KINNEVEDS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2001:
KINNEVEDS KYRKA är en romansk absidkyrka vars medeltida murverk sträcker sig till långhusets två östra travéer. Kyrkan kan ursprungligen ha haft öppen takstol eller möjligen platt trätak. Den romanska kyrkan har haft tre små rundbågiga, högt placerade fönster i södra fasaden: ett i koret och två i långhuset. Absidfönstret murades igen 1953. Kyrkan hade sannolikt tre portaler; en i korets sydvägg, där den nuvarande sakristiedörren ursprungligen kan ha suttit och en rundbågig norrportal, dit den nuvarande torndörren hörde, samt en rakt avslutad sydportal. Ingen av dessa är idag i bruk. Ursprungligen hade kyrkan sannolikt en senmedeltida sakristia, ett vapenhus åt norr och ett västtorn i sten vilket enligt uppgift skall ha varit i dåligt skick redan under 1600-talet. Under senmedeltiden slogs valv i kor och långhus vilka dekorerades 1953 med grå och röda ribband i medeltida stil. Enligt uppgift skall kyrkan ha haft spåntak på 1700-talet. Interiört genomfördes 1786-87 en större renovering då "golv, stolar, disk och altare måste omgöras" Kyrkan vitputsades invändigt och sakristian byggdes om så att fönstret åt öster förstorades och en dörröppning togs upp åt norr.
Vid en större om- och tillbyggnad 1819-1820 revs vapenhuset åt norr samt tornet. Ett nytt torn byggdes upp och långhuset förlängdes åt väster med en stomme som mestadels bestod av gråsten. Denna förlängda del täcktes av ett trätunnvalv, fick två högre fönster och hit flyttades kyrkans läktare från 1733. Vid samma renovering vidgades triumfbågen, kyrkan putsades och målades om samt att kyrkan fick en ny takstol. 1829 fick kyrkan nytt spåntak. De invändiga väggarna putsades åter om 1841. 1885 fick kyrkan en femstämmig orgel, byggd av orgelbyggaren Molander. 1866 renoverades kyrkan invändigt så att absiden försågs med draperimålning kring fönstret samtidigt som kyrkan fick en ny altarring, nytt altare och ny predikstol. I samband med detta tillkom målningar i koret. Några år senare, 1883, fick kyrkan en ny orgel.
Vid renoveringen 1910-11 var den nationalromantiska stilen förhärskande vilket gjorde att väggpilastrarna fick kapitäl, valven försågs med ribbor av cement, nytt golv lades, väggarna jämnades ut, triumfbågen målades i romansk stil och undre delen av väggarna målades blå. De slutna bänkkvarteren byttes mot fristående bänkar med öppen rygg. Kyrkans spåntak byttes ut till ett lertegeltak. Målningar i koret från 1685 påträffades men kalkades över. 1922 täcktes tornhuven med kopparplåt. Kyrkan fick elbelysning 1929 och började värmas med lågtrycksångvärmeledning 1938. Det senare gjorde att man fick bygga ett pannrum under mark söder om koret.
1951-53 renoverades kyrkan under ledning av arkitekten Gunnar Hoving vars förslag bygger på Ärland Noreens från 1944. Byggmästare var Folke Mann och konservator Olle Hellström. Utvändig och invändig puts togs bort, väggarna putsades om och hela kyrkan målas om invändigt. Triumfbågen återfick sina ursprungliga mått och absidfönstret murades igen. Vid renoveringen placerades den nuvarande uppsatsen på altaret istället för en tidigare uppsats i form av ett kors med vitt draperi och symboler för tro, hopp och kärlek. Den medeltida madonnan fick sin plats i långhuset och västportalen i tornet murades om från rundbågig till rak modell och hit flyttades nu den medeltida dörren som förut stått i sakristian som arkivport. I sakristian uppfördes det lilla altaret på vilket träskulpturerna från den altaruppställning som kasserades år 1786 är placerade. En ny predikstol tillverkades och ovan den sattes ett tidigare ljudtak upp efter att det kompletterats och renoverats. Golven lades om, nya innandörrar, bänkar och fönster sattes in.
1975 lades förslag på att kyrkans tak återigen skulle täckas med spån eftersom de dåvarande lertegelpannorna var för tunga för takstolens dimensioner. 1980 fick kyrkan en ny orgel medan den äldre fasaden från 1885 behölls. 1983 renoverades kyrkan och målades om invändigt. Läktaren byggdes om och fick nytt golv, säkerhetsräcke, nya bänkar och nya skåp. I kyrkorummets västra del togs ett bänkpar bort och en manöverpulpet för ljus och ljud sattes in. Sakristian fick en ny utvändig dörr för att skydda för drag och den äldre dörren innanför. 1995 sattes ett nytt textilförvaringsskåp in i sakristian.

KINNEVEDS KYRKA har ett rektangulärt, högt långhus, ett lägre och smalare kor i öster med tillhörande absid samt ett fyra våningar högt klocktorn åt väster.
TAK - Långhuset, sakristian och koret har spåntäckta sadeltak som nedtill har hängrännor och stuprör i koppar. På långhusets nock finns en skorsten murad av tegel. Absidens tak är halvrunt och täckt av spån. Torntaket, som är klätt med kopparplåt, är i form av ett tälttak med en enkel, fyrasidig överbyggnad som kröns av ett kors.
FASADER - Alla fasader är spritputsade och kalkade vita. Nedtill har fasaderna en utkragande sockel som målats svart men som är väldigt flagnad. I tornets sydfasad, på första våningen, finns en liljesten inmurad.
FÖNSTER - Långhuset har tre segmentbågeformade fönsternischer på varje sida där fönsterparet längst åt väster, i den förlängda delen, är något större än de främre. Kyrkans alla fönsterbågar (1953?) är målade gråblå och har tresidiga överstycken samt korsposter. Varje luft är indelad med spröjs till åtta rutor av sannolikt återanvänt glas. Fönstren sitter något indragna i fasaden och har nedtill solbänkar av sedimentär bergart täckta av ett blåmålade fönsterbleck. Koret har en fönsteröppning, lik de övriga åt söder, med rundbågigt överstycke. Tornets andra våning markeras av ett fönster åt väster med rundbågigt överstycke (äldre), med korspost och där varje luft är spröjsad till sex rutor. I tredje våningen finns rundbågiga ljudluckor åt norr, väster och söder.
PORTAR - I tornets första våning finns en mycket enkel västportal bestående av en rektangulär öppning med en inåtgående, äldre plankdörr som exteriört är beklädd med liggande band av fastnitad järnplåt samt har en dragring av smide. Utanför porten finns en fritrappa av kalksten (1900-tal?) med sju steg. Utmed fasaden finns enkla handledare av smide och åt söder finns en reversibel handikappramp av lättmetall. Ovanför dörren finns en modern väggarmatur.

KINNEVEDS KYRKA är en enskeppig salskyrka som har kor med absid åt öster, till koret vidbyggd sakristia åt norr och västtorn med vapenhus i första våningen. Kyrkorummet, koret, sakristian och vapenhuset har invändigt slätputsade väggar som kalkats i en bruten vit färg.
LÅNGHUS - Östra delen av långhuset samt koret har kryssvalv vars kappor, i långhuset, går ned som väggpilastrar utmed långsidorna. Valven är utan ribbor men vid restaureringen 1953 dekorerades valven med målade grå och röda ribband. Långhusets västra del, (tillbyggd 1820), täcks av ett tunnvälvt brädtak med profilerad taklist som målats ljust grå. Golvet är ett lackat trägolv av smala brädor. I södra respektive norra fasaden finns tre segmentbågeformade fönstersmygar som är putsade likt väggen. I kyrkorummet finns två kvarter med lösa bänkar som sattes in 1953. Bänkarna är femton stycken på vardera sidan och längst bak under läktaren är ett bänkpar sid borttaget. På södra sidans sista bänk sitter ett manöverbord för ljus- och ljud fastsatt på bänkens bakstycke, bakom den norra finns plats för stolsförvaring. Ovanför mittgången hänger tre ljuskronor i mässing. På de främsta väggpilastrarna finns femarmade ljusamplar. Väster om sydfasadens mittfönster på sydfasaden finns ett barockepitafium i trä av bildhuggaren och målaren Aureller över prästen Jacob Vallbom, kyrkoherde i Kinneved
1712-27, och hans hustru, avporträtterade på ovala kopparplattor. På samma plats på nordsidan finns ett något mindre epitafium över Carl Hodhelius, kyrkoherde 1691-1707. Det består av en rektangulär tavla inom en bred ram av skulpterade blommor, blad och frukter. I långhusets nordöstra hörn, utmed östväggen, står kyrkans predikstol. I långhusets sydöstra hörn finns den romanska dopfunten. I samma hörn, utmed långsidan, står en Pietá från sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal, som är skuren i halvrelief, polykrom och placerad på en enkel, gråmålad piedestal av trä. På triumfbågen finns en nyklassicistisk psalmnummertavla i en förgylld ram som kröns av tre förgyllda urnor. Åt väster finns en relativt djup orgelläktare Taket under läktaren består av vitmålade plankor och här finns två plafondlampor med färgat glas på varje sida. Under läktaren på den norra sidan finns en "series pastorum" tavla av trä.
FÖNSTER - Fönsterbågarna (följande gäller kyrkans alla fönster om inte annat anges), har kopplade bågar med tresidigt överstycke och korspost. Innerbågens fyra lufter är blyspröjsade till sexton rutor med antikglas i gult, orange och vitt. Ytterbågens fyra lufter är spröjsade till åtta rutor. Fönsterbågarna, som sattes in vid renoveringen 1951-53, är målade i en ljust grå kulör.
BÄNKINREDNINGEN är sluten och sattes in 1953. De raka, oprofilerade bänkgavlarna är målade i mörkt brunrött. Upptill finns en utkragande, orangeröd list med en brun platta överst. Sitt- och ryggstödsbänk är laserad i en brungrön färg som marmorerats i vitt och grått ovanpå.
PREDIKSTOL OCH LJUDTAK - Predikstolen är tillverkad 1953 i en till kyrkans övriga, äldre inredning anpassad stil. Korgen har åt norr ett rakt parti som sedan övergår i en tresidig del från vilken en trappa leder ned till koret i öster. Korgens sidor har var sin rektangulär fyllning som är laserad i beige, fyllningslister i blått och guld och ett ramverk i rödbrunt. Upptill avslutas korgen med en utskjutande list och nedtill vilar den på en murad och putsad fot. Trappan har fyra lackade steg med ett enkelt, brunmålat räcke i metall. Ovanför korgen hänger ett sexsidigt ljudtak, polykromt med förgyllda detaljer, i provinsiell barock från 1725 målat 1753 av Johan Wahlin från Skara. Nedtill hänger blå festoner med rosetter i hörnen och buketter med blommor och frukt mitt på. Listverket pryds med bevingade änglaanskikten i hörnen och en målad palmettfris. Upptill kröns ljudtaket av kartuscher som omges av snidat bladverk. I hörnen finns bevingade änglar som blåser i horn och håller i palmblad. Undertill är taket målat ultramarinblått med en gyllene duva av trä som hänger fritt.
DOPFUNT - Den romanska dopfunten av sandsten, som möjligen är tillverkad av mäster Harald, har en cuppa som är dekorerad med kvastpalmetter mellan två repstavslister. Foten är fyrkantig och kragar ut nedåt.
LÄKTAREN vilar på fyra enkla träpelare som är målade grå nedtill och vita längst upp. Bröstningen är rak och har rektangulära fyllningar som är prydda med naturalistiskt målade blommor av olika arter på en botten som är målad i brutet vitt på varje fyllning. Ramverket är laserat i orangebrunt och upptill finns en list på vilken man skrivit, med snirkliga bokstäver, att läktaren är uppförd 1733. Upptill har man nyligen försett bröstningen med ett säkerhetsräcke i metall. Läktarbröstet är tillverkat 1733 och dekorerades sannolikt 1743 av målaren Dietlef Ross från Borås. Före ombyggnaden 1820 var läktaren placerad vid långhusets nuvarande andra travé. Läktaren har ett nyare, lackat golv med två gradänger samt en lös gradäng åt söder för kören. Alla bänkar är borttagna och söder och norr om orgeln finns väggfasta förvaringsskåp lika dem i sakristian.
ORGEL - Orgelfasaden från 1833 är nyklassiskt inspirerad och har en tredelad front med synliga pipor och som kröns av ett listverk med förgyllda detaljer bl.a. i form av voluter och en lyra. Själva orgeln har 21 stämmor och är tillverkad 1981 av den danska firman Troels- Kroohn, delvis med återanvändande av äldre pipor. Spelbordet är modernt och av lackat trä.
KORET avskiljs från långhuset genom en triumfbåge med kraftigt utskjutande väggpilastrar samt ett från triumfbågen utskjutande korgolv belagt med rektangulära kalkstensplattor. Korgolvet är förhöjt två trappsteg. Kortakets kryssvalv är bemålade enligt renässansens stilideal. Dominerande färger är svart, gult och rött. Målningarna, som sannolikt tillkom 1685, har nedtill en lagerbård, enkla ribband och mitt på valvkappan medaljonger som visar spår av figurativt måleri. Runt medaljongerna finns lekfullt vindlande blad och blomrankor, sannolikt föreställande rosor, tulpaner sant vindruvsklasar. Från taket hänger en ljuskrona i mässing och på korets västvägg finns, på ömse sidor av triumfbågen, två enkla, något moderna ljusamplar i mässing. Invid korets norra vägg finns en vattenburen radiator som är inklädd av ett modernt spjälverk som målats ljusgrått. På väggen ovanför radiatorn hänger en äldre nyckel. Mitt på samma vägg finns en liten och smal dörröppning som leder in till sakristian. Dörren, en plankdörr som åt koret är beklädd med liggande järnbank samt försedd med dragring, är sannolikt medeltida och kan av storleken att döma ursprungligen ha varit placerad i korets nu igensatta sydportal. Öster om dörren finns en rektangulär och putsad väggnisch. I absiden åt öster, som är putsad likt övriga väggar, finns ett väggfast altare på vilket ett enkelt altarskåp står placerat.
I sydväggen finns en rundbågig fönstersmyg med en fönsterbåge lik övriga, med skillnaden att den har ett segmentbågeformat överstycke. Nedanför fönstret står en recent corona av svart smide. I sydväggen, invid triumfbågen, finns en djup nisch där korets sydportal förut suttit. Nischen, samt en bit av väggen ovanför, är prydd med draperimålning som daterar sig till 1685, likt takvalvmålningarna. I koret finns också en modern höj- och sänkbar ambo i trä som laserats ljust grön.
ALTARE, ALTARUPPSATS OCH ALTARRING - Altaret är uppmurat av jämna sandstenskvadrar och är sannolikt det ursprungliga romanska altaret. Upptill är det försett med en tjock altarskiva av polerad kalksten. Ovanpå altaret står det enkla altarskåp, färgsatt likt predikstolens korg, som tillkom 1953 för att fungera som ram för fyra sengotiska helgonbilder, Petrus, Johannes och två okända. Bilderna är utskurna i halvrelief av ek och färgsatta i guld, brunt och rött. Ovanpå skåpet finns ett enkelt träkors med en äldre Jesusfigur. Framför altaret finns en altarring från 1953 vilken ansluter till absidväggen och har öppning åt norr. Ringens bröstning är prydd med rektangulära fyllningar med avrundade hörn. Hela bröstningen är laserad gråbeige med stenimiterande målning i grått, vitt och gult på fyllningarna samt med gula, profilerade fyllningslister. Knäfallet och armstödet är klädda i ett grått och guldrandigt tyg.
VAPENHUS - Under läktaren i väster leder, till vapenhuset, en en enkel trefyllnings pardörr, sannolikt från 1953. Väggarna är putsade, gulvita. Golvet är av kalkstensflis blandat med äldre gravhällar. Taket är av breda brädor, målade i en ljus, träimiterande färg. Invid nordväggen står ett skrivbord, en kapphängare och en äldre offerkista med järnbeslag. Utmed sydväggen leder en något svängd trappa upp till tornets andra våning. De nedersta fem trappstegen är murade av tegel, sannolikt 1953, och resten av trappstegen är äldre av lackat trä. Trappan är underbyggd och inrymmer bl.a. elskåp och väggen består av vitgul pärlspåntspanel.
TORNVÅNINGAR - Andra våningen har lackade trägolv av smala brädor och ett äldre rundbågigt fönster åt väster endast bestående av ytterbåge med korspost där varje luft är spröjsad till sex rutor. Åt öster finns en djup nisch med kalkstensgolv där en dörr, som på båda sidor är klädd med mycket smal panel (1953?) leder in till orgelläktaren. Utmed norra sidan leder en äldre trappa, som är underbyggd med pärlspåntspanel och en dold dörr som leder till ett förvaringsutrymme. Invid trappans nedre del finns en recent "grind" i trä. Tornets tredje våning är låg med oputsade väggar, obehandlat äldre trägolv. I den östra väggen finns en recent plåtlucka som leder till kyrkvinden. På denna våning förvaras en mängd äldre inventarier och f.d fast inredning såsom delar av bänkar från 1910 samt korgen till predikstolen från 1800-talet. Utmed västväggen löper en trappa till fjärde våningen där kyrkans två klockor änger; den större gjuten av Arvid Böör i Göteborg 1742 och den mindre omgjuten 1870.
OBS MER INFO PÅ INVENTERINGSBLANKETT