Påskallaviks kyrka

Samhället Påskallavik ligger vid havet i södra delen av Oskarshamns kommun och tillhör Döderhults församling. I området finns flera lämningar från förhistorisk tid. Påskallavik började växa fram som ett samhälle under slutet av 1700-talet. Då grundade medlemmar av familjen Callerström fler olika verksamheter som skeppsvarv, såg, kvarn, pappersbruk och vadmalsstamp. Påskallavik blev med tiden ett litet centrum för handel och sjöfart. Nära samhället låg också Vånevik som är ett av ostkustens centrum för stenbrytning.

Påskallaviks kyrka byggdes 1862-65 på initiativ av och med hjälp av frikostiga donationer från bröderna Erik och Nils Callerström. Man vet inte vem som ritat kyrkan men en uppgift säger att det ska ha varit en dotter till Nils Callerström.

När Påskallavik utvecklades från bondby till handelsplats under 1800-talet växte befolkningen. Avståndet till socknens centrum i Döderhult gjorde att tankarna på att bygga en egen kyrka växte fram. Vid mitten av 1800-talet hade dock Oskarshamn vuxit och för Döderhults församling var det mest angeläget att bygga en kyrka där. Påskallviksborna med bröderna Erik och Nils Callerstedt i spetsen tog då saken i egna händer och byggde själva en kyrka. Marken skänktes av Erik Callerstedt och Nils Callerstedt bidrog med 5 400 kr av de 5 900 kr som bygget kostade. Kyrkan stod klar 1865 men en egen präst fick församlingen först 1923.

Påskallaviks kyrka har ett långhus orienterat i nord-sydlig riktning med koret i söder och vapenhus i norr. Tornet och vapenhuset är byggt mitt på långhusets västra sida och sakristian på den östra sidan. Det ger kyrkan en i det närmaste korsformad planlösning. Koret i söder är fullbrett och rakavslutat.

Långhuset har ett valmat tak belagt med rött tegel. Även sakristians sadeltak är belagt med samma tegel. Torntaket är tältformat och avslutas med en hög spetsig spira krönt av ett förgyllt kors. Tornets tak är klätt med svartmålad plåt. Alla fasader är spritputsade utom lanterninen som är slätputsad. Kring tornets hörn, dörrar, fönster och ljudluckor finns slätputsade omfattningar. Putsen är avfärgad i vitt. Sockeln är av granit. Ingångar med dubbla trädörrar finns i norr och väster samt separat ingång för sakristian i söder med en trädörr. Alla dörrar är rakavslutade och målade i svart. Långhusets fönster är rundbågiga med spröjs och karmar målade i grått. Ingången i norr och till sakristian har trappor av granit och handledare i svartmålat smide. Solbänkarna är klädda med svartmålad plåt Sakristians fönster är rektangulära med färgsättning och solbänkar lika långhusets fönster. Över ingången i norr finns ett lunettfönster och över ingången i väster ett runt fönster. Tornet har tre ljudluckor i varje väderstreck. De är rundbågiga och luckorna är målade i grått. Mot tornets gesims finns en rundbågefris i putsen.

Påskallaviks kyrka är till sin form och planlösning en i Kalmar län ovanlig typ av kyrka. I kyrkan finns drag från flera olika stilar såväl äldre som samtida med kyrkans uppförande. Det äldsta draget är långhusets utformning. Den kompakta byggnadskroppen och det valmade taket för tankarna till de kyrkobyggnader som uppfördes i mitten av 1700-talet t.ex. Vissefjärda och Madesjö kyrkas långhus före ombyggnaden på 1880-talet. Det är dock inte en direkt överrensstämmelse utan snarare en aning om att denna typ av kyrkor har varit förebilder.

Naturligtvis framstår också Ukna kyrka som en inspirationskälla. Ukna är den enda förutom Påskallaviks kyrka i länet som har ett mittorn. Genom tornens placering upplevs de som en mer dominerande del av bygganden än när tornet traditionellt är placerat vid en gavel. Till skillnad från Ukna kyrka har den som ritat Påskallaviks kyrka skapat en korsplan genom att placera sakristian i linje med tornet på kyrkans östra sida. Denna variant är inte en typisk grekisk korsplan vilket vi har två exempel på i länet nämligen Fliseryd och Dalhems kyrkor. Hos den grekiska korsplanen är korsarmarna en del av kyrkorummet. Här utgörs armarna av separata byggnadsdelar med andra funktioner.

Stilmässigt har exteriören influenser från nyklassicism och nyromanik. De klassicistiska dragen är de släta, putsade ytorna och den sparsamma dekoren. Ingången i norr omges av slätputsade pilastrar och arkitrav (överliggare) som är typiska för nyklassicismen. De rundbågiga fönstren är ett drag som kan härledas både till nyklassicismen och nyromaniken. De mest framträdande nyromanska dragen är tornets takkonstruktion med den smalare spiran placerad på toppen av taket, rundbågefrisen vid tornets gesims samt ljudluckornas och ingången i västers grunda valvbågar. Det sistnämnda arkitekturelementet kallas arkivolt. Sedan kyrkan uppfördes på 1860-talet har tornets lanternin byggts om 1897, en trappa tillkom vid den norra ingången 1925 och nya korfönster med dekorerat glas sattes in 1988. Takmaterialet byttes första gången 1886 till enkupigt tegel och 1987 fick kyrkan ett nytt tegeltak med tvåkupigt tegel. Lanterninen uppfattas som en naturlig del av tornet och exteriört kan man inte ana var gränsen mellan natursten och tegel går. Bytet till det nya tegeltaket 1987 är den förändring som idag som är mest påtaglig. Kyrkan upplevs dock exteriört som väl bevara.