SLÖTA KYRKA

SLÖTA nyklassicistiska KYRKA har ett rektangulärt långhus, ett kor med en rundad östvägg och ett fyra våningar högt västtorn.
TAK - Långhusets sadeltak, liksom det rundade sakristietaket och tornhuven, är täckt med kopparplåt som lagts i skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Tornet kröns av en klockformad huv med tornur åt fyra väderstreck. Urtavlorna är gröna med förgyllda siffror och visare. Ovanpå huven finns en sexsidig lanternin med rundbågiga öppningar som nedtill har spaljéstaket. Lanternintaket kröns av ett förgyllt kors på en kula. Kyrkans tak har nedtill fotränna och stuprör i koppar. På sakristietaket finns en hög skorsten av lertegel.
Kyrkans FASADER är spritputsade med varierande grusstorlek och har slätputsade hörnmarkeringar liksom omfattningar kring fönster och dörrar. Nedtill är putsen rakt avhuggen några decimeter ovan marknivå för att förhindra fuktvandring. Tornets första våning markeras av en gördelgesims i form av ett slätputsat hålkärl. I första våningen finns åt norr och söder igensatta, rundbågiga fönsteröppningar vilkas nischer är slätputsade. På tornfasaderna finns synliga ankarjärn. Ovan porten åt väster står det med järnslag årtalet 1794.
FÖNSTER - Södra och norra fasaderna är uppbrutna av vardera fyra, den östra av tre, rundbågiga fönsternischer med fönsterbleck av kopparplåt. De spröjsade fönsterbågarna, som är målade i en ljust grå kulör, sitter något indragna i fasaden. Rakt ovanför västporten finns ett spröjsat rundfönster. Tornets tredje våning markeras av äldre fönster med mittpost och spröjsade rutor åt norr och söder. I tornets fjärde våning finns höga ljudluckor med spaljépanel åt alla väderstreck. Likt tornfönstren sitter dessa i segmentbågeformade nischer och är målade i en grågrön kulör. Små, rektangulära fönster till källarvåningen under sakristian finns åt nordost och sydost.
PORTAR - Nordportalen, med klassicerande detaljutformning, är utskjutande och centrerad på långhusfasaden. Portikens tak är rundat och belagt med kopparplåt och kröns av en förgylld kula. I gavelpartiet finns ett rundfönster som är spröjsat i en stjärnform där de inre delarna har kolorerat glas. Fönstret omges av en äggstavslist. Porten är i form av en pardörr vars dörrar är klädda med liggande band av kopparplåt. Föregående gäller även sydportalen. Utanför vardera finns två trappsteg av sedimentär bergart. Tornets västportal har rakt överstycke och sitter i en djup, tvåsprångig, segmentbågeformad nisch. Dörren är klädd med kopparplåt och försedd med en dragring av smide. Utanför finns en avsats i kalksten. Sakristians ingång, i nordöstra absidväggen, nås via en trappa med sex steg av kalksten och ledstänger i svart smide. Dörren är klädd med band av kopparplåt och på draghandtaget finns årtalet 1960. Under sakristian finns en källarvåning med ingång i markplan rakt från öster. Dörren är äldre och klädd med pärlspånt och har ett äldre smideshandtag.

SLÖTA KYRKA är en stor, enskeppig salskyrka med högt och brett långhus, västtorn med vapenhus, runt avslutad, jämnbred kordel. Sakristian ryms bakom altaret i en absidliknande utbyggnad som i den övre delen är öppen mot koret.
FÖNSTER - Kyrkan har rundbågiga fönstersmygar och fönsterbågar. Fönstersmygarna är putsade likt väggarna medan fönsterbänkarna är klädda med grålackade masoniteskivor. Fönsterbågarna, som är målade i en ljust grå kulör, har vardera två tvärposter, en mittpost och ett rundbågigt överstycke. Alla fem lufterna är spröjsade i mindre rutor. Såväl inner- som ytterbågarna åt söder är recenta (sannolikt från 1929 eller eventuellt 1960), men norrfönstren har kvar de äldre ytterbågarna.
LÅNGHUS - Kyrkorummets färgsättning går i ljust grått, vitt, gråblått med förgyllda detaljer. Kyrkans väggar är invändigt slätputsade och vita liksom det flacka, tunnvälvda taket. Den putsade taklisten, i grått och blått, är bred och har profilerade vulster och ett brett hålkärl i mitten. Taklisten fortsätter längs den rundade östväggen, här med inskriften i guldbokstäver: "Så älskade Gud werlden, att han utgaf sin ende Son". Västväggen saknar taklist. Sex dragstag i taknivå håller ihop långsidorna. Långhuset får ljus genom fyra stora, rundbågiga fönster på södra och fyra på norra sidan samt tre, tätt sittande fönster, i den rundade sakristieväggen åt öster. Mitt på långsidorna finns syd- respektive nordportal med enkla pardörrar som laserats i en gråblå kulör och där varje dörrblad har fem fyllningar. Dessa dörrar, sannolikt tillkomna 1960, leder in till vindfång med golv av äldre gravstenar, putsade väggar och tunnvälvda, vitputsade innertak. Ytterdörrarna, vilka är ursprungliga, är beklädnadsdörrar med äldre lås och beslag. Ovan dörren, i vart vindfång, finns ett runt fönster spröjsat som en stjärna. På långhusets innervägg, ovanför sydportalen finns den tidigare, helförgyllda altarprydnaden, en liggande bibel som bär ett kors med svepeduk samt symbolerna för hoppet och kärleken. Ovan nordportalen, på ett pediment prytt med förgyllda detaljer står ett enklare, förgyllt kors med en törnekrona . Bänkinredningen är uppdelad i fyra öppna kvarter om fem bänkar i de främre kvarteren och åtta i de bakre. Mittgången är belagd med kalkstensplattor. Trägolvet under bänkarna är lackat, har smala golvtijor och ligger i liv med mittgången. Över mittgången hänger, från runda tuckaturmarkeringar i taket, tre olika ljuskronor av mässing.
Den öppna BÄNKINREDNINGEN är ursprungligen från 1906 men är ombyggda 1929 till nuvarande utseende. Bänkarna ansluter inte till väggen. Bänkskärmarna är prydda med vardera fem rektangulära fyllningar marmorerade i gråblått som är åtskilda av smala pilastrar med högsmal fyllning i vitt och grått. Bänkarnas ryggar har enkla fyllningar och är laserade i blågrått liksom skärmarnas ramverk. Varje bänkgavel har högsmal fyllning, liksom skärmgavlarna, och utskurna armstöd med liten volut uppburen av ett svarvat, smalt ben. Under bänkarna finns strålvärmare.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - Kyrkorummets västra fönsterpar är inbyggt av en större läktarunderbyggnad som tillkom 1960. Underbyggnadens väggar går fram i liv med läktarens sex pilastrar, någon gång sannolikt förhöjda c:a 30 centimeter. Pilastrarna har avfasade hörn och är gråmålade. De yttersta paren åt söder respektive norr inramar gråmålade vikväggar som är uppglasade med tunna, vertikala slitsar. I samma stil är den breda pardörren till mittgången. Väggarna mellan mittgång och vikväggar är vitmålade, har varsin horisontell luftspalt och varsin modern ljusarmatur under denna. I den södra delen av underbyggnaden finns kapprum, toalett och ett informationsbord och i den norra delen finns ett samlingsutrymme med bord och fåtöljer. Utmed den västra väggen går en svängd trappa, där stegen klädda med plastmatta, upp till läktaren. Utmed väggen finns moderna handledare. Under trappan har man byggt in ett förvarings- och städskåp med vikdörrar åt öster.
LÄKTARE - Läktarbröstningen, som är rak med en något utskjutande mittdel, är prydd med rektangulära fyllningar som är marmorerade i beige och blått. Mittdelen markeras genom kannellerade, engagerade kolonnetter. Över bröstningen sitter ett säkerhetsräcke av metall. Läktargolvet består av smala, lackade tiljor emedan gradänger och läktarbänkar togs bort 1960. I läktarens sydvästra hörn står ett gråmålat, större textilförvaringsskåp av senare datum. Två mindre ljuskronor av mässing, enpå var sida om orgeln, hänger från taket. Bakom orgeln leder en modern dörr till tornets andra våning.
ORGELN tar upp större delen av läktaren och når takhöjd. Fasaden är nyklassicistisk, tredelad och målad i gråblå och blå kulörer och har förgyllda detaljer. Mittdelen kröns av ett tympanonfält med en förgylld lyra. Spelbordet är vänt mot kyrkorummet. Orgeln, som har tjugofyra stämmor, tillverkades ursprungligen för Folkärna kyrka i Dalarna 1769 och inköptes till Slöta kyrka 1857.
Kyrkans KOR, förlängt till bänkfronterna 1960, markeras av ett förhöjt golv belagt med kalkstensplattor. I korgolvet finns två stora, äldre gravhällar. Korets östvägg är endast c:a två meter hög och rundad likt en absid, då den följer den bakomliggande sakristians form. På väggen står åtta gråmarmorerade kolonner med förgyllda joniska kapitäl och bär upp korets halvkupolformade innertak. Bakom kolonnerna skymtar den vitputsade, rundade sakristieväggen med sina tre rundbågiga fönster. Själva korväggen, som är putsad och målad ljust grå, är sedan 1960 försedd med fem mosaikbilder av olikfärgade glasbitar. Konstnären, Gun Setterdahl, har i mitten framställt Maria som håller fram en ung Kristus, på var sida om dessa ett kristusmonogram och livets träd samt, ytterst, sakramenten i form av dels en dopkälla med duvor och dels "två fiskar och fem kornbröd". Vid korgolvets början, invid nordväggen, finns kyrkans predikstol och ett gråmålat piano. På korets södra sida står en kororgel. Brevid kororgeln, på väggen nedanför söderväggens östra fönster, finns ett dopaltare från 1960 bestående av en kalkstensskiva som vilar på två konsoler av kalksten och framför detta står dopfunten. På ömse sidor om det rundade altargolvet står rektangulära, nyklassicistiska psalmnummertavlor på kannellerade kolonner med bas. Kolonnerna är stänkmålade. Nummertavlornas ramar är kraftigt dekorerade med utskurna och förgyllda detaljer. De raka sidodelarna av östväggen har var sin dörr in till sakristian. Dörrarna, från 1960, är målade gråblå och har tre fyllningar var.
KORORGEL - Orgeln sattes in i kyrkorummet 1978. Dess fasad, som är försedd med marmorerade fyllningar, är målad i gråblå toner för att harmoniera med kyrkorummet i övrigt.
Den nyklassicistiska PREDIKSTOLEN är målad i en ljust grå kulör med förgyllda detaljer. Predikstolens träunderrede är stänkmålat. Korgen är rund liksom tillhörande ljudtak från 1960. Trappan, åt öster, med barriär, är sannolikt ursprunglig. Alla tre delarna är upptill prydda med utskuren äggstavslist och nedtill av, först en lagerbård och sedan en stiliserad drapering med hängande "tofsar" i guld, det sistnämnda gäller dock ej trappan. Korgen och trappbarriären uppdelas genom smala, kannellerade kolonnetter med korintiska kapitäl. I de fyra fält som bildas på korgen finns förgyllda dekorelement, utskurna i trä, föreställande två facklor, ett brinnande hjärta omgivet av en orm samt en blomsteruppsättning. Även på trappbarriären finns blomsterdekor. Enligt uppgifter skall predikstolen vara från det att "kyrkan uppfördes" men sannolikt är att man skall tolka detta som att predikstolen införskaffades 1857 när kyrkan omdanades.
DOPFUNT - Cuppan, som vilar på en nyare fot i kalksten, är från 1200-talet, har bägarform och är dekorerad med en vegetativ bladslinga. Ovanpå finns ett dopfat i mässing.
Kyrkans ALTARE, från 1960, står fritt ett stycke från östväggen på en rund plattform av samma slags golv som koret men upphöjd ett steg. Altaret består av en bred altarskiva och två stengavlar av kalksten. Under altaret är golvnivån höjd ytterligare ett steg.
ALTARRINGEN, som ej ansluter till östväggen och är tillverkad 1960, består av ett vitmålat ramverk med profilerade fyllningslister kring rektangulära öppningar samt mellanliggande kannellerade, förgyllda pilastrar. Armstöd och knäfall är klädda i ett ljusblått tyg.
SAKRISTIAN utgörs av en långsmal gång utmed absidens östra vägg och har ingångar åt väster, norr och söder om altaret. Via en dörr på norra sidan, vars dörrblad är beklätt med lockpanel, når man kyrkogården. Vindfånget har två trappsteg ned till ytterdörren som har fyra fyllningar (1960). Sakristian får ljus från undre delen av de höga korfönster som även syns från kyrkorummet. Dessa fönster har mittpost och två småspröjsade lufter med ofärgat antikglas. Bågarna är recenta. Fönsterbänkarna är av kalksten. Sakristians golv är likt korets, väggarna är putsade och vitmålade och taket består av äldre, breda, hyvlade plankor som är målade i en gråblå kulör. Utmed västväggen hänger åtta porträtt i olja av tidigare kyrkoherdar. I den södra delen av sakristian finns ett textilskåp. Den sydöstra delen av sakristian är avskärmad av en omålad vägg bestående av lockpanel och med en spetsbågig öppning utan dörr. Sakristian har sin prägel från renoveringen 1991-92.
SAKRISTIANS KÄLLARE - Under sakristian finns åt söder ett utrymme för redskapsförvaring och en trappa ned till pannrummet. På norra sidan finns förvaringsutrymmen. Pannrummets dörr är äldre och beklädd med liggande, grönmålad pärlspånt. Tak och golv är av betong, troligen från 1936 då pannan installerades. Väggarna är putsade. Intill utrymmet åt norr hänger en äldre pardörr beklädd med profilerad panel i fiskbensmönster. Invändigt har den ett stockås och utvändigt en dragring av smide. Sannolikt är detta en f.d. ytterdörr till denna eller till den tidigare kyrkan. Det ena dörrbladet är nedtaget.

Ytterligare beskrivning av VAPENHUS och TORNVÅNINGAR finns i inventeringsmaterialet.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2001:
SLÖTA KYRKA, med tresidigt korparti, uppfördes 1787. Tornet byggdes 1794 och en sakristia åt norr tillfogades 1818. 1857 fick kyrkans östra del sitt nuvarande utseende med sakristia bakom koret. I och med detta revs sakristian åt norr. Vid denna ombyggnad fick kyrkan ny fast inredning och portalerna åt norr och söder tillkom. Kyrkan skall ha dekormålats invändigt 1906 utav kyrkomålaren Johan Gustav Ljungström. Vid samma tid skall kyrkan ha fått ny, öppen bänkinredning.
1929 genomgick kyrkan en renovering under ledning av arkitekt Axel Forssén. Vid denna tid hade kyrkan kvar sitt dekormåleri och bänkarna från 1906 medan altarkorset, altarringen, predikstolen, läktaren och orgelfasaden beskrivs som om de tillkommit när kyrkan uppfördes. Utvändigt hade kyrkan järnplåtstak. En gotisk dopfuntsskål användes som fot till predikstolen. Renoveringen innebar utvändig putslagning, nya innanfönster och innerdörrar, in- och utvändig ommålning, konservering av korvalv, korvägg samt läktarbröstning samt att bänkgavlarnas uppskjutande palmetter togs bort.
1936 ersattes de två tidigare kaminerna med en lågtrycksångvärmepanna som placerades under koret och sakristian. Vid samma tillfälle drog man också in elektricitet i kyrkan. I och med grävningar och borttagande av kyrkgolvet fann man två underjordiska kamrar utanför den tidigare kyrkans östmur. Dessa utgjorde vinkällaren till den förutvarande sakristian från 1818 vilket också nämns i en inventering från 1820.
1959 lades ett förslag om att yttertakets svartplåt skulle bytas ut mot kopparplåt.
1960 genomgick kyrkan ytterligare en genomgripande renovering, denna gång under ledning av arkitekten Anders Ekman. Vid denna renovering tillkom nytt altare, ny altarring och ljudtak ovan predikstolen. Korets rundade innervägg fick en en mosaikutsmyckning utförd av konstnärinnan Gun Setterdahl. I väster byggdes läktarunderbyggnader med toalett. I samband med detta flyttades läktartrappan från vapenhuset till långhusets västra del. Invid dopfunten tillkom ett dopaltare. Korbänkarna togs bort och korets cementgolv bilades bort och erattes med kalkstensplattor. På orgelläktaren togs gradängerna bort. Sakristian i öster fick nya dörrar, skärmvägg och en ny utgång åt nordost. Vid ommålningen av kyrkan borttogs 1906 års väggdekor med fältindelningar i vitt, guld och blått.
1978 inköptes en kororgel med fyra stämmor och pedalstämma som placerades söder om dopfunten. Tornfasaden har lagats, omputsats och målats 1976, 1981 och 1993. Vid den sistnämnda renoveringen nytillverkades ett rundfönster ovan västporten. Då muren var frilagd konstaterades att tornet uppförts av sandsten och kalksten. Sandstenen var sannolikt sekundäranvänd från en byggnad som tidigare eldhärjats. Den senaste invändiga restaureringen utfördes 1991-92 då kyrkan målades om, språkband återuppmålades, sakristian renoverades, tidigare altarkors sattes upp ovan norr- och söderingång, kyrkan fick ny textil på t.ex. altarring och predikstolen och psalmnummertavlorna konserverades.
Kyrkans första orgelverk var tillverkat 1769 av Nils Söderström och Mattias Svalberg, Sala, för Folkärna kyrka i Dalarna. 1857 fick orgeln en ny fasad utförd av J N Söderling i Göteborg. 1894 renoverades orgeln utav en Härngren i Linköping. 1944-45 byggdes orgeln återigen och 7 stämmor behölls. Orgeln anses vara det äldsta, i bruk varande, orgelverket i landskapet samt ett av få återstående arbeten utförda av Söderström och Svalberg.