ÖVRABY KYRKA

Kyrkans äldsta delar består av absid, kor och långhus uppförda under den romanska stilperioden. Från kyrkans medeltida taklag finns en nockåsbjälke bevarad vilken har daterats genom dendrokronologi till år 1126. Dateringen gör Övraby kyrka till en av Skånes äldsta kyrkor. Det är också möjligt att bjälken har återanvänts, exempelvis från en äldre träkyrka. Nockåsbjälken har en ornerad undersida vilket tyder på att den suttit i en öppen takstol där den varit synlig inifrån kyrkan. Under romansk period utfördes också målningar i kyrkans absid och på korets östra vägg. Endast målningarna i absiden finns bevarade. Målningarna har ansetts svårdaterade och både dateringar till 1100-talets mitt och 1200-talets mitt har föreslagits. Konsthistoriker Inger Ahlstedt Yrlid menar dock att målningarna har vissa ålderdomliga drag och daterar dem till åren efter 1100-talets mitt. Hon gör en ikonografisk jämförelse med målningarna i Vä kyrka som kan ha utgjort förlaga till Övrabys målningar. Stilmässigt ligger målningarna dock närmre Vinslövs romanska målningar men utgör en mer provinsiell variant av dessa. En bård med ett ovanligt dubbelyxmotiv målad intill tribunbågen kan också jämföras med en likadan bård i Hofterups kyrka vars målningar enligt Yrlid tillhör de äldsta i Skåne.

Under den romanska stilperioden uppfördes också ett västtorn. Detta har troligen uppförts senare än långhuset men relativt tidigt i kyrkans historia, kanske redan på 1100-talet. Ingång till tornets övre våningar var före 1909 via en öppning i tornets södra sida. Öppningen låg relativt högt i förhållande till marknivån vilket kan tyda på att den inte är ursprunglig och har haft en invändig ingång ursprungligen. Trappan löpte i den södra muren som var betydligt tjockare än tornets övriga murar. I andra våningsplan fanns endast smala ljusöppningar och en ingång till långhusvinden. Den senare sitter högt upp i förhållande till långhusvinden och kan därför inte ha fungerat emporöppning.

Omkring 1325 utfördes en Sankt Kristoffermålning på långhusets norra sida vars övre del ännu är synlig ovan valven. Inga andra målningar finns bevarade från denna period. Under 1400-talet valvslogs kyrkan invändigt med kryssvalv i tegel som kom att dölja Kristoffersmotivet. Rester av sengotiska kalkmålningar har påträffats i absiden och har troligen även funnits i övriga delar av kyrkorummet. Enligt kyrkohistoriker Knud Banning kan ett växtorment i absiden representera ytterligare en målningsperiod, vilken han daterar till efterreformatorisk tid.

Under senmedeltiden byggdes ett vapenhus med trappgavel, utanför kyrkans nordportal, och tornet byggdes på med trappgavlar och blinderingar. Kyrkans fasader var vid denna tid slätputsade och vitkalkade. En strävpelare vid tornets sydvästra hörn tillkom vid okänd tidpunkt, men före 1760 då den finns utritad på en lantmäterikarta från detta år.

Vid 1600-talet införskaffades nya inventarier till kyrkan i form av altartavla, läktare och predikstol och på 1700-talet fick kyrkan en ny bänkinredning. Koret var avdelat mot absiden genom ett bemålat skrank med två dörrar till sakristian. Skranket kan vara från 1700-talet eller tidigt 1800-tal. Från 1800-talets mitt stod kyrkan länge under rivningshot vilket dock sköts på framtiden på grund av församlingens knappa ekonomiska resurser. En restaurering av kyrkan utfördes 1860 av byggmästare H F Möller i Ystad. Räkenskaperna omtalar snickeriarbeten med lagning av bänkar, predikstolen, bänkgolven och altaret. En läktare byggdes i hela tornbyggnaden vilket kanske hjälpte den värsta platsbristen för ett tag. Nedtagning och återuppsättning å kyrkans västra sidomur gjordes också. Ny takstol utfördes över tornet och viss renovering utfördes på gamla takstolen. Under 1885 fick kyrkan en ny orgel. Den gamla läktaren revs och ny uppfördes med det gamla virket. Ännu vid tidigt 1900-tal var man beredd att riva kyrkan vilket arkitekt Theodor Wåhlin lyckades förhindra. Efter egna undersökningar presenterade Wåhlin Övraby som en av stiftets äldsta kyrkor med dess ursprungliga delar ännu bevarade. Detta räddade sannolikt kyrkan och därefter följde en långdragen planeringsprocess för kyrkans ombyggnad. Mellan 1908-1909 renoverades kyrkan efter Wåhlins förslag. Byggmästare var Anders Pettersson, Svedala. Renoveringen omfattade nya tillbyggnader i form av sakristia med entrébyggnad i norr, trappinbyggnad på tornets södra sida och ny ingång med vindfång vid tornets västra sida. Den gamla invändiga torntrappan revs och tornets fönster och ljudöppningar murades om. Yttertak och takstolar gjordes också om och alla gavlar gjordes enhetliga med murade trappsteg. Stora rundbågiga fönsteröppningar fanns sedan tidigare till långhus och kor och dessa verkar inte ha förändrats. Invändigt togs de romanska målningarna fram i absiden och flera anpassningar gjordes för att lyfta fram målningarna bättre. Bland annat revs korvalvet och ersattes med ett plant innertak av trä och altaruppsatsen flyttades till korets norra sida. En prästingång i absiden sattes igen och absidens romanska östfönster renoverades. Kyrkans övriga väggar målningsdekorerades med kvadermålning och bårder med de romanska målningarna som inspiration. Ny bänkinredning och orgelläktare byggdes. Kyrkan fick också ett värmesystem i form av en kaloriferanläggning med varmluft. Pannrum ordnades i en källare under sakristian.

År 1929 ersattes varmluftsanläggningen med vattenburen värme efter handlingar utarbetade av Skånska Rörledningsaktiebolaget i Malmö. Denna ersattes av en el-värmeanläggning år 1953 efter förslag framtaget av Föreningen Kraftkontrollen i Malmö. Under större delen av 1900-talet har endast utvändigt och invändigt underhåll utförts. Under åren 1993-1995 genomfördes en fasadrenovering då löst sittande puts knackades ned och lagades. I samband med detta gjordes en puts- och murverksdokumentation. Under 1995 togs också blytaken ned, smältes och gjöts om efter noggrann uppmätning av Lotta Gustavsson och Aina Mandahl. Absidens blytak lagades på plats utan att gjutas om. Tegeltaket sågs över på alla delar och nytt tegeltak lades på tornet. Viss renovering av tornets strävpelare utfördes 1997 under ledning av Hans Ponnert arkitekt & Restaureringskonsult AB. Vindfångets natursten rengjordes också och konserverades.

Interiör
Ingången i väster leder in till ett vindfång med små fönster mot norr och söder. Golvet består av röda och grå kalkstensplattor lagda på diagonalen. Väggarna och taket är putsat och vitkalkat. En pardörr av ek leder in till tornets bottenvåning. I tornets södra sida leder en rundbågig dörröppning in till 1909 års trapptorn med uppgång till tornets övre våningar och orgelläktaren. Tornbottenvåningen täcks av ett kryssvalv från 1909 på tresprångiga pilastrar. I gränsen mellan torn och långhus finns ett förtjockat vägparti som utgör långhusets västra gavelmur. En orgelläktare är uppbyggd över hela tornets bottenvåning med en balkong som sträcker sig ett stycke öster om långhusets västra gavelmur. Orgelläktaren bärs upp av ett bjälklag inmurat i sidomurarna och balkongen i öster bärs upp av konsoler från långhusets västra mur. Läktarbarriären samt läktarens konsoler och bjälklag är utförd av oljad ek med detaljer i grönt och rött samt förgyllning. Barriären består av ett genombrutet räcke med raka spjälor och är liksom konsolerna dekorerade med blommor och grekiska kors med strålkrans. Läktarens undersida består av det synliga bjälklaget med fyllningar av pärlspontspanel.

Långhuset är möblerat med öppna bänkar utmed en mittgång. Bänkarna når fram till predikstolen i långhusets sydöstra hörn. De romanska, ursprungliga, ingångarna till kyrkan är synliga i långhusets västra del som murnischer. Väggarna i kyrkorummet är målade i vitt med en smal sicksackbård i gult och blått i bröstningshöjd. Långhuset är indelat i två valvtravéer med valv från omkring 1400. Valvkapporna utgår från tresprångiga pilastrar och kragbanden består av en snedfas mellan ett utkragande murskift upptill och nedtill. Valvribborna har i genomskärning kvadratisk form och gördel- och sköldbågarna är spetsbågiga, murade med en hel tegel-stens tjocklek och ett platt följdskift. Inga medeltida kalkmålningar är synliga i valven.

Koret är beläget tre steg över långhusets golvnivå med en trappuppgång i triumfbågen, valvbågen mellan kor och långhus. Triumfbågen är liksom tribunbågen till absiden ovanligt hög och dess valvkrön når nästan ända upp till kyrkans murkrön. Valvanfangen, där valvbågen börjar, markeras av ett listverk med fasad kant i båda valvbågarna. Väggarna i koret är putsade och vitmålade som i långhuset med en bredare bröstningsbård med ett stiliserat blommotiv. Ytterligare målade bårder, vars mönster är hämtade från de romanska målningarna i absiden, löper kring korets fönster- och dörröppningar och i fönsternischen. Överst på korets väggar finns en geometrisk bård i labyrintliknande mönster i romansk stil. Målningarna går i gula, blå och röda toner. Koret har ett högt kassettak av mörkbetsat trä format av korsande bjälkar och ovanliggande brädpanel. Golvet i koret och absiden är lagt på samma vis som i långhuset. Absidgolvet och golvet innanför altarringen ligger ett steg över korgolvet. Altaret står inne i absiden, ett stycke från den östra väggen under absidens fönster. Kyrkans dopfunt står i korets nordvästra hörn och i korets norra sida leder en dörr in till sakristian. Ett par nischer, sannolikt medeltida, syns i absiden och koret.

Korets östra gavelsida övergår i absiden genom en hög rundbågig tribunbåge utan förkroppning eller markerade vederlag. Hjälmvalvet är mycket högt och bemålat med romanska kalkmålningar som når ned till absidfönstrets nederkant. I mitten av hjälmvalvet finns en framställning av Majestas Domini (Herren i majestät) omgiven av symbolerna för evangelisterna. På ömse sidor av absidfönstret finns fyra figurer tolkade som olika helgon. Bland annat framställs Petrus och Paulus, jungfru Maria och Johannes. Hjälmvalvet ramas in av en bård med runda medaljonger med figurframställningar, möjligen profeterna. I samband med renoveringen 1909 påträffades också en målning ovanför tribunbågen, på korets östra mur, vilken sedan putsades över. Målningen föreställde en man med en kyrkomodell och tolkas som ett donatorsmotiv.

Orgelläktaren nås från trapptornet vid tornets södra sida. Torntrappan har steg och spindel av gjuten betong. Orgelläktaren upptas av orgelverket samt en bänkinredning mot öster. Spindeltrappan fortsätter upp till tornets tredje våning och därifrån finns uppgång till klockvåningen via en trästege och ingång till vindarna över långhuset och koret. Klockvåningen upptas av klockstolen av furu för kyrkans två klockor. Tornets väggar är putsade och vitmålade men norra gavelröstet murat av rött medeltida tegel är oputsat. Klockvåningen är öppen mot nock utan vindsbjälklag. Torntaklaget är av fur från 1909 års renovering och takstolarna är uppbyggda av sparrar med hanband, stödben och tassar på dubbla murremmar.

Vinden över långhuset är ett oinrett utrymme ovan valven. Ingång till långhusvinden är en ursprunglig, rektangulär öppning murad av kalkstensflis medan ingången till koret är sekundär. Ingång till absidvinden saknas. Långhusets murar ovan valven är av kalksten med grovt utdraget bruk. Inga spår av romanska föns-teröppningar syns på murarna. På långhusets norra sida finns en kalkmålning från tidigt 1300-tal föreställande Sankt Kristoffer. Taklaget över långhuset är från 1909 och består av takstolar av fur uppbyggda av sparrar, hanband, stödben och tassar på dubbla murremmar. Även kortaklaget är av fur men har inslag av medeltida bjälkar i ek.

Det medeltida vapenhuset nås från den norra entrébyggnaden mellan vapenhuset och sakristian. Entrébyggnaden består av en lång korridor med dörrar till vapenhuset, sakristian, teknikrum/elcentral samt ett utvändigt atrium beläget mellan entrébyggnaden och långhusets norra mur.

Dörren till vapenhuset har en vitmålad fiskfjällsliknande plåttäckning på ena sidan och rektangulära plåtar på andra sidan samt är försedd med ringhandtag. Vapenhuset är inrett med murade bänkar längs väggarna, avtäckta av gjutna betongplattor. Golvet är av murtegel och väggarna är putsade och vitmålade. I långhusmuren mot söder är den igenmurade nordportalen belägen vilken bildar en djup nisch i muren. Portalens omfattningsstenar är oputsade. I nischen sitter en inmurad gravhäll över prästen Björn Andersen, död 1646. Innertaket är öppet till nock och täckt av en spontad och brunbetsad panel. På vapenhusets väggar hänger tavlor som ingått i en äldre läktarbröstning,

Sakristian nås både från den norra entrébyggnaden och genom en dörr i koret. Golvet i sakristian är av oljade brädor och väggarna är putsade och vitmålade. Sakristian är möblerad med skåp för textilförvaring samt skrivbord. På norra väggen hänger två tavlor för series pastorum.

Inredning och inventarier

Altare
Altaret ritades av Theodor Wåhlin till kyrkans renovering 1909 och är ett så kallat blockaltare tillverkat i kalksten med polerad altarskiva och överstycke av ek. På altarets framsida finns en huggen och förgylld dekor i form av en stiliserad törnekrona omgiven av rosor och strålglans. Överstycket består av ett par låga pelarformer vid sidorna och ett mittparti med dekor av skurna röda rosor, gröna blad samt en medaljong i mitten med bokstäverna IHS.

Altaruppsats
Kyrkans gamla altaruppsats är från sent 1600-tal utförd i barockstil. Den består av en rund altartavla målad i olja på pannå omgiven av snidade figurer målade i grått med förgyllda detaljer. Tavlan i mitten föreställer nattvarden och omges av en ram med skulpterade vindruvsklasar. Skulpturerna vid sidorna av målningen och över denna föreställer evangelisterna och överst står Jesus på ett jordklot. På sidorna finns sidovingar dekorerade med slingrande växtrankor, kvinnofigurer och vindruvsklasar. Altaruppsatsen har ursprungligen varit målad i röda och blå toner samt marmorering i blått, gult, rött, svart, vitt och förgyllning.

Altarring
Altarringen av ek med tygklätt knäfall ritades av Theodor Wåhlin till kyrkans renovering 1909. Altarringen består av ett räcke med rundad form mot långhuset och raka sidostycken. Räcket består av raka smala ribbor med skurna tvärgående ränder och omväxlande lite bredare ribbor med dekor av rödmålade, grekiska kors och runda, förgyllda blommor med gröna bladrosetter.

Predikstol
Kyrkans predikstol är från 1600-talet med en fot och trappa från 1909 ritade av Theodor Wåhlin. Predikstolskorgen har fyra sidor med rik renässansdekor och är målad i framför allt svart, rött, blått och guld. På korgens sidor finns framställningar av evangelisterna inom rundbågsfält mellan kolonnetter. Upptill på korgen finns ett inskriftsband samt listverk med kymantionbård och tandsnitt. Korgen är av ek bemålad i framför allt svart, rött, blått och guld. Korgens fot är av oljad ek liksom trappan och ritades av Theodor Wåhlin. Till predikstolen hör också en baldakin med sexsidig form. Undersidan är uförd som ett kassettak med förgyllda stjärnor och en pinjekotte i mitten. Sidorna är utformade som ett listverk med ett inskriftsfält med änglahuvuden i hörnen.

Dopfunt
Dopfunten är huggen av sandsten och eventuellt ritad av Theodor Wåhlin till kyrkans renovering 1909. Funten har en rund fot, ett smalt skaft med flera skaftringar eller vulster som upptill vidgas till cuppans bredd. Cuppan är cylindrisk med ett hugget textband i relief: LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG OCH FORMENEN DEM INTET. Cuppan är försedd med urtappningshål. Enligt en del uppgifter är funten en omhuggen romansk dopfunt som återfanns i prästgårdens trädgård där den användes som fågelbad. Detta stämmer dock inte då denna förvaras vid Lunds universitets historiska museum. Den romanska dopfunten tillhör Blentarpsgruppen, en grupp funtar med en huggen relief i form av en rundbågsarkad på cuppans utsida.

Bänkinredning
Bänkinredningen består av öppna bänkar från 1909 ritade av Theodor Wåhlin. Bänkarna är utförda i jugendstil i oljad ek med röda och blå detaljer. Särskilt gavlarna är typiska för Wåhlin. Dessa är smala med raka sidor och runda krön med en skuren blomdekor. Intill bänksitsen breddas gaveln och dess främre ben avslutas av en liten rundel med bänknumret utskuret i relief. Bänkryggarna är utförda av ett ramverk med spegelfyllningar.

Orgel
Kyrkans orgelverk har nio stämmor och är från 1870-talet, byggd av en okänd dansk/skånsk orgeltillverkare, möjligen Lundahl eller Olsen. Orgeln flyttades till Övraby kyrka 1969 från Tyska kyrkan i Malmö av Johannes Künkel. Orgelfasaden i nygotisk stil ritades sannolikt av Theodor Wåhlin för den föregående orgeln byggd 1909 av Olof Hammarberg i Göteborg. Fasaden är utförd av oljad ek med detaljer i rött, grönt och guld. Den är uppbyggd kring tre pipfält; ett större i mitten och två mindre och lägre vid sidorna infattade i spetsbågiga ramar. Mittfältet flankeras av små kolonnetter och kröns av en trekantsgavel med sidotorn och krabbor. Sidofälten är rakt avslutade med krenelering överst. Spelbordet är placerat på orgelhusets norra sida.

Klockor
Kyrkans lilla klocka gjöts 1908 av K G Bergholz i Stockholm. Stora klockan gjöts 1743 av Andreas Wetterholz i Malmö.

Övrigt
En gammal järnbeslagen kista står i vapenhuset. I vapenhuset förvaras också ett antemensale från 1625 samt tavlor som ingått i en läktarbarriär. Antemensalet är uppbyggt av en rundbågsarkad med kannelerade pilastrar. Tavlorna föreställer apostlarna och är målade av J P Appelgren, Ystad, 1824. En större tavla med före-ställande korsfästelsen kan ha ingått i en äldre altartavla. I kyrkorummet hänger ett namnchiffer från 1689 i form av ett vapen med Carl XI:s monogram.

Kyrkan består av de romanska delarna västtorn, långhus, kor och absid, det senmedeltida vapenhuset och 1909 års tillbyggnader i form av sakristia och entrébyggnad i norr, trapptorn i söder och vindfång i väster. Under sakristian finns också en källare med pannrum. Samtliga delar av kyrkan, utom sockelpartierna från 1909 samt vindfånget är putsade med en grovkornig spritputs och kalkvittade med slätputsade omfattningar, blinderingar och gesimser. De romanska delarna, långhus, kor, absid och torn, är byggda av kalkstensflis med kvaderhuggna kalkstenar i sockel, omfattningar, hörnkedjor och valvbågar. Sockeln är utförd med skråkant upptill. På 1909 års tillbyggnader är sockeln utförd på samma sätt. Det medeltida vapenhuset har slätputsad gesims mot öster och väster utformad i två språng. En gesims med samma utseende finns på tornet och vapenhuset samt Wåhlins tillbyggnader i norr och söder.

De ursprungliga ingångarna till kyrkan i form av en nord-, och sydportal är bevarade men igenmurade. Sydportalens läge är markerat i exteriören som en grund nisch. Nordportalen är synlig inifrån vapenhuset. Båda öppningarna är igenmurade ungefär vid anslagslisten med murnischer utvändigt och invändigt. Portalöppningarna har en ovanlig form som smalnar av upptill. Enligt äldre avbildning av nordportalen saknade den tympanon och anslagslisten hade en skråkantad valvanfang som gav öppningen ett nyckelhålsliknande utseende.

Av de romanska fönsteröppningarna finns endast det östra absidfönstret delvis bevarat vilket återställdes 1909. I långhusets södra sida har en igensatt fönsteröppning dokumenterats vilket skulle kunna vara en senare ommurad romansk fönsteröppning. Nuvarande fönsteröppningarna till långhuset och koret består av stora rundbågiga öppningar. Fönsterbågarna är av brunmålat trä med tvär- och mittposter och sitter djupt indragna i fönsteröppningarna. Korfönstret mot söder är försett blyspröjsat, målat fönsterglas i jugendstil. Även absidfönstret har blyspröjsat målat glas med ett stiliserat blommönster. Övriga fönsterglas har enklare utformning i svagt färgade blyspröjsade glas.

Det romanska västtornet är något smalare än långhuset och har kvadratisk planform. Dess östra gavel rider på långhuset dvs. den är uppmurad på långhusets västra gavelmur. Vid tornets sydvästra hörn finns en kraftig stödpelare med avtrappning i två steg. Ursprungliga öppningar i tornet består av en öppning till långhusvinden i andra våningsplan och en smal ljusöppning mot norr. En likadan fönsteröppning mot väster ersattes av ett stort rundfönster 1909 med ett masverk hugget i kalksten. I höjd med tornets andra våning smalnar tornets sidor av något och skapar en avsats avtäckt med kalksten. Denna arkitektoniska detalj finns även på andra medeltida torn exempelvis Frillestads kyrka som eventuellt också skulle kunna vara ett romanskt västtorn. Tornets senmedeltida gavelspetsar är murade av tegel med trappsteg, spetsbågiga blinderingar och ett sågskift mot norr. Av någon anledning saknas blinderingar på södra sidan. På tornets västra sida ansluter ett vindfång från 1909 murat av kalkstenskvader. Vindfånget är försett med trappstegsgavel och en liten blindering i den övre tinnen i form av ett grekiskt kors. Ingången till kyrkan omfattas av en rundbågig murnisch med ett rundbågsformad tympanonsten. I tympanonfältet finns en huggen relief föreställande Kristus och symbolerna för Alfa och Omega. Ytterdörren är en pardörr av lackad ekpanel med dekorativa gångjärnsbeslag.

Trapptornet vid tornets södra sida har ingång från väster i form av en liten stick-bågig dörröppning. Mot söder finns fem smala ljusöppningar till trappan och i övre plan en större, rundbågig fönsteröppning.

Det medeltida vapenhuset är troligtvis uppbyggt med kalksten med inslag av tegel. Gavelröstet är murat med trappstegsgavel, mönstermurning av strömskift, sågskift och en blindering i form av ett försänkt murband som följer trappstegsgavelns tinnar. En dörröppning mot söder fanns före 1909 med en svagt spetsbågig öppning murad med formgjutet tegel. På ömse sidor fanns två svagt spetsbågiga fönsteröppningar. Dörröppningen och fönsteröppningarna är delvis igenmurade och bildar blinderingar med vardera en liten rundbågig fönsteröppning.

Till vapenhusets östra sida ansluter en låg entrébyggnad som förbinder sakristan med vapenhuset. Sakristian är murad med trappstegsgavel utan blinderingar och i den lägre byggnadsdelen finns en ingångsdörr, upptill markerad med en liten murad trekantsgavel. På sakristians östra sida finns en ingång till källaren. Båda ingångarna har omfattningar bestående av ett mursprång och ytterdörrarna är av lackad ekpanel i stil med västportalens ytterdörr.

Yttertaken på kyrkan består av sadeltak på samtliga delar utom absiden som täcks av ett halvt kägeltak. Sadeltaken är ställda i olika riktningar med fall mot norr och söder respektive öster och väster. Över långhus, kor och absid täcks takfallen av blyplåt medan övriga takfall består av röda tegelpannor. Yttertaket över tornet är lagt på öppen läkt utan undertak. Blytaken ligger på en glespanel av brädor.