SANKT PETRI KYRKA

S:t Petri kyrka är uppförd som en nygotiska basilika i rött tegel. Långhuset bryts av ett tvärskepp och avslutas av en mångkantig absid med ett strävpelarsystem. Över korsmitten finns ett åttkantigt centraltorn med hög spira. Centraltornet i öster flankeras av två torn, ett i norr och ett i söder. Dessa kompletteras med ytterligare fyra mindre torn, sk fialer, över koret. Även i väster finns två torn, ett i norr och ett i söder. Långhusets och tvärskeppets sadeltak liksom tornens spiror är klädda med kopparplåt. Även andra takpartier med pulpetform ovan exempelvis flera av ingångarna är klädda med kopparplåt. Kyrkobyggnaden vilar på en sockel av huggen granit. Ingångar finns i väster, i norr och söder. Genom en östra ingång nås sakristian och genom separata ingångar i nordost och sydost nås trappuppgång till korsarmarnas läktare. I sydost finns nedgång till källaren genom dörr av svartmålad järnplåt. Fasadens tegelmaterial bryts av dekorativa horisontella lister av sandsten. Sandstenen återkommer i solbänkar och som avtäckning på vissa murytor, exempelvis strävpelarnas ovansida.

Den västra ingången är utformad som en nygotisk perspektivportal smyckad av släta sandstenskolonner med enkla kapitäl. I tympanonfältet finns en framställning i brons av Jesus och den sjunkande Petrus utförd av Olle Hjortzberg. Två kopparklädda skjutdörrar finns i öppningen med bakomliggande vindfång i koppar och glas. På västgaveln finns också ett rosettfönster med sandstensspröjs. Bottenvåningens fönster är rundbågiga, medan överliggande triforievåning och torn har spetsbågiga fönsteröppningar. Fönstrens spröjs är av järn. På tvärskeppets gavlar finns vardera ett rosettfönster med tegelspröjs samt spetsbågiga och runda blinderingar. I centraltornet finns fyra tornur. På tornens topp finns olika förgyllda ornament i form av kronor, tuppar och kors. Undantaget västra ingången är alla ytterdörrar av lackad ek med svartmålade järnbeslag. Framför ingångarna finns trappor av granit. Norra ingången är handikappanpassad. Takavvattning genom ståndrännor och rör av koppar samt på tornet utkastare i form av en rovfåglar.

S:t Petri kyrka uppfördes 1903-05 efter ritning av arkitekt Adolf Emil Melander som några år tidigare stått bakom ritningen till Västerviks järnvägsstation. Kyrkan är uppförd av tegel med latinsk korsplan och mångkantigt kor. Det höga centraltornet med spira och de kompletterande fyra tornen, ett i varje väderstreck, har koppartak.

Under 1800-talets mitt började stadens drivande män diskutera uppförandet av en ny kyrka eftersom den gamla, S:ta Gertrud, länge varit för liten. Genom den Hallströmska donationen 1861 lades grunden för en fond till en ny kyrka. Åren 1881 och 1883 arbetade kommittéer med uppgiften att föreslå en ny plats. Först tänkte man sig en placering i närheten av den gamla kyrkan, men stannade slutligen för en öppen plats i närheten av järnvägen, "Bergens lycka". Beslutet om uppförande på denna plats fattades 1888. Några fler penningdonationer gjorde det till slut möjligt för Västerviks församling att uppföra en ny modern kyrkan som skulle ersätta den gamla kyrkan, S:ta Gertrud. Kyrkoherde i församlingen vid denna tid var Samuel Palén. Uppdraget att rita kyrkan gick till arkitekten Adolf Emil Melander. Melander är bl a även upphovsman till Åtvids nya kyrka och Luleå domkyrka samt Johanneskyrkan i Helsingfors. År 1879 godkändes ritningarna av Kungl. Majt. Kyrkobygget kom igång 1903 och färdigställdes 1905. Melander var från sin arkitektutbildning i England inspirerad av den engelska nygotiken. Byggmästare var P.J. Pettersson, Skövde.

S:t Petri kyrka utformades som en nygotisk basilika i rött tegel med ett treskeppigt långhus, ett brett tvärskepp samt ett kor med ett strävpelarsystem som en höggotisk kyrka. Över mittkvadraten uppfördes ett åttkantigt torn. Koret flankeras av två mindre åttkantiga torn och i väster finns likaledes två åttkantiga torn. Fyra kraftiga granitpelare bär upp klocktornet. Vid en av dessa nedlades vid tiden för kyrkans uppförande en tennlåda innehållande bl a ett grundläggnings-dokument, en bibel, en psalm- och evangeliebok, kyrkohandbok samt stadens tidningar ävensom alla rikets gångbara mynt och frimärken.

Kyrkobyggnadens fasadtegel bryts av sandsten i solbänkar, som horisontella band i fasaden och som dekoration vid västportalen, bl a i form av kolonner. Västportalen smyckad av en tympanonfris i brons, framställande Jesus och den sjunkande Petrus, utförd av professor Olle Hjortzberg (1872-1959). Kyrkan blev en av landets sist uppförda nygotiska kyrkor. Efter S:t Petri kyrkas färdigställande överfördes en del inventarier från S:ta Gertrud till S:t Petri. Några av dem återbördades senare till S:ta Gertruds kyrkan. Detta gäller exempelvis två porträtt av Gustav II Adolf och ett av Karl XII och ett par epitafier. Två tavlor med bibliska motiv, Kristi nedtagande från korset och Lazari uppväckelse från de döda, finns dock ännu kvar i koret i S:t Petri kyrka. Vid kyrkans uppförande fanns bänkar i mittskepp, sidoskepp och i korsarmarna liksom i koret. Antalet bänkar har starkt reducerats genom åren. År 1912 skänktes sex målningar i medaljonger för uppsättning i predikstolens tidigare tomma fält. Upphovsman till dessa var Gottfrid Kallstenius som även stått bakom altaruppsatsens målningar.
Under byggnadens första decennier genomfördes en del mindre arbeten i och med att värme installerades och klockringningen ändrades från manuell till elektrisk. Kring år 1930 diskuterades de "vanprydande dörrarna i kyrkans kor", som utgjorde ingångar till sakristian. Efter förslag av byggmästare H. Gustavsson flyttades dörrarna längre ut åt sidorna, norrut respektive söderut, vilket gjorde dem mindre synliga från långhuset. Tornurens urtavlor byttes 1939 och försågs med elektrisk belysning. Under 1940- och 50-talen började kyrkobyggnaden uppvisa olika problem som hade med taktäckning och takavvattning att göra. Taken på kyrkans torn var ursprungligen täckta av kopparplåt liksom idag. Långhusets och tvärskeppets tak var dock täckta med galvaniserad plåt. År 1951 uppvisade fasadernas tegelväggar problem med fukt och vittring med bl a fuktskador och saltliknande fällningar som följd. Speciellt gällde detta där murytorna var täckta av sandsten, som exempelvis där tornet övergår från att vara fyrkantigt till åttkantigt. Här trängde vatten in och orsakade frostprängning. Östra entrégaveln beskrevs som starkt anfrätt vilket orsakat nedfall av tegelbitar och murbruk. Många av det tidigare sandstensklädda ytorna kläddes nu med kopparplåt för att komma till rätta med problemet. År 1951 fick delar av kyrkans tak ny kopparplåt efter det att en storm orsakat stora skador. Sannolikt var det vid detta tillfälle som långhus och tvärskepp fick taket belagt av kopparplåt.

Problemen med fukt och frostsprängning fortsatte dock och 1962 kom ett utlåtande från Stenindustrins forskningsinstitut där församlingen föreslogs täta övergångar mellan sten och tegel med kalciumsilikon. Detta utfördes i samband med 1964 års renovering, under ledning av Stadsarkitekt Klas Grebius. Då sågs sandstensarbetena, fasaderna och vattenavrinningen över. Dessutom kläddes de fyra småtornen, fialerna, ovan koret med kopparplåt och centraltornet värmeisolerades.

År 1966-67 genomföres en större interiör renovering under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Därvid flyttades altaret fram och blev fristående. Nytt golv av kalkstenplattor lades i koret, med underliggande värmeslingor. Dekorationsmåleriet i absiden och mittvalvet rengjordes och kompletterades av konservator. Bänkarna gjordes om, med bibehållna bänkgavlar. De tidigare trärena, lackade bänkarna målades i mörkgrönt och brunrött med förgyllning på bänkgavlarna. Enligt Schmalensee var detta den ursprungliga färgsättningen. På ett fotografi från 1900-talets början framträder bänkarna som mörka med delvis förgyllning i gavlarna. Bevarade bänkar i källaren är endast lackade, liksom de som ännu står på norra läktaren. Antalet bänkar i kyrkorummet minskades och i tvärskeppen togs de helt bort och ersattes av lösa stolar. Sannolikt var det också vid denna renovering som bänkarna i sidoskeppen avlägsnades. Kyrkorummets väggar målades nu om i en delvis ny färgsättning, som enligt Schmalensee skulle vara mer lik den ursprungliga. Den största skillnaden var att väggarna delvis fick en rödare ton. Detta tyder på att kyrkorummet minst en gång tidigare målats om, vilket genomgånget arkivmaterial inte visat. Vissa innerdörrar byttes ut. Den ursprungliga orgeln flyttades till södra sidoläktaren och en ny orgel inköptes till västra läktaren. Bänkarna på södra läktaren togs därvid bort. Läktarbarriärerna målades vid denna renovering sannolikt om i sin nuvarande färgsättning i beige, engelskt rött och guld. Ett fotografi från 1900-talets början visar att barriärerna tidigare haft en mer enhetligt mörk färgsättning. Samma fotografi visar att den västra läktarens konsoler då fortsatte ner längs väggen som halvkolonner, vilka idag inte är bevarade. Dörrarna mellan kyrkorum och vapenhus hade vid denna tid fyllning av glas i sin övre del. I norra korsarmen anordnades vid 1960-talets stora renovering sidokapell. I sydvästra trapptornet inreddes brudkammare med ingång från vapenhuset. Förrådsutrymme inrättades i norra vapenhuset genom uppsättande av en mellanvägg. Ett nytt värmesystem installerades också. Samtidigt byggdes ett nytt vindfång i vapenhuset med resultat att de ursprungliga kopparbeslagna dörrarna gjordes om till skjutdörrar. Sannolikt var det vid denna tid som den första toaletten installerades vapenhuset.

Den omfattande renoveringen genomfördes på ett sätt som väckte myndigheternas uppmärksamhet, då flera av de utförda åtgärderna inte funnits med i tillståndshandlingar och arbetsbeskrivningar. Arkitekten verkar också ha haft ambitionen att genomföra fler förändringar. Schmalensee påtalade bl a att predikstolen och altaruppsatsen inte ritats av Melander, utan av en Petersson, och att de inte riktigt passade in i kyrkorummet. Ritningarna till predikstol och altaruppsättning är mycket riktigt signerade av en Lind Petersson. Speciellt altaruppsatsen var Schmalensee missnöjd med och ville låta tillverka en ny. Detta utfördes dock aldrig. Kanske blev det en kompromiss att låta tillverka några textilapplikationer till altaruppsatsen som vid vissa tillfällen skulle kunna ersätta temperamålningarna av Professor Gottfrid Kallstenus. Textilapplikationerna utfördes av Sture och Anne-Marie Wikström. Temperamålningarna konserverades omkring år 1968.

År 1979 lades kopparplåtsbeklädnaden om på centraltornet och fyra år senare inrättades ett förrådsutrymme i södra vapenhuset. Detta rymmer numera ett pentry. När pentryt installerades är dock oklart. Under 1980- och 90-talen genomfördes ett antal mindre förändringar. I kyrkorummets västra del installerades bokbord och kapphyllor, toaletten i vapenhuset renoverades och delvis ny textilförvaring tillkom i sakristia och samlingsutrymmen. År 1995 renoverades korets glasmålningar av glaskonservator Winfried Baier, Tranås. År 2001 förändrades vapenhusets vindfång och golv(gäller även golvet i handikapptoaletten) p g a ett vattenläckage. År 2001 utfördes också en besiktning av kyrkans stenarbeten av stenkonservator Svante Nilsson, Prolithos Stenkonservering AB. År 2004 upptäckes svåra skador på det sydvästra tornet varvid hela spiran fick ersättas av en ny och ny kopparbeklädnad lades. Församlingen har nyligen ansökt om att få installera ytterligare två toaletter i brudkammaren.

SAMMANFATTANDE INTERIÖRBESKRIVNING
Kyrkorummet har en nygotisk karaktär. Långhuset är treskeppigt med förhöjt mittskepp och lägre sidoskepp. Längs långhusets sidor skapas en triforievåning med fönster grupperade tre om tre. Taket stöder på granitpelare mellan vilka arkader formas i norr och söder. Mittskeppet har tunnvalv av trä och korabsiden har tresidiga avslutning. Sidoskeppen liksom kor och korskvadrat är försedda med ribbvalv av trä. Tvärskeppen är försedda med läktare. I norra tvärskeppet finns ett sidokapell. Den öppna bänkinredningen har en nygotisk karaktär. Färgsättningen går i milda rosa, blå och gula toner i takets dekorationsmåleri och i en rosa-beige färgskala på väggar. Inredningen i övrigt går i engelskt rött och mörkt grönt.

LÅNGHUSET- Det treskeppiga långhuset har lackat trägolv. Väggarna är putsade och avfärgade i ljust och något starkare rosa kulör, samt varm vit kulör på halvkolonner. Mittskeppets tunnvalv av pärlspont är täckmålat i ljust gulbeige med synliga bärande element i kraftigare gulbeige. Sidoskeppens kryssvalv är putsade och målade i ljust gulbeige. Korsmittkvadratens stjärnvalv är dekorationsmålat i blått, rosa och gult. Bröstning av pärlspont målad i ljust rosabeige. Fönster med blyspröjs längs långsidor och i mittskeppet övre del. Arkad stödd på pelare av granit skiljer mittskepp från sidoskepp. Pelarnas kapitäl är smyckade med skulpterade fabeldjur. BÄNKARNA med nygotiska höga gavlar av trepassform är placerade i fyra kvarter, med tillägg av ytterligare några bänkar längs sidoskeppet i söder samt under södra läktaren. Gavlarna är laserade i rött med gulddekor medan ryggstöd och säte är täckmålade i grönt. PREDIKSTOLEN - tillkom i samband med kyrkans byggnation och utfördes av Ernst Karlsson, Västervik. Predikstolen är av trä som lackats. Korgen har en kantig form och infällda målningar i speglarna, utförda av Gottfrid Kallstenius och föreställande de fyra evangelisterna och samt apostlarna Petrus och Paulus. Även ljudtaket har en kantig form och kröns av mittorn och fialer. ORGELLÄKTAREN - i väster rymmer orgel från 1968 förfärdigad av Marcusson & Son samt gradänger med lösa stolar. Orgelfasaden är formad så att västgavelns rosettfönster lämnas synligt från kyrkorummet. Läktarbröstningens ramverk är täckmålat i mörkt rött med speglar i beige och lister i guld. Ovan brudkammaren med ingång från läktaren finns ett rum för förvaring av bl a kördräkter. Under läktaren i västra delen av långhuset finns bokhyllor och hängare för kläder samt ljud- och ljuspulpet. SÖDRA LÄKTAREN - rymmer kyrkans ursprungliga orgel byggd 1905 av Åkerlund & Lund och ursprungligen placerad på västra läktaren. Orgelfasaden med sina nygotiska spetsgavlar är lackad med inslag av täckmålning i grönt och rödrosa på mindre partier. NORRA LÄKTAREN rymmer bänkar som endast är lackade och med lackad bänkskärm med dekor lika den gamla orgeln. I SÖDRA KORSARMEN finns ett mindre antal bänkar lika mittskeppets, samt förvaringsskåp för lösa stolar utförda i pärlspont och infärgade i väggens kulör. Två svartmålade kolonner med förgyllda kapitäl utgör stöd för läktaren. NORRA KORSARMEN rymmer ett sidokapell. Här finns ett altare av trä, altartavla i form av textilapplikation utförd av Ann-Marie Wikström och DOPFUNT av mässing tillverkad vid Gusums bruk 1665 av Kilian Schilling.
KORET- har kalkstensgolv som är upphöjt med fyra steg jämfört med långhuset. Väggarna följer kyrkorummets mönster med tillägg av en målad bård mitt på väggen. I den femkantiga absiden finns fem par fönster grupperade tre om tre, varav tre med glasmålningar, enligt uppgift med ursprung i Tyskland. Målningarna framställer Den gode herden flankerad av Petrus och Paulus. Absidens valv är dekorationsmålat i gult, blått och rosa. ALTARUPPSATSEN- är utformad som en tredelad altartavla med nygotisk inramning, allt i klarlackat och delvis förgyllt trä. Målningarna som inpassats i uppsatsen är utförda av Västervikskonstnären Gottfrid Kallstenius och visar motiv från Golgata på påskmorgonen, allt mot en gyllene bakgrund. Altaret är elektrifierat och längs mittpartiets överdel sitter synliga klara glödlampor. Altarbord av ek. ALTARRINGEN är halvrund och skapad av balusterdockor med mellanliggande trepassform, allt utfört i klarlackat trä med knäfall och överliggare klätt med röd textil. I koret hänger två målningar som ursprungligen skänktes till S:ta Gertruds kyrka. Den ena framställer Korsnedtagningen (skänkt ca 1760). Den andra målningen framställer Jesus uppväcker Lazarus (dat. 1731).
SAKRISTIAN- är belägen bakom koret i öster med ingång från såväl norra som södra delen av koret. Tre utrymmen som rymmer bl a arbetsplats, textilförvaring och soffgrupp. Utgång med vindfång finns i öster. Utrymmena har pustade väggar och tak avfärgade i vitgrå kulör, ljusbrun heltäckningsmatta och fönster med blyspröjsar.

VAPENHUSETS- vindfång är av glas och koppar. Putsade tak och väggar avfärgade i varmvit kulör, kalkstensgolv och fönster med blyspröjs. Korta kyrkbänkar lika kyrkorummets samt några bord utgör möblering. Dörrar till handikapptoalett och läktare i norr samt brudkammare i söder.

ÖVRIGT- Uppgång till orgelläktaren sker genom vapenhuset. Till läktarna i norr och söder finns uppgångar såväl inifrån som utifrån. Centraltornet nås via ingång i nordost. Trappuppgångarna har putsade väggar och trappsteg av kalksten samt armaturer av glas och mässing. Tre klockor hänger i tornet, alla tagna från S:ta Gertruds kyrka. Storklockan är gjuten i Västervik 1701 av Elias Arenhart, mellanklockan från 1671 omgöts 1758 av Anders Billström i Norrköping, lillklockan blev omgjuten av Gerhardt Meyer i Stockholm 1705. Ett pentry finns i passagen vid kyrkans södra ingång. Källare finns under hela kyrkan med övergång till krypgrund i väster. Ingång sker utifrån i sydost. Här finns pannrum och förvaringsutrymmen samt dusch och toalett för kyrkans personal. I källaren förvaras en del äldre inventarier, bl a bänkar och psalmnummertavlor.