S:ta MARIA MAGDALENA KYRKA

S:ta Maria Magdalena kyrka började byggas omkring 1588 och stod klar 1625. Kyrkan har genomgått stora förändringar sedan dess. Nicodemus Tessin d.ä. (161581) ritade 1600-talets tillbyggnader. Han har i Stockholm bland mycket annat ritat Gamla Riksbanken, Bondeska- och Wrangelska palatset och Stadsmuseet. Hans son, Nicodemus Tessin d.y. (16541728), ritade västportalen. Efter en brand 1759 renoverades kyrkan efter Carl Johan Cronstedts (170977) ritningar. Cronstedt har även ritat Artillerigården som numera rymmer Armémuseum. Carl Fredrik Sundvall (17541831) ritade den nuvarande tornhuven 1824. På 1920-talet fick interiören sin befintliga prägel efter att ha renoverats av Lars Israel Wahlman (18701952) som hörde till de ledande kyrkoarkitekterna vid denna tid. Han har bl a ritat Engelbrektskyrkan och omgestaltat Oscarskyrkan och Sofia kyrka.

Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen

Kung Magnus Eriksson grundade omkring 1350 ett begravningskapell för fattiga på platsen för den nuvarande S:ta Maria Magdalena kyrka. Enligt E Lundmark (Sveriges kyrkor), finns delar av det torn som uppfördes omkring 1430 kvar i det nuvarande tornet. I början av 1500-talet byggdes kapellet om och till. Flera bostadshus intill kyrkan var omgivna av en mur och anläggningen kom att fungera som en liten fästning. Eftersom fienden hade utnyttjat kyrkan i anfall mot staden, lät Gustav Vasa riva den till stora delar år 1527.

Befolkningen på Södermalm ökade men saknade en kyrka. På initiativ av Johan III började 1588 återuppbyggandet av S:ta Maria Magdalena kyrka i anslutning till det medeltida tornet. Projektet lades ned i och med kungens död 1592. Medan bygget stod stilla fungerade Södermalms kapell eller det s k Sture-kapellet på den östra delen av stadsdelen som församlingskyrka. Först år 1625 hade byggnationerna kommit så långt att gudstjänster kunde hållas i kyrkan.

I och med gaturegleringen på 1640-talet gick inflyttningen till Södermalm snabbt och en församlingsdelning blev aktuell. 1654 delades malmen i en östlig, Katarina, och en västlig,
S:ta Maria Magdalena församling. Det dröjde inte länge innan S:ta Maria Magdalena kyrka åter var för liten. Vid två tillfällen byggdes kyrkan till under 1600-talets andra hälft.

År 1759 brann kyrkan och en stor del av omkringliggande bebyggelse. Restaureringen innebar förutom exteriöra förändringar även att den nuvarande altaruppsatsen och predikstolen kom på plats. En provisorisk tornhuv uppfördes, vilken inte ersattes förrän 1824 med den nuvarande. 1926 togs ett helhetsgrepp på kyrkans interiör av arkitekt L I Wahlman. Året innan hade Maria Magdalena församling delats och Högalids församling bildats på Södermalms västra del.

Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett tresidigt avslutat kor i öster och torn och huvudingång i väster. Planen är korsformig med ett enskeppigt kyrkorum där de breda korsarmarna i söder och norr har entréer. Tornet står något snett i förhållande till kyrkans mittaxel. Kyrkan har en stomme av tegel

Maria kyrka har putsade fasader i gult, en sockel av röd sandsten och koppartäckt tak. Korsarmarnas gavlar är prydda med listverk och lisener putsade i en ljusgrå kulör liksom fönsteromfattningarna. Gavlarna följer ett romerskt barockt formspråk och står i kontrast till den övriga kyrkans mycket enkla form, undantaget västportalen. Den markerar kyrkans huvudingång genom en klassicistisk uppbyggnad med rusticeringar, kannelerade pilastrar och en kraftfull arkitrav. Kyrkans fönster är rundbågiga med gjutjärnsbågar. I de fyra hörnen som bildas mellan mittskeppet och tvärskeppen är envåniga utbyggnader tillkomna vid olika tillfällen. Det fyrkantiga tornet avslutas med en kraftig taklist och kröns av en spira i tre etager med kolonner på den mellersta och en öppen lanternin överst.

Direkt innanför kyrkans ytterdörrar i väster leder ett vindfång in till vapenhuset med kryssvälvt tak. I en rundbågig nisch över pardörrarna till vapenhuset är två polykroma änglar av trä från 1700-talet och ett förgyllt kors upphängda. Pardörrarna är av trä, målade i grågrönt med de övre fyllningarna glasade.

Vapenhusets släta tak är indelat i tre sektioner med ett högre mittparti och lägre i söder och norr. På var sida skiljer två ådringsmålade pelare av trä de olika rumsdelarna från varandra. I sidopartierna ger glasade lanterniner med baldakinliknande dekor i trä indirekt ljus över cylinderformade radiatorer med flänsar krönta med kalkstensskivor. Tre dörrar leder in till kyrkorummet; två lägre på var sida om pardörrar som är utformade likt de mot vindfånget men utan glas.

Kyrkorummets långhus och korsarmar är kryssvälvda. Kraftiga pelare med breda gördelbågar emellan skiljer långhus och korsarmar åt. I söder, norr och väster finns läktare. De flesta av kyrkorummets fönster finns i korsarmarna. De är rundbågiga med innerbågar av smidesjärn. Ovanför vissa av dessa sitter dessutom lägre, stickbågiga fönster. I tornets bottenvåning finns två spetsbågiga fönster. Väggarna i kyrkorummet är putsade och målade i ljust grått med en bröstpanel målad i grågrönt med enkla fyllningar. Väggpartierna under läktarna, med entrédörrar likt de mot vapenhuset, är av grågrönmålat trä med kolonner med förgyllda kapitäl. De öppna bänkkvarteren av trä är också målade i grågrönt. Deras gavlar och skärmar är marmorerade i beige och brunt med snidad dekor i fält mellan fyllningarna. Kyrkorummet har ett gråmålat brädgolv med en rosa textilmatta i mittgången. I bänkkvarteren ligger grå linoleum. Runt om på kyrkans väggar sitter ljusarmar av malm från 1600-talet vilka elektrifierats och efter Wahlmans ritningar fått genombrutna huvar över glödlamporna. I valven hänger tre mindre ljuskronor av mässing.

På en murpelare i norr nära koret är predikstolen placerad. Den är av trä med mycket rik, snidad dekor, marmoreringsmålad respektive förgylld liksom ljudtaket. På motstående vägg i söder står en baldakin med textilt tak på en förhöjd plats. Här står dopfunten av rödbrun kalksten. Bakom den leder en grind med smidd dekor in till det som byggdes som sakristia men senare inretts som skrudkammare med väggfasta skåp. På var sida om dörren till sakristian i nordost står en kororgel respektive en flygel.

Koret ligger två trappsteg högre än långhuset och har kalkstensgolv. Väggarna är behandlade likt den övriga kyrkans. Taket är kryssvälvt och de tre valvkapporna som avslutar koret i öster är indelade i ett rutnät av förgylld stuck. De fyra rundbågiga fönstren ser ut som de övriga i kyrkan. Altaret och altaruppsatsen är gjorda av trä, marmorerade i grågrönt med förgyllda partier. Oljemålningen i mitten av altaruppsatsen föreställer Herdarnas tillbedjan och är målad av Louis Masreliez (1748-1810). Uppsatsen är flankerad av två fristående skulpturer och kröns av ett förgyllt strålknippe och förgyllda moln. Altarringen är av grågrön marmor med stoppat knäfall. Två höga ljushållare står på var sida om altaret. I taket hänger två mindre kristallkronor.

Läktarna har linoleummattor på golven utom på de nya gradängerna på den södra läktaren där parkett är inlagd. Väggar och tak är behandlade likt det övriga kyrkorummet. Gråmålade bänkar står på gradänger. I taken hänger rikt ornerade elektriska armaturer av mässing. Barriärerna av gråmålat trä har fyllningar med förgyllda profileringar, den i väster har även snidad dekor. Orgeln i väster har en mycket rikt ornerad fasad, gråmarmorerad och förgylld, ritad 1774 av C F Adelcrantz (1717-96). Orgelverket är tillverkat av Åkerman & Lund 1927 och omdisponerades 1961 av Einar Berg och har nu 50 stämmor. På den södra läktaren står en orgel från 1986 från A Magnussons Orgelbyggeri med 30 stämmor.

Sakristian norr om koret har obehandlat brädgolv, putsade och vitmålade väggar samt kryssvälvt tak. En kalkstenstrappa med smidesräcke leder upp till predikstolen. De spröjsade fönsterbågarna är av brunlaserat trä. Vid fönstret i öster står ett marmorerat träaltare med gueridoner av trä från 1700-talet på var sida.

Lilla kapellet som nås från kyrkorummets sydvästra hörn har brädgolv med en gravhäll av kalksten, putsade och målade väggar samt kryssvälvt tak. Fönstren har träbågar med blyinfattat glas och vikbara fönsterluckor av järnplåt. Altaret är av trä liksom den skulpterade och bemålade dopfunten från 1680-talet. I nordväst ligger ett dopförberedelserum som även fungerar som kapprum. Här ligger ett brädgolv, väggarna är putsade och fönstren spröjsade.

Övriga inventarier
På väggarna i kyrkorummet finns åtta epitafier av marmor med dekor av brons, det äldsta är från 1765. De flesta är utformade av Jean Eric Rehn (1717-93). Bland kyrksilvret återfinns en dopskål av mässing från 1500-talet, en dopskål från 1680-talet, en nattvardskalk från 1693 samt en vinkanna från 1740. Flera textilier från 1700-talet finns bevarade så som en mässhake och ett antependium av röd sammet från 1767, respektive 1769 och ett dörröverstycke till predikstolen av svart sammet. En bokdyna av röd sammet är från 1679. Kyrkans största tornklocka är senast omgjuten 1898 av K G Bergholtz & Co i Stockholm, men härstammar från klockorna som smälte vid branden 1759. 1912-års klocka är en omgjutning av en tidigare klocka från 1760, utförd av Bergholtz. De övriga två klockorna är gjutna av G Meyer 1759 respektive 1760.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.