TÖRNSFALLS KYRKA

Troligen till följd av en brand i prästgården 1665 finns ytterst få äldre uppgifter om Törnsfalls kyrka bevarade. Det nuvarande tornet byggdes under 1100-talet och det finns tecken som tyder på att det skulle ha varit sammanbyggt med en äldre träbyggnad. Denna träbyggnad ersattes senare av det nuvarande långhuset i sten. Kyrkan hade från början bara små fönstergluggar. Kyrkobyggnaden förändrades inte mycket under de första århundradena. Först på 1700-talet gjordes vissa förändringar. Vid flera tillfällen mellan 1698 och 1753 togs större fönster upp. Kyrkan ska enligt uppgift ha blivit rappad och vitmenad både in- och utvändigt. Den tidigare sakristian av trä ersattes av en i sten i samma stil som kyrkan och blev färdig 1766.
Interiört genomgick kyrkan också förändringar. Golvet bestod från början av tilltrampad jord och var delvis täckt av gravhällar, men detta ersattes senare, okänt när, av trägolv. Sakristian hade ursprungligen golv av täljsten som senare togs bort och ersattes med trägolv. Bänkar fanns inte heller från början och det är osäkert när de första tillkom. Kyrkan hade en predikstol som enligt ett inventarium från 1724 beskrivs som "av slätt snickeriarbete och av gemen målning". Den var placerad på södra sidan i långhuset. Samtidigt som den nya sakristian av sten byggdes, 1776, genomgick interiören en renovering. Delar av dagens bänkinredning är från denna tid. År 1740 skänktes en predikstol till minnet av överste Caleb de Frumerie, Dröpshult, av dennes änka. Denna nya predikstol placerades på långhusets norra sida. 1807 lades golvet i kyrkan om och samma år byggdes också en ny läktare. Vid en reparation 1823 höjdes korgolvet med fyra tum. Vid samma tid flyttades altaret in till väggen efter att tidigare ha stått så långt ut att man kunde passera mellan altaret och östra väggen. År 1859 placerades en eldstad i sakristian. Först flera år senare, 1878, insattes kaminer i kyrkan och samtidigt installerades självstängande dörrar. En ny renovering genomfördes 1880 under ledning av den i regionen flitigt anlitade arkitekten Hugo Hammarskiöld. Omfattningen av denna renovering framgår inte av genomgångna arkivhandlingar.
Mellan åren 1909-10 gjordes en omfattande renovering under ledning av arkitekten Ragnar Östberg. Den utvändiga putsen på långhuset togs bort så att väggarna blev lika tornmurarna som aldrig varit putsade. Tornet är uppfört utan murbruk medan långhuset är murat. Fönsternischerna och överdelen på östra gaveln ommurades med maskinslaget tegel. Södra portalen och altarfönstret har kvar sin ursprungliga inramning av handslaget tegel även den västra gaveln, som har kvar den gamla fiskbensmönstrade tegelväggen. Huvudporten jämte de två små fönstren ovanför kläddes in med granit och nya dörrar insattes av ek. Det platta innertaket av trä togs bort och fyra sammanhållande kronbjälkar sattes upp vari ljuskronorna placerades. Golvet justerades och nytt golv las på läktaren. Läktartrapporna lades om och utvidgades upptill. Altarfönstrets inramning byggdes. Glasmålningen, troligen av tyskt ursprung, skänktes av Albert Pålsson 1892. I samband med renoveringsarbetena påträffades äldre väggmålningar, men dessa uppgavs vara i för dåligt skick för att kunna bevaras. I stället gjordes nya målningar i nationalromantisk stil på korväggen över altaret. Panel sattes på väggarna i koret. Bänksitsarna i de slutna bänkarna gjordes bekvämare. Inredning och läktare målades i mörkbrun färg.
År1949 var det åter dags för renovering. Denna gång skedde det under ledning av stadsarkitekten i Norrköping, Kurt von Schmalensee. Väggar och tak målades vita. Bänkar och läktare målades i gråa och grå-bruna kulörer. Predikstolen målades i grönt med förgyllningar. Altarrundeln som tidigare var klädd med röd sammet kläddes om med vit damast. Senare har taket målats i ljust grått och altarrundeln klätts med naturfärgat linnetyg.
Genom åren har kyrkan drabbats av återkommande fuktproblem. Dessa har upprepade gånger åtgärdats men alltid kommit tillbaka. 1986 gjordes undersökningar med sökhund som markerade på flera ställen i kyrkan. Det konstaterades angrepp av mögel, röta, hussvamp och gul timmersvamp. För att komma till rätta med fuktproblemen genomfördes en grundlig renovering mellan åren 1988 till 1991. För kyrkorummet innebar denna renovering att nytt golv lades i hela kyrkan samt att interiören målades om i ny färgsättning.

Informationen inlagd i samband med inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.