ANKARSRUMS KYRKA

Kyrkan har en rektangulär plan, men sakristie-/bostadsdelen är något smalare än långhuset. Sakristie-/bostadsdelen är uppdelad med sakristia på nedervåningen och med bostad på övervåningen. Bostaden har dock ingång med tambur på nedervåningen. Fasaderna och sockeln är uppbyggda av fogad slaggsten. Längs långhusets fasader finns med jämna mellanrum liséner, d v s lodrätta, ur murverket utträdande band, som delar in fasaden. På sakristie-/bostadsdelen är fasaderna dock släta. Långhuset har sadeltak belagt medan sarkristie-/bostadsdelen har ett valmat sadeltak. Båda taken är belagda med enkupigt lertegel.
Huvudingång till kyrkan finns på byggnadens sydöstra kortsida. Här finns också en "förgård" med en asfalterad och stenbelagd plan, murar av slaggsten och trappa av granit. Sakristian och lägenheten har separata ingångar mot sydost. Framför dessa finns trappor av granit. Samtliga muröppningar är spetsbågiga och har omfattningar murade av tegel. På åtminstone en tegelsten finns tegelbruket Almviks stämpel. Långhusets fönsterbågar är av gjutjärn liksom sakristians. Bostaden på övervåningen har tvådelade fönsterbågar av trä. Samtliga fönster är småspröjsade i ett utförand som skiljer sig mellan kyrkorum, sakristia och bostadsdel. I sydöstra fasaden finns i gavelpartiet ett runt rosettfönster. Bågar och spröjs är svartmålade. Byggnadens tre pardörrar är alla svartmålade och är klädda med profilerade bräder lagda i ett geometriskt mönster. Samtliga har kraftiga bandgångjärn av smide. Vid ingångarna till sakristian och bostaden finns överljusfönster. Sådant fanns fram till 1920 även över huvudingångens dörrar, men det murades då igen med tegel i mönstermurning med ett kors i mitten, så som det ser ut idag.

Ankarsrums kyrka uppfördes 1890-96 som samlingslokal, i ett samarbete mellan godtemplarna och metodisterna i samhället. Godtemplarna nyttjade den nedre lilla salen och den övre, som senare blev vaktmästarbostad, nyttjades av metodisterna. Väggarna till långskeppet stod klara 1896. Först 1903 kom taket på kapellet, förutom den norra delen som då stått klar i ca 10 år. År 1904 lades golv, väggarna rappades och klarglas sattes i fönstren. Hela kapellet uppfördes av slaggsten från bruket med tegel, från Almviks tegelbruk, kring fönster och dörrar. De spetsbågiga fönstren tillverkades av gjutjärn, möjligen på bruket. Slaggsten är en biprodukt från järnframställningen där den rinnande slaggen göts till rektangulära stenar. Godtemplarna fick egen tomt och byggde ny loge 1903. Metodistförsamlingen höll till i kyrkan fram till 1918.
Under många år hade på kyrkostämman diskuterats frågan om Ankarsrums behov av egen kyrka och egen komminister. År 1916 erbjöd bruksägaren Sven Spånberg att köpa metodistkapellet i Ankarsrum och överlämna denna byggnad med tomt som gåva till församlingen. Den 9 okt 1917 överlämnades på kyrkostämman gåvobrev från AB Ankarsrums Bruk dels på kapellbyggnaden med tomt, dels på tomt för komministerbostad. År 1918 inrättades formellt komministratur i Ankarsrum. Kyrkan invigdes 4 maj 1918.
Ett fotografi taget i kyrkorummet tiden omkring Svenska kyrkans övertagande av kyrkan visar att kyrkorummet då hade ett "kor" som var lika brett som övriga rummet, och inte som nu smalare. Två dörrar fanns mellan koret och den lilla nordvästra salen. Taket i kyrkorummet var ett tredingstak och inte tunnvälvt som nu. Väggarna var vita och i koret fanns en altarpredikstol. I kyrkorummet stod bänkar av "parkbänkstyp". En exteriörbild från 1918 visar att långhuset hade papptak lagt med sk listtäckning. Fasaderna ser nästan ut att vara kalkslammade, eller utjämnade med kalkbruk som förberedelse för putsning. Möjligen är det bara så att fogbrukets kalk kraftigt kritat av sig på fasaderna. Kyrkans huvudingång har här en pardörr med överljus och bara en enkel plan framför sig. Vid entrérna till sakristian och lägenheten ser trapporna ut att kunna vara av trä.
På kyrkostämman 30 dec 1918 beslutades att Ankarsrums kyrka skulle iordningsställas genom en omfattande ombyggnad och renovering. Denna utfördes med start 1920 och pågick under nästan ett par års tid. Det blev Erik Fant, arkitekt på Kungliga byggnadsstyrelsen, som kom att utföra ritningarna till arbetet. Arkitekt Fant fick 1919 förordnande att resa till Ankarsrum. Kunglig majestät godkände inredningsförslag och renovering av kyrkan 30 maj 1919. Professor Curman sattes 1920 att övervaka arbetena. Målningsarbetet utfördes av Gustav Wigren och dekorationsmåleriet av Axel Hörlin. Arbetena omfattade inte den delen av kyrkan där nuvarande sakristian och lägenheten finns. Köpekontraktet för denna del trädde inte i laga kraft förrän år 1923. Långhusets takstolar förstärktes och yttertaket belades med tegel som fick ersätta det tidigare papptaket. Murverket sågs över och trasigt tegel i fasaden lagades i. Listen, troligen menas listen mellan fasad och sockel, kläddes med plåt och i fönstren monterades nya solbänkar av kalksten. Entrépartiet mot sydost gjordes om. Här hade tidigare funnits ett dörrparti med överljus. Nu murades fönstret igen med tegel med mönstret av ett kors i mitten och en ny ytterdörr införskaffades.
Invändigt byggdes innertaket om och gjordes nu tunnvälvt av ohyvlade brädor. Innanför yttermurarna i kyrksalen uppmurades en halvstens yttermur och väggarna putsades och kalkavfärgades. I kyrkorummets kordel byggdes ett rum för värmeinstallationer mot sydväst (nuvarande arkivet) och i nordost byggdes en passage med anslutning till sakristian och uppgång till predikstolen. På detta vis skapades det rakslutna koret, med mindre bredd än kyrkorummet i övrigt, som finns idag.
Kyrkorummet möblerades med öppna bänkar i två kvarter. Alla inventarier, ritade av Erik Fant, gjordes nya för kyrkorummet, predikstol, altare, altarrundel, altaruppsats med enkelt krucifix, psalmnummertavlor och orgelfasad. Troligen återanvändes dock delar av den befintliga läktarbarriären. I kyrkorummet hängdes två ljuskronor av järn och mässing samt lampetter i samma material. Ljuskronorna ska enligt uppgift ha tillverkats på Ankarsrums bruk. Kyrkorummets nya fasta inventarier dekorationsmålades med en sten- och träimitation i grått respektive brunrött som genomgående tema. Taket limfärgades i ljus kulör och kring lampfästen målades moln med strålkrans och enkla blomsterslingor. Den profilerade taklisten dekorerades även den med en blomsterslinga i grågrönt, grått och gråblått. Även taket i det avsmalnande koret fick dekorativa målningar. I fönsternischerna målades blomsterslingor. Predikstolen fick pannåer med motiv föreställande Jesus och de fyra evangelisterna. Sannolikt satt i Fants altaruppsats den altartavla som numera hänger i sakristian. Utrymmet bakom predikstolen iordningsställdes som sakristia, Här målades väggarna med ett böljande mönster med bl a tulpaner och stjärnor. År 1921 fortsatte arbetena med vapenhuset som då målades invändigt med marmoreringsmålade och stänkmålade delar. I vapenhuset fanns mot nordost en dörr och bakom den, trappa till läktaren. Mot sydost fanns ett rum för orgelfläkten. I sakristian byggdes skåp för skrudar, oklart är dock var. Samma år skänkte AB Ankarsrums Bruk en orgel till kyrkan.
År 1937 installerades ett nytt värmesystem i kyrkan. Då byggdes också pannrummet i källaren. Rummet mot sydost vid det avsmalnade koret blev då ledigt. År 1937 fortgick även renoveringsarbetet med nuvarande sakristian som man vid 1920-21 års renovering inte haft tillgång till. I sakristian pappspändes taket och limfärgades, väggarna kläddes med masonite och oljemålades. Nya paneldörrar uppsattes mot vestibulen och mot blivande materialrummet under trappan (?). Arkitekten bakom arbetena var Kurt v. Schmalensee. Samma år totalrenoverades lägenheten ovan sakristian. Här bodde sedan kyrkans vaktmästare fram till 1980-talet. Vatten och avlopp drogs in och toalett installerades i lägenheten 1945.
År 1938 skänktes en altartavla till Ankarsrums kyrka av AB Ankarsrums Bruk, familjen Spånberg. När den nya altartavlan skulle monteras byggdes troligen en helt ny altaruppsats som skulle passa den nya tavlan. År 1955 byttes befintligt klarglas i kyrkans fönster mot sk Katedralglas som är svagt gulfärgat. År 1964 lades tegeltaket på kyrkan om. Samma år införskaffades en ny dopfunt av granit. Kyrkans första dopfunt som tillkom 1928 var av trä och tillverkad av Joel Arvidssons möbelfabrik. Denna finns numera i Hallingebergs kyrka.
År 1975 glesades bänkarna i kyrkorummet upp genom att en bänk på var sida togs bort och övriga bänkar flyttades något. Den med kyrkan ursprungliga psalmnummertavlan togs åter fram efter att en tid varit undanställd. Vid entrétrappan vid förgården satte ett nytt räcke av smide upp och entréporten målades. År 1978 införskaffades ett nytt orgelverk som installerades bakom befintlig orgelfasad.
År 1987 genomgick kyrkan invändigt omfattande renoveringsarbeten som starkt förändrade upplevelsen av kyrkorummet. En mycket stor del av 1920-talets kvalitativa dekorationsmåleri kom nu att målas över. Kyrkorummet hade vid tiden alltså inte målats om på 67 år, vilket i sig är anmärkningsvärt. En önskan om att ljusa upp kyrkorummet och påverkan av tidens modefärger gjorde att rosa blev den nya dominerande kulören i kyrkans alla utrymmen. Vaktmästarbostaden berördes dock inte av denna renovering. I kyrkorummet behölls det dekorativa måleriet från 1920-talet i korets tak, på taklisten och i det tunnvälvda taket. Huruvida det bättrades eller bara rengjordes är oklart. Blomstermåleriet i fönsternischerna, som var starkt blekta, målades i med oljefärg. På de fasta inventarierna behölls delar av 1920-talets måleri på predikstolens korg och ljudtakets undersida, liksom på altaret och altaruppsatsen, allt dock omgivet av den nya rosa kulören. Ny marmoreringsmålning utfördes på altarets pilastrar och på pelarna i kyrkans bakre del. Läktarbarriär och bänkarnas gavlar målades i ljusare och mörkare rosa kulör samt med svampade speglar inom liten guldlist. Samtliga kyrkans dörrar målades på samma sätt som läktarbarriär och bänkgavlar. Orgelhuset gavs helt ny färgsättning i rosa och guld. Väggarna i kyrkorummet kalkades vita och taket laserades i vitt. I kyrkorummet togs sammanlagt fyra av bänkarna bort och en läktarunderbyggnad tillbyggdes. På läktaren togs bänkarna på den nordöstra delen bort. I kyrkans kor iordningsställdes en dopplats med befintlig dopfunt, matta och väggtextil samt ljusbärare av smide. Ovan dopfunten hängdes en av kyrkans gamla smidesljuskronor, som varit undanställd en tid. I vapenhuset byggdes en handikappvänlig toalett mot sydväst, där tidigare orgelfläkten varit placerad. Mot nordost öppnades upp och en ny trappa byggdes till läktaren. Samtliga fönsterglas på kyrkans nedervåning byttes ut, mot klart så kallat antikglas. I entrédörrens överljus behölls dock de färgade glasen. I passagen mellan kyrkorum och sakristia målades dekorationsmåleriet över på väggarna. I sakristian sattes glasfiberväv på väggarna och i fönsternischerna. Väggarna målades ljust rosa och fönsternischerna vita. Nya fasta skåp för bl a textilförvaring byggdes också. I viss mån påverkades planen i sakristian då bl a ett tidigare stolsförråd togs bort. Nya armaturer tillkom. Det var egentligen först 1987 som sakristian fick sin nuvarande funktion. Vissa nya el- och rördragningar gjordes och på vinden tilläggsisolerades. Exteriört sågs fasaderna över, samtliga plåtarbeten byttes ut och tegeltaket över bostadsdelen lades nytt. Kyrkans huvudentré tillgänglighetsanpassades.
Historik inlagd av i samband med inventering 2005 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.