Bostadshus av putsat och vitkalkat tegel under tegeltäckt valmtak och med en lite utbyggd förstuga i väster. Byggnaden utgör det forna klostrets västlänga. Den torde vara uppförd efter en eldsvåda 1388, möjligen omkring 1400.
KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1991-11-28. Beteckning 5584/92, Huvudbyggnaden uppfördes som den fyrlängade klosteranläggningens västra länga. Den två
våningar höga byggnaden murades i gråsten och tegel. Byggnadsarkeologiska
undersökningar visar att huvudbyggnaden uppfördes etappvis. Troligen påbörjades
byggnationen så tidigt som under mitten av 1200-talet och pågick till senmedeltid. Det är
oklart om det idag finns bevarade delar från 1200-talet.
I byggnadens grund finns delar som är uppförda under 1300-talets första hälft. Då tog man
till vara kvaderstenar, fyrkantigt huggna stenar, från den rivna tidigmedeltida kungsgården.
Utmed huvudbyggnadens östra fasad löper den medeltida korsgången. Sex valv av sannolikt
ursprungliga totalt tio är bevarade. Korsgången tros tidigare ha löpt omkring hela
klosteranläggningens gårdsrum. Marknivån låg sannolikt lägre då, i höjd med golvnivån i
korsgången.
Två spetsbågiga gotiska fönsteröppningar som kan vara ursprungliga återfinns på
byggnadens östra fasad. Spår av liknande fönsterbågar syns på båda långfasaderna.
År 1388 brann klosteranläggningen, betydande delar av huvudbyggnadens murverk stod
dock kvar och kunde användas vid återuppbyggnaden.
Byggnadens takstol har genom dendrokronologi daterats till åren 1510-1515. Under 1700-
talets senare hälft byggdes taket om och fick sin nuvarande form. En teckning från mitten av
1700-talet avbildar huvudbyggnaden med bevarad medeltida utformning med
trappstegsgavlar.
Huvudbyggnaden har tidigare varit sammanbyggd med kyrkans norra sidoskepp.
Utgrävningar har visat att byggnadens södra gavel är uppförd senare än resterande murverk.
Den nyare muren ligger innanför rester efter en ursprunglig gavelmur. Sannolikt har befintlig
gavel tillkommit i samband med att kyrkans norra sidoskepp revs i mitten på 1700-talet. Vid
denna tid genomfördes även omfattande ombyggnationer av huvudbyggnaden, då bland
annat fasaderna putsades och målades gula.
Under en ombyggnad 1841 ledd av arkitekten C G Brunius, tillkom strävpelaren som
förbinder kyrkan och huvudbyggnaden. Även huvudbyggnadens norra gavelparti är uppfört
senare än resterande murverk och i ett annat läge än den ursprungliga muren. Förändringarna
i det norra gavelpartiet kan förklaras med att huvudbyggnaden tidigare har varit förbunden
med den norra längan i klosterkomplexet.
Byggnadens sockel var tidigare tjärad, vilket syns på äldre fotografier.
Huvudbyggnaden har fasader med vitkalkad slätputs. Exteriören påminner stilmässigt om
1800-talet, men med oregelbunden fönstersättning. Utmed takfoten finns en murad gesims
med trappstegsmotiv. Västra långsidans fasad är tillbyggd med ett rödmålat vindfång från
tidigt 1900-tal.
Östra långsidans fasad förstärks av nio strävpelare i vitputsat tegel som avtäcks med
enkupiga tegelpannor. Södra fasaden är förenad med kyrkans norra fasad genom en kraftig
strävpelare med båge. Strävpelaren i vitputsat tegel är avtäckt med enkupiga tegelpannor.
Marken närmast byggnadens södra gavel är belagd med kullersten.
Fönstersnickerier på byggnaden är grönmålade, utformningen varierar något men de flesta är
tvåluftsfönster med spröjs och tre rutor per luft. Samtliga dörrar är brunlaserade. Västra
långsidans tillbyggda vindfång huvudentrén - har rödmålade fönsterposter och brunmålad
dörr.
Två gotiska omfattningsnischer finns bevarade på östra långsidans fasad och spår efter
ytterligare två är synliga i putsen.
Taket är ett helvalmat säteritak. Taket är sedan 1942 täckt med röda enkupiga tegelpannor av
fabrikat Veberöd. Taket var dessförinnan täckt med papp. Takfoten är täckt med två delvis
överskjutande över varandra snedställda vitmålade brädor. Utmed taket löper en rödmålad
takränna av plåt. Takåsen har tre skorstenar i murat rött tegel. Under tegelpannorna finns
spån- och papptak bevarat. Vindfånget vid huvudentrén på östra fasaden är ett tegeltäckt
säteritak.
Stommen är murad i gråsten och stortegel av medeltida format. Grunden utgörs av en mur i
gråsten och tegel. Takstolen är till stor del förnyad. Rester av en äldre takstol med mittstolpar
och snedsträvor finns i byggnadens södra del.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
