finns en ingång i väster och tre i söder. En av de södra ingångarna leder till herrskapsläktaren på södra långhusväggen. Dörren sitter i nivå med herrskapsläktarens placering i kyrkorummet vilket gör att en hög trappa leder upp till dörren. Samtliga dörrar är av trä och alla utom herrskapsläktarens dörr är dekorerade med ett rombiskt mönster målat i rött. Herrskapsläktarens dörr är dekorerad med speglar. Dörrarna vid ingången i väster tros vara original från 1770-talet. Dessa dörrar har ett lås som skänktes av majoren Lars Hammarskjöld på Wirbo och som fanns på plats redan 1776 då kyrkan invigdes.

Döderhults kyrka har exteriört genomgått flera förändringar men trots det har kyrkan som byggnad bevarat mycket av sin ursprungliga karaktär. En del material har bytts ut och tornets lanternin har förändrats, men kvar finns de drag som tydligt markera att Döderhults kyrka tillhör denna för Kalmar län särpräglade grupp av kyrkor som byggdes under 1700-talets andra hälft. En ovanlig företeelse är herrskapsläktarens ingång med sin placering mitt på den södra långhusväggen och med den höga trappan som leder upp till dörren.